Är Sverige inte nationalistiskt?

[a81]

Det var intressant med en jämförelse med Danmark. Camilla.dk skriver:

Frem til 1960'erne var historieskrivningen først og fremmest nationalistisk og man dyrkede sejrene, kampene og overtagelsen af andre lande som noget "positivt", men efter 1960'erne begyndte man at dyrke "ofrenes historie" - altsåde undertrykte, bønderne, kvinderne, de fattige, børnene.

Här tror jag mycket av förklaringen finns. Förutom förlusten av Finland 1809 har Sverige ofta varit på vinnarsidan i konflikter, vilket ansågs bra fram till mitten av 1900-talet, men som numera ses som dåligt/förtryckande. Det förklarar dock inte varför svenskar redan för 100 år sedan ansågs vara så pass lite nationalistiska. Jag tror inte heller att historikers och kulturpersonligheters syn på historien (som skiftade under 1900-talet) påverkat allmänheten i så stor utsträckning. Kanske har Jantelagen en större betydelse. Svenskar gillar inte att säga att man är bra på någonting, varken individuellt eller som land. Dessutom bör man nog tänka på att Sverige är ett historielöst land, få har riktig koll på historien och framför allt har många svårt med kronologin. Jag är till exempel inte säker på att en majoritet av alla svenskar vet under vilket sekel Karl XI levde, eller vem som kom först: Birger jarl eller Erik XIV.

[koroshiya]

En sak jag kommer ihåg från det jag läste av Gyldendals Danmarks Historie (jag tror den heter så) var att ett kapitel om Danmark i 30-åriga kriget hette "vi tapte slaget", eller något sådant.

Jag ska säga att det inte är säkert att det var så, det kanske bara är mitt minne som spelar mig ett spratt

Hur som helst, något jag reflekterade över var just rubriken, för jag tänker mig att en svensk bok inte skulle använda en liknande rubrik. Hm, nu kan det vara så att det fanns någon extra bra poäng med att ha en sådan rubrik, t. ex. kan man tänka sig att kungen skrev ett brev hem där de orden fanns med Hur det var med det har jag glömt av: men ändå.

Lite grann kändes det som att författaren ville säga något extra med en sådan rubrik, och kanske något om att det runt år 1620 inte alls var lätt att förutspå vad som skulle hända fram till 1660. Kanske kan ett sådant rubrikval också tydas som något litet tecken på offermentalitet.

Jag tror vi är rätt nationalistiska, och att det idag är grundat på tankar om samhälle och teleologi. Jag menar, på många vis känns det som att det vi gör alltid är rätt, och det andra gör är tecken på att deras samhällen ännu inte är så mogna. Jag vet folk som inte behöver åka särskilt långt förrän de häpnar över utlänningars seder och metoder, sålunda har jag hört Storbritannien kallas för u-land. Lite grann är det nog så att vara svensk, man känner sig fortfarande vara på topp. Samtidigt känner jag personligen en stor samhörighet med nordiska länder t. ex. och känner att jag lika gärna hade kunnat bo i något av dem, och att det hade varit lika så bra Min götiska identitet vill jag dock inte byta bort mot något vilket ju är lite konstigt eftersom man skulle kunna hävda att ingen av mina föräldrar hade en sådan. Så är det väl att vara människa, man älskar hembygden (vilken i mitt fall råkar vara mitt inne i smeten i Göteborg) och någon gång plockar man upp en identitet vilken man inte gärna vill göra sig av med.

[Camilla.dk]

a81 skrev: Här tror jag mycket av förklaringen finns. Förutom förlusten av Finland 1809 har Sverige ofta varit på vinnarsidan i konflikter, vilket ansågs bra fram till mitten av 1900-talet, men som numera ses som dåligt/förtryckande. Det förklarar dock inte varför svenskar redan för 100 år sedan ansågs vara så pass lite nationalistiska. Jag tror inte heller att historikers och kulturpersonligheters syn på historien (som skiftade under 1900-talet) påverkat allmänheten i så stor utsträckning.

Det er et godt spørgsmål. Mærkeligt nok hævder også danskerne at de var meget lidt nationalistiske omkring år 1900. Kan det hænge sammen med tidens overklassementalitet, hvor det anses for upassende at prale, at skryde, at fremhæve sig selv, men at man bør være beskeden, tilpas tilbagholdende og ydmyg? Jeg ved det ikke, men det lader til at nationalisme i Norden faktisk ikke havde den største betydning før efter anden verdenskrig,før krigen var det mere det fællesnordiske der var i højsædet. Det havde selvfølgelig også sin ntionale kerne, men det var det Skandinaviske fælleskab mere end de enkelte nationale lande, der blev trukket frem.

Jeg tror også du har helt ret i at diverse syn på historien og diskussioner om historiesynet ikke lader til at påvirke almenheden generelt, men jeg tror den påvirker i større grad end vi tror. Og historien brugtes ofte med et nationalt eller ikke-nationalt sigte af forskellige grupper. Historiske "moder" påvirkede også almenheden på andre måder. Man kan simpelthen se at i bestemte perioder, så er det bestemte historiske perioder de kommer på mode. Under Skandinavistiske dyrkelse var et især mytologien og vikingetiden, er havde folkets store interesse. Man kan også næsten sige "at når det regner på præsten så drypper det på degnen". I perioder hvor bestemte historiske teorier er på mode på øverste sted, så inspirerer det siden museerne og gymnasielærerne og historiebogsskriverne på det niveau, siden folkeskolelærerne og siden følger populærfremstilinger i dameblade, pjecer etc. etc trop. Man kan sige at "historieløse" perioder er også en mode, der skifter fra tid til tid.
I damebladene i 50'erne er det f.eks. populært at henvise til historiske tiders franske moder,og det var fordi franske moder i 50'erne oplevede en så stor dyrkelse, at man også synes at man skulle hnvise til alle tiders fransk. I damebladene i 70'erne blev det populært med artikler og lign. om landbokvinder gennem tiden - måske i forlængelse af tidens dyrkelse af kvindernes historie.

[Camilla.dk]

Man taler også meget om at nationalismen er en meget sen opfindelse, men har man ikk alle dage haft en form for "nationalisme" forstået på den måde at det er en ret ny "opfindelse" at være ikke-nationalistisk?

Jeg tænker på i 1500-tallet og 1600-tallet fandtes alle mulige regler for at man ikke måtte fornærme kongen (majestætsfornærmelse) men ma måtte heller ikke fornærme folk eller byer eller landsdele. Og der findes faktisk bøder for udlændinge der har talt grimt om eksempelvis Helsingør, Vordingborg og andre byer.

Er det ikke en form for tidlig nationalisme? Og en af protestantismens mærkesager er jo netop det nationale, det nationale sprog og national sædvane, i modsætning til de katolske kirkes "fremmedgjorte internationalisme".

[a81]

Jag tror också att allmänheten till viss del påverkas av vilka teorier, synvinklar, etc, som är populära bland historiker, till exempel via skolböcker eller dokumentärer på TV. Kanske är det därför många svenskar har en överdrivet negativ syn på hur det var förr i tiden. Många tror att Sverige var ett av Europas fattigaste länder (trots att levnadsstandarden egentligen var över genomsnittet), att folk var analfabeter på 1800-talet (trots att läskunnigheten var utbredd redan på 1600-talet), och så vidare. Men jag tror samtidigt att Sverige är ett av de länder där historien är minst närvarande i människors liv. De allra flesta svenskar har inte särskilt goda historiekunskaper, få bor i kulturhistoriska miljöer, historia har inte särskilt stort utrymme i media, etc.

[Jurgen Wullenwever]

... många svenskar har en överdrivet negativ syn på hur det var förr i tiden. Många tror att Sverige var ett av Europas fattigaste länder (trots att levnadsstandarden egentligen var över genomsnittet),

Sverige var fattigt och hela Europa var väldigt fattigt fram till 1960. Dagens Sverige framstår också som väldigt fattigt, där det aldrig finns resurser till någonting alls. Tidigare fanns det personal på järnvägsstationerna, men nuförtiden måste man göra allt själv. Personligt ansvar och ordningssinne och effektivitet är lika obefintliga som fjolårets höstlöv.

att folk var analfabeter på 1800-talet (trots att läskunnigheten var utbredd redan på 1600-talet),

Jag tror att många är analfabeter idag, eller åtminstone inte behärskande ett normalt skriftspråkligt bruk, och så var det förr också, men då kunde barnen åtminstone forma bokstäver.

... jag tror samtidigt att Sverige är ett av de länder där historien är minst närvarande i människors liv. De allra flesta svenskar har inte särskilt goda historiekunskaper, få bor i kulturhistoriska miljöer, historia har inte särskilt stort utrymme i media, etc.

Sedan länge så börjar Sveriges historia kring 1930, med Stockholmsutställningen och modernismen och Partiets maktövertagande.

(Det här blev litet negativt. )

[frejs väpnare]

Personligen vill jag skilja på nationalism och etno-/eurocentrism.

Nationalism, i min tolkning, hyllar nationen, dess kultur och dess ärorika historia och slår vakt om nationalstaten och dess intressen, intressen definierade av statens elit.

Etnocentrism är att, utifrån sin egen uppfostran och levnadssätt, bedöma, och döma) andras
uppfostran och levnadssätt.

De flesta av deltagarna i denna debatt diskuterar, enligt denna definition, etnocentriska inte nationalistiska tankar.

Jag vill istället hävda att Sverige är ett av de mest internationalistiska länderna i världen.
Det finns ett brett intresse och en bred kunskap om geografi, kultur, politik och världens problem.

En orsak till detta faktum är att när överheten runt 1900-talet började svärma om nationalistiska idéer, fanns redan en liberal/socialdemokratisk opposition, som lanserade internationalistiska tankar.
Det fanns också en frikyrka som spred missionens ansvarskännande för andra människor, och spred information om dessa människor och deras länder.
Det fanns även emigranter, till olika delar av jorden, vilka skapade lokala öar av intresse för respektive länder.

Ett brett folkrörelse-Sverige (IOGT, KF, IKFF, RF, Rädda barnen, Röda Korset etc) har också drivit kampanjer för internationell solidaritet och mänskliga rättigheter.
Vi har, delvis till följd av detta, också haft en tradition att aktivt arbeta i internationella organ, NF, FN och dess underorgan, men också internationella frivilligorganisationer.

Efter andra världskriget har vi ju haft en enorm arbetskraftsinvandring. Till att börja med skapades getton, men vartefter tiden gick, sprängdes dessa getton. Man byggde hus och fick ett umgänge med grannarna, och barnen umgicks över alla gränser. Och invandrarnas matvanor revolutionerade vart kök.
Och på de sista femtio åren har vi turistat över hela världen. Även om mycket handlat om grisfester och badstränder, fanns det mycket av nyfikenhet och upptäckarglädje också.

Alla dessa faktorer (tillsammans med 200 års fred) har, hittills, motverkat nationalismens mörka krafter, men jag erkänner - etnocentrismen är fortfarande stark.

[loop]

... många svenskar har en överdrivet negativ syn på hur det var förr i tiden. Många tror att Sverige var ett av Europas fattigaste länder (trots att levnadsstandarden egentligen var över genomsnittet),

Sverige var fattigt och hela Europa var väldigt fattigt fram till 1960. Dagens Sverige framstår också som väldigt fattigt, där det aldrig finns resurser till någonting alls. Tidigare fanns det personal på järnvägsstationerna, men nuförtiden måste man göra allt själv. Personligt ansvar och ordningssinne och effektivitet är lika obefintliga som fjolårets höstlöv.

Fattigt i jämförelse med vad? Effektiviteten har ju gått till överdrift det är ju därför det inte finns nån personal:)

[Jurgen Wullenwever]

Fattigt i jämförelse med vad? Effektiviteten har ju gått till överdrift det är ju därför det inte finns nån personal

Fattigt i absoluta tal, inte i jämförelse med något, eller möjligen i jämförelse med överflödssamhället som vi har haft under de senaste 40 åren, där det är fullt med saker som går att köpa. Tidigare var det en stor sak att köpa en kastrull, eller en bok, men nu är det trivialt.

Jag upplever inte att effektivitet skulle förekomma i dagens Sverige. Se bara till "ditt samtal har placerats i kö ... "

[1772]

Ingen som brydde sig om mitt Färöarna-spår?
Det är ju ett kulturellt närbesläktat folk som helt utan problem kan vara ärkenationalistiska. Ett Sverige på mikronivå i vissa avseenden.
Varför skulle inte Sverige kunna vara Färöarna på makronivå?

[Camilla.dk]

1772 Jeg syntes det var interessant - men jeg havde ikke noget begavet at tilføje til din analyse

[Jens Yde]

Är Sverige och svenskarna mindre nationalistiska än andra nationer? Kan det stämma att vi saknar nationalkänsla.

Hvad er Sverige? Hvad er svenskere? Hvad betyder ordet nationalistisk?

Det er en lang diskussion, som jeg ikke vil rode mig ud i. Det er sikkert også politisk. Jeg vil i stedet gøre opmærksom på, at der i en nation findes antinationale medlemmer. I Sverige findes de især i Stockholm og i Skåne. Den påstand baserer jeg på afstemningen om euroen i 2003, hvor ja-stemmerne fandtes i disse to områder. Der er dog muligvis forskellige årsager til, at vælgerne i Stockholm og Skåne (og Haparanda) stemte ja til euroen, mens alle andre områder i Sverige sagde nej.

Vi kender mønsteret også fra København og Danmark. København stemte nej til Fællesmarkedet i 1972 og ja til Unionen i 1992, mens Danmark som helhed stemte henholdsvis ja og nej i 1972 og 1992.

Vi kender det også fra Oslo og Norge, hvor der er stemt henholdsvis ja og nej til indtræden i EU.

De "antinationale" bor altså i Stockholm, København og Oslo, mens de "nationalistiske" bor andre steder. Men det er vist politisk.

Der er et stykke her på side 281: Varför er inte stockholmare som andra svenskar?
http://www.valforskningsprogrammet.pol. ... _euron.pdf

Fordi de har hverken hjerne eller hjerte?

[loop]

Jag upplever inte att effektivitet skulle förekomma i dagens Sverige. Se bara till "ditt samtal har placerats i kö ... "

Om det är nåt som är svenskt så är det väl att köa. Och det för att man förväntas göra det. Det har snarare blivit värre med alla privatiseringar. Och ja, övertron på teknik som ger oss personalbrist är även det en väldigt svensk företeelse, eller? Bara det att man avskaffat postkontoren. Men det är ju effektivt i förhållande till hur många man måste ha anställda(egentligen i förhållande till vinsten ), det är väl den enda effektivitet som räknas idag?

[hasse lindquist]

Svenskarna är ett mycket onationalistiskt folk, högst begivet på monarki.

[Jokke]

Svenskarna är ett mycket onationalistiskt folk, högst begivet på monarki.

Vad grundar du det på? För att vi inte viftar med flaggor den 6 juni?

Jag tycker personligen Fredrik Lindström och Peter Englund hade något riktigt bra på spåret när man pratade om den svenska nationalismen och hur den tar sig i uttryck i tv-programmerat Världens modernaste land.

Man ska också komma ihåg att det finns olika sorters nationalism. Allt från statsnationalism som utgår från uppfattningen om en statsnation inom vilken alla medborgare oavsett härkomst och etniskt ursprung skall integreras. Mycket vanlig i Frankrike och USA där många invandrat. Sen har vi kulturnationalism som utgår från att en nation är etniskt och kulturellt avgränsad.