Vad håller ihop ett samhälle?

[Oceanic815]

Jag läste en bok för längesen av Sven-Eric Liedman som snuddar lite på frågan men inte riktigt besvarar den. Men jag har på sista dagar tänkt på frågan, vad är det som egentligen håller ihop ett samhälle? Varför låter vi underkasta oss lagar och regler mm. Finns det några teorier som man kan läsa? Skriv gärna era egna teorier det är inte till någon uppsats =) Sven-Eric Liedman nämner -behovet-. Alltså samhället tillfredställer vissa behov individen har, om samhället inte gör det, bryter individen upp med samhället/gemenskapen. Frågan kräver nog egentligen jätte lång svar, eller kanske olika teorier och inte bara en utan flera teorier som samkörs eller att en teori skapar men en annan övertar. Exp tänkte jag på att i början var det nöden som höll ihop grupper av människor, sedan religionen och sedan nationalismen osv. Det är ju inte alltid en teori utesluter den andra men vissa kan ju inte samköra heller. Det blir en soppa ju mer jag tänker på det.

[LasseMaja]

Vi kan ju börja med lite antikt tänkande.

Samhället är ett naturtillstånd, människan är av naturen en social och politisk varelse vars syfte är att leva i det goda samhället så säger Aristoteles. Människan högsta uppgift är att leva enligt dygden och förnuftet, och ett sådant liv förutsätter att man finns i samhället. Det samhälle som han har som modell är den grekiska stadsstaten. Aristoteles politik är nära knuten till hans etik, det moraliskt riktiga livet är endast möjligt inom staten. (staden)

[Perra]

Thomas Hobbes menade ju att människorna helt enkelt skulle slå ihjäl varandra av ren misstänksamhet i allas krig mot alla utan en stat och fungerande lagar.

Rousseau å andra sidan menade att samhället och civilisationen hade förstört och korrumperat människan, som annars var en god varelse.

Luther tänkte precis tvärtom mot Rousseau (han var förstås före denne) att människan var rutten men att samhället var gott.

Varför vi accepterar lagar och stat osv, tror jag beror på att vi föds in i det. Det finns ju vissa, anarkisterna, som menade (och om det nu finns några riktiga sådana kvar så menar de väl fortfarande) att eftersom de inte givit sin acceptans till statens rätt att styra över dem tänker de inte tillåta detta. Du har säkerligen hört talas om det sociala kontraktet som filosoferna från 1600talet och framåt debatterat hårt, Hobbes Locke och Rousseau exempelvis. Kontraktet som människorna någon gång i begynnerlsen skrev under och som gav staten sin auktoritet, om något sådant kontrakt verkligen rent fysiskt funnits, eller omständigheterna kring det (skrev de människorna på för alla kommande människors räkning också till exempel ?) spekulerar filosoferna hej vilt i.

[Widde]

Är inte det där något kulturellt också? Samhället som skyddsnät, om allt skulle gå åt hellskotta för en svensk så finns alltid(ja nästan) samhället där, medan t.ex. en kurd tycker säkert familjen är viktigare än samhället.

[Robert Sköld]

Kanske kan de sociologiska klassikerna Durkheim, Tönnies och Weber säga oss en hel del om vad som håller ett samhälle samman? Finns det någon Sociolog här på forumet som kan redogöra för dessas syn på samhällen, och kansek då mer precis om övergången mellan "det gamla" och det "moderna" samhällena.

Om inte annat författar jag ihop något om det imorgon, om intresse finns.

/Robert Sköld

[Dan Koehl]

Är inte det där något kulturellt också? Samhället som skyddsnät, om allt skulle gå åt hellskotta för en svensk så finns alltid(ja nästan) samhället där, medan t.ex. en kurd tycker säkert familjen är viktigare än samhället.

Det tror jag var likadant här fram till för nagra hundra ar sedan. (familjen utgjorde skyddsnät menar jag)

jag skulle vilja pasta att pengarna haller ihop ett samhälle. Utbud av varor, tjänster och arbeten,och reglerna reglerar detta, men haller inte ihop det.

Försvinner varor och andra komersiella drivkrafter sa räcker samhället i sig och dess lagar inte langt?

Skulle man kunna identifiera komponenter, eller avsaknad av komponenter som "dödar" ett samhälle, borde man kunna identifiera vad som haller det vid liv.

[Henke]

Intressant diskussion!

Svaret kan i någon mening reduceras till att människan ett flockdjur och att därmed en strävan att leva i något slags social struktur omfattande fler än den egna familjen är biologiskt inprogrammerad i oss. Detta skulle då innebära att samhället i grund och botten hålls ihop av den mänskliga arvsmassan.

Detta svarar dock inte på vad som håller ihop dagens samhällsstrukturer som är aningen större och mer komplexa än den genomsnittliga apflocken (som iofs säkerligen utgör ett betydligt mer komplext samhällssystem än vad en lekman anar).

jag skulle vilja pasta att pengarna haller ihop ett samhälle.

Jag skulle vilja påstå tvärtom - ett fungerande penningsystem är en konsekvens av, eller kan åtminstone endast uppkomma i, ett fungerande samhälle. Illa fungerande samhällen får illa fungerande penningsystem och större inslag av byteshandel, användning av främmande valutor etc.

Om man torpederar penningsystemet sänker man inte med nödvändighet hela samhället, jämför t ex valutakrisen i Tyskland under mellankrigstiden.


Henrik

[J.K Nilsson]

Valutans gränser kan ju ses som gränserna för den stat/det land som skall hållas i hop. Språket är en annan viktig del, språkets gränser definierade på 1800-talet nationsgränser och en del stater strävade efter att nationens gränser skulle sammanfalla med nationens. Nationen är problematisk att ha som utgångspunkt för statens utsträckning, hur skulle Tysklands östgräns se ut (jmf Südettyskarna). Nationen som begrepp vann terräng under 1800-talet.

J.K Nilsson

[LasseMaja]

Angående familjen så ser Aristoteles ingen motsatsställning mellan denna och staten, familjen eller hushållet (ofta en mycket större enhet än dagens kärnfamilj) är en viktig byggsten i staten, nästan en sorts miniatyrstat. Människans naturliga hemvist finns både i familjen och i staten.

[J.K Nilsson]

Angående familjen så ser Aristoteles ingen motsatsställning mellan denna och staten, familjen eller hushållet (ofta en mycket större enhet än dagens kärnfamilj) är en viktig byggsten i staten, nästan en sorts miniatyrstat. Människans naturliga hemvist finns både i familjen och i staten.

Den grekiska statsstaten sågs som "organisk" d.v.s att människorna genom sitt samarbete utgjorde staten, vilket leder naturligt till staten som gemenskap. Den moderna staten utgörs av institutioner som är trögföränderliga och den naturliga kopplingen till medborgarna saknas i stor utsträkning.

J.K Nilsson

Edit: Se Sven-Eric Liedman i boken "Från Platon till Komunismens fall" boken har hetat allt från "Från Platon till Brezjnev" till ovanstående titel.

[Probstner]

Den grekiska statsstaten sågs som "organisk" d.v.s att människorna genom sitt samarbete utgjorde staten, vilket leder naturligt till staten som gemenskap.

Är det inte ungefär en sådan samhällssyn som präglar den moderna (iofs 200-åriga) konservatismen?

/ Probstner

[J.K Nilsson]

Den grekiska statsstaten sågs som "organisk" d.v.s att människorna genom sitt samarbete utgjorde staten, vilket leder naturligt till staten som gemenskap.

Är det inte ungefär en sådan samhällssyn som präglar den moderna (iofs 200-åriga) konservatismen?

/ Probstner

Som jag föstått: På ett ungefär. Staten skall inte sköta så mycket som den gör, utan det största mellanmänskliga samarbetet skall skötas enligt den kristna etiken.

Kan bli en vidareutveckling, jag måste gå och sova nu.

J.K Nilsson

[LasseMaja]

Är det inte ungefär en sådan samhällssyn som präglar den moderna (iofs 200-åriga) konservatismen?

På mycket långt avstånd ja, men i den grekiska stadsstaten har man en helt annan syn på politikens roll i samhället. Politiken är mycket närmare medborgaren, en naturlig del av varje medborgares liv i ett litet samhälle där i stort sett alla känner alla och politiken kan dryftas mellan var och en på stadens torg.

När den moderna konservatismen utvecklas så är detta samhälle för länge sedan lämnat och vi har fått en annan stat mycket byggd krig kontraktsidén Perra nämner här ovan.

[Johan Elisson]

Ett enkelt sätt att angripa frågan på torde vara det som Henke snuddar vid när han nämner valutakrisen i Tyskland: Vad är det som gör att ett samhällssystem brakar ihop? Har vi några moderna samhällen som kollapsat helt, om det funnits, varför kollapsade de?

Jag tror att slöheten spelar stor roll. Eller närmare bestämt mesta möjliga vinning med minsta möjliga insats. Samhället koordinerar och samordnar allas resurser för att (förhoppningsvis) använda dessa på bästa sätt. Utan ett samhällssystem hade var och en fått klara sig själv och det inses ganska enkelt att detta kräver stor insats av varje enskild individ.

/Johan

[Dûrion Annûndil]

Jag tror att vi socialiseras in i det samhälle vi lever i, och sedan kan det vara mycket svårt att bryta med de normer och värderingar som man lärt sig. Det samhälle vi har hålls ihop av att vi alla agerar utifrån dessa normer, och förväntar oss att alla andra ska agera därefter likväl. Men samhället är inte statiskt, utan förändras ständigt. Det finns dock en tröghet i att samhället består av de människor som utgör det.

Det är ju intressant att i stort sett alla teoretiker kring den här frågan utgår ifrån att människan är en fri individ som kan välja mellan att följa eller sätta sig emot samhället...

Från början har debatten gällt huruvida vårt samhälles normer utgår från naturrätten, eller samhällsfördraget. Sofisterna diskuterade detta, och de flesta utgick ifrån att samhället är byggt på förnuftet, som alltså är naturligt, och därmed är samhället det naturliga byggt på naturrätten - men samtidigt ett samhällsfördrag. Att man skiljer på dessa men ändå har svårt att inte baka ihop dem i slutändan är väl genomgående i debatten om vartifrån vårt samhälle får sitt existensberättigande. Och det blir svårare när man vill få med varianter som att samhällen ser olika ut på olika platser och tider, och när man funderar kring vad naturligt (i naturrätten) innebär och vartifrån det naturliga kommer... Instinkter, förnuftet, gudomligt, slumpen?

Sofisten Protagoras menade att de normer (etiska och moraliska) som finns i ett samhälle är praktiska, så därför följer vi dem. Antiphon menade dock att det finns en naturrätt som kräver att vi behandlar alla likvärdigt, så samhället är naturligt. Thrasymachos menade mer radikalt att naturrätten är den starkes rätt, så den som tar för sig har rätten på sin sida.

---

Personligen tror jag att samhället endast är en konstruktion, som vi underkastar oss för att det som sagt är pragmatiskt rationellt. Samhället ger oss, oavsett hur det ser ut, en förutsägbarhet i sina regler, vilket ger oss en förmåga att leva i det utan större problem med oförutsägbara situationer. Vi agerar som vi är vana, och då känner vi oss trygga - även om det är en diktatur. Det skall mycket till för att någon skall riskera liv och lem genom att förespråka en samhällsförändring. Och sedan kan vi ju se att de flesta samhällsförändringar tenderar att uppnå en återgång till det normala ganska snabbt igen, med mindre förändringar.

Mvh -Dan