Som namnet anger betyder konservatism "bevarande", vilket inte betyder bevarande av allt utan "förändra för att bevara".
Samhället skall inte revolutioneras i ett enda slag som socialister och liberaler vill, utan istället skall det fortgå genom en evolutionär process där starkare idéer så småningom kommer slå ut de svagare.
Förändringar är nödvändiga, men dessa får inte ske förhastat utan i enlighet med traditionerna. Alla revolutioner, med möjligt undantag av den industriella, är av ondo och måste undvikas.
Familjen som den främsta samhällsinstitutionen. Insikten om att alla handlingar vi utför är präglade av vår uppfostran eller bristen därav. Hur samhället förhåller sig till familjerna är därför en viktig fråga.
Den gemensamma kulturen måste bevaras på så sätt att de kulturella influenserna utifrån inte får ha någon destruktiv kraft på den i dag rådande kulturen, återigen handlar det om att förändra långsamt.
Traditioner skall inte förkastas utan man skall istället se till att bevara dem och bygga vidare på dem, om vi nu hårddrar kan man säga att att medan social/liberaler river ned huset från grunden bygger den konservative på huset med ytterliggare en våning, detta då de konservativa står för bevarande av traditioner (genom att erkänna traditionernas betydelse som sammanhållande länk i samhället) i motsats till socialister/liberaler som ofta ställer sig i motsats till traditionerna.
Den fria Nationen som alla medborgares garant för trygghet och frihet. Allianser och handelsavtal är aldrig ok om de sker på medborgarnas inflytandes bekostnad.
Naturligtvis är inte dessa uppfattningar helt odelade, det finns flera tolkningar bland de som uppfattar sig som konservativa precis som det finns inom alla religioner och ideologier. Men försvarandet av nationen, "skynda långsamt" och erkännandet av traditionerna som en sammanhållande länk med det förflutna och nutiden är punkter som omfattas av alla konservativa.
Den främste konservative filosofen som lever idag anses vara Irving Kristol. Hans värdekonservativa filosofi framgår klart av boken ”Neoconservatism: The Autobiography of an Idea”, 1995, med underrubriken ”Selected Essays 1945-1995”.
