D. Andersson skrev:Dessutom finns väl flera skapelseberättelser bland de kristna?
Jodå, det finns ett antal i Bibeln. Bl a två i första Moseboken (första resp andra kapitlet), några stycken i Psaltaren (Ps 104 är vacker - läs så får ni se!) och ett antal i Jobs bok. Den mest kända i Nya Testamentet är Johannesevangeliets början.
D. Andersson skrev:Djuren skapades den... var det fjärde eller femte dagen?
Bådadera, faktiskt. Djuren i vattnet och i luften den fjärde dagen och djuren på land den femte dagen.
D. Andersson skrev:[...] men om man, som många moderna kristna, tolkar delar av Bibeln bildligt [...]
Ordet "bildlig" är visserligen litet otydligt, men annars skulle jag som sagt snarare säga att det är den bokstavliga tolkningen som är "modern" (=har uppkommit under senaste århundradena) än den "bildliga".
Under medeltiden skilde man t ex mellan fyra olika tolkningar av bibeltexten, beroende på vilken typ av frågor man ville ha svar på, nämligen
1. den historiska eller bokstavliga
2. den allegoriska eller kristologiska (vad texten säger om Kristus)
3. den tropologiska eller moraliska/antropologiska (vad texten säger om människan och moralen)
4. den anagogiska eller eskatologiska (vad texten säger om frälsningen och de yttersta tingen)
Som exempel kan man ta staden Jerusalem, som omnämns otaliga gånger i både Nya och Gamla Testamentet. Det syftar då t ex på
1. den konkreta judiska staden (bokstavligt)
2. den kristna Kyrkan (allegoriskt)
3. människans själ (tropologiskt)
4. den himmelska staden (anagogiskt)
Tolkar man Skapelseberättelsen efter denna mall är den bokstavliga betydelsen framför allt "Gud skapade världen". (Och en del andra utsagor, som beror på tolkning - det finns däremot inget skäl att tolka varenda detalj bokstavligt.)
I allmänhet ansågs inte heller den bokstavliga betydelsen lika viktig som de andra, eftersom den inte hade någon större religiös betydelse. Inte ens den bokstavliga utsagan att "Gud skapade världen" är ju lika viktig som de underliggande utsagorna om att Gud (Kristus) är världens Herre, människan är en del av skapelsen och har ett ansvar för denna, osv.
Vissa teologer underkände helt den bokstavliga tolkningen, eftersom de tolkade den bokstavliga tolkningen bokstavligt, så att säga. Exempelvis talas det om Jesus som Lejonet av Juda, och de kunde omöjligt gå med på att Jesus var ett djur ... Därmed kommer vi in på att metaforer går in under den bokstavliga betydelsen: När det står om Jordens fyra hörn betyder detta naturligtvis inte att Jorden är fyrkantig! Likväl finns det en bokstavlig betydelse, nämligen att man verkligen pratar om Jorden och dess alla ändar (metafor igen ...).
Går vi på ännu äldre bibeltolkningar fungerar de i princip på samma sätt: den bokstavliga är aldrig viktigast, utan det finns en mängd olika tolkningslager i texten. I den förkristna judiska tolkningstraditionen talade man om tusentals olika tolkningsskikt hos en och samma text.
Den "moderna" bokstavliga bibeltolkningen har samband med den moderna vetenskapliga världsbilden. Den västerländska, positivistiska vetenskapen lärde människorna att en text antingen måste vara "sann" eller "falsk". Allegoriska, moraliska och andra tolkningar betraktades plötsligt som humbug och vidskepelse, och följaktligen fanns det bara plats för antingen bokstavlig eller en ytlig bildlig betydelse ("När det står x menar författaren y. Punkt."), som också den helt tar bort både djupet och plasticiteten i texterna.
Nej, det kanske är fel tidpunkt på natten att försöka förklara sådant ...
