Ekonomisk kollaps var 20-40:e år?

[von Adler]

Jag funderade lite på krisen och tidigare sådana.

Vi har "the panic of 1837" och den depression som kom efter den och varade till 1844 eller 1845, med bankkonkurser, deflation och enorm arbetslöshet.

Sedan "the Panic of 1873" som skapade en depression som kallades "the great depression" innan 1930-talets depression fick ta över det namnet. En depression varade till 1879, med deflation, bankkonkurser, enorm arbetslöshet och i Storbritannien en ekonomisk stagnation som varade i två årtionden och lät Tyskland gå om Storbritannien som världens största industrimakt.

Sedan de vi känner till, kraschen 1929 och depressionen som följde efter det, oljekrisen från 1973 och stagflationen som följde på det, 90-talskrisen och ny 2008 års finanskris.

Den stora skillnaden är att från 70-talet har staterna gått in och sett till att bankerna inte går i konkurs.

Finns det fler exempel från tidigare än 1837?

[Göstring]

Nitpicking: numera "Great depression" – mellankrigstiden, "Long depression" – 1870-talet, möjligen sträckande sig till ca 1890.

Det verkar som om du letar efter https://en.wikipedia.org/wiki/Kondratiev_wave

[LasseMaja]

Har man försökt fortsätta detta vågmönster bakåt i historien också? Innan industriella revolutionen, kanske ända tillbaka till antiken?
Det har ju funnits ekonomiska kollapser då och då, vid digerdöden torde ju "ekonomin" ha fallit tvärt. Rom var väl statt i ekonomisk regression under den sista tiden och renässansens handelsuppsving borde ju varit en uppgång?

[Davian]

Studerar man marxism menar man att kriserna är en oundviklig del av en kapitalistik ekonomi pga inneboende orsaker, och att kriser alltid kommer oh går.

Med det sagt; innan kapitalismens genombrott var kriser relativt sällsynta. (pre-1700)

[Martin Lundvall]

Var det verkligen det? Det blir ju som att jämföra äpplen och päron. Tänk alla gånger riken och samhällen har gått under, många gånger har det föregåtts av en ekonomisk kris eller kommit i kölvattnet. Världsekomnomin har växt och där med borde antalet kriser också bli fler. Lägg där till att kriserna märks mer tydligt idag på grund av att ekonomin är mer sammankopplad och vi har mer information.

Som exempel, aldrig förr har det dött så många människor som under 1900 - talet. Är det för vi har blivit mer mordiska eller har effektivare sätt att ta död av varandra?

/Martin

[Davian]

Kriser har ju alltid funnit; tex blev det ju extrem ekonomisk kris i Romarriket när deras ekonomi som byggde på slaveri inte fick några nytillskott, soldaterna som krigat fick egen liten mark, samtidigt som det blev billigare att importera spannmål än att odla det i själva italien.

Det är några anledningar till att Romarriket (västrom) tappade styrka och ekonomisk förmåga.


Men ekonomiska kriser i allmänhet har ju alltid funnits, men studerar vi historien ser vi att de sällan har varit lika akuta eller starka eller snabba som med intåget av industrialiseringen coh som du säger, ihopkopplandet av ekonomi. En kris i Kina 1576 drabbade inte Sverige lika hårt som en kris i USA 2008. Hela ditt resonemang om större ekonomi etc är ett som framfördes av förgångarna till marxism redan på 1820-talet och som är en byggsten i en marxistisk analys.

Sen är det ju skillnad på kriser och kriser. En ekonomisk kollaps pga missväxt är inte samma typ av kris som en ekonomisk kollaps pga tulpanhandel. och för att svara på din sista fråga:

En Idealist säger att vi har blivit mer mordiska.
En materialist säger att vi har fått bättre verktyg.

[Jarmo]

Tyskland är rikast i EU med snart över 4 trillioner USDollar i staten. Punkt.

[Julianus]

Har man försökt fortsätta detta vågmönster bakåt i historien också? Innan industriella revolutionen, kanske ända tillbaka till antiken?
Det har ju funnits ekonomiska kollapser då och då, vid digerdöden torde ju "ekonomin" ha fallit tvärt. Rom var väl statt i ekonomisk regression under den sista tiden och renässansens handelsuppsving borde ju varit en uppgång?

En viss Kondratjev har gjort sådana studier. Men vet inte hur långt tillbaka han gick.

[varjag]

Kreditgivning - kallade ''lån'' på lekmansspråk - har de sista 50 åren överträffat ALLT som föregått i historien.
Och - räntan sover aldrig''. Det är kärnan i problemet.....Varjag

[von Adler]

Pytt, säger jag.

Frankrikes BNP sjönk 24% 1913-1918. Eftersom en tredjedel gick till krigsinsatsen föll den del som var tillgänglig för den civila sektorn till hälften av vad den varit innan kriget.

Britterna var 1933 uppe i 179% av BNP i statsskuld. 1816 var det 260% och 1945 225%.

Den nuvarande krisen och lånen bleknar bort inför vad första och andra världskrigen kostade. Eller ens Napoleonkrigen, relativt.

[varjag]

Och Pytt på v. Adler - som jag inte tror riktigt begriper hur en krigsekonomi fungerar. Varjag

[Amund]

Oavsett vad man skriver om hur ekonomin fungerar så menar jag att värderingar alltid har betydelse när man ska analysera ekonomiska skeenden, många tror att makroekonomi är ett tekniskt hantverk men det är det inte.

Angående kreditgivningen så anser jag att det finns en hel del systemfel i det kapitalistiska systemet, när det gäller privat kreditgivning saknas i stort sett mekanismer som begränsar lånen och förhindrar bubblor. Det blir en sorts [hela havet stormar] för bankerna där man tjänar enorma pengar på privata skulder som alla vet kommer att ompacketeras till offentliga (gemensamma) skulder när bubblan slutligen brister. Man bör heller inte sitta på bankaktier när bubblan brister men man kan tjäna enorma pengar om man köper tillbaka aktierna när den systemviktiga banken räddats av staten och banken kan börja om med kreditgivningen. Försök att begränsa bankernas kreditgivning brukar leda till att bankerna hittar på nya och innovativa sätt att fortsätta låna ut till låntagare på obestånd. Det är ju sällan de skötsamma kunderna med ordnad ekonomi som är de lönsammaste.

Sammanfattningsvis så ompacketeras alltid ohållbara privata skulder till offentliga skulder och därmed blir det alltid skattebetalarna som betalar skulderna i slutändan. Vidare anser jag att problemet kanske är värre än någonsin för närvarande eftersom världens centralbanker öser ut billiga (gratis) pengar i banksektorn för att få igång ekonomin, så bankerna kan alltså tjäna enorma pengar på pengar som de själva får så gott som gratis.

Varför lyfter man då inte ut det offentliga och låter bankerna drunkna i sina egna skulder och gå omkull då tänker kanske någon? Jo Lehman & Brotherskraschen är ett bra exempel där man först försökte låta bli att bry sig, men när man insåg kraften i den ekonomiska tsunamin som blev fallet så agerade amerikanska myndigheter, L &B var borta men nu fick man rädda allt och alla andra från att gå under istället.

Vad gäller offentlig skuldsättning är det mer komplicerat, det är sällan som statsbankrutter beror på hög offentlig konsumtion eller offentliga investeringar utan orsakerna är oftast strukturella, men det blir nog alldeles för omfattande att gå in på.
Ursäkta om det här till viss del avviker från trådens ämne men om det finns en periodisk ekonomisk kollaps så uppfattar jag orsakerna till dessa som varierande genom tiderna.

[Göstring]

Det finns lite olika förklaringar på vad vågorna beror på.

This paper investigates August Lösch’s population cycle analysis using modern population and demographic concepts to propose a system of biological time constraints that underlie Lösch’s axiomatic ~33-year repetitive time interval on which he based his predictions. The primary time constant is identified as "The Female Fecundity Interval" which taken collectively becomes "The Aggregate Female Fecundity Interval." This "Aggregate Female Fecundity Interval," determined by the ages of first fecundity and menopause at extreme opposed ends of the fecundity range as a subset of a normative life span becomes the foundation for further mitigated constraints that ultimately result in the periodicity, broadening and flattening of the birth waves. These waves are basic elements of recurrent socioeconomic phenomena, such as Kuznets cycles and Kondratieff Long Waves

[von Adler]

Och Pytt på v. Adler - som jag inte tror riktigt begriper hur en krigsekonomi fungerar. Varjag

Jodå, jag vet mycket väl hur en krigsekonomi fungerar - och att "the chickens come home to roost" - efter kriget. Om man efter Napoleonkrigen, 1:a och 2:a världskriget kunde skriva av skulderna eller bara underhålla dem, varför skulle man inte kunna det efter en finanskris? Inget av länderna i fråga gick under av skulderna och inget lär göra det nu heller. Statsbankrutt är inte slutet för en stat eller ens ett eknomiskt system.

[Amund]

Fast ett krig skapar sin egen efterfrågan och ofta är det en enormt uppdämd efterfrågan vid fredsutbrottet som garanterar att de ekonomin återhämtar sig. Frågan är vad som händer i ett modernt i-land när skulderna ökar, deflationen dämpar investeringslusten och utvecklingen och framtidstron går i stå?

När jag var liten (70-talet) fick man alltid höra att Japanerna var så duktiga men sedan 80-talet har deras ekonomi stått still eller backat i förhållande till omvärlden, statsskulden är långt över 200 % av BNP, mycket beroende på strukturella orsaker som ingen vågar eller kan rätta till. Den stora frågan är om det är ett ekonomiskt tillstånd som även stora delar av Europa är på väg in i, en sorts ekonomisk apati som man kan tänka sig kräver enorma stålbad för att förändra, förändringar som kan vara svåra att genomföra politiskt under normala förhållanden.