Ändrade matvanor 1980-2021

[a81]

Ja, finns knappast några som är "för gamla" för pizza i dagens Sverige, möjligen de som är 90-100 år gamla och har levt ovanligt gammaldags för sin ålder.

[Markus Holst]

Min mamma fyller 93 i denna månad och blev aldrig någon pizza-vän. Det många år innan hon förstod hur det skulle uttalas och hon tycker även att det är smörgåsmat.

Svärmor fyller snart 95 och har frysen full med färdiglagade pizza-slices.

[a81]

Det beror nog också på pizza och pizza. Min bild är att även riktigt gamla svenskar ofta äter typ fryspizza av vesuvio-typ, men jag tror att få 20- eller 30-talister gillar kebabpizza eller pizza med kött och bearnaisesås på.

Pizzeriorna verkar också ha kommit till olika delar av Sverige vid väldigt olika tidpunkt. Jag läste t.ex. någonstans att Skellefteås första pizzeria öppnade 1985. I Uppsala fanns pizzerior (någon/några i alla fall) redan i slutet av 1960-talet. I Stockholm fanns det säkert ännu tidigare.

[Stefan Lundgren]

Tunga med kokt potatis och svampsås gjorde min mor i ordning omkring 1980 och sedan läste hon att det fanns mycket av ett ämne, sedan köpte hon inte det längre.
Renskav var en annan rätt och efter Tjernobyl blev det inte mer förutom när jag hittade på en storhandel för några år sedan. Potatisgratäng har man köpt flera gånger under de senaste åren, det var inte ens tal om det tidigare.

Såvisst är det ändrade matvanor!!!

Stefan

[a81]

Det var väl tre stora saker som hände med matlagningen under 1900-talets sista decennier:

1. Männen började laga mat i stor utsträckning. Idag är matlagningen i Sverige i princip jämställd. Bland yngre och/eller mer välutbildade skulle jag gissa att det har gått så långt att männen ofta har huvudansvaret för matlagningen, då männen ofta är mindre påpassade av barnen och därmed har mer tid för matlagning.

2. Färre och färre människor jobbar tungt fysiskt. Stora portioner av tung husmanskost har säkert minskat.

3. Internationalisering p.g.a. ökat resande samt migration.

Min känsla är att mycket av förändringen kom mellan ungefär 1970 och 2000. De senaste 25 åren känns det som att matvanorna har varit mindre föränderliga, i alla fall hos den breda allmänheten.

[sonderling]

Av någon anledning har man slagit ihop måltidsservice med tekniska. Iallafall får man ju reda på en del info på apt:n.

Nu senast att de ska satsa på Asian Fusion mat, och street food och alla färsrätter ska drygas ut med vegetarisk färs. Rätter som inte är populära ska tas bort.
Det är alltså dom som lagar skolmaten och till de gamla på hemmen.
Redan innan fattades beslut om vegetarisk flera dagar i veckan. Man lärde sig snabbt att bulla upp extra köttbullar de dagarna när sönerna kom hem från skolan.

Sonderling

[a81]

Ja, det är lite min bild också. Lägger man "ribban för högt" när det gäller maten på förskolan eller i skolan, så är det lätt att det kompenseras med fabriksgjorda köttbullar, korv med bröd, pannkaka, fiskpnnar, etc. hemma. Konstig mat riskerar nog att öka risken för selektivt ätande. Den här problematiken gäller väl i och för sig inte bara mat, utan rent allmänt kan det "låsa sig" för barn om kraven blir för höga.

Men det är nog en skillnad mellan 1980 och idag. Skolmaten var nog barnvänligare 1980 (om än kanske en del riktigt gammaldags, oaptitliga rätter), samtidigt tänker jag att barn idag, längre upp i åren, fastnar i att äta typisk barnvänlig mat hemma...

[koroshiya]

Samtidigt finns det de som inte anammar ny mat särskilt mycket. Jag vet en som blir 60 i år, som mest äter en form av husmans. Det blir ofta rätter som bacon och nudlar-gratäng med ost och grädde.

Faktum är att min mage reagerar av fettbomben, så det gäller att ha en toa i närheten, för tarmen släpper av någon anledning ofta en dusch av det som finns i nära öppningen.

En jag känner brukar inte göra något annat än att grilla på en eldriven bordsgrill, eller det är vad hen oftast gör = varje gång man är inbjuden. Jag ska förmodligen dit i dag, då hen fyllde år i söndags, och nu skall det bli ändring, för det vankas någon form av smörgåstårta, men det kommer nog att grillas också.

Hundarna tycker om mathållningen

[von Adler]

Jag försöker vara med här, men jag inser att jag har svårt att göra mina personliga anekdoter till något sammanhängande.

Pappa var en "lyxlirare" som tyckte om god mat och jag minns grillad ryggbiff perfekt rosa i mitten på somrarna med hasselbackspotatis och rödvinssås (det var inte vanligt utanför restaurangerna som jag minns det då). Mormor och morfar och mamma lagade stabil husmanskost och 80-talsmat. Särskilt mormor lagade en del riktigt från grunden, som t.ex. egen pölsa på älgdelarna ingen annan ville ha efter jakten. Fantastiskt gott.

Men generellt var det ganska lite kött/protein i portionerna. Mormor och morfar åt gärna helt proteinlös middag några gånger i veckan (dock sällan när vi barnvar på besök, då var det bättre "växasmat"). Sådan mat var bland annat varm kokt potatis i en skål med mjölk och lingonsylt. Eller "bryta" som var de smulade resterna av hårt tunnbröd (hembakat ett par gånger per år i bagarstugan) och knäckebröd ihopblandat och använt som müsli i fjällfil.

Hemmagjord kalvsylta, pölsa och fiskbullar (detta dock från burk) med potatis var vanligt hos mormor och morfar. Mamma lagade gärna en slags tidig variant på planka - burkskinka (eller egentligen rivna rester av griskött, typ spam), pulvermos, pulverbea och sparris som sattes ihop och grillades i ugn. Inte en favorit hos den unga Adlern. Däremot var en vanlig torsdagsmiddag - fiskpinnar, potatis, stuvad spenat och gurkmajonnäs en stor favorit.

När jag tänker tillbaka slår det mig att när man hade köttbitar var de mycket mindre än nuförtiden, och det var ofta något som var malet eller hackat och utdrygat.

Det som också slår mig att det var ovanligt med färska grönsaker och sallad till vardagen.

Men hela min syn på saken grumlas också av att jag växte upp i en underklassmiljö och att jag nu är en höginkomsttagare till den grad att maten jag köper är en liten del av min vardagsekonomi och jag aldrig behöver titta på priserna när jag handlar.

[a81]

Klass handlar inte bara om ekonomi. Jag tänker att det än idag är så att många som har praktiska yrken ofta har lite högre materiell standard (i vissa avseenden, tänk t.ex. nytt kök), men å andra sidan mindre av "guldkant" i vardagen än akademiker.

Sedan tänker jag att det var i efterkrigsgenerationen (född efter 1945) som det mer allmänt blev mer "guldkant" och medelklassvanor.

[Hans]

..."guldkant"...

Bara nyfiken på din definition av det?

MVH

Hans

[a81]

Har väl ingen jättebra, skarp definition av det, men tog hjälp av Googles AI:

Guldkant på tillvaron" är ett uttryck som syftar till att förhöja vardagen, att göra den mer njutbar och speciell. Det handlar om att skapa små ljusglimtar och guldkorn i det vanliga, genom att unna sig det där lilla extra eller göra något oväntat som ger glädje.

Uttrycket kan tolkas på många olika sätt, och det som ger en guldkant på tillvaron är högst individuellt. Här är några exempel på vad det kan innebära:

Njutning:
Att äta en god måltid, tända ett doftljus, ta ett varmt bad, lyssna på favoritmusiken eller unna sig en fika på ett trevligt café.

Aktiviteter:
Att göra något man tycker om, som att promenera i naturen, besöka ett museum, gå på bio, läsa en bra bok eller träffa vänner.

Självomsorg:
Att ta hand om sig själv både fysiskt och psykiskt, genom att träna, sova ordentligt, ägna sig åt hobbies eller meditera.

Göra något oväntat:
Att överraska någon man tycker om med en liten present, skicka ett uppmuntrande kort eller göra något snällt för någon annan.

Skapa minnen:
Att resa, delta i roliga evenemang eller skapa egna traditioner som ger guldkant på tillvaron.

Jag tänker att det handlar om "medelklassvanor" som blev vanlig levnadsstandard för de flesta svenskar från och med 1970 ungefär. Det är troligen starkt kopplat till att vi fick två familjeförsörjare (inga hemmafruar) och därmed högre inkomst per hushåll, mer semester, lediga lördagar (sedan en tid) och en köpstark ungdomsgeneration som var nyfiken på omvärlden.

[Stefan Lundgren]

Om man skulle jämföra matsedel från en skolmatsal 1980 till dagens så skulle det vara en stor skillnad, antar jag. Det kanske någon annan bekräfta eller dementera.

Spagetti med köttfärssås kallas väl för Spagetti Bolognese nu antar jag.

Nu känner jag till att pommes frites är mer eller mindre vanlig i skolan, kan inte påminna mig om att de skolor som jag gick under grundskolan hade det någon gång.

Stefan

[a81]

Tror att det fortfarande kallas spagetti med köttfärssås i många skolor. Det som har hänt är väl att det riktigt gammaldags maten har ersatts ned grönare, modernare alternativ, men samtidigt finns väl skolmatsklassiker som spagetti med köttfärssås, korv stroganoff, pyttipanna, pasta med ost- och skinksås, köttbullar, etc. kvar.