Sida 1 av 5

Osmanska Riket: Juridik

Postat: 28 december 2004, 06:58
av Oceanic815
Under Beyazid II stiftades mycket moderna och för sin tid unika lagar. Bursa, İstanbul ve Edirne İhtisâb Kanunnâmeleri som de kallas innehöll bland annat världens första konsumentköplag för att skydda konsumenter. Lagen satte vissa standarder för exempelvis hur bröd skulle bakas, vilka kvalitéer och ämnen brödet fick innehålla. Hur olika yrken, barberare, köttmarknader, bagare, fiskare och försäljare mm skulle utföra sina yrken och vilka kontroller olika myndigheter skulle utföra. Åren mellan 1502-1507 jobbade Mevlânâ Yaraluca Muhyiddin med att ta fram dessa lagar utifrån sina forskningar inom Islam och för vad som passade stolta sultanatet, Osmanska riket.

Lagarna numrerades (var över 100 när det gällde konsumentköplagen) och framför varje nummer hade man första bokstaven för i vilken stad lagen gällde, exempelvis i-73, i: et står för ”Istanbul” och 73 är lag numret. Denna lag var skydd för djuren, att de skulle behandlas väl och få bra foder, och att myndigheter varje månad skulle se över att lagen följdes, annars ta brottslingarna inför domstol. Myndigheter reglerades också av mycket ingående av lagar, deras uppgift var att upprätthålla ordning och se till att standarden följdes.

Man kan se det som första lagarna för att skydda djuren, det är först år 1948 som FN deklarerade rättigheter för djuren, något Osmanska riket hade gjort gällande för hela sultanatet år 1507. Osmanska sultanatet hade en passion för lag och rätt och hade juridisk expertis inom alla ämnen, även krigsdomstol för desertörer eller generaler och soldater som begått krigsbrott! Det finns till och med ett rättsfall med en av Sultanerna, ingen mindre än erövraren av Konstantinopel, Fatih Sultan Mehmet som drogs inför rätten för att ha gjort ett fel mot en av sina Visirer. Han åtalades och dömdes! Domen var att Sultanens hand skulle huggas av och domen skulle ha utfärdats om inte Visiren drog tillbaka sin anmälan (idag kallas det eftergift eller återkallelse, skilj dock på båda), detta visar på den respekt Osmanska riket hade för Juridik, lag och rätt. Källa: dokumentär på turkisk tv :)

Osmanska riket respekterade mänskligheten och djuren, egentligen allt som Gud hade skapat och ville inte exploatera naturen eller döda djuren eller behandla dem dåligt, och än mer respekt för människan, oavsett religion, enbart av den anledningen att Gud (Allah) skapat även dem. Egentligen försökte Osmanska riket inte skapa något som inte fanns, tvärtom tog de all sin kunskap från Islam och inspiration från profeten Muhammed. Man kan se det som att profeten Muhammeds handlingar och ord var prejudicerande (vägledande) och Islam var respektens religion, frihetens och fredens religion. Osmanska riket stiftade sina lagar efter Islam och vad Muhammed sagt, exempelvis när Muhammed intog Mecka deklarerade han att ”inte en myra får dödas i onödan eller en kvist från träden brytas utan orsak” och utifrån detta kom exempelvis lagar för skydd av djur och natur, Islam har andra vitsord exempelvis ”Även om det är havsvatten, använd det sparsamt och inte slösaktigt”. Det är utifrån islams vägledande som Osmanska riket stiftade sina unika och fantastiska lagar. När det kommer till kritan så handlade allt om respekt, för mänskligheten, för naturen, för djur och andra religioner och kultur.

En storförväxling människor gör är den europeiska feodalismen och Osmanska rikets styre, en europeisk ansågs Kung vara utvald av Gud och kunde inte mätas med mannen på gatan men huvudregeln för Osmanska riket ar att alla människor var skapta av samma Gud och därför var likställda från födsel till döden. Den syn på kungen européer hade på sina kungar, nästan gudomlig, hade inte osmanerna på sina sultaner.

Många okunniga och obelästa om Osmanska riket faller lätt in i spåret att det var barbarisk Sultanat men det är fel bild, det är tvärtom motsatsen. I det Osmanska arkivet som är öppen för alla att besöka finns det extrem många dokument på icke muslimska skolor, heliga platser och saker som fanns i Riket, sorgligt nog är det inte många som tar sig tid eller kraft att gå genom detta arkiv (Israeliska vetenskapsmän anses de som är mest intresserade), det finns tusentals sidor med domslut med domskäl som bevittnar om hela den rättvisa processen. I Osmanska arkivet finns nära 120 000 000 dokument som väntar på att utforskas! Orsaken till det dåliga intresset kan bero på att gammalturkiskan är skrivet som på arabiska och jag vet inte men är ganska säker på att någon översättning inte sker, bara på vissa delar av arkivet. Inte ens en vanlig turk idag kan läsa arkivet!

Osmanska Riket hade Koranen som Lagbok och Muhammed som prejudicerande riktmärke och mycket Islamkunnigas tolkningar. Profeten Muhammeds ”farväl tal” när han avlider var Osmanska Rikets grundlag, och läser man den blir man imponerad för att där fastslår profeten Muhammed om alla människors likvärde och integritet och rätten till att skydda sina rättigheter, sina ägodelar och sin heder. I Koranen står det exempelvis att en oskyldig människas liv eller blod får inte offras om så för hela världen. Man får läsa dessa rader som principer som skall följas. Principen om att man är oskyldig till motsatsen är bevisat fanns före Osmanska rikets födelse och självklart blev den en huvudregel, viktig princip även i den Osmanska Juridiken. Principen kommer för muslimer från Ömer ”I Islam får ingen utpekas som rättslös/skyldig tills en domstol avgör, utan en domstols dom får ingen begränsas sina rättigheter”, vidare i koranen ”Ingen annan människa får sitta av någon annans straff” (min översättning från turkiska!) Och i Osmanska rikets arkiv hittar man tusentals domar som visar på att man inte bestraffat någon utan dom från domstol, inte tagit en ”akce” (osmansk valuta) eller begränsat människans frihet utan dom! Detta gäller alla människor oavsett religion och kultur.

Exempel på lagar:
"Ve dahi hapis yerlerinde kefil bulunur iken hapset­meyeler, yazıp Dergâh-ı Alîye arzedeler. Meğer ki, şenâ‘at-i azîme ola. Ve dahi firar ihtimali olub kefil bu­lunmayıcak hapsedeler."[17].

"Mücrim olan kimesne teftiş olunmadın veyahud üzerine zâhir olan şenâyi‘ şer‘le ve örfle yerine varmadın sancakbeği ve subaşısı ve adamları nesne alub salıvermek memnû‘dur. Kendüler mahall-i töhmet ve adamları mücrim ve müstahakk-ı ikâb olur.

....amma mücrim ve müttehem olan kimesne müte­merrid ve mu‘annid olub da‘vet ile mahkemeye gelmek­den imtinâ‘ eyleye, berây-ı ta‘zir cebr ile bilâ-ta‘zîb mah­kemeye getürmek memnû‘ değildir."[18].

[17] IV. Murad Kanunnâmesi, Süleymaniye Kütüp. Esat Efendi, No: 2362, Vrk. 35/b.

[18] Hüdâvendigâr Livası Kanunnâmesi, md. 33-34 (Akgündüz, Osmanlı Kanunnameleri, II/184, Bâyezid II-18, md. 33-34).

Sultanen Yavuz Sultan Selim vid synen av belägrade folket i Rum:
”Om de väljer att ha kvar sin religion, får vi göra det som är passande för våran religion. Deras liv, ägodelar och heder, skall beskyddas så som vi beskyddar våra egna liv, ägodelar och heder.” (Min översättning från turkiska)

De icke muslimska folken i Osmanska riket behandlades lika men på grund av olikheter med religionerna kunde vissa avvikelser av rättigheter finnas, men som människor respekterades de lika mycket. De icke muslimska folken fick årligen betala engångsskatt som kallades ”Cizye”, denna skatt gick till de fattiga. De icke muslimska folken behövde inte göra lumpen, de hade samma juridiska rättigheter när det gällde familj, arv och religion (religionsfriheten). De icke muslimska folkens gravplatser ansågs skyddade och så även deras liv, ägodelar och heder. Det finns tusentals rättsfall i Osmanska rikets arkiv där ”Ahmed” förlorat i domstol mot ”Dimitri” mm och detta bevisar på juridiska jämställdheten mellan muslimer och icke muslimer.

Man hävdar absolut inte att den höga nivån på juridiken och rättigheterna för alla människor inom Osmanska riket (och då ska vi inte gå in på vilka rättigheter och syn man hade på besegrade fiender!) Höll genom hela Osmanska rikets födelse till fall, tvärtom är en del av orsakerna till Osmanska rikets fall den dåliga underhållet och moderniseringen och nystiftning av lagar, att Osmanska riket lät juridiken förfalla och den stora stagnationen även på juridikens del skadade Sultanatet starkt. En Osmansk Sultan sade att om Osmans söner inte hade kraft att upprätthålla rätten och lagarna, kunde de inte vidmakthålla riket. Och han hade rätt! Självklart finns det för sin tid unika och fantastiska lagstiftningar på sina områden i Europa men nu skrev jag om Osmanska riket och jag tycker det Osmanska riket var bättre i sin Juridik och rättvisare fram till stagnationen och förfallet, som i sig är en följd av att Osmanska riket inte fullgjorde sina grundläggande uppgifter, att hämta kunskapen även om den så fanns i Kina, att stifta och modernisera lagar, respektera liv, ägodelar och heder, att erövra och aldrig stanna upp med expansionspolitiken när det gällde kultur, religion, teknik och vetenskap. En sådan enkel syn som att en kung i Europa kunde känna sig utvald av Gud och kyrkans kontroll över människorna, ja hela feodalismen visar på stora skillnader mellan turkarna och Europas syn på mänskligheten på den tiden.

Jag har hämtat materialet från: http://www.osmanli.org.tr/osav/eng/index.asp Besök gärna hemsidan (på engelska!) Och få er egen uppfattning! Jag är turk och jag håller av Osmanska riket väldigt väldigt väldigt mycket :) så att jag är nog väldigt färgad av mina känslor för Osmanska riket, jag älskar detta rike och är fascinerad och samtidigt ledsen över hur den slutade. Och vad som föddes efter den blir nog material för ”Efterkrigstiden”. Jag tycker bara att Osmanska riket inte får den uppmärksamhet den förtjänar på sin skapandekraft, utan är alltid under förstorningsglaset när det gäller mindre bra händelser, jag vet många som ogillar, ja, hatar det osmanska riket! Det är ofattbart hur man kan hata ett rike! De som gör detta är okunniga människor oavsett hur mycket de har läst, man kan inte hata kulturer och riken!

Men sen finns de som är belästa men avfärdar Osmanska riket för att det var muslimskt?! För er vet jag inte vad jag skall tycka ärligt talat, ni är smarta nog att inte hata kulturer, religioner och riken men kan avfärda unika och fantastiska lagstiftningar för att den grundar sig på Koranen eller annat religiöst/muslimsk! Vad spelar det för roll vad lagen grundar sig på om den tillämpas, kontrolleras av myndigheter och är rättvis och kan prövas? Nu har jag visat på att Osmanska riket hade huvudregler och principer som påminner om dagens juridiska, det tycker jag, för sin tid, är unika och fantastiska.

”Starkaste rike, det är vårat, ty, ni försöker utifrån, vi inifrån att störta den, men ändå överlever den!” Osmanska diplomaten Fuad Pascha – europeisk diplomat möte där man diskuterade om starkaste riket! :D

Ps. Snälla… jämför inte Osmanska riket med dagens Iran, då får jag lust att svälja mitt tangentbord.

Postat: 28 december 2004, 11:35
av Djinghis Khan
Intressant text, men snälla - varför denna eviga jämförelsestrid mellan det kristna Västeuropa och det muslimska Öst? Man kommer ändå bara fram till två slutsatser: "Väst var (är) bra, islam är skit" (tycker den ocke-muslimske västerlänningen) "Islam var (är) bra, väst är skit" (tycker muslimen). I vilket syfte? Att visa att muslimer också kunde vara storslagna? Det vet vi redan, det är ingen hemlighet. Möjligtvis kanske oljeborrare i Texas inte känner till det, men vi som läst historia är medvetna om Islams imperier och dess storheter

mvh

/Mikael

Postat: 28 december 2004, 20:09
av Perra
Håller med Djinghis.

Som du påpekar lite difust Bedrettin, romarriket hade också ett hyfsat rättsväsende för sin tid, före det osmanska. Det var ett stort och mäktigt rike onekligen, det är dock inte vanligt med sådant vurmande för liknande imperier som du ger uttryck för. Livet på balkan var knappast någon solskenssemester under turkarna, (inte annars heller förvisso) grekernas förlust av konstantinopel är självförvållad, delvis, turkarna var mycket mer energiska och krigskompetenta än de försoffade grekerna. Denna energiska framåtanda och enkelhet som turkarna utstrålade, var ett minne blott efter en tid. Det har hänt alla, romarna tappade all krigsanda och tapperhet och blev bortskämda i allt sitt lyxbegär, till och med Attilas barbariska hunner behövde inte lång tid för att tappa sin allra yttersta drivfjäder då primitiviteten flög sin kos och man fick härligt kryddade rätter och vin att äta och dricka istället för annan mindre smaklig föda som höll sinnet alert och vetskapen om hur tillvaron i världen kunde te sig borta.

Från 1600talet var osmanska rikets sultaner degenerade feta latmaskar som alltjämt låg i sina palats och blott gick ut en dag i veckan för att sköta sin religösa uppgift. Annars låg de, bokstavligt talat, bland och med sitt stora harem, åt gott och hängde pachor och storvisirer på löpande band när deras sätt inte passade, då och då drabbades deras egen person av en rättmätig kupp. Janitsarerna var inte alltid så pålitliga. Det var inte för inte, osmanska riket kallades "europas sjuke man".

Postat: 29 december 2004, 23:28
av Djinghis Khan
Saken är ju att man kan glorifiera vilket rike som helst - bara man lyfter fram de goda sidorna (eller rättare sagt de sidor som i dagens samhälle uppfattas som bra/goda) och "råkar" glömma de negativa sidorna. Man kan lyfta fram Roms administration och republikanska system som goda - men hymla om slaveriet, de imperialistiska erövrarkrigen, gladiatorspel m.m. Man kan lyfta fram Mayacivilisationens fantastiska arkitektur, astronomi och matematik, men välja att strunta i deras rituella människooffer, erövringskrig, incest m.m.

I osmanska rikets fall har vi som Bedrettin påpekar ett storslaget imperium med förhållandevis modernt och avancerat rättsväsende, högt utvecklad filosofi och sökande efter kunskap - men respekt för människan...?! Jag skulle inte hålla med om det - vad om de ständiga erövringstågen, "Sultanens slavar", devshirme-systemet, millet-systemet, utrensningar av dissidenter m.m.? Som jag tidigare har sagt - det är ingen idé att börja moralisera kring historien och peka ut "dåliga" och "bra" samhällen

/Mikael

Postat: 29 december 2004, 23:57
av Oceanic815
Djinghis Khan skrev:Som jag tidigare har sagt - det är ingen idé att börja moralisera kring historien och peka ut "dåliga" och "bra" samhällen

/Mikael
Jag håller med dig Mikael, nästa gång skriver jag utan att peka det ena som bättre än det andra i sådana här sammanhang, men jag kommer nog fortsätta lyfta fram de fina bitarna med Osmanska riket, dem dåliga sidorna behöver iaf inte jag fylla på, det finns det andra som gör :) Nu menar jag inte att det är något negativt, utan att jag hellre skriver om dem bra bitarna, för att det intresserar mig mera, det är roligare att läsa om det framför exempelvis soldaterna som tvingades fram till konstantinopels murar, vände de sig om sköts till döds av janitscharerna!

Postat: 29 december 2004, 23:58
av Oceanic815
Respekt för människan jämfört med sin tid är den tycker jag bra, jämför du med dagens syn på Respekt för människan så självklart är den undermålig.

Postat: 2 januari 2005, 17:51
av Habsburg
Instämmer med ovanstående, synnerligen intressant text (Speciellt för den vars litteratur för det mesta knappast är överfull av lovord till höga porten ;)).
Mina komplimanger åt texten. :)

Postat: 6 februari 2005, 15:10
av Von Bing
Här nedanför kommer det en beskrivning som är taget ur boken Bron över Drina av Ivo Andric. Det skildrar en bestraffning av den serbiske bonden Radislav, som utan rättegång skickas till schavotten för att ha stört ett brobygge i det av osmanerna koloniserade Bosnien. Vilket fantastiskt och formidabelt rättssystem!!!!!

Utan att säga någonting mera lade sig bonden som man hade beordrat honom med ansiktet nedåt. Bödeln band fast hans händer på ryggen, sedan band de fast ett rep kring varje ben vid fotlederna. Var och en drog åt sitt håll så att benen gick brett isär. Under tiden hade bödeln lagt pålen på två korta runda träbitar så att spetsen pekade in mellan bondens ben. Sedan drog han fram en kort brev kniv ur bältet, lade sig på knä framför den fängslade och böjde sig över honom för att skära upp tyget i byxorna mellan benen och utvidga hålet där pålen skulle tränga in i kroppen. Denna den fasansfullaste delen av bödelsarbetet var lyckligtvis osynligt för åskådarna. De kunde bara se hur den bundna kroppen darrade till för knivens korta och oväntade snitt, hur den till hälften reste sig liksom för att stå upp men genast föll tillbaka igen och med ett dovt ljud slog i bräderna. Så snart bödeln var färdig hoppade han upp, grep tag i träklubban och började med långsamma och bestämda slag slå den nedre, runda delen av pålen. Mellan två slag gjorde han ett litet uppehåll och tittade först på kroppen i vilken pålen borrade sig in och sedan på de båda med hjälparna som han förmanade att dra försiktigt och jämnt. Bondens kropp drogs ihop i konvulsiviska krampryckningar; för varje slag med klubban krökte sig ryggraden men repen drog i honom och rätade ut honom.(...) Den utspärrade och torterade kroppen gav ifrån sig ett gnisslande och knastrande som ett staket som man trampar på eller ett träd som fälls. Vid vartannat slag gick bödeln fram till den utsträckta kroppen, böjde sig över den för att se efter att pålen gick in i rätt riktning, när han övertygat sig om att den inte hade skadat något av de livsviktiga organen vände han tillbaka till sin plats och fortsatte sitt arbete.

För ett ögonblick upphörde slagen. Bödeln hade sett att musklerna var spända och huden uttänjd högt uppe vid högra skulderbladet. Han skyndande sig fram och gjorde ett korsformigt snitt tvärs över det uppsvällda stället. (...) Ett par slag till, lätta och försiktiga, och pålens järnbeslagna spets började sticka fram vid det genomskurna stället. Han slog ytligare några slag tills spetsen nådde i höjd med högra örat. (...) De båda med hjälparna vände den stela kroppen på ryggen och började binda fast benen vid pålen. Under tiden såg bödeln efter om mannen fortfarande levde och undersökte uppmärksamt hans ansikte som plötsligt hade blivit uppsvullet, bredare och större. Ögonen var vidöppna och oroliga men ögonlocken orörliga, munnen uppspärrad och båda läpparna uppdragna i kramp, bakom dem lyste de sammanbitna tänderna vita. Mannen kunde inte längre kontrollera vissa ansiktsmuskler och därför liknade ansiktet en mask. Men hjärtat slog och lungorna arbetade med korta snabba andetag. (...)

Postat: 6 februari 2005, 17:20
av Oceanic815
Det var mörkt i fängelset, det hade de varit sedan kriget börjat. Även om fångarna fanns inom fyra betongväggar, kunde det vara iskallt på nätterna men det gjorde inget, snart var friheten här… för snart skulle amerikanerna nå Abu Ghurayb, det var ju befriarna och ljusets soldater, om demokratin var solen, så var amerikanerna dess strålar!

Ali var fast kedjad med femtital andra och hade inte fått något att äta eller dricka sedan fängelsedirektören avlöst vakterna och tillsammans flytt, Ali kunde se hur amerikanska soldater kom in genom den stålklädda dörren och gav honom mat och vatten, precis som i de dubbade filmerna han sett och blivit befriad.

Plötsligt hörde han i bakgrunden hur raketer och vapen small, men det var intet nytt, snarare var det överraskande att det var inifrån byggnaden, de var här! Ståldörren öppnades och amerikanska soldater stormade in skrikandes med sina vapen i högsta hugg, men de märkte snabbt läget i fängelset var under kontroll då den var övergiven förutom fångarna, de enda Ali förstod var också från filmerna ”sector clear”.

Som han trodde låstes Ali upp, likaså hans medfångar, men de blev inte utsläppta utan fick vandra i stora fängelserummet och i korridorerna vandrade amerikanska soldater med plasthandskar, de hade lättat på kläderna och spottade och skrattade efter meningsyttringar varken Ali eller hans medfångar förstod. Och det var då ljuset träffade Ali i ögonen, när dörren återigen öppnades till den belysta fängelsekorridoren.

En kvinna kom in, hon var lång och spenslig, man såg på hennes kroppshållning att hon var soldat, hon bad honom ta av sig kläderna. Han förstod inte i början men när hon plötsligt skrek till så att det ekade i hela fängelserummet började Ali ta av sig, det var inte kylan utan skammen i kroppen som gjorde att Ali darrade i kroppen.

Soldaten skrek på ett språk han inte förstod, hon skrek men när han inte reagerade slet hon Alis hår och sparkade på ett inövat teknik så att han föll på knä och hon släpade ut honom i fängelsekorridoren. Det var då Ali märkte varför soldaterna skrattade, alla hans medfångar var i korridoren. Några nakna, ömklig hållande om sina könsorgan radade längs den kalla väggen och stirrade på marken, gråtfärdiga. Andra låg på golvet med bundna händer och fötter, som djur som ska slaktas eller hundar som ska läras att leka död, ingen pratade ingen såg varann i ögonen, men soldaterna skrattade och pekade.

Ali släpades inte mot väggen men mot människohögen i mitten av korridoren, hon skrek återigen och pekade på hans penis och skrattade, han försökte dölja med armen men då kom ett slag från en annan soldat mot penisen, han föll på människohögen med ett duns, nästan som mot en stöttdämpare av mänsklig hud. Soldaten gick fram och slet Ali i håret för att räta på honom, när han återigen dolde penisen tog soldaten fram en mindre pistol och riktade den mot hans panna, det var ett språk alla människor begrep… Ali tittade ner och släppte händerna. Kvinnan skrattade och vek sig dubbelt och jämförde fångarnas penisar och såg nöjd ut, de andra skrattade och gjorde gester och drack cola.

Ali visste inte om han skulle gråta som någfra av männen i högen eller bara skrika, men han var omtumlad och stum, de andra fångarna var blåslagna, en annan låg orörlig kvar i fångrummet och han kunde känna lukten av färsk blod, vad hade de gjort med honom?

Plötsligt blev det mörkt och Ali kunde inte se något, man hade lagt en påse runt hans huvud och sparkade honom på knä. Han började känna någon form av vätska mot ansiktet, det kunde inte vara colan för att det var varmt och luktade illa, snart kände han även smaken av salt…

Detta var drömmen om amerikanerna, detta var ljuset vid dörren som fyllde Alis ögon, och han citerade för sig själv, ”ja, förtryck är ett värre ont än döden” när de fortsatte att tortera honom, han kände hur kroppen långsamt tål allt mindre, men vad gjorde det när Ali redan inom sig var en död man.

Så här skulle en författare kunna skriva om amerikansk rättvisa som rådde under 2000 talet om 100 år och påstå att detta var ”den fantastiska rätten” och ”fantastiska rättvisan”, är det rättvist mot USA tycker du? Går det att plocka ut dåliga händelser och göra anspråk på att det är dessa händelser som är dem representiva för det landet, riket eller lagsystemet?

Det du skriver ovan är knappast prejudicerande för den ottomanska rätten även om jag inte är blåögd och vet att sådant har förekommit men jag vet också att det inte var det som ottomanska riket stod för, det var ”oottamansk” att göra så. Likaså att Abu Ghurayb inte är amerikanske eller knappast är vägledande för Amerika.

Nu är jämförelsen (USA – Osmanska riket) återigen dålig men jag tror min poäng framkommer ganska bra!

”Ali” är fiktiv person och Abu Ghurayb-händelsen är imaginär och skriven av mig i samband med att jag läste Von bing: s text, jag gör inget anspråk på att det måste ha gått till på det sättet utan det är min berättelse av verkliga händelser som ingen kan förneka.

Det var beklagligt det som hände den serbiska bonden :roll: men han föll inte offer för "ootomansk grymhet", han föll offer för att han hamnade utanför ottomansk rättvisa.

Postat: 19 april 2005, 15:54
av Brynolf_1
Hm, och de här ganska avancerade lagarna skrevs ändå kanske femtio år innan sultan Suleiman I gjorde skäl för sitt epitet "Kanuni" ("Lawgiver"). Sulimans porträtt återfinns faktiskt i "US house of representatives", bland andra lagstadgare som Solon, Moses och Thomas Jefferson. Turkarna verkar ha haft en högtstående juridisk tradition.

Postat: 1 augusti 2005, 02:26
av Baltiron
Bedrettin skrev:
Det du skriver ovan är knappast prejudicerande för den ottomanska rätten även om jag inte är blåögd och vet att sådant har förekommit men jag vet också att det inte var det som ottomanska riket stod för, det var ”oottamansk” att göra så. Likaså att Abu Ghurayb inte är amerikanske eller knappast är vägledande för Amerika.
Att grymma bestraffningar skulle vara oottomanskt låter som vitmålning i mina öron. Det ottomanska riket var ökänt för sin brutalitet och undersåtarnas rättslöshet, speciellt om subjektet tillhörde någon av minoriteterna eller på något sätt förefallit uppstudsigt. Tyvärr fungerar inte din länk så jag kan inte läsa om de rättsfall där Ahmed förlorat mot Dmitri.

Jag måste erkänna att det intryck jag fått av de rättsprinciper som präglar islamsk rättvisa snarare är liv för liv än respekt för människan. Jag är säker på att en kvinnas vittnesmål bara är hälften av en mans och vill minnas att det också föreskrivs att en otrogens vittnesmål upphävs av en muslims. Dom var hänsynslösa mot de otrogna men barmhärtiga mot sina egna.

Vidare är det inte sant att kungar sågs som gudomligheter av europeer. Under en kort period så fanns det några som hävdade att kungar var tillsatta av Gud att regera. Ungefär som muslimer sett på kalifer som både politiska och religiösa ledare. Däremot är det helt rätt att den Iranska teokratin är något helt unikt i islamsk historia. Att västerlänningar kallar Khomeini med efterföljare för fundamentalister är faktiskt missvisande.

Postat: 2 augusti 2005, 21:49
av Carolus
Speaking of which, hur justifierade egentligen osmanerna sitt erövrande av Byzantiska Riket, och sedan försöket till Det heliga Romerska riket av Tysk nation, och sist den planerade invasionen av Den heliga staden Rom?

Postat: 2 augusti 2005, 22:48
av Baltiron
Carolus skrev:Speaking of which, hur justifierade egentligen osmanerna sitt erövrande av Byzantiska Riket, och sedan försöket till Det heliga Romerska riket av Tysk nation, och sist den planerade invasionen av Den heliga staden Rom?
Principen om dar al-Harb och dar al-Islam kanske. Jag är inte säker på att man tyckte att det krävdes något annat rättfärdigande än att utbreda den enda tron. Tom kanske snarare tvärtom. Är man på humör att tolka Koranen lite tendensiöst, viket absolut inte görs av majoriteten av alla muslimer, så är det snarare dom som inte för krig som ska rättfärdiga sin försumlighet.

Postat: 3 augusti 2005, 08:41
av Carolus
Baltiron skrev:
Carolus skrev:Speaking of which, hur justifierade egentligen osmanerna sitt erövrande av Byzantiska Riket, och sedan försöket till Det heliga Romerska riket av Tysk nation, och sist den planerade invasionen av Den heliga staden Rom?
Principen om dar al-Harb och dar al-Islam kanske. Jag är inte säker på att man tyckte att det krävdes något annat rättfärdigande än att utbreda den enda tron. Tom kanske snarare tvärtom. Är man på humör att tolka Koranen lite tendensiöst, viket absolut inte görs av majoriteten av alla muslimer, så är det snarare dom som inte för krig som ska rättfärdiga sin försumlighet.
Jag trodde att den tankegången lade sig någon gång efter Konstantinopels fall. Den var alltså ständigt gällande?

P:S Kan vi inte försöka glömma att vi lever i den islamistiska terrorismens tidevarv med alla politiskt korrekta anmärkningar? Låt oss försöka att hålla en intressant debatt, utan att förklara islams extremiteter? Okej? D:S

Postat: 14 augusti 2005, 19:49
av Baltiron
Carolus skrev:
Baltiron skrev:
Carolus skrev:Speaking of which, hur justifierade egentligen osmanerna sitt erövrande av Byzantiska Riket, och sedan försöket till Det heliga Romerska riket av Tysk nation, och sist den planerade invasionen av Den heliga staden Rom?
Principen om dar al-Harb och dar al-Islam kanske. Jag är inte säker på att man tyckte att det krävdes något annat rättfärdigande än att utbreda den enda tron. Tom kanske snarare tvärtom. Är man på humör att tolka Koranen lite tendensiöst, viket absolut inte görs av majoriteten av alla muslimer, så är det snarare dom som inte för krig som ska rättfärdiga sin försumlighet.
Jag trodde att den tankegången lade sig någon gång efter Konstantinopels fall. Den var alltså ständigt gällande?

P:S Kan vi inte försöka glömma att vi lever i den islamistiska terrorismens tidevarv med alla politiskt korrekta anmärkningar? Låt oss försöka att hålla en intressant debatt, utan att förklara islams extremiteter? Okej? D:S
Har jag förstått det hela rätt så har Koranen som en viktig princip att den är sann i minsta detalj och följaktligen så är också försök att modifiera dess budskap ett brott. I den bemärkelsen är de uppmaningar att föra krig mot de otrogna som finns i bla 9:e suran fortfarande och för all framtid gällande. Att Osmanska riket hejdas och faller tillbaka beror snarare på att man inte kunde hänga med i konkurrensen, än på att man ändrat inställning till grannarna.

Detta hade flera skäl, inte bara tekniska utan även ekonomiska. Dess ekonomi var till stor del baserad på militär framgång, när plundring och territorialvinster uteblev så försvagades dess militär, vilket ledde till fler bakslag. En annan faktor ska ha varit att man slutade döda den nye sultanens bröder utan konserverade dom i rumsarrest i stället. Det ska ha lett till att när man sen i alla fall upphöjde dom senare så var de försvagade mentalt och moraliskt. Lite spekulativt kanske, men det kan förklara att det faktiska regerandet allt mer sköttes av vizirer.