Varför ransonering gör mer skada än nytta
Mkt intressant råd.
Jag håller med Ragnar Svedje om att ransonering inte fungerar annat än i yttersta nödfall när det helt enkelt inte finns en fungerade marknad tex i en livåt. I en livbåt kan man ju inte odla potatis utan man får dela upp vad som finns och se till att det metas och samlas regnvatten dygnet runt.
Sen måste jag ju som bonde kommentera potatisodlingen. Det har sagts i tråden att det tar tid att starta en ny odling och det är iofs sant men om priset är bra kan man öka intensiteten i odlingen och få en större skörd på given areal.
Det finns en biologiskt maxskörd som är den högsta skörd man kan pressa ut och det finns ett ekonomiskt optimum. Vid ett högt pris ligger dessa nära varandra men vid ett lågt pris kan det vara lönsammare att dra ner på insatser som tex gödning.
Sen uppstår problemet att man inte kan veta priset i förväg, dvs på våren när man gödslar vet man ej priset vid skörd. Detta kan man numera lösa genom terminshandel.
I övrigt instämmer jag helt i att marknads ekonomin är helt överlägsen förutom möjligtvis om man befinner sig i krig (eller i en livbåt
Det är dock viktigt anser jag att det finns en tuff konkurenslagstiftning, och en likvärdig skatte och miljölagstiftning annars försvinner ju "potatisodlingen" till bönder som slipper skatt eller får använda farliga kemikalier.
Jag håller med Ragnar Svedje om att ransonering inte fungerar annat än i yttersta nödfall när det helt enkelt inte finns en fungerade marknad tex i en livåt. I en livbåt kan man ju inte odla potatis utan man får dela upp vad som finns och se till att det metas och samlas regnvatten dygnet runt.
Sen måste jag ju som bonde kommentera potatisodlingen. Det har sagts i tråden att det tar tid att starta en ny odling och det är iofs sant men om priset är bra kan man öka intensiteten i odlingen och få en större skörd på given areal.
Det finns en biologiskt maxskörd som är den högsta skörd man kan pressa ut och det finns ett ekonomiskt optimum. Vid ett högt pris ligger dessa nära varandra men vid ett lågt pris kan det vara lönsammare att dra ner på insatser som tex gödning.
Sen uppstår problemet att man inte kan veta priset i förväg, dvs på våren när man gödslar vet man ej priset vid skörd. Detta kan man numera lösa genom terminshandel.
I övrigt instämmer jag helt i att marknads ekonomin är helt överlägsen förutom möjligtvis om man befinner sig i krig (eller i en livbåt
Det är dock viktigt anser jag att det finns en tuff konkurenslagstiftning, och en likvärdig skatte och miljölagstiftning annars försvinner ju "potatisodlingen" till bönder som slipper skatt eller får använda farliga kemikalier.
Det faktum att de flesta företag i en marknadsekonomi använder sig av budgetering och ekonomistyrning tycker jag är ett bevis på att plan- och marknadsekonomi inte nödvändigtvis måste vara varandras motsatser.
Det har betecknats som marknadsmisslyckande att man planerar inom företag. Med andra ord kan det som är bra på låg nivå (planekonomi) vara dåligt på hög nivå (hela nationen).
Sen kan man ju också säga att marknadsekonomi innebär en ransonering - med skillnaden att den är ordnad efter köpkraft och inte efter beslutsfattande. Att folk svälter ihjäl i östafrikanska stater idag beror ofta på att de inte har råd att köpa maten på marknaden. Samtidigt lever vi med hjärt- och kärlsjukdomar i västvärlden. Marknadsekonomin innebär alltså ett resursslöseri och en omfattande felransonering (såvida man inte tycker att det är ändamålsenligt att låta östafrikaner svälta förstås).
Det har betecknats som marknadsmisslyckande att man planerar inom företag. Med andra ord kan det som är bra på låg nivå (planekonomi) vara dåligt på hög nivå (hela nationen).
Sen kan man ju också säga att marknadsekonomi innebär en ransonering - med skillnaden att den är ordnad efter köpkraft och inte efter beslutsfattande. Att folk svälter ihjäl i östafrikanska stater idag beror ofta på att de inte har råd att köpa maten på marknaden. Samtidigt lever vi med hjärt- och kärlsjukdomar i västvärlden. Marknadsekonomin innebär alltså ett resursslöseri och en omfattande felransonering (såvida man inte tycker att det är ändamålsenligt att låta östafrikaner svälta förstås).
Löwe skrev:Det faktum att de flesta företag i en marknadsekonomi använder sig av budgetering och ekonomistyrning tycker jag är ett bevis på att plan- och marknadsekonomi inte nödvändigtvis måste vara varandras motsatser.
Det har betecknats som marknadsmisslyckande att man planerar inom företag. Med andra ord kan det som är bra på låg nivå (planekonomi) vara dåligt på hög nivå (hela nationen).
Sen kan man ju också säga att marknadsekonomi innebär en ransonering - med skillnaden att den är ordnad efter köpkraft och inte efter beslutsfattande. Att folk svälter ihjäl i östafrikanska stater idag beror ofta på att de inte har råd att köpa maten på marknaden. Samtidigt lever vi med hjärt- och kärlsjukdomar i västvärlden. Marknadsekonomin innebär alltså ett resursslöseri och en omfattande felransonering (såvida man inte tycker att det är ändamålsenligt att låta östafrikaner svälta förstås).
Nja att kalla ett företags budgetarbete för planekonomi är nog att ta i
Vad gäller östafrika är nog problemet krig, korruption och att EU och USA dumpar överskottslivsmedel en orsak till svält, dvs brist på markadsekonomi.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Jo så har jag ofta hört, men varför?Bulldog skrev:Nja att kalla ett företags budgetarbete för planekonomi är nog att ta i
Trots allt så måste man ju även i en planerad ekonomi ta hänsyn till efterfrågan (dvs. "marknaden") och en marknadsekonomi måste planera.
Om vi tänker oss en högt datoriserad planekonomi, där all konsumtion direkt läses in och ändrar i planeringen vilken i sin tur styr produktionen. Sedan tänker vi oss ett modernt storföretag inom tillverkningssektorn, så vet jag (utifrån mitt yrke) att det fungerar på i stort sett det viset. Vad blir då skillnaden?
Handlar inte begreppet "planekonomi" så mycket om planeringen kanske, utan mer om att det är statlig planering och att planeringen inte fungerar. En välfungerande privat ekonomisk planering som uppfyller efterfrågan, är därför ingen planekonomi. Begreppet kanske egentligen mer har en poliisk innebörd?
Om tex arla har överskott på mjölk och dumpar det i afrika men hjälp av exportstöd tar man död på de lokala mejerierna. Ett annat år kanske inte arla har något mjölköverskott men då ligger de lokala mejerierna i ruiner och folket svälterJ.K Nilsson skrev:Om det nu dumpas matpriser så att lokala producenter slås ut men folk har fortfarande inte råd att äta sig mätt, hur skulle marknadspriser så att de lokala producenterna kan överleva leda till att folk får råd att äta sig mätt?
J.K Nilsson
. Mkt förenklat men ungerfär så.Du glömmer en sak nämligen att den enskilde har möjlighet att välja på samma produkt men av olika märken. Inget datasystem i världen kan ju veta om jag köper en saab eller en volvo nästa månad. Visst skulle man ju kunna tänka sig att volvo fick monopol på den svenska marknaden men då skulle nog utvecklingen av volvobilen stanna av tvärt. Det finns ju ingen anledning för företaget att anstränga sig, ingen annan bil finns ju att tillgå.LasseMaja skrev:Jo så har jag ofta hört, men varför?Bulldog skrev:Nja att kalla ett företags budgetarbete för planekonomi är nog att ta i
Trots allt så måste man ju även i en planerad ekonomi ta hänsyn till efterfrågan (dvs. "marknaden") och en marknadsekonomi måste planera.
Om vi tänker oss en högt datoriserad planekonomi, där all konsumtion direkt läses in och ändrar i planeringen vilken i sin tur styr produktionen. Sedan tänker vi oss ett modernt storföretag inom tillverkningssektorn, så vet jag (utifrån mitt yrke) att det fungerar på i stort sett det viset. Vad blir då skillnaden?
Handlar inte begreppet "planekonomi" så mycket om planeringen kanske, utan mer om att det är statlig planering och att planeringen inte fungerar. En välfungerande privat ekonomisk planering som uppfyller efterfrågan, är därför ingen planekonomi. Begreppet kanske egentligen mer har en poliisk innebörd?
Sen finns det väl iofs i den ekonomiska teorin vissa kriterier för vad som är en marknadsekonomi men de kan inte jag.
Nu är jag inte med, även en planekonomi har väl möjligheter till att ha samma produkt av olika märken?Bulldog skrev:Du glömmer en sak nämligen att den enskilde har möjlighet att välja på samma produkt men av olika märken. Inget datasystem i världen kan ju veta om jag köper en saab eller en volvo nästa månad.
Visst är det rätt att ingen vet vad som skall hända nästa månad, vare sig i en plan- eller marknadsekonomi, men man vet ju vad som hände förra månaden och kan utifrån detta göra en rättså god prognos. Sådant görs nog på alla företag, iallafall alla jag jobbat på, och ligger till grund för hur man planerar verksamheten.
Är det inte så att i teorin så skulle en planekonomi kunna fungera på samma sätt som försäljnings- och produktionsplaneringen gör i stora tillverkningsföretag?
Jo men skillnaden är väl att i marknadsekonomi har man förvisso en plan kanske både per år och per månad. Skulle man en månad få en indikation på att försäljningen rasar (eller ökar) ställer man blixtsnabbt om produktionen utifrån de nya förutsättningarna (och kanske slänger de gamla planerna och gör helt nya) målet är iofs att producera mycket men det övergripande målet är att sälja allt man producerar och på det göra vinst.LasseMaja skrev:Nu är jag inte med, även en planekonomi har väl möjligheter till att ha samma produkt av olika märken?Bulldog skrev:Du glömmer en sak nämligen att den enskilde har möjlighet att välja på samma produkt men av olika märken. Inget datasystem i världen kan ju veta om jag köper en saab eller en volvo nästa månad.
Visst är det rätt att ingen vet vad som skall hända nästa månad, vare sig i en plan- eller marknadsekonomi, men man vet ju vad som hände förra månaden och kan utifrån detta göra en rättså god prognos. Sådant görs nog på alla företag, iallafall alla jag jobbat på, och ligger till grund för hur man planerar verksamheten.
Är det inte så att i teorin så skulle en planekonomi kunna fungera på samma sätt som försäljnings- och produktionsplaneringen gör i stora tillverkningsföretag?
I en planekonomi är målet att uppfylla planen. Man skall helt enkelt tillverka 10 000 ex av en vara och om den senare blir såld eller inte är inte så noga.
Det är därför marknadsekonomin har visat sig överlägsen, företagen producerar det folk vill ha och inte vad planen säger, och de företag som inte klarar det försvinner.
Men, som jag tidigare nämnt, detta kräver vissa spelregler såsom tex en tuff konkurrenslagstiftning.
Ja, men det är väl inget som förhindrar att man gör samma sak i en planekonomi?Bulldog skrev:Jo men skillnaden är väl att i marknadsekonomi har man förvisso en plan kanske både per år och per månad. Skulle man en månad få en indikation på att försäljningen rasar (eller ökar) ställer man blixtsnabbt om produktionen utifrån de nya förutsättningarna (och kanske slänger de gamla planerna och gör helt nya) målet är iofs att producera mycket men det övergripande målet är att sälja allt man producerar och på det göra vinst.
Är det inte så att det ligger en politisk vilja bakom vad som är målet? 10 000 varor kan väl vara något man fått fram i en prognos?I en planekonomi är målet att uppfylla planen. Man skall helt enkelt tillverka 10 000 ex av en vara och om den senare blir såld eller inte är inte så noga.
Ja men om planekonomin förses med samma planeringsinstrument som marknadsekonomin har idag, dvs. har en förmåga till blixtsnabb omställning vid förändringar av efterfrågan, och om man ger planekonomin målet att förse konsumenterna med varor, vad blir då skillnaden mellan plan- och marknadsekonomi?Det är därför marknadsekonomin har visat sig överlägsen, företagen producerar det folk vill ha och inte vad planen säger
Vi är lite OT men diskussionen är kul tycker jag.
Om man tänker att Sovjetunionen hade världen största och modernaste datasystem. Om nån sen går in i en butik i Moskva och köper en tub tandkräm går det genast en signal till en grossist nånstans som i sin tur lämnar en beställning till tandkrämsfabriken.
Det kanske skulle fungera men är det per definintion planekonomi? Med planekonomi menas väl att produktionen inte är kundstyrd utan styrd av planer. Nån som har läst lite nationalekonomi får hjälpa mig här.
Sen uppstår som jag ser det ett antal problem.
Vem bestämmer priset på tandkrämen och görs det centralt i Moskva eller lokalt?
Vem bestämmer sortimentet i butiken? det kanske finns 10 fabrikanter av tandkrämer och hur många av dem skall finnas i vilken butiken?
Vem bestämmer om en nytt tandkrämsmärke skall tas fram?
Hur man än vänder och vrider på det tror jag ovanstående scenario är dömt att misslyckas eftersom någon politiker eller myndighetsperson tar ovanstående och många andra beslut och inte marknaden. Dessutom anser jag att historien (i alla fall hittills ) har gett mig rätt det tror jag inte något gigantiskt datasystem i världen hade kunnat ändrat på.
Om man tänker att Sovjetunionen hade världen största och modernaste datasystem. Om nån sen går in i en butik i Moskva och köper en tub tandkräm går det genast en signal till en grossist nånstans som i sin tur lämnar en beställning till tandkrämsfabriken.
Det kanske skulle fungera men är det per definintion planekonomi? Med planekonomi menas väl att produktionen inte är kundstyrd utan styrd av planer. Nån som har läst lite nationalekonomi får hjälpa mig här.
Sen uppstår som jag ser det ett antal problem.
Vem bestämmer priset på tandkrämen och görs det centralt i Moskva eller lokalt?
Vem bestämmer sortimentet i butiken? det kanske finns 10 fabrikanter av tandkrämer och hur många av dem skall finnas i vilken butiken?
Vem bestämmer om en nytt tandkrämsmärke skall tas fram?
Hur man än vänder och vrider på det tror jag ovanstående scenario är dömt att misslyckas eftersom någon politiker eller myndighetsperson tar ovanstående och många andra beslut och inte marknaden. Dessutom anser jag att historien (i alla fall hittills
) har gett mig rätt det tror jag inte något gigantiskt datasystem i världen hade kunnat ändrat på.Jo visst är det intressant. Ju mer storskalig och komplex tillverkningsindustrin blir desto mer planernade blir det ju, det finns stor vinster för ett företag att göra genom att ha en effektiv produktionsplanering. Ser man sen till marknadssituationen, som ofta domineras av ett fåtal aktörer, så är det nästan så att begreppen marknads- och planekonomi flyter ihop.
Kanske man istället skulle prata om politiskt styrd ekonomi kontra komersiellt styrd ekonomi?
Kanske man istället skulle prata om politiskt styrd ekonomi kontra komersiellt styrd ekonomi?
Just exemplet med jättedatorn och tandkrämstuben i Moskva är intressant.
Enligt socialistisk teori skall planekonomin se till att alla samhällets resurser används på det sett som totalt sett är bäst för kollektivet. Det vill säga optimal lönsamhet är inte kravet. Inte heller optimal tillgång på alla varor. Även om bägge dessa faktorer skall vara med i övervägandet. Just tandkräm kan antas vara en måstevara. Alltså gäller det i en planekonomi att producera så mycket tandkräm som hela befolkningen behöver på det "bästa" sättet. Dvs man måste överväga om produktionen skall ske med "high tech" eller "manuellt" utifrån vilka resurser man har. Som vägs mot behovet av andra varor.
På samma sätt överväger man huruvida resurserna tillåter att befolkningen får välja mellan två typer av tandkräm. Eller kanske ännu fler typer. Givetvis är det enklast att bara ha en "folktandkräm" men har man överskott på resurser så är det givetvis en fördel att tillverka och distribuera flera sorter. Om inte annat så därför att då blir befolkningen lite nöjdare. Men då måste man samtidigt avstå från att producera något annat som "vore bra att ha".
Om det därmot är stor kris i landet så kan man bestämma att tandkräm är en vara vi klarar oss utan. Och använda resurserna till något annat. Samtidigt som man bedömer att befolkningen tar den uppoffringen för att uppnå det gemensamma långsiktiga målet....
Det vill säga i teorin är planekonomi alldeles utmärkt. Och i princip samma sak som vilket välskött föredag som helst ägnar sig åt. Men ju större företaget blir - desto mer komplicerad blir planeringen. Och kommer man upp på nationalstatsnivå är det inte möjligt att genomföra på sådan detaljnivå. Det är där som planekonomin fallerar oavsett hur tjusigt systemet verkar vid ett första påseende.
Enligt socialistisk teori skall planekonomin se till att alla samhällets resurser används på det sett som totalt sett är bäst för kollektivet. Det vill säga optimal lönsamhet är inte kravet. Inte heller optimal tillgång på alla varor. Även om bägge dessa faktorer skall vara med i övervägandet. Just tandkräm kan antas vara en måstevara. Alltså gäller det i en planekonomi att producera så mycket tandkräm som hela befolkningen behöver på det "bästa" sättet. Dvs man måste överväga om produktionen skall ske med "high tech" eller "manuellt" utifrån vilka resurser man har. Som vägs mot behovet av andra varor.
På samma sätt överväger man huruvida resurserna tillåter att befolkningen får välja mellan två typer av tandkräm. Eller kanske ännu fler typer. Givetvis är det enklast att bara ha en "folktandkräm" men har man överskott på resurser så är det givetvis en fördel att tillverka och distribuera flera sorter. Om inte annat så därför att då blir befolkningen lite nöjdare. Men då måste man samtidigt avstå från att producera något annat som "vore bra att ha".
Om det därmot är stor kris i landet så kan man bestämma att tandkräm är en vara vi klarar oss utan. Och använda resurserna till något annat. Samtidigt som man bedömer att befolkningen tar den uppoffringen för att uppnå det gemensamma långsiktiga målet....
Det vill säga i teorin är planekonomi alldeles utmärkt. Och i princip samma sak som vilket välskött föredag som helst ägnar sig åt. Men ju större företaget blir - desto mer komplicerad blir planeringen. Och kommer man upp på nationalstatsnivå är det inte möjligt att genomföra på sådan detaljnivå. Det är där som planekonomin fallerar oavsett hur tjusigt systemet verkar vid ett första påseende.
Men är det inte så, att snart är de allra största industrikonsernerna uppe i samma storlek som en nationalstat?Donkeyman skrev:Det vill säga i teorin är planekonomi alldeles utmärkt. Och i princip samma sak som vilket välskött föredag som helst ägnar sig åt. Men ju större företaget blir - desto mer komplicerad blir planeringen. Och kommer man upp på nationalstatsnivå är det inte möjligt att genomföra på sådan detaljnivå.