Vad behöver man veta?

[Zenior]

Välkommen Maxim, kamrat från då och nu!

Jag håller med dig, betoning på socialhistoria är av betydligt större vikt än krigshístoria. Det är visserligen intressant och har avgjort mången processer eller skapat dem. Det jag tror är dock att en 15-19 åring inte ha vidare stor nytta av militära spörsmål hur intressant det än är, såtillvida de inte har helheten någorlunda klar för sig. Det som man behöver i samhället och för vidare akademiska studier är snarare en bred bas att stå på med en blandning av sociala, ekonomiska och politiska faktorer.

Mvh

Kropotkin

xxxxxxxxxxxxxxx
Då Du talar om en så ung människa som en 15-19 åring kan jag dela Din uppfattning. De bör dock inledningsvis lära sig årtal för att kunna koppla ihop olika delar. Detta är något som tydligen bortses ifrån.

På universitetsnivån kommer djupare analyser om varför olika skeende ägt rum. De styrandes motiv etc - något som är verkligen intressant - på gymnasienivån och tidigare kan man tänka sig förenklingar av stora mått!

[Zenior]

Dom två absolut viktigaste kunskaperna man skall ta med sig från historelektioner, enligt mig är:

1. Att kunna se samband mellan dåtid och nutid och förstå lite grann varför det idag ser ut som det gör

2. Källkritik!!! De finns alldeles för många som tror ordagrant på allting dom läser och ser på tv och här tycker jag historieundervisning (samt samhällskunskapen) har en oerhört viktig uppgift. Det finns en bok med blundrar gjorde från vetenskapsmän och andra lärda, minns ej vad den heter men kan ta reda på de, som kanske vore ett kul inslag i en sådan lektion även propagandahistoria kan va värt att titta lite på ( kul också! )

Ett mycket bra o lärorikt inlägg!! Delar Din uppfattning!

[Zenior]

Nja, går man in i en bokhandel så hittar man inte många socialhistoriska titlar. Det är kungar och krig som är helt dominerande. Men jag kan hålla med om att tjejer inte är lika intresserade av det. Det största problemet när det gäller kvinnors historieintresse är att det finns så få kvinnliga förebilder. Man märker det även på universitetsnivå. När jag läste historia A vid Uppsala var kvinnor i majoritet precis som i alla andra humanistiska ämnen. Men på B- och C-nivå sjönk kvinnornas andel successivt för att sluta i en klar manlig majoritet. Universitetet är medvetet om detta och har nästan bara kvinnliga kursföreståndare i hopp om att locka fler kvinnor att läsa vidare. Men det tycks tyvärr inte hjälpa.

För att sammanfatta så tror jag inte att kvinnor är särskilt mer intresserade av socialhistoria än män. Utan bristen på kvinnliga förebilder gör att de är mindre intresserade av historia rent allmänt. Kvinnliga historiker är i regel sysselsatta med socialhistoria men jag tror inte att det beror på att det är en mer "kvinnlig" disciplin utan snarare att det är en mer jämlik sådan.

En gång på militärhögskolan hade vi en kvinnlig docent som talade om kvinnan på 17-18 och 1900-talet -- ett mycket intressant och givande inlägg i historieundervisgen! Tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn.

Enda gången jag fått mig focuserad på kvinnans roll!!

[ScreamingStuka]

Det är faktiskt en lysande idé i sig, elevdemokrati. Att eleverna själva får vara med och utforma sin utbildning. Det är en tankie jag stödjer till fullo, förutsatt att de tre valen är väl avvägda och grundar sig på någonting som eleven i fråga verkligen har nytta av, eller tycker är intressant (som kanske kan leda till nytta?)

Kropotkin

Problemet är väl att det aldrig fungerar i praktiken. i alla fall inte när jag gick på gymnasiet, vi skulle vara så demokratiska, men det antingen bara en massa skrik och stök eller att ingen orkade ta ställning och läraren gjorde det ialla fall.

Litet sidospår:
Speciellt när det gäller provdatum, där är det värsta en lärare kan göra att låta elever välja själva för då får hon/han 31 olika förslag, och oftast den som skriker högst som får igenom sitt, men så är det några som klagar för att dom har något annat prov då... brrr... hemska minnen och kaotiska klassrum gör sig påminda....

[Kynes]

Det är faktiskt en lysande idé i sig, elevdemokrati. Att eleverna själva får vara med och utforma sin utbildning. Det är en tankie jag stödjer till fullo, förutsatt att de tre valen är väl avvägda och grundar sig på någonting som eleven i fråga verkligen har nytta av, eller tycker är intressant (som kanske kan leda till nytta?)

Kropotkin

Problemet är väl att det aldrig fungerar i praktiken. i alla fall inte när jag gick på gymnasiet, vi skulle vara så demokratiska, men det antingen bara en massa skrik och stök eller att ingen orkade ta ställning och läraren gjorde det ialla fall.

Litet sidospår:
Speciellt när det gäller provdatum, där är det värsta en lärare kan göra att låta elever välja själva för då får hon/han 31 olika förslag, och oftast den som skriker högst som får igenom sitt, men så är det några som klagar för att dom har något annat prov då... brrr... hemska minnen och kaotiska klassrum gör sig påminda....

Men nu är det så här att läraren tar några alternativ som han/hon tycker låter bra sen får klassen rösta om vad man ska ha om. Det här har då fungerat för mig och hela min klass hela högstadiet och nu första året på gymnasiumet så fungarar det hitills bra.

[Robert Sköld]

Mycket intressant diskussion. HAr precis avslutat mina första 20 poäng Pedagogik. Min spontana tanke efter detta är att "korvstoppningen" av information är såväl livsviktig som förödande. Mina egna erfarenheter lär mig att för att man kan ett årtal så har det inget med historiakunskaperna. Kände en gång en kille som kunde absurda årtal som lärarna gick bet på, men han hade aldrig hört talas om Kalla Kriget. Detta är ju givetvis ett extremfall, men ändå, det ger en liten fingervisning.

Vidare anser jag att en kombination av olika historiska fokuseringar, samt olika sätt att lära ut ger en bra mix av allt. Men återigen kan jag ju bara hänvisa till mig själv och mina erfarenheter, då jag inte är en lärarstudent.

Mvh

Robert Sköld

[ScreamingStuka]

Det är faktiskt en lysande idé i sig, elevdemokrati. Att eleverna själva får vara med och utforma sin utbildning. Det är en tankie jag stödjer till fullo, förutsatt att de tre valen är väl avvägda och grundar sig på någonting som eleven i fråga verkligen har nytta av, eller tycker är intressant (som kanske kan leda till nytta?)

Kropotkin

Problemet är väl att det aldrig fungerar i praktiken. i alla fall inte när jag gick på gymnasiet, vi skulle vara så demokratiska, men det antingen bara en massa skrik och stök eller att ingen orkade ta ställning och läraren gjorde det ialla fall.

Litet sidospår:
Speciellt när det gäller provdatum, där är det värsta en lärare kan göra att låta elever välja själva för då får hon/han 31 olika förslag, och oftast den som skriker högst som får igenom sitt, men så är det några som klagar för att dom har något annat prov då... brrr... hemska minnen och kaotiska klassrum gör sig påminda....

Men nu är det så här att läraren tar några alternativ som han/hon tycker låter bra sen får klassen rösta om vad man ska ha om. Det här har då fungerat för mig och hela min klass hela högstadiet och nu första året på gymnasiumet så fungarar det hitills bra.

men är det verkligen elevdemokrati då?? Eftersom att man blir tvungen att ta ställning till faktorer som läraren redan har bestämt, kanske jag vill lära mig om latinamerikas historia, men detta inte kommer upp för att läraren inte kan, eller anser att det inte är värt att veta??

Fast jag kan hålla med om att det skulle kunna vara en lämplig kompromiss.

[Robert Sköld]

Elevdemokrati kanske var en aningen klumpig formulering. Man kanske snarare ska tala om elevinflytande i detta fall. Elver kan eller bör väl aldrig utforma sin egen utbildning totalt. Men ökade val borde väl peka i rätt riktning. Men som sagt jag är ingen lärare, så jag är inte insatt i problematiken.

Mvh

Robert Sköld

[Lindir]

Problemet med omröstningsdemokrati är väl bara, som med demokratin på alla nivåer, att det alltid är svårt att bevaka minoriteternas intressen. Om klassen bildar kotterier (vilket den i allmänhet gör) får man vara uppmärksam så att inte samma grupp får igenom sin vilja i varje omröstning, eller att de som är tystas inte ens presenterar sina synpunkter så att man kan ta hänsyn till dem när man ska formulera alternativen.

Sätter man omröstningsdemokrati mot samförståndsdemokrati (som man sällan anser sig ha tid med i ett klassrum ...) är risken med det förra att man väljer mellan två alternativ i stället för att, som i det senare alternativet, diskuterar fram en kompromiss som tar hänsyn till alla, inklusive minoriteten. Fördelen med att läraren bestämmer är förstås att man kan balansera allas intressen (inkl de intressen de borde ha haft ).

Ponera t ex att åtta elever har ett brinnande intresse för krigshistoria, medan de övriga nitton hatar detta. I varje omröstning under hela gymnasietiden kommer de krigshistorieintresserade att förlora omröstningen om huruvida man ska läsa om den aspekten eller om någon annan. Om man inte i stället kommer fram till kompromissen att man några moment väljer att ta in den aspekten, för dessa åttas skull (förutsatt att läraren finner detta vara ett givande ämne för eleverna).

[Robert Sköld]

Du har en viktig poäng Lindir. Det kräver att läraren är trygg i sinn roll och är medveten om de grupperingar som kan förekomma.

Mvh

Robert Sköld

[zjukov]

vad gäller min uppfattning om elevdemokrati så tror jag läraren måste styra en del. Tror ej på att alla läser olika saker då en viktig poäng är att man i ett kollektivt sammanhang behandlar ett ämne för att på så sätt lära varandra och bli medvetna om olika uppfattningar i frågan. Vidare måster läraren styra så till vida att arbetsområderna håller ihop så att eleverna kan se sammanhang och hålla en röd tråd. I min lärargärning så får eleverna inflytande innom vissa ramar (får välja något på ett smörgåsbord då man i alla fall ej hinner läsa allt som står i kursplaner och läroböcker) samt göra individuella fördjupningar lite vid sidan om huvudspåret som alla läser.

/greger

[Maxim]

Jag håller med dig Zjukov, läraren måste faktiskt styra i klassrummet. Det är läraren som har kunskapen att lägga upp undervisningen och utforma en kursplan som gynnar eleverna.
Men eleverna måste dock få vara med och bestämma till viss del. Annars kan man lätt förlora deras intresse.
Detta låter kanske en aning cyniskt, men genom att skapa en situation där eleverna väljer demokratiskt så får man dem mer benägna att "stå sitt kast" om ett område i historien inte var så intressant som de trodde när de röstade. De blir delaktiga men samtidigt skyldiga att fullfölja det "avtal" som man kommit överens om. Detta är i sig en bra träning i demokratiskt tänkande som det står så mycket om i skollagen. Man ingår ett avtal om att det som demokratiskt bestämms, ska åtlydas av alla.

Maxim