Det är nog dogonerna i Mali du menar. Det är en författare vid namn Robert Temple som är upphov till påståendet att dogonerna kände till Sirius B, en dvärgstjärna omöjlig att se med blotta ögat. Han skrev om detta i sin bok "The Sirius mystery" (1975), där han hävdar att dogonerna lärt sig detta av amfibiska utomjordingar (Nommos) från sirius-systemet.
Sirius A (den starkast lysande stjärnan på himlen) är en viktig del av dogonernas mytologi, som är komplex och starkt inriktad på himlakropparna. Dogonerna verkar (liksom många andra folk) ha haft ett enormt intresse för astronomi sedan mycket länge. De hävdar att de lärt sig astronomi av en sorts fiskliknande gudar från Sirius. Sånt är naturligtvis enormt intressant för alla som gärna vill tro på utomjordiska besök. Babylonierna och egyptierna har liknande myter, så det är inget direkt unikt.
Problemet med det hela är att när dogonerna sent på 40-talet talade om för en fransk antropolog (Marcel Griaule) att de kände till Sirius B (och till och med att Sirius A hade en "kompanjon" med 50 års omloppstid som var gjord av ett mycket tungt material) hade de sedan länge haft kontakter med europeer. Intresserade som de är av astronomi är det mycket troligt, ja nästan självklart, att de hört sig för vad "främlingar" kan ha vetat om stjärnhimlen och snabbt inkorporerat deras kunskap i sin mytologi. Europeer observerade Sirius B redan på 1800-talet och visste allt dogonerna på 40-talet hävdade att de lärt sig av fiskgudarna om Sirius B redan 1926. Faktum är att det är just under 20-talet som dogonerna har sina första intensivare kontakter med europeer, och vid just denna tid var det heta nyheter i vetenskaplig världspress att Sirius hade en tung och osynlig kompanjon. Det verkar högst troligt att någon nämnt detta, och dogonerna med sitt stora intresse för astronomi pumpade naturligtvis vederbörande på all information de kunde få.
Dogonerna hävdar också att det finns en tredje stjärna i siriussystemet, som är större än Sirius B. Det är från en planet kretsande kring denna tredje stjärna som Nommos skall komma från. Denna stjärna verkar inte existera. Gjorde den det är det ytterligt osannolikt (så gott som omöjligt) att vi inte skulle observerat den för länge sen. På 20-talet, däremot, spekulerades det (i samband med artiklar om Sirius B) om en tredje stjärna. Dessa spekulationer har inte visat sig leda till något. Dogonerna har också många astronomiska felaktigheter i sin mytologi, som man kan fråga sig varför eventuella fiskutomjordingar lärt dem. De tror till exempel att saturnus är den yttersta planeten i solsystemet, att jupiter bara har fyra månar, etc.
Detta syndrom är antropologernas stora förbannelse (och ett av dem känt problem): det är vanligt att folkslag som inte tidigare haft kontakt med omvärlden väldigt snabbt absorberar myter och fakta från besökare och inkorporerar dem i sin egen världsbild. Särskilt om ämnet i fråga redan var av intresse för dem (som dogonerna och Sirius). Det är därför antropologer är så entusiastiska när de lyckas vara den förste som besöker ett folkslag: de vet att det är deras enda chans att få en ostörd bild av folkets egen mytologi och kunskap.
Griaule var inte ens i närheten av att vara först.
För mer detaljerad kritik av Temple, besök till exempel
http://www.debunker.com/texts/dogon.html
För -ehm- mindre kritiska beskrivningar, googla runt lite. Det finns hundratals sajter som tar upp dogonerna som ett av de bästa bevisen på utomjordisk inblandning i världshistorien.
Just a thought!
