Vidare har vi den mentala definitionen av tid. D v s hur upplever vi rent subejektivt tiden - här tror jag tidsuppfattningen var kopplat till det produktionssystem människorna var inkorpererade i. några exempel!
Då människan levde som jägare upplevde man tiden som en pendel vilken pendlade från dag till natt; dag jakt aktivitet och natt (mörker) vila, tid för ömhet, närhet, sömn osv. Under dygnets 24 timmar slog pendeln ett slag.
Då människan blev jordbrukare inträdde en cirkulär syn på tiden. Årscyklerna som ex sådd på våren, skörd på hösten osv återupprepades år från år i en cirkulärprocess. Detta menar jag levde parallellt kvar tillsammans med den officiella tideräkningen (som räknade tiden från jesus födelse) ända in på 1800-talet.
I o m industrialismen så fick människor på allvar en linjär syn på tiden. Den industriella logiken förutsatte undermedvetet ett framstegstänkandet i den meningen att vi hela tiden gick framåt och lämnade det förgånga bakom oss. Produktionen i fabrikerna var i stor sett lika över året vilket också förstärkte detta tänkande.
Vidare tror jag kristendomen har befäst det linjära tidstänkande för oss europeer medan människor med ex hiduistisk eller buddhistisk tro tänker tiden mer i cirkulära termer i o m att man tror på återfödelse.
/greger
Hur räknade man tiden förr?
Håller helt med om de nära sambanden mellan industrialisering - utvecklingstro - linjär tidsuppfattning. Det underliga är bara när man hävdar att uret, industrialismens stora symbol, i sig skulle ha bidragit till denna tidsuppfattning: jag tycker att det snarare "borde" kunna förstärka den cirkulära eller cykliska. Fast jag minns inte längre vem som skulle ha hävdat det jag kritiserar, så det är väl en skenfråga om någon.zjukov skrev:I o m industrialismen så fick människor på allvar en linjär syn på tiden. Den industriella logiken förutsatte undermedvetet ett framstegstänkandet i den meningen att vi hela tiden gick framåt och lämnade det förgånga bakom oss. Produktionen i fabrikerna var i stor sett lika över året vilket också förstärkte detta tänkande.
Angående resonemangen om subjektiv tid så var det väl den franske förrasekelskiftesfilosofen Henri Bergson som främst resonerade i sådana banor. Han hävdade att det var galet att uppfatta tiden på samma sätt som rummet, som något som kunde delas upp i bestämda, mätbara entiteter. Människans tidsuppfattning är i stället kvalitativ, inte kvantitativ, och är framför allt relaterad till vår upplevelse av den - den psykologiska tiden, "nuflödet" eller la durée réelle. Ett skeende upplevs inte såsom en räcka enskilda händelser utan som ett sammanhängande förlopp: därför är det fel att koppla dem till små mätbara och konstanta tidsenheter. Tror att denna Bergsons filosofi påverkade Marcel Proust och hans stora verk På spaning efter den tid som flytt.
Intressant -jag satt just och funderade över hur folk uppfattar (och uppfattade) motsatsen till den linjära tidsuppfattningen.Dilbert skrev:[- - -] den cirkulära eller cykliska [- - -].
Många verkar sätta likhetstecken mellan cirkulär och cyklisk. En cirkel är ju något som möts så att säga i båda ändarna. Det torde innebära att man inte har någon startpunkt och inget målpunkt utan bara rör sig i en cirkel (årstidernas gång som ständigt börjar om, reinkarnationen som ständigt börjar om, osv).
De kulturer som anses ha haft en icke-linjär tidsuppfattning har dock naturligtvis även de haft en känsla av att tiden går framåt och inte bara runt, runt. Även i de gamla bondekulturerna med sina årstidsskiftningar blev man trots allt äldre för varje varv, tills man till slut dog.
Även de österländska reinkarnationskulturerna, t ex de buddhistiska, ser naturligtvis en utveckling från liv till liv. Hela hjulet snurrar ju trots allt vidare mot ett väl definierat (om än bara i negativa termer, m a o inte "väl beskrivet" ...) slutmål, nämligen upplysningen. För varje återfödelse är man förhoppningsvis ett steg närmare, även om det är 100.000-tals liv kvar och man dessutom måste börja om som nyfödd (eller nykläckt, eller vad man nu återföds som ...) igen.
Jag antar att man helt enkelt måste skilja mellan cirkulär (som bara går runt) och cyklisk (som rör sig framåt i cykler, dvs "pulserar fram" eller ringlar sig fram som en spiral).
Då är frågan naturligtvis också om vi verkligen har en helt linjär tidsuppfattning (vi tar väl också ofta en dag i sänder, upplever årstidernas gång, menstruations- och humörcykler, etapper i livet som skoltid, vuxentid, pensionärstid, osv). På vilket sätt upplever vi oss egentligen som mer linjärt framåtskridande än våra indiska samtida? Det är ofta man stöter på distinktionen, men sällan man ser någon utveckla vad de egentligen, rent upplevelsemässigt, menar med den.
Är det sant, för det första?
Är det månne så att alla upplever tiden både cykliskt och linjärt, men att den moderna västerländska människan bara litet mer än andra betonar den linjära delen av det. Jag har svårt att tro att det skulle vara någon egentlig artskillnad mellan våra sätt att uppleva tiden - möjligen då gradskillnad.
Någon som tänkt mer på frågan? Eller gör det nu?
Jag tror att 2000-talets människa i mångt och mycket uppfattar tiden som en "fiende" jämfört med förr i tiden. Tiden skall besegras, utökas och hållas i schak, tänk bara på allt vi ska hinna med under så kort tid. Vi vill se och uppleva allt och tittar vi något sätt att spara tid så tar vi den direkt ex snabbmatskulturen som formligen exploderat de senaste åren. Och för att inte tala om kampen mot åldrandet, hur håller vi rynkorna borta? Förr i tiden hade äldre större auktorietet än i dag och räddlsan för att åldras tror jag ej var lika stor som idag.
/greger
/greger
Eftersom frågan var så intressant så passade jag på att fråga Lund om det.
"Hej! Hur räknade man tiden förr? Vilket årtal var t.ex. år -150 f.Kr för romarna? Och när började vi använda vårt nuvarande system?"
Svar:
"Det varierade. På några håll räknade man tiden från världens skapelse, på andra räknade man efter olika kungar och andra härskare. I Rom räknade man tiden från stadens grundläggning. Enligt vårt sätt att räkna skulle denna ha infallit 21 april 753.
Metoden att räkna tiden från Kristi födelse infördes omkring 525 av den påvlige arkivarien Dionysios Exiguus som räknade ut när Jesus skulle vara född och så satte detta till utgångspunkt för kalendern."
Se http://susning.nu/Tider%E4kning
"Hej! Hur räknade man tiden förr? Vilket årtal var t.ex. år -150 f.Kr för romarna? Och när började vi använda vårt nuvarande system?"
Svar:
"Det varierade. På några håll räknade man tiden från världens skapelse, på andra räknade man efter olika kungar och andra härskare. I Rom räknade man tiden från stadens grundläggning. Enligt vårt sätt att räkna skulle denna ha infallit 21 april 753.
Metoden att räkna tiden från Kristi födelse infördes omkring 525 av den påvlige arkivarien Dionysios Exiguus som räknade ut när Jesus skulle vara född och så satte detta till utgångspunkt för kalendern."
Se http://susning.nu/Tider%E4kning
Tur att jag inte klargjorde huruvida "cykliska" skulle fattas som en förtydligande synonym eller som ett alternativ.Lindir skrev:Intressant -jag satt just och funderade över hur folk uppfattar (och uppfattade) motsatsen till den linjära tidsuppfattningen. /.../ Jag antar att man helt enkelt måste skilja mellan cirkulär (som bara går runt) och cyklisk (som rör sig framåt i cykler, dvs "pulserar fram" eller ringlar sig fram som en spiral).Dilbert skrev:[- - -] den cirkulära eller cykliska [- - -].
Jag antar att jag egentligen menar att det är olika saker, precis som du påpekar. Ett linjärt tidsförlopp kan ju i sig bestå av ett antal cykler, t.ex. av olika historiska kulturer som kommer och går i enlighet med ett bestämt mönster men där den förflutna verkligheten ändå är oåterkalleligen förgången. På liknande sätt kanske det kristna tidsförlopp som brukar kallas linjärt egentligen borde beskrivas som cirkulärt. Även om sådant som frälsningen och domen är unika händelser i det historiska förloppet, så syftar de ju till att komma tillbaka till "startpunkten", att en ny himmel och jord skall skapas och historien börja om från scratch.
Den dialektiska utvecklingsuppfattningen om tes - antites - syntes är kanske besläktad med denna kristna idé, även om den i sin tur kanske är cyklisk? Här får man väl föreställa sig ett förlopp som fungerar som en spiral där cirkelgången samtidigt innebär att ett "högre" stadium uppnås?
Ja, det stämmer nog, men jag föreställer mig ändå att den västerländska utvecklings- och framstegstron har en säregen styrka i jämförelse med andra tiders och kulturers. Även om den "naivt" positivisitiska framstegstron förvisso blivit starkt ifrågasatt under de senaste decennierna, så tycker jag vardagsspråket rymmer många exempel på att vi tar det som självklart att världens naturliga utvecklingsförlopp egentligen innebär en ständig förbättring. Också den mest pessimistiske och svartsynte kulturkritiker kan ju plötsligt brista ut i klagomål av typen "tänk att man ännu år 2003 skall behöva uppleva att...".Lindir skrev:Är det månne så att alla upplever tiden både cykliskt och linjärt, men att den moderna västerländska människan bara litet mer än andra betonar den linjära delen av det. Jag har svårt att tro att det skulle vara någon egentlig artskillnad mellan våra sätt att uppleva tiden - möjligen då gradskillnad.