Jag vill ta upp ett kunskapsteoretiskt spörsmål med påtaglig karaktär av filosofisk kuggfråga:
Kan man meningsfullt påstå att historien existerar?
Med nog så historiefilosofisk hälsning
Hasse L
Existerar historien?
-
hans lindquist
- Medlem
- Inlägg: 477
- Blev medlem: 7 maj 2003, 12:27
- Ort: hans lindquist
Nja, jag tror inte att man kan säga att historien existerar, däremot existerar nuet som en följd av historien så om man vill kanske men kan säga att historien existerar genom nuet. 
Ingen händelse är ju isolerad, alla har ju en historia. kanske är det fel att definiera tiden i nu och då/historia. Kanske ett sätt för människan att strukturera sin värld, men det är ju klart gjort är gjort. Svår fråga! Historien existerar i nuet och i lämningar och historieböcker, även om historian inte är en sanning. /jetski
Ingen händelse är ju isolerad, alla har ju en historia. kanske är det fel att definiera tiden i nu och då/historia. Kanske ett sätt för människan att strukturera sin värld, men det är ju klart gjort är gjort. Svår fråga! Historien existerar i nuet och i lämningar och historieböcker, även om historian inte är en sanning. /jetski
Intressant fråga men är den på rätt forum?
Jag tror att historien verkar på olika plan
1. ett omedvetet plan. Så länge människan finns så lever ju den männskilga historien vidare. Om inte annat är vi ju det kontreta fysiska beviset på evolutionen!
2. På ett mentalt plan lever ju historien kvar i minnet av det förgångna hos oss människor. Både det vi själv upplevt och det vi själva fått och berättat för oss eller läst oss till (lite mer luddigt och opersonligt än det självupplevda). Detta ligger på ett medvetet plan då vi kan säga jag vet vad som hände 26 feb 1986 (då palme skjöts)
3. På ett delvist omedvetet plan. Både i värderingar vi fått av hädangånga personer som vi sedan för vidare i olika ställningstaganden vi gör vardligdags. Även alla historiska kvarlevor, ex föremål, byggnader som vi dagligdags möter är ju ett bevis på att historien lever vidare utan att vi kanske själv är så medvetna om detta.
/greger
greger
Jag tror att historien verkar på olika plan
1. ett omedvetet plan. Så länge människan finns så lever ju den männskilga historien vidare. Om inte annat är vi ju det kontreta fysiska beviset på evolutionen!
2. På ett mentalt plan lever ju historien kvar i minnet av det förgångna hos oss människor. Både det vi själv upplevt och det vi själva fått och berättat för oss eller läst oss till (lite mer luddigt och opersonligt än det självupplevda). Detta ligger på ett medvetet plan då vi kan säga jag vet vad som hände 26 feb 1986 (då palme skjöts)
3. På ett delvist omedvetet plan. Både i värderingar vi fått av hädangånga personer som vi sedan för vidare i olika ställningstaganden vi gör vardligdags. Även alla historiska kvarlevor, ex föremål, byggnader som vi dagligdags möter är ju ett bevis på att historien lever vidare utan att vi kanske själv är så medvetna om detta.
/greger
greger
Intressant fråga men är den på rätt forum?
Jag tror att historien verkar på olika plan
1. ett omedvetet plan. Så länge människan finns så lever ju den männskilga historien vidare. Om inte annat är vi ju det kontreta fysiska beviset på evolutionen!
2. På ett mentalt plan lever ju historien kvar i minnet av det förgångna hos oss människor. Både det vi själv upplevt och det vi själva fått och berättat för oss eller läst oss till (lite mer luddigt och opersonligt än det självupplevda). Detta ligger på ett medvetet plan då vi kan säga jag vet vad som hände 26 feb 1986 (då palme skjöts)
3. På ett delvist omedvetet plan. Både i värderingar vi fått av hädangånga personer som vi sedan för vidare i olika ställningstaganden vi gör vardligdags. Även alla historiska kvarlevor, ex föremål, byggnader som vi dagligdags möter är ju ett bevis på att historien lever vidare utan att vi kanske själv är så medvetna om detta.
/greger
Jag tror att historien verkar på olika plan
1. ett omedvetet plan. Så länge människan finns så lever ju den männskilga historien vidare. Om inte annat är vi ju det kontreta fysiska beviset på evolutionen!
2. På ett mentalt plan lever ju historien kvar i minnet av det förgångna hos oss människor. Både det vi själv upplevt och det vi själva fått och berättat för oss eller läst oss till (lite mer luddigt och opersonligt än det självupplevda). Detta ligger på ett medvetet plan då vi kan säga jag vet vad som hände 26 feb 1986 (då palme skjöts)
3. På ett delvist omedvetet plan. Både i värderingar vi fått av hädangånga personer som vi sedan för vidare i olika ställningstaganden vi gör vardligdags. Även alla historiska kvarlevor, ex föremål, byggnader som vi dagligdags möter är ju ett bevis på att historien lever vidare utan att vi kanske själv är så medvetna om detta.
/greger
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Intressant fråga!
historien måste väl ändå existera (om vi nu struntar i att diskutera den filosofiska innebörden av ordet existens) i människors medvetande.
jag föddes 1976, min farmor 1933: för mig existerar åren 1933 till 1976 enbart som "historia", en historia jag kan få kunskap om via böcker, fotografier, berättelser osv. Efter min födelse blev jag en del av mänskligt medvetande. Som spädbarn har jag en väldigt begränsad uppfattning om detta mänskliga medvetande, men jag är trots allt en del av det via föräldrar och andra i omgivningen. Min kropp har också en fysisk utsträckning i rummet.
Men för min farmor existerar åren 1933 till 1976 i hennes medvetande, alltså existerar historien i henne på ett sätt som det inte gör för mig. För mig är historien endast en tankekonstruktion, för farmor är den en realitet då hon har levt dessa år och kan se tillbaka på dom via sitt minne och förnuft.
Att anta att historien inte existerar, tja, då kan man anta att världen inte har existerat före ens födelse. Och innebär det då att nuet upphör att existera efter ens död? Intressant fråga det också.
mvh artur
historien måste väl ändå existera (om vi nu struntar i att diskutera den filosofiska innebörden av ordet existens) i människors medvetande.
jag föddes 1976, min farmor 1933: för mig existerar åren 1933 till 1976 enbart som "historia", en historia jag kan få kunskap om via böcker, fotografier, berättelser osv. Efter min födelse blev jag en del av mänskligt medvetande. Som spädbarn har jag en väldigt begränsad uppfattning om detta mänskliga medvetande, men jag är trots allt en del av det via föräldrar och andra i omgivningen. Min kropp har också en fysisk utsträckning i rummet.
Men för min farmor existerar åren 1933 till 1976 i hennes medvetande, alltså existerar historien i henne på ett sätt som det inte gör för mig. För mig är historien endast en tankekonstruktion, för farmor är den en realitet då hon har levt dessa år och kan se tillbaka på dom via sitt minne och förnuft.
Att anta att historien inte existerar, tja, då kan man anta att världen inte har existerat före ens födelse. Och innebär det då att nuet upphör att existera efter ens död? Intressant fråga det också.
mvh artur
Det hela beror på hur man defenierar "existrerar". Mig veterligen så betyder ordet något som finns. Något som är. Historia är inte. Det är något som har varit.
Därför existerar inte historien. Lika lite som framtiden existerar. Visserligen har historien kanske lite mer existensberättigande än framtiden, den har ju ändå existerat, men dock är det så att allt som existerar är nuet.
Bara för att personer kommer ihåg något och har en mental projektion av något så betyder inte det att det "något" existerar. Det har existerat.
Daniel H
Därför existerar inte historien. Lika lite som framtiden existerar. Visserligen har historien kanske lite mer existensberättigande än framtiden, den har ju ändå existerat, men dock är det så att allt som existerar är nuet.
Bara för att personer kommer ihåg något och har en mental projektion av något så betyder inte det att det "något" existerar. Det har existerat.
Daniel H
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Historia, som skriven text, bilder och andra sorters media, existerar som fysiska ting. Historien, händelser som ägde rum innan detta ögonblick - nuet - existerar inte längre, precis som framtiden inte existerar ännu.
Historien som en uppfattning, sanning, om vad som hände förut existerar i våra hjärnor, påverkade av de olika media som vi haft tillgång till. Men det är inte meningfullt att påstå att detta är Historien som det som verkligen hände, eftersom bilden av denna historia kommer att variera mellan varje enskild individuell människa. Två människor som ser samma sak utspela sig kommer ha två olika versioner av vad som verkligen hände in i minsta detalj.
Historien som en uppfattning, sanning, om vad som hände förut existerar i våra hjärnor, påverkade av de olika media som vi haft tillgång till. Men det är inte meningfullt att påstå att detta är Historien som det som verkligen hände, eftersom bilden av denna historia kommer att variera mellan varje enskild individuell människa. Två människor som ser samma sak utspela sig kommer ha två olika versioner av vad som verkligen hände in i minsta detalj.
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här, men även det som skedde igår måste ju vara historia? Om du fattar ett beslut idag utifrån vad som hände igår så borde ju historien leva på ett sätt. Detta gäller även det som skett längre tillbaka, alla skeenden kan påverka varandra, vilket gör att iaf jag tycker att historien är högst levande!
Historien betyder mycket - vi lär av det förgångna -- MEN -- vem skriver historien - vad skulle idag stå att läsa om Hitler vunnit - kanske - förhoppningsvis - ändrat senare men...Totmes skrev:"Historien är en saga, berättad av en dåre; låter stort, betyder intet", skaldar Shakespeare i Macbeth och jag håller med i stort sett. Men dom sista orden, "betyder intet"? Det gör den väl!
Sven
-
hans lindquist
- Medlem
- Inlägg: 477
- Blev medlem: 7 maj 2003, 12:27
- Ort: hans lindquist
Historiens halt
Vår Herre kan inte ändra historien. Endast historikerna kan det.
Strängt taget är väl historien den version av förloppet, som vi lyckats bli någorlunda överens om.
Med historisk hälsning
Hasse L
Strängt taget är väl historien den version av förloppet, som vi lyckats bli någorlunda överens om.
Med historisk hälsning
Hasse L