Smygateism i historien?

Once Upon A Time · Inlägg av **Once Upon A Time** » 8 februari 2006, 02:11

Hur ser egentligen den religiösa utvecklingen ut? Jag föreställer mig att det är vanligare idag (procentuellt) att vara icke-religiös än vad det var, säg 300 f.Kr. Jag förstår att det under upplysningstiden och med Newtons "Mathematica Principa" (eller vad den nu hette) blev lättare försvarbart att fokusera mer på orsaker och verkan än krafters bakomliggande orsak (gravitationen måste ha varit nog så fascinerande utan att fråga vem som skapat gravitationkraften). På samma sätt förstår jag att det kristna trycket minskade i och med Protestantism, utökad intellektuell specialisering etc.

Men alltså: Är det någon som har insikt i icke troende människors existens under medeltid och tidigare, eller var det så att man glatt byggde pyramider, begravde vänner med ansikten åt söder etc, och att alla delade dessa uppfattningar? Jag förstår om det här är en svår fråga att besvara, men det är i alla fall rätt forum.

Solitaire · Inlägg av **Solitaire** » 8 februari 2006, 05:19

Vad folk trodde privat var en sak, sen var det nog svårt att uttrycka eventuella tvivel på guds existens i tider där detta kunde straffas hårt. Har något suddigt minne av att det fanns ateistiska tänkare i det antika Grekland och möjligtvis Romarriket där det var lite högre i tak för sådant.

Giancarlo · Inlägg av **Giancarlo** » 8 februari 2006, 09:19

Solitaire skrev:Vad folk trodde privat var en sak, sen var det nog svårt att uttrycka eventuella tvivel på guds existens i tider där detta kunde straffas hårt. Har något suddigt minne av att det fanns ateistiska tänkare i det antika Grekland och möjligtvis Romarriket där det var lite högre i tak för sådant.

Epicurus och Sokrates var ju nästan de första atheisterna, även om de nog inte kan räknas som rena Atheister i dagens mening.
Man kan tänka sig att det var lätt att vara atheist i Romarikets republikanska tidsperiod, och i den klassiska periodens Grekland. Då det ungefär fanns varsen typ av gud för varje hushåll att dyrka så är nog inte religiösa påbud och makt något viktigt att upprätthålla från övermakten. Övermakten i olika stadstater favoriserade ibland vissa gudar över andra och kunde ibland utmana utmanande atheister (som t.ex Sokrates) men vad de flesta tänkte på privat var inte någon stadsangelägenhet.

Varje gud och kult var iaf ganska specifierad till vissa områden och stilgrepp, och man kunde välja vem man ville dyrka, vilket gjorde religionen till något mycket bekvämare. Om man t.ex bara ville dyrka Bacchus med en fet brakfest, så var det inget problem. Eller om man var from och helig så dyrkade man Apollon. Religion hörde inte ihop med överstatlig andlig auktoritet som den gjorde senare, vilket gör att tviveln på tro ganska få hos gemene man. Religion var både en avslappnad grej man genomsyrade vardagen med, och kanske blev det en mer cermoniell grej man utövade vid högtider.
Det fanns dock en tradition av atheism som berodde på det fanns inget krav på att man skulle tro. Även om de flesta trodde.. Så deras syn på religion var nog ganska avslappnad.

Darius III · Inlägg av **Darius III** » 8 februari 2006, 10:22

Giancarlo skrev:
Solitaire skrev:Religion hörde inte ihop med överstatlig andlig auktoritet som den gjorde senare..

Skiftar väldigt mycket mellan tidsepoker och civilisationer. I det antika Egypten - med sin gudomlige Farao - var förhållandena annorlunda än i Rom. (Rom som dessutom utvecklade en alldeles egen "religion" iom övergången till Kejsardöme.)

Jag tror man generellt kan säga att människor i forntid var mer religiösa, i brist på bättre vetande. Senare vetenskapliga framsteg genom Newton, Copernicus, Marx, Linne' m.fl har gett alternativa förklaringar på natur och fenomen. Vidare var dårtidens samhällen mer styrda av religiösa regler, allt i från medecinmän till Faraoner, och vardagen insyrades mycket riktigt mycket mer av religionen via årliga fester och högtider. Dessutom kunde enskildas handlingar överlämnas till gudarnas gunst, t.ex om man skulle ut och fiska, gifta sig eller ut i strid.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 8 februari 2006, 17:32

Giancarlo skrev:
Solitaire skrev:Har något suddigt minne av att det fanns ateistiska tänkare i det antika Grekland och möjligtvis Romarriket där det var lite högre i tak för sådant.
Man kan tänka sig att det var lätt att vara atheist i Romarikets republikanska tidsperiod, och i den klassiska periodens Grekland.
[...]
Det fanns dock en tradition av atheism som berodde på det fanns inget krav på att man skulle tro. Även om de flesta trodde.. Så deras syn på religion var nog ganska avslappnad.

Att olika filosofer spekulerade i hur kosmos var uppbyggt och gudarnas varande eller icke varande i det hela, betyder inte att allmänheten i sitt dagliga liv var atheister. Inte heller för att de hade en annan syn på gudarna. De religiösa högtiderna var legio i Rom och Grekland, och mystiska krafter var en del i livet. Utryckta ateistiska tankar stötte genomgående på patrull. Alkibiades och Sokrates anklagades som sagt för att ha hädat gudarna (även om det inte betyder att de var ateister).

En känd ateist var däremot Diagoras av Melos, som på 400-talet förkastade gudarnas makt med argument om att exempelvis offergåvor varken gjorde till eller från. Det här gjorde att han åtalades i Athen.

Man hade nog snarare en mer konkret bild av gudarna, dvs de var fysiska varelser i världen som gav sig till känna genom naturfenomen. I brist på naturvetenskapliga förklaringar påd dessa, så är det väl rimligt att anta att naturfenomenen i sig själva är ett bevis på gudomliga existenser.

Orsaken till de grekiska filosofernas ifrågasättande av gudarnas existens berodde på att samhällsordningen förknippades med gudarnas inverkan. Lagar, traditioner och sådant skulle visa en gudomlig ordning. När detta sedan möter andra samhällen där allting är annorlunda och det finns andra gudar, så öppnar det för tanken att ordningen är godtycklig och påhittadav människan.

Mvh -Dan

a81 · Inlägg av **a81** » 27 mars 2006, 20:41

Darius III skrev: Jag tror man generellt kan säga att människor i forntid var mer religiösa, i brist på bättre vetande. Senare vetenskapliga framsteg genom Newton, Copernicus, Marx, Linne' m.fl har gett alternativa förklaringar på natur och fenomen...

Bör kanske tilläggas att åtminstone Linné var djupt religiös...

/a81

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 27 mars 2006, 21:04

a81 skrev:
Darius III skrev: Jag tror man generellt kan säga att människor i forntid var mer religiösa, i brist på bättre vetande. Senare vetenskapliga framsteg genom Newton, Copernicus, Marx, Linne' m.fl har gett alternativa förklaringar på natur och fenomen...
Bör kanske tilläggas att åtminstone Linné var djupt religiös...

/a81

Liksom både Newton och Leibniz.

Mvh Petter