nä det finns ju hur många inriktningar och avarter som helst av de flesta ideologier.
Hegel var för övrigt också inspirationskälla till både Marx och Hitler.
När blev nationalsocialism högerextremism?
Ser man fascismen som en revolutionär nationalistisk massrörelse så finns det ju historiska föregångare. Två av dessa rörelser var ju de som ledde fram till den amerikanska och franska revolutionen. Dessa rörelser var visserligen liberala, men de är ju utan tvekan även revolutionära och nationalistiska, och kan med fog även kallas massrörelser.
Menar du att vi bör betrakta liberala, demokratiska, icke konservativa rörelser som direkta föregångare till den antiliberala och antidemokratiska fascismen, eller vill du bara fastslå att revolutionära massrörelser existerat även tidigare i historien?LasseMaja skrev:Ser man fascismen som en revolutionär nationalistisk massrörelse så finns det ju historiska föregångare. Två av dessa rörelser var ju de som ledde fram till den amerikanska och franska revolutionen. Dessa rörelser var visserligen liberala, men de är ju utan tvekan även revolutionära och nationalistiska, och kan med fog även kallas massrörelser.
Jag vet inte om jag håller med om att den amerikanska revolitionen var nationalistisk, då den aktuella nationen USA inte fanns vid tillfället.
Henrik
Visst var den amerikanska revolutionen nationalistisk. Målet var ju att skapa en nation. Amerikanerna blev ju amerikanska medborgare istället för brittiska kronans undersåtar. Händelsen är ett bra exempel på den moderna nationalismens genombrott.Henke skrev:Jag vet inte om jag håller med om att den amerikanska revolitionen var nationalistisk, då den aktuella nationen USA inte fanns vid tillfället.
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Visserligen var strömingarna i den franska revolutionen nationalistiska, men de var också väldigt idealistiska. Man stod ju på andra folks sida snarare än på sina egna landsmän ur adeln, på samma sätt var nazismen nationalistisk men föredrog ju utländska arier framför tyska judar. Det går att finna likheter i det mesta när det gäller politiken, och liberalismen var ju under sina första årtionden revolutionär, vilket den senare vände sig emot eftersom det inte var någon taktik som varken tycktes framgångsrik eller särskilt mänsklig. Och även om man nu skulle betrakta nazismen som revolutionär, så är den sista ideologiska inriktningen den kan likställas med just liberalismen.
jag är inte helle på det klara vart du vill komma med konstaterandet att det tidigare funnits revolutionära nationalistiska massrörelser, det finns ju inga andra likheter, och nazismen kom som bekant inte heller till makten genom någon revolution utan fullständigt demokratiskt legitimt. Vilket inte fanns några möjligheter för de andra exemplen att göra...
jag är inte helle på det klara vart du vill komma med konstaterandet att det tidigare funnits revolutionära nationalistiska massrörelser, det finns ju inga andra likheter, och nazismen kom som bekant inte heller till makten genom någon revolution utan fullständigt demokratiskt legitimt. Vilket inte fanns några möjligheter för de andra exemplen att göra...
Jag kan iallafall komma på ett par till. Om vi tar exempelvis den amerikanska nationella revolutionen så leder ju den till en nation som dels är rasistisk (slaveriet) och dels vill utöka sitt "livsutrymme" genom att expandera!Perra skrev:jag är inte helle på det klara vart du vill komma med konstaterandet att det tidigare funnits revolutionära nationalistiska massrörelser, det finns ju inga andra likheter
Vilka samtida (säg perioden 1770-1800) nationer menar du inte skulle ha varit rasistiska och expansionistiska i så fall?LasseMaja skrev:Jag kan iallafall komma på ett par till. Om vi tar exempelvis den amerikanska nationella revolutionen så leder ju den till en nation som dels är rasistisk (slaveriet) och dels vill utöka sitt "livsutrymme" genom att expandera!
Henrik
-
Materialist
- Ny medlem
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 20 oktober 2005, 22:56
- Ort: Karlstad
- Kontakt:
Vad man måste tänka på när man bedömmer olika ideologiers placering i vänster-högerskalan är framförallt att man måste undersöka vad de faktiskt praktiskt ledde till.
Som ideologi ställd isolerad från sin materiella bas, så kan man naturligtvis inte betrakta den tyska fascismen (nazismen) som "högerextremism", ifall man endast skulle titta på dess skrifter o s v. Då får vi snarare ifall vi undersöker den någon form av "mittenextremism". Man hittar typiska mittenpolitiska idéer om korporativism, klassamarbete, stark stat - starkt näringsliv samverkande, idéer om "folkhem" o s v. Idéer liknande socialdemokraters eller borgerliga s k mittenpartiers. Skillnaden här som gör den extrem, är just rasideologin (som i egentlig mening är unikt för tysk fascism jämfört med t ex italiensk eller spansk) och en i teorin kompromisslös korporativism som är en gemensam nämnare för alla fascismens olika riktningar och naturligtvis idéen om en öppen, oinskränkt diktatur.
Detta får vi fram och det är riktigt alltihop, men ändå otillräckligt för att förklara fascismens (här generaliserar jag nazism och andra fascisitska riktningar) verkliga syfte, dess materiella bas, funktion och förklaring. Ser vi hur fascismen utvecklats överallt där den tillämpats så får vi fram att den är en extrem form kapitalistisk förvaltning. Fascismen har historiskt sätt uppkommit överallt som en reaktion, kanalisering av kapitalistiska försvarsmekanismer mot kapitalismens alternativ.
Det kan inte vara någon slump att Italien (fascismens ursprungsland) såväl som Spanien, Tyskland, delar av mellankrigstidens östeuropa alla var länder med stora sociala oroligheter samt länder där kapitalismen var särskilt svag tiden för fascismens genombrott. Italien och Tyskland var länder på randen till arbetarrevolution. Fascimen blev ett "motgift" för kapitalismen mot allt detta. Staten totalitariserades och fick ökade befogenheter. Under sken av ett enormt hopkok av olika ideologier, nationalism, konservatism, korporativism, i nazismens fall rasism fick man fram en ideologi tillräckligt stark för att kunna bräcka kapitalismens motståndare när det blev nödvändigt. Där inte den borgerliga demokratin räkte till fick fascismen ta vid. I den mån fascismen tillämpas så är den högerextremism av de anledningar jag anfört. Kapitalismens försvar draget till sin spets.
Ytterligare argument till denna tes får vi när vi studerar historiens fascistiska länders ekonomi. Varken i Italien eller Tyskland eller någon annanstans fungerade korporativsmen som på papper, det blev inget delat inflytande arbete-kapital. Kapitalistisk planekonomi var snarare resultatet. Lönearbetet fanns kvar, med den skillnaden att strejkrätt och liknande helt togs bort och att staten gick in och samarbetade närmare med storföretagen.
Nu över till fascismens sociala bas. Fascismens sociala bas var helt klar mellanskikten. Det kan man se ifall man studerar valstatistik från 20, 30-talets Tyskland. Visst fanns det arbetare som röstade på nazisterna, precis som det finns arbetare som röstar på moderaterna. Men Kärnväljarna utgordes av småborgare som utblottats av depressionen, senare tillkom även storfinansen, när borgerligheten i allmänhet insåg att valet stod mellan fortsatt kapitalism under andra former eller socialism.
Fascimen var/är en fantastiskt farlig ideologi på det sättet att den hade en unik förmåga att förvirra, lura, söndra och härska. En förmåga att dra in breda folklager i reaktionära målsättningar. Därför är och var olika former av fascism oumbärliga i tider av svag kapitalism som behövde vitnaminer.
Jag hoppas att jag inte nu var för politisk för forum-chefernas smak. Historia är ju alltid politisk. Men jag har i a f försökt att visa på min syn historiskt på den fascistiska ideologin. Men jag försöker inte att dra igång någon politisk debatt utan en om den historiska synen på fenomenet.
/C
Som ideologi ställd isolerad från sin materiella bas, så kan man naturligtvis inte betrakta den tyska fascismen (nazismen) som "högerextremism", ifall man endast skulle titta på dess skrifter o s v. Då får vi snarare ifall vi undersöker den någon form av "mittenextremism". Man hittar typiska mittenpolitiska idéer om korporativism, klassamarbete, stark stat - starkt näringsliv samverkande, idéer om "folkhem" o s v. Idéer liknande socialdemokraters eller borgerliga s k mittenpartiers. Skillnaden här som gör den extrem, är just rasideologin (som i egentlig mening är unikt för tysk fascism jämfört med t ex italiensk eller spansk) och en i teorin kompromisslös korporativism som är en gemensam nämnare för alla fascismens olika riktningar och naturligtvis idéen om en öppen, oinskränkt diktatur.
Detta får vi fram och det är riktigt alltihop, men ändå otillräckligt för att förklara fascismens (här generaliserar jag nazism och andra fascisitska riktningar) verkliga syfte, dess materiella bas, funktion och förklaring. Ser vi hur fascismen utvecklats överallt där den tillämpats så får vi fram att den är en extrem form kapitalistisk förvaltning. Fascismen har historiskt sätt uppkommit överallt som en reaktion, kanalisering av kapitalistiska försvarsmekanismer mot kapitalismens alternativ.
Det kan inte vara någon slump att Italien (fascismens ursprungsland) såväl som Spanien, Tyskland, delar av mellankrigstidens östeuropa alla var länder med stora sociala oroligheter samt länder där kapitalismen var särskilt svag tiden för fascismens genombrott. Italien och Tyskland var länder på randen till arbetarrevolution. Fascimen blev ett "motgift" för kapitalismen mot allt detta. Staten totalitariserades och fick ökade befogenheter. Under sken av ett enormt hopkok av olika ideologier, nationalism, konservatism, korporativism, i nazismens fall rasism fick man fram en ideologi tillräckligt stark för att kunna bräcka kapitalismens motståndare när det blev nödvändigt. Där inte den borgerliga demokratin räkte till fick fascismen ta vid. I den mån fascismen tillämpas så är den högerextremism av de anledningar jag anfört. Kapitalismens försvar draget till sin spets.
Ytterligare argument till denna tes får vi när vi studerar historiens fascistiska länders ekonomi. Varken i Italien eller Tyskland eller någon annanstans fungerade korporativsmen som på papper, det blev inget delat inflytande arbete-kapital. Kapitalistisk planekonomi var snarare resultatet. Lönearbetet fanns kvar, med den skillnaden att strejkrätt och liknande helt togs bort och att staten gick in och samarbetade närmare med storföretagen.
Nu över till fascismens sociala bas. Fascismens sociala bas var helt klar mellanskikten. Det kan man se ifall man studerar valstatistik från 20, 30-talets Tyskland. Visst fanns det arbetare som röstade på nazisterna, precis som det finns arbetare som röstar på moderaterna. Men Kärnväljarna utgordes av småborgare som utblottats av depressionen, senare tillkom även storfinansen, när borgerligheten i allmänhet insåg att valet stod mellan fortsatt kapitalism under andra former eller socialism.
Fascimen var/är en fantastiskt farlig ideologi på det sättet att den hade en unik förmåga att förvirra, lura, söndra och härska. En förmåga att dra in breda folklager i reaktionära målsättningar. Därför är och var olika former av fascism oumbärliga i tider av svag kapitalism som behövde vitnaminer.
Jag hoppas att jag inte nu var för politisk för forum-chefernas smak. Historia är ju alltid politisk. Men jag har i a f försökt att visa på min syn historiskt på den fascistiska ideologin. Men jag försöker inte att dra igång någon politisk debatt utan en om den historiska synen på fenomenet.
/C