Självcensur i svenska media?

[sveahk]

Om en regering, chefredaktör eller andra personer i bestämmande ställning avgör vad som ska tryckas eller inte, om sakförhållanden nedkortas eller insveps i dimma...då är det för mig censur.

Ett - i detta fall icke-svenskt - som jag tycker markant exempel: Under Kosovokriget 1999 uppfordrade de ansvariga för Süddeutsche Zeitung sin Leserbriefredaktor att sluta trycka för NATO negativa insändare .

Det är för mig censur.

Mvh Hans K

[Markus Holst]

Men utgår den svenska pressetiken från regeringsdirektiv? I så fall är det censur. Jag tror att den svenska pressetiken är frivillig och utan inblandning från lagstiftare. Att en privat publicist väljer att inte skriva något är inte censur.

Fortfarande upplever jag det intressant att just nationalitetsfrågan anses så intressant att just den uppmärksammas utomlands och får en egen tråd på Skalman.

[liljen]

En av mina släktingar, en person som betydde väldigt mycket för mig och min familj blev brutalt mördad. Han var en person som jag aldrig hörde någon någonsin säga ett ont ord om. Så lång från dagens gänguppgörelser man kan komma.

Mordet blev ganska uppmärksammat och det skrivs en del om det även i riksmedia. Detta innebar bland annat att min släkting, mordoffret i praktiken hängdes ut och namngavs i media. Detta trots att den närmaste familjen bönade och bad journalister om att de ville slippa se hans namn och bild valsa runt i pressen. Det var jobbigt nog för dem ändå. Detta struntade godhetsriddarna i journalistkåren i. Därför fick vi läsa diverse spekulationer i pressen om eventuella mordmotiv bland annat. Till råga på allt var alla spekulationer helt fel.

Mördaren greps ganska snabbt och det blev en ganska snabb process där han erkände mordet och han dömdes utan något överklagande sen. Trots detta namngavs inte mördaren och man försökte aktivt att mörka hans utländska bakgrund. Jag skulle säga att det var till och med ett steg längre än något slags censur, det var en mild slags förvanskning av verkligheten man höll på med. Noll brottsofferperspektiv, men tydligen fullt fokus på att skydda den dömde brottslingen.

Jag kan ge er alla detaljer jag kan i det här fallet, så får ni en fallstudie i hur det faktiskt fungerar i Sverige.
Men det kanske gränsar till förtal eller bryter mot några forumregler?

En halvsjungen visa kanske inte nån blir glad av så bättre om jag berättar mer så får ni dra era egna slutsatser er det. Är det OK? Detta skedde för ett antal år sen nu, så på sätt och vis är det svensk historia. Bara den värsta sortens.

[HJ]

Censur handlar om statlig förhandsgranskning innan publicering, och jag kan inte alls se att de pressetiska reglerna kan vara censur. De enda exempelt av äkta censur i Sverige jag känner till under min livstid är filmcensuren, men den är ju borta nu. Pressetiska regleverket är att jämföra som ett "lagsystem", och den som bryter mot det döms i efterhand i en "domstol" (Pressens opinionsnämnd eller numera Mediernas Etiknämnd) för specifika publiceringar. Staten är alltså inte alls inblandad i någon förhandsgranskning.

Det sker en form av (själv)censur i det att det är den ansvarige utgivaren som skall fatta beslut om vad som skall skrivas i publikationen, och denne ansvarige utgivare förhandsgranskar "censurerar" dagligen journalisters verk, så man kan säga att ansvarige utgivare bedriver en självcensur. Men det är ju inte det minsta unikt för Sverige eller ens en problematisk ordning. Det är ju ansvarig utgivare och inte journalisten som får ta juridiska smällen om det skrivs något dumt.

sveahk:s exempel om Süddeutsche Zeitung är en otillbörlig påverkan, vet inte om jag skulle kalla det just censur, även om syftet är detsamma. Illa nog ändå.

Det som det kokar ner till är
1) Hur ser statens inblandning ut vad gäller pressetiska systemet? Sker det påtryckningar där staten bestämmer hur exempelvis pressens opinionsnämnd skall besluta i fall eller hur etiska regler skall tolkas? Jag känner inte till någon sådan påverkan annat än att kulturdepartementet brukar hålla i olika verksamheter för att stötta att systemet hålls och fungerar. Om det sker en påverkan så är den svår att se.

2) Väljer man att skriva på ett visst sätt på grund av oro från diverse tyckare/folkopinioner/drev mm? Dvs en journalist undviker att skriva på ett visst sätt för att slippa stämplas som "rasist" "problematisk" eller på ett annat sätt för att slippa få tusentals mail från "Sverigevänner". Dvs den problembeskrivning som ges i Lejonmods länk. Och då det finns långt fler journalister än intäkter att försörja dem kan jag tänka mig att många gärna rättar in sig i ledet vad gäller aktuell tidsanda på redaktionen.

Det riktigt obehagliga, som jag ser fler exempel på i USA än Sverige, är när diverse drev riktar in sig på företag och annonsintäkter. Alltså: Tidning XX skriver "problematiskt", så därför skall folk bojkotta företag YY som annonserar i XX. Antingen slutar YY ge annonsintäkter till XX, eller så skall XX bättra sig.

/Håkan

[Amund]

Tycker att HJ som vanligt skriver kloka ord.

Några av mina reflektioner:
*De flesta medier har ju också en ägare som inte sällan styrs av ideologiska intressen, och det blir ju en form av censur - om än icke olaglig på något sätt.

*I och för sig handlade det om metoo, men vem minns inte hur Staffan Heimersson fick sluta som krönikör i Aftonbladet, och ändå hade man i röd text skrivit:
Aftonbladet skrev:

DETTA ÄR EN KOLUMN. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Heimerssons artikel

*De statliga kanalerna har det inte lätt eftersom de ofta kritiseras från båda hållen att gå de andras ärenden.

*Åtminstone som jag minns det brukade en notis i en tidning om en misstänkt gärningsman förr alltid utelämna nationalitet, men ändå avsluta med att "åklagaren yrkar på utvisning efter avtjänat fängelsestraff".

*Helt klart är att hos en del verkar råda ett enormt sug efter en gärningsmans etnicitet och för andra är det viktigare att ras eller nationalitet betraktas som helt ovidkommande. Utan att gå in på subjektiva bedömningar av den ena eller andra ståndpunkten så är min uppfattning att den ena sidan försöker bevisa någon sorts permanent ras och kulturskillnad, medan andra sidan vägrar att överhuvudtaget diskutera. Just detta polariserade debattklimat tror jag kan vara en anledning till att frågan utifrån sett betraktas som större och kanske mer konspiratorisk än vad det är i verkligheten?

[Davian]

Om en regering, chefredaktör eller andra personer i bestämmande ställning avgör vad som ska tryckas eller inte, om sakförhållanden nedkortas eller insveps i dimma...då är det för mig censur.

Ett - i detta fall icke-svenskt - som jag tycker markant exempel: Under Kosovokriget 1999 uppfordrade de ansvariga för Süddeutsche Zeitung sin Leserbriefredaktor att sluta trycka för NATO negativa insändare .

Det är för mig censur.

Mvh Hans K

Så en tidning som har chefredaktör sysslar alltså med censur?

Hur tänker du, om du startar egen tidning, organisera urvalsprocessen? Eller tänker du att din tidning inte ska ha någon som helst utrymmesbegränsning?

[varjag]

Om en regering, chefredaktör eller andra personer i bestämmande ställning avgör vad som ska tryckas eller inte, om sakförhållanden nedkortas eller insveps i dimma...då är det för mig censur.

Ett - i detta fall icke-svenskt - som jag tycker markant exempel: Under Kosovokriget 1999 uppfordrade de ansvariga för Süddeutsche Zeitung sin Leserbriefredaktor att sluta trycka för NATO negativa insändare .

Det är för mig censur.

Mvh Hans K

Så en tidning som har chefredaktör sysslar alltså med censur

Givetvis Davian. Skribenter som inte accepterar det - får söka andra jobb.
Det är ju välbekant, Davian - i vilket läger Du har bägge fötterna och - jag kan bara gratulera Dig och de Dina till
svenska media's följsamhet att iakttaga Föreskriven Försiktighet

Varjag

[sonderling]

https://sverigesradio.se/avsnitt/1518790

Ola Wong kom in på ämnet i sitt sommarprat.
Det var väl en av orsakerna till att han blev lite "knäpp" och fick läggas in ett tag på psykakuten.
Ett av sommarens bättre prat som ni utlandssvenskar kan lyssna igen på nätet..

Sonderling

[varjag]

https://sverigesradio.se/avsnitt/1518790

Ola Wong kom in på ämnet i sitt sommarprat.
Det var väl en av orsakerna till att han blev lite "knäpp" och fick läggas in ett tag på psykakuten.
Ett av sommarens bättre prat som ni utlandssvenskar kan lyssna igen på nätet..

Sonderling

''Det blev som om man drog ut sladden ur hjärnan "

Inte undra på att han skickades till psykakuten

Tack f den biten sonderling !

Varjag

[Davian]

Om en regering, chefredaktör eller andra personer i bestämmande ställning avgör vad som ska tryckas eller inte, om sakförhållanden nedkortas eller insveps i dimma...då är det för mig censur.

Ett - i detta fall icke-svenskt - som jag tycker markant exempel: Under Kosovokriget 1999 uppfordrade de ansvariga för Süddeutsche Zeitung sin Leserbriefredaktor att sluta trycka för NATO negativa insändare .

Det är för mig censur.

Mvh Hans K

Så en tidning som har chefredaktör sysslar alltså med censur

Givetvis Davian. Skribenter som inte accepterar det - får söka andra jobb.
Det är ju välbekant, Davian - i vilket läger Du har bägge fötterna och - jag kan bara gratulera Dig och de Dina till
svenska media's följsamhet att iakttaga Föreskriven Försiktighet

Varjag

Jag har absolut ingen aning om vad du menar just nu.

[adlercreutz]

Som anställd på ett företag förväntas man visa viss lojalitet med företaget och dess värderingar, och även utföra de arbetsuppgifter man får från chefen. Det gäller väl även tidningar? Jag förstår att det är en lite speciell yrkesgrupp med lite mer friheter än andra i vissa fall, men det är väl ingen rättighet att ett stort nyhetsmedium ska bereda plats åt ens egna åsikter, i synnerhet om de går emot ledningens syfte med tidningen? Annars står det väl var och en fritt att starta en egen tidning?

Att sen medier i en del fall säkert vinklar eller mörkar en del saker, det är väl mer en allmänmoralisk fråga. Relationen chefsredaktör - journalist är väl en fråga för sig, tänker jag.

[LasseMaja]

Självcensuren har ökat rejält jämfört med 1990-talet. Från 1990-talets debatt om vad vi kunde göra åt invandrares högre brottslighet övergick det till att försöka mörka att det är så. I mycket stor del av våra grannländer ses den svenska inställningen i denna frågan bisarr. Den väldigt speciella "lagen om hets mot folkgrupp", som tillkom för att komma tillrätta med nazisterna grova rasistiska retorik används mot arga pensionärer som skriver nåt plumt på fb. Nu är dock pendeln på väg att svänga tillbaka. Folks värderingar ändras och alternativa media har tagit stor plats på gammalmedias bekostnad.

[hilbert]

Lagen om hets mot folkgrupp har ändå vissa begränsningar.

År 2009 friades Dan Park efter att ha åtalats för hets mot folkgrupp för att ha lagt ut burkar med texten "Zyklon B" utanför en synagoga

[varjag]

Självcensuren har ökat rejält jämfört med 1990-talet. Från 1990-talets debatt om vad vi kunde göra åt invandrares högre brottslighet övergick det till att försöka mörka att det är så. I mycket stor del av våra grannländer ses den svenska inställningen i denna frågan bisarr. Den väldigt speciella "lagen om hets mot folkgrupp", som tillkom för att komma tillrätta med nazisterna grova rasistiska retorik används mot arga pensionärer som skriver nåt plumt på fb. Nu är dock pendeln på väg att svänga tillbaka. Folks värderingar ändras och alternativa media har tagit stor plats på gammalmedias bekostnad.

Tack för den posten LasseMaja.
Från min fjärran observationsplats har jag fått intrycket att ''nazist'' används som slagträ vid minsta övertramp mot lagen
Samt - att totalt oskyldiga - nästan samtliga får den stämpeln……av ''de troende''.

Jag ser få tecken på en svängande pendel i den frågan
Tvärtom - tycks mig Sverige envist fortsätta på den inslagna kursen - oavsett vad ''folk tycker'' >>>>>>

Varjag

[HJ]

I brist på bättre källa om det historiska perspektivet citerar jag en vanligtvis påläst krönikör (sen kan man välja att inte hålla med denne, men jag tror historieskrivningen är någorlunda korrekt)

I början på 1900-talet påminde tidningarna om Flashback. Ingen hänsyn togs. Att fänrik Andersson bedragit sin hustru med sömmerska Olsson kunde mycket väl vara en nyhet med namns nämnande. Redaktörer brydde sig inte om att det är en stor skillnad på att vara misstänkt för brott och att vara dömd. Den bristande hänsynen till brottsoffer ska vi bara inte tala om. Detta elände smutsade ner Sverige. Kung Gustaf V och riksdagen tröttnade till slut och hotade att inskränka tryckfriheten för att få slut på de journalistiska övergreppen. För att förhindra en sådan utveckling ryckte tidningarna upp sig och bildade 1916 Pressens opinionsnämnd.

Nu som då har medierna en hedersdomstol. Nu som då är det av en och samma anledning. Att en person som inte misstänks för brott inte hängs ut handlar inte bara om att tidningar som tar ansvar tycker att det vore fel. Det handlar ytterst om att journalistiken vill hålla klåfingriga lagstiftare stången.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/ ... e-artisten

Peter Englunds nyligen utkomna bok "Söndagsvägen" beskriver ett mycket mer avslöjande av detaljer kring brottsoffer (tiden kring 1965) än vi ser idag.

/Håkan