Nationalism

[LasseMaja]

Om man utgår från kriteriet att ett gemensamt språk och gemensam kultur är grunden för en nation,

Men, så är det ju inte. Exempelvis USA där lyckades man skapa en nation trots olika språk och kulturer. Fler flerspråkiga nationer finns ju till exempel Canada eller Schweitz.

Europa är helt klart ett fall där det i framtiden kan komma att finnas en "nation!"

[cats]

Om man utgår från kriteriet att ett gemensamt språk och gemensam kultur är grunden för en nation,

Men, så är det ju inte. Exempelvis USA där lyckades man skapa en nation trots olika språk och kulturer. Fler flerspråkiga nationer finns ju till exempel Canada eller Schweitz.

Europa är helt klart ett fall där det i framtiden kan komma att finnas en "nation!"

"

Det gemensamma språket var ursprungligen tanken bakom nationalismen och vad som skulle fungera som den sammanhållande kraften. Språket skulle vara garantin för att kulturen skulle bevaras och "folksjälen" bestå. Det är inte min tanke. Det var så man tänkte i mitten på 1800-talet. Sedan finns det andra faktorer också. Det är sant. Men språket har fortfarande en viktig roll inom nationalistiskt tänkande kretsar.

Jag personligen tycker att nationalism är ett rätt så konstruerat begrepp. För i den verkliga världen kan det vara mycket svårt att hitta något enskilt geografiskt område på jorden som är homogent enspråkigt eller som bara har en kultur. Som du skriver finns det flera nationer som har två, eller till och med flera språk, och som fungerar som nationer. I de flesta länder som kan verka till synes vara homogena kulturellt, finns det oftast också olika subkulturer under ytan.

Frågan är bara när gränsen går för att det blir för stora skillnader för att de skall fungera som nation?

Att sedan jämföra USA och Kanada med Europa, är nog inte en bra jämförelse. De fungerar som nationer och har flera språk, men sedan upphör likheterna. Kulturellt är de ganska så långt ifrån Europa som har en många hundra årig historia av inbördes krig och andra konflikter bakom sig. Inte minst två världskrig. Språkligt finns det flera världsspråk inom Europa som var och en är fast förankrade inom sina respektive länder.
Här kan man inte tala om språkliga minoriteter när man har franska, tyska, engelska, spanska och italienska som starka språkgrupper inom Europa. Minoritetsspråk skulle i så fall vara (om man betraktar Europa som en nation) svenskan och finskan eller vilket som helst av de nordiska språken.

Kanske det i framtiden blir så att Europa kommer att kunna definieras som en "nation". Men något "klart fall" är det verkligen inte. Det finns nog en ganska lång väg att gå innan man kan tala om Europa som en nation. Det finns fortfarande väldigt stora skillnader för att man skulle kunna se Europa som en homogen kultur. Språkligt, kulturellt och religiöst.

De länder du räknar upp har dessutom alla en stark central regering. Hur nära är det att hända att alla Europas regeringar skulle vara beredda att ge upp sin egen självständighet som nationer till förmån för till exempel ett "Förenade stater av Europa""?

Jag tycker absolut inte det finns något "klart" när det gäller att förena Europa till en nation. I bästa fall finns det ett litet steg på vägen.

[Frederick]

När framtiden en gång kommer att bedöma utvecklingen i Europa efter upplysningen så tror jag att nationalstatstanken och den med den följande nationalismen kommer att ses som en av våra sämre uppfinningar. Nationen är i sig ett vanskligt begrepp på samma sätt som etnicitet. I båda fallen är det oftast lättare att definiera utifrån vad som inte ryms, i stället för att beskriva innehållet. Båda definieras alltså utifrån sina gränser och behöver en omvärld att speglas mot. Se bara utvecklingen av språken i Skandinavien eller på Balkan i en nationsskapande kontext.
Skapandet av en europeisk identitet har pågått länge och kommer att fortsätta, bara att begreppet diskuteras är ett bevis på detta. Detta innebär naturligtvis inte skapandet av en europeisk nation, men det kan innebära skapandet av en så påtaglig identitet att nationen tappar sin betydelse som statsbyggande komponent.
I Stockholm är jag Norrlänning, i Bryssel Svensk och i Singapore Europé, identitet är relativt.

God fortsättning på julen

[a81]

När framtiden en gång kommer att bedöma utvecklingen i Europa efter upplysningen så tror jag att nationalstatstanken och den med den följande nationalismen kommer att ses som en av våra sämre uppfinningar. Nationen är i sig ett vanskligt begrepp på samma sätt som etnicitet. I båda fallen är det oftast lättare att definiera utifrån vad som inte ryms, i stället för att beskriva innehållet. Båda definieras alltså utifrån sina gränser och behöver en omvärld att speglas mot. Se bara utvecklingen av språken i Skandinavien eller på Balkan i en nationsskapande kontext.
Skapandet av en europeisk identitet har pågått länge och kommer att fortsätta, bara att begreppet diskuteras är ett bevis på detta. Detta innebär naturligtvis inte skapandet av en europeisk nation, men det kan innebära skapandet av en så påtaglig identitet att nationen tappar sin betydelse som statsbyggande komponent.
I Stockholm är jag Norrlänning, i Bryssel Svensk och i Singapore Europé, identitet är relativt.

God fortsättning på julen

Fast nationalism har alltid funnits i någon mening. Folk identifierar sig lättast med folk som talar samma/liknande språk och har samma/liknande kultur, såväl på stenåldern som 2012. Skillnaden är att vi i dag ser problemen med detta och försöker dämpa det här beteendet. Att engelska i dag nästan är ett andra modersmål i Sverige innebär också att vi lättare identifierar oss med en större del av Jordens befolkning. Dessutom verkar graden av nationalism pendla över tiden (t ex väldigt nationalistiskt i Sverige kring sekelskiftet 1700 respektive sekelskiftet 1900). Observera för övrigt att till och med ordet nation funnits i svenskan sedan åtminstone 1500-talet. Begreppet är alltså inget som kom med upplysningen.

[LasseMaja]

Fast nationalism har alltid funnits i någon mening. Folk identifierar sig lättast med folk som talar samma/liknande språk och har samma/liknande kultur, såväl på stenåldern som 2012.

Det där tror jag nog att man skall ta med en nypa salt. Folk har nog först och främst identifierat sig med den grupp man levde tillsammans med. Kom det en grupp från grannbyn så såg man nog dem med misstänksamhet oavsett vilket språk de talade. I många äldre stater samlevde också olika folkgrupper tillsammans relativt oproblematiskt. Detta har fortsatt ända in i modern tid på många håll tills nationalismen rubbat denna balans. Och som jag ser det är nationalism något som skapas under upplysningen och sedan sprider sig (vilket fortfarande pågår exempelvis i Afrika, Asien och mellanöstern). Visst fanns det även innan dess olika former av etnisk patriotism, men detta var då främst förbehållet eliten i samhället.