Motboken
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16730
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Motboken
Läser mycket intressant i ämnet på Wikipedia. Bland annat att väldigt få kvinnor hade motbok och dessutom betydligt mindre tilldelning än män. Tanken var att mannen köpte sprit för hela hushållet - även tjänstefolk.
Re: Motboken
Pilsner såldes ju ändå. Sen antar jag att tex äppelvin bryggdes i hemmen? Första gången jag såg ett recept på äppelvin så var det nån bok från mellankrigstiden.
Re: Motboken
Men söta viner dracks väl relativt mycket i Sverige redan på den tiden? Typisk arbetarklass drack kanske inte dessertvin i någon större omfattning, men jag vet att man drack det i bondefamiljer i alla fall. Dessutom var arbetarklassen stor och mångfacetterad. Många hade det ganska gott ställt och var t.ex. villaägare, även om de hade praktiska yrken.von Adler skrev: ↑8 april 2025, 20:13Antingen fanns det rejäla lager, eller så tilläts viss import. 1941 bottnade vindrickandet på 3,6 miljoner liter (innan kriget var den 5,6) eller 0,6 liter per person och år. Vin var dock något överklassen drack, inte vanligt folk, så det var aldrig ransonerat eller kontrollerat.Hans skrev: ↑8 april 2025, 19:26Tack.
Walther måste varit populär.
https://www.foretagskallan.se/foretagsk ... i-motvind/
Jag som dricker helst (för mycket) vin, hur hade jag överlevt kriget? Vinimporten måste varit marginell.
MVH
Hans
Som jämförelse drack medelsvensken 1941 4 liter brännvin (50%), 19,9 liter öl och 14,3 liter svagdricka.
Siffrorna är från den statistiska årsboken 1944.
Jag kan tänka mig att Tyskland lät en viss mängd franskt, tyskt, österrikiskt och italienskt vin passera - det behövde ju inte gå sjövägen annat än över södra Östersjön.
Ungefär 1 liter vin per person och år före kriget är inte så lite. Om bara överklassen drack vin, så skulle de ha behövt dricka tiotals liter vin per person och år, så vindrickandet (desertvin) måste ha varit ganska spritt.
- von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4161
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: Motboken
Endast 10% av kvinnorna hade motbok och de fick dessutom generellt betydligt mindre ranson - en halvliter per kvartal var vanligt.koroshiya skrev: ↑9 april 2025, 19:45Fanns det könsskillnader? Typ, "fröken Britta behöver inte 3 liter i månaden. Det passar sig inte för en fin ung dam".von Adler skrev: ↑8 april 2025, 14:57Ja, det gick att få extra ranson för saker som dop, bröllop, representation, jämna födelsedagar m.m. Det fanns en tydlig social snedvridning på godkännandena - ju högre samhällsklass, desto fler godkännanden och större tilldelning från den kommunala nykterhetsnämnden. Anders Zorn fick t.ex. beviljat 59 liter extra punsch inför sin 59-årsdag 1919.
Nornalransonen var 3 liter i månaden, men t.ex. var 4 liter vanligare hos någon som hade titeln direktör. Detta gällde starksprit och andra starkare varor som likörer och punsch.
Detta gällde också de recept på alkohol som också gick att få. Du kunde få läkarintyg, t.ex. för en starköl per dag efter maten för matsmältningsbesvär och därmed köpa starköl på apotek (på krogar och på alkoholmonopolet var öl max 3,5%).
Jag antar att man fick ansöka om att få en bok själv, och vad hände om man inte köpte något? "Koro behöver inte en ranson på 3 liter, för han köper inte det ändå."
Jag undrar hur min fars fasters man gjorde, som var alkoholist. Han började dagen med ett redigt glas sprit. Som jag har fått det berättat för mig drack han upp månadsransonen, bara som morgonsup, alltså = ca. 13 cl sprit för att komma igång. Det underlättade väl att han hade en egen firma och pengar till att äta ute varje dag. De abonnerade ett bord på Valand. Men det är ju också möjligt att han fick köpa mer än 4 l.
Vad jag vet ledde lite utköp inte till minskad ranson. Om det däremot misstänktes att du sålde eller gav vidare kunde du få minskad ranson.
Hembränt, svarta marknaden (där folk som drack mindre sålde vidare med profit) och smuggelsprit var vanligt för de som behövde mer än ransonen. Hade man pengar och kontakter fanns det alltid vägar.
- von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4161
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: Motboken
Det är väldigt lite. Idag konsumeras det c:a 30 liter per person och år - alltså 30 gånger så mycket. Överklassen drack förmodligen på den nivån i Sverige, alltså de 3,3% rikaste.a81 skrev: ↑9 april 2025, 21:13Men söta viner dracks väl relativt mycket i Sverige redan på den tiden? Typisk arbetarklass drack kanske inte dessertvin i någon större omfattning, men jag vet att man drack det i bondefamiljer i alla fall. Dessutom var arbetarklassen stor och mångfacetterad. Många hade det ganska gott ställt och var t.ex. villaägare, även om de hade praktiska yrken.von Adler skrev: ↑8 april 2025, 20:13Antingen fanns det rejäla lager, eller så tilläts viss import. 1941 bottnade vindrickandet på 3,6 miljoner liter (innan kriget var den 5,6) eller 0,6 liter per person och år. Vin var dock något överklassen drack, inte vanligt folk, så det var aldrig ransonerat eller kontrollerat.Hans skrev: ↑8 april 2025, 19:26Tack.
Walther måste varit populär.
https://www.foretagskallan.se/foretagsk ... i-motvind/
Jag som dricker helst (för mycket) vin, hur hade jag överlevt kriget? Vinimporten måste varit marginell.
MVH
Hans
Som jämförelse drack medelsvensken 1941 4 liter brännvin (50%), 19,9 liter öl och 14,3 liter svagdricka.
Siffrorna är från den statistiska årsboken 1944.
Jag kan tänka mig att Tyskland lät en viss mängd franskt, tyskt, österrikiskt och italienskt vin passera - det behövde ju inte gå sjövägen annat än över södra Östersjön.
Ungefär 1 liter vin per person och år före kriget är inte så lite. Om bara överklassen drack vin, så skulle de ha behövt dricka tiotals liter vin per person och år, så vindrickandet (desertvin) måste ha varit ganska spritt.
Visst hände det att "vanligt folk" drack lite vin, men då ofta i form av starkvin (istället för sprit) som sherry eller mindre mängder i samband med större festligheter. Genomsnittet är alltså 2,7 milliliter per person och dag 1941, jämfört med 54,5 milliliter öl.
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16730
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Motboken
Jag läste en gång i populär historia om en arbetare som regelbundet köpte någon finare sprit. Han blev av med boken eftersom bolaget tog för givet att han sålde den dyra flaskan vidare.
Re: Motboken
Läste wikis sida efter ditt tips. Intressant var också att mängden köpt sprit minskade efter att boken försvann: nästan som att "möjligheternas fönster" nu aldrig kunde stängas, varför vissa slutade köpa hela ransonen.Markus Holst skrev: ↑10 april 2025, 08:57Jag läste en gång i populär historia om en arbetare som regelbundet köpte någon finare sprit. Han blev av med boken eftersom bolaget tog för givet att han sålde den dyra flaskan vidare.
Det skulle inte förvåna mig om en del med tiden fick ett lager hemma, som de inte använde.
Med tanke på sådant - och annat - var det nog bra att boken försvann.
Re: Motboken
Min poäng var mera att det inte alltid var en knivskarp gräns mellan "arbetarklass" och "överklass". Eller, det var säkert mer så i industristäder som Göteborg eller Gävle, men i mer agrara eller småborgerliga delar av Sverige var klassgränserna mer diffusa. Jämför t.ex. Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga som utspelar sig omkring år 1900, där den vanliga bondefamiljen umgås med prosten och den "fina" fru Petrell, men även med den fattiga gumman Krösa-Maja.
Re: Motboken
Klart det blir skillnad. På en bruksort förmodar jag att en direktör eller ägare kanske kände en stor del av arbetsstyrkan. Så var det upp i Väja där morfar levde. Glömde att mormor jobbade i köket hos Versteeghs, och absolut var tillräckligt nära för att prata med dem på ett jämbördigt vis, typ man pratade om barnen o.s.v.
På en liten ort fungerade också systemet med titlar, då det inte fanns så många. Man slapp säga, has det hund, eller önskas det något mer här, för man visste vilka det var man talade med.
Med det sagt får man väl förmoda att det kan ha fungerat olika på olika system, liksom svenska kyrkan inte vara enhetlig genom hela Sverige.
Morsan jobbade förresten ett tag på nykterhetsnämnden i Göteborg.
På en liten ort fungerade också systemet med titlar, då det inte fanns så många. Man slapp säga, has det hund, eller önskas det något mer här, för man visste vilka det var man talade med.
Med det sagt får man väl förmoda att det kan ha fungerat olika på olika system, liksom svenska kyrkan inte vara enhetlig genom hela Sverige.
Morsan jobbade förresten ett tag på nykterhetsnämnden i Göteborg.