Inlägg
av Rob Graves » 3 januari 2004, 02:20
Det är inget tvivel om att Fascismen grott på socialismens träd. Om det sedan är "ren" socialism eller en variant kan man alltid diskutera. Som alltid har socialismen tagit sin skepnad efter den tid och beroende på den omgivning den befunnit sig i.
"Det är nödvändigt att mörda partiet för att rädda socialismen" skrev Mussolini i sin tidskrift "Il popolo d'Italia", och bröt med sina tidigare partikamrater. Den fascistiska rörelsens program var otvetydigt socialistiskt med krav på land till bönderna, arbetarnas övertagande av produktionsmedlen, expropriation av land och fabriker, högre arvsskatter och konfiskation av krigsprofiten, lagligt fästa minimilöner och avskaffande av senaten. Mussolini utökade den marxistiska tesen att delandet av en arbetsplats var en erfarenhet som skapade en politisk klass, till att även gälla de som delat en skyttegrav. En utökning helt i enligt med sin tid.
Mussolinis Salò-republik (Repubblica Sociale Italiana) var mer öppet socialistisk, dess konsistution skrevs av Nicola Bombacci som var gammal vän till Lenin och först hade tagit steget från kommunisterna till fascisterna år 1935. Företag med över 100 anställda socialiserades. När Bombacci sköts tillsammans med Mussolini, Clara Petacci och andra pampar så ropade han "Länge leve Mussolini! Länge leve socialismen". Han kanske inte var så fel ute...
Angående Fascismens korporatism. Marx påpekade att samhällsutvecklingen går i stadier, där en feodal ordning ersätts av en kapitalistisk och först sedan kunde ersättas av en socialistisk. Detta var inte en fråga om ideologi, utan tillföljd av utvecklingen av produktionmedlen. Därför ansåg Marx att socialismen först skulle komma i de rikaste industriländerna. Det blev ju inte så, socialismen kom främst till makten i de mest bakåtsträvande och feodala länderna. Marx framhöll att en god socialist alltid prioriterar kapitalismen framför feodalismen. Produktionsmedlen skulle komma före politiken. Skulle detta betyda det förhatliga att man när som socialist gripit makten, skulle arbeta för att införa kapitalismen i det land som var kvar i feodalismen? Det blev Trotsky som kom på en lösning på detta dilemma, nämligen den ständiga revolutionen - produktionsmedlen för att uppnå det kapitalistiska stadiet skulle införas under det socialistiska samhället. Det gick inte. Lenin fick själv erkänna att man 1920 misslyckats med den ständiga revolutionen då NEP tog steg tillbaka för ett införande av vissa kapitalistiska funktioner. Det var en erfarenhet som gjorde genljud i den socialistiska debatten över hela världen, och den kände ju så klart Mussolini till.
Den kapitalistiska fasen kunde inte hoppas över så lätt- därför formulerade Mussolini korporatismen. Kapitalismen förklarade Mussolini, gick genom tre stadier: det dynamiska, det statiska och det nedgående (observera hans klockrena marxism), i vilken man nu var i dess nedgående men fortfarande hade man inte tagit steget helt ifrån det. Korporatismen skulle lösa problemet med den kontinuerliga revolutionens misslyckande genom att "överkomma socialismen såväl som liberalismen och skapa en ny syntes". Sålunda hade Mussolini för sin svåra belägenhet i sin tids Italien varit tvungen att ta dialektiken- den kreativa kollitionen mellan två motsatser- ett steg längre än vad Marx och Engels på sin tid hade sett den sluta.
