Davian skrev: ↑28 augusti 2024, 08:47
Man behöver ha med sig tycker jag att det går att vara antisionist utan att vara antisemit, antisemit utan o vara antisionist, sionist och antisemit, antisionist och antisemit.
Sionism är inte judendom eller det judiska folket. Sionism är del av judendomen och det judiska folket.
Det är en politisk rörelse och politiska rörelser kan man alltid kritisera eller ogilla utan att det blir rasism av det.
Precis som man kan kritisera islamism kan man kritisera sionism.
I mitt yrke där jag träffar hundratals människor varje vecka och där framtidens människor finns är antisemitism den tredje vanligaste formen av rasism vi stöter på.
(De vanligaste är rasism mot somalier och araber)
I ”arabvärlden” har det funnits antisemiter i hundratals år. Precis som i Europa. Personligen är jag rätt säker på att om inte ”arabvärlden” varit koloniserad under så lång tid tror jag ”judebolsejviker” och liknande varit ett begrepp även där.
Vi ska komma ihåg att antisemitismen som vi känner den är förknippad med den kristna historien och kulturkretsen. Judar har setts som Satans anhängare och ”Kristusmördare”. Ett folk som ägnat sig åt ritualmord och att dricka blod från mördade kristna barn. En kulmen i judeförföljelserna kom i samband med Digerdöden under 1300-talet då den förhärjande pesten påstods ha orsakats av brunnsvatten som judar förgiftat
I Kyrkomöte i Rom år 1215 fastställde påven Innocentius III nya regler som skulle gälla Europas judar. Han bestämde bland annat att judarna skulle bära ett runt gult märke av tyg på kläderna (syftade på judaspengarna). Påvens beslut innebar också att judar utestängdes från en rad yrken.
Vad med judar i muslimska länder? Jämfört med villkoren för judiska minoriteter i kristna samhällen så var deras position i regel mer gynnsam. Det är ingen tillfällighet att judarna som fördrevs från Spanien under reconquistan valde att bosätta sig i områden som ingick i det ottomanska väldet. Det fanns bland muslimer ingen motsvarighet till de populära historierna om judar som Satans avkomma, giriga ockrare, hemliga sammanslutningar, etc. I flertalet ottomanska samhällsbildningar kunde judarna nå högre positioner inom administration, kulturliv och universitetsväsende.
Rent teologiskt så delar islam samman monoteistiska gudsbild som judendomen, Gud är en och odelbar. Ingen treenighet. Jesus är Guds sändebud men ingen gudagestalt. I Koranen frikänns judarna från anklagelsen att vara Kristusmördare.
Judar och kristna har betraktas som dhimmis ”skyddsfolk” med rätt att sköta sina angelägenheter så länge de följde landets lagar, betalat sin skatt, etc.
Det kan vara värt att påminna om att Khomeini efter den islamska revolutionen 1979 gav eftertryck åt denna princip genom att utfärda en fatwa som framhöll judarnas status som skyddsfolk. I den religiösa diktaturens Iran är det inte kristna och judar som är de mest utsatta utan Bahai-anhängare och zoroastrer.
Det här betyder inte att judarnas situation varit problemfritt i muslimska länder – minoriteter tenderar i historien ofta att råka särskilt illa ut.
