Men till allvaret, jag har gått o funderat lite på sistone över kolonialismen och dess förfall under 1900-talet. Vad som bekymrat mig är huruvida det verkligen gav någonting för de kolonier som kämpade sig fria från övermakterna och jag tänker då främst på de kolonier som återfanns i Afrika (centralafrika).
Jag ska erkänna innan jag fortsätter att jag har måttlig kunskap om förhållandena i dessa regioner under imperialismen men den övergripande bilden jag har är att livet här var tämligen bra. Under kolonialtiden hade man ett fungerande rättsväsende och samhällsklimat alá västeuropeisk stil och det mesta var i ordning. Visst exploarterade många länder dessa regioner på de råvaror som fanns tillgängliga här men med tiden skulle den avkastning dessa råvaror gav i hemindustrin kunna komma till godo till kolonierna bara chansen gavs. Även en stor segregering fanns i dessa områden mellan vita & urinvånarna men den var lika stor som vart annanstans i världen och borde också ha försvunnit med tiden såsom den gjort med tiden i vårt moderna samhälle och tid.
Bilden jag har av många av dessa före detta kolonier nu är att de representeras av despotism och ideliga konflikter, vilket lett till stor misär. Befolkningarna svälter, korrupta statsmän försöker roffa åt sig så mycket som möjligt och infrastrukturen och samhället är i stort sett underutvecklad om inte rent utslaget. De råvaror som finns bryts och säljs till industrierna i europa men pengarna hamnar istället hos giriga män utan samvete. I stort sett har tiden efter koloniaismen speglats av anarki och misär och underutvecklade länder.
Vad jag frågar mig då är om det inte hade varit en bättre värld att leva i om man låtit kolonialmakterna fortsätta styra? Hade man inte med tiden kunnat se en större utveckling av dessa regioner som först och främst hade kunnat fortleva i harmoni?
Någon som är intresserad av att satsa sina 2 cent för/emot mina påståenden?
/Johnnie