Turandil skrev:Jo, det skulle ju bli aningen knasigt om man räknade nyliberaler som mer socialistiska än kommunister, vilket blir den reela konsekvensen av den definationen.

Det där med förhållandet Nyliberaler och Kommunister är intressant, de brukar nämligen utmålas som de mest bittra fiender av alla inom politiken, men så borde det inte riktigt vara om man ser på saken ur ett historiskt perspektiv.
(En anledning till det bittra fiendeskaapet kan förklas av att vänsterorienterade vet ytterst lite om Nyliberalism, vilket syns tydligt då politiker som Pinochet, George W Bush, Reagan och Thatcher påstås vara Nyliberaler, samt att högeriroenterade tar Sovjetunionen, Kina, Nordkorea för "Kommunistiska".)
Ursprunligen var liberalismen, som slogs för allas frihet och framåtskridande "vänsterextrem", och dess högra motpol var konservatismen, nationalisterna som vurmade för den starka staten för att upprätthålla privilerigerna och hierakier och i tätt samarbete med statskyrkan ville tvinga människorna att leva "rätt och riktigt".
Senare dök socialismen upp.
Socialismen kunde beskrivas som en ideologi som strävade efter liberala värden, med konservativa medel som hjälp.
Såväl liberaler (klassiska liberaler har sin motsvarighet i dagens nyliberaler, inte i Folkpartiets variant av liberalism) som socialister hade, tvärtemot de konservativa, individens frigörelse som mål.
Skillnaden (som är den som får mig att påstå att socialismen strävade efter frigörelse med konservativa medel) är den att socialismen inte ville överlåta utvecklingen åt det fria samhällets spontana processer, utan man försökte planera och lagstifta dem.
I slutet uppstod för socialismen det oundvikliga: man hade en ny statskyrka (partiet) och nya privilegier.
Kommunismens teoretiker hade dock statens bortvittrande och människans totala frigörelse som mål, precis som liberalerna.
Bakunin exempelvis, krävde att staten omedelbart skulle avskaffas, Marx föredrog ett gradvis bortvittrande.
Problemet för socialsmen, som fick den att klamra sig fast vid staten istället för att överge den, var kravet på att ingen privategendom skulle finnas. Hur skulle uppgiften att förvalta egendomen kollektivt, lösas utan staten, även om den skulle kallas någonting annat?
Som ni förstår finns det gigantiska olikheter mellan Kommunister och Nyliberaler, framför allt i synen på privat egendom, men de härstammar från samma riktning, den riktning som strävade efter individens firhet, som var framåtskridande, som förespråkade öppna gränser, avståndstagande från alla privilegiesystem och värnplikt etc.
/Erik