Vad innebär "socialism" idag?

[LasseMaja]

På motsvarande sätt har den konservativa ideologin blivit en ämne för inre bruk hos Moderata Samlingspartiet. Partiet har emellertid färdats snabbare mot det liberala mittfältet än socialdemokratin,

Visst det är en tolkning, men det finns även en stark konservativ tradition, socialkonservatismen, som man skulle kunna tolka som M:s nya ideologiska linje. Socialliberalt/socialkonservativt är det som ligger i tiden, nyliberalismen och liberalkonservatismen har hamnat på efterkälken.

[Zhongda]

På motsvarande sätt har den konservativa ideologin blivit en ämne för inre bruk hos Moderata Samlingspartiet. Partiet har emellertid färdats snabbare mot det liberala mittfältet än socialdemokratin,

Visst det är en tolkning, men det finns även en stark konservativ tradition, socialkonservatismen, som man skulle kunna tolka som M:s nya ideologiska linje. Socialliberalt/socialkonservativt är det som ligger i tiden, nyliberalismen och liberalkonservatismen har hamnat på efterkälken.

Japp. En konservatism utan liberalism, utan med prefixet "social" innebär att man närmar sig fascismen och korporativismen.

[Wavy Gravy]

Japp. En konservatism utan liberalism, utan med prefixet "social" innebär att man närmar sig fascismen och korporativismen

Hehe, vad är "plain" konservatism, då? Varifrån kommer dessa "tänkare" som Zhdonga? Bara man bifogar ordet "social" så blir det nazism, helt plötsligt. Är det nya moderaterna nazister, då?
Vad säger du om nykonservatism i amerikansk tappning?

[Davian]

Det många marxister gör, är att blanda ihop marxism och socialism, och därmed hävdar att nationalsocialismen inte är socialistisk, när allt de gör är att visa att nationalsocialismen inte är marxistisk - som vore det omstritt av någon!

jag vill bara poängtera att när folk pratar om socialism tenderar man till att prata om "den vetenskapliga socialismen". vilket är detsamma som Marxism. Och eftersom socialism mer eller mindre har dött som begrepp för annat än "vetenskaplig socialism" får man förstås ursäkta människor att de blandar ihop det. När till och med skolböcker refererar till "de tre ideologierna, socialism, liberalism, konservatism" så kan det finnas poäng att faktiskt göra likhetstecken med "socialism" och "vetenskaplig socialism". Och då naturligtvis faller det sig att man påstår att det är skillnad på "socialism" och "nationalsocialism".

[Stormslug]

För att ändra på frågan lite: vad innebär socialdemokrati idag?

En gång hade partiet en ideologi, som arbetare och andra kunde identifiera med och därför röstade för dem.
Nu...har partiet inte längre någon ideologi, istället har ordet socialdemokrati ändrats till att betyda 'vi är ett parti som har valt att skriva vårt manifest efter vad vi tror att majoriteten av väljarna tycker'

[Amund]

För att ändra på frågan lite: vad innebär socialdemokrati idag?

En gång hade partiet en ideologi, som arbetare och andra kunde identifiera med och därför röstade för dem.
Nu...har partiet inte längre någon ideologi, istället har ordet socialdemokrati ändrats till att betyda 'vi är ett parti som har valt att skriva vårt manifest efter vad vi tror att majoriteten av väljarna tycker'

Jag förstår inte vad du svamlar om... är det att andra partier drivs av ideologi medan S enbart drivs av populism... är det din seriösa utgångspunkt eller?

Din länk begriper jag inte heller ett dugg av, verkar vara en annons om att sälja sitt guld??? Är det Trätälja som är tillbaka?

[Stormslug]

Min seriösa utgångspunkt är att vänstern idag saknar en vision, ja, och jag säger inte alls detta som en högeranhängare. Högerns vision har tagit främst två populära riktningar, internationell liberalkapitalism - laizzez faire på den globala arenan - eller nationalkapitalism. Ja visst, visionerna är luddiga där med, speciellt med nationalkapitalismen eftersom den tenderar att hålla kärt en slags nostalgi för ett samhälle som aldrig ens existerat. Laizzez faire-anhängarnas vision slår mig som hyfsat rak i sin vision. Många högeranhängare i Amerika var tex emot att baila ut banker, vilket jag tycker är att hålla fast vid sin ideologi.

Men, nej, jag tycker inte att socialdemokraterna är det enda populistiska partiet, men jag förstår inte vad deras vision är. Socialdemokratin och dess motsvariga partier i Europa, som tex Labour i England(där jag för tillfället bor), förlorar alla väljare. Och jag tror att halva anledningen till detta är att röstarna, och de själva, inte vet vad de står för. Det är ju knappast så att man bygga sin politik på att stödja fackföreningar idag.

Eftersom jag för tillfället är mer insatt i Engelsk politik och talar om socialdemokrati i allmänhet tar jag Labourpartiet som exempel: det är ju helt splittrat, halva partiet vill gå till krig, den andra halvan inte, medan Gordon Brown vill baila ut banker och fortsätta låna och spendera i lågkonjunkturen vill andra i partiet det motsatta. Detta är ju extremt viktiga politiska frågor, av mycket större betydelse än huruvida posten ska säljas ut eller inte(vilket de förövrigt i högerpolitisk anda vill, men först nu efter det gått så lång tid i den elektroniska utvecklingen att ingen vill köpa den).

[Davian]

Socialdemokratin har inte haft någon vision sen sent 1800-tal. I takt med att den reformistiska tanken och strategin växte fram så försvann de skarpare kanterna och stora ideologiska stötestenarna som visade en riktning, en tanke eller ett mål. de byttes sedermera ut till mer generella mål, "pragmatism" blev ett viktigt ord i socialdemokratin.

resultatet av den kulturella och ideologiska förändringen ser vi idag. Det finns ytterst få socialdemokratiska partier, eller ideologer för den delen, som skiljer sig mot vad liberaler och koservativa diton företräder.

för att svara på frågan: Dagens socialdemokrati är samma samma som de nya moderaterna. Socialdemokrater är idag precis lika socialliberala och mer intresserade av marknaden som resten av partierna.

[hasse lindquist]

Det syns mig som om alla politiska organisationer genomgår en utvecklingsfas, där ideologin spelar avsevärd roll. Det är under uppbyggnadsstadiet, då medlemskadern rekryteras, viktigt med ett idèskelett.
Senare, om partiet erövrar representation i kommun, landsting och riksdag uppstår en väsentligt annorlunda situation där pragmatiken står i centrum och ideologin allt oftare mest är till besvär. Idealisterna, som inledningsvis sökte sig till partiet, hamnar allt mer på undantag medan realpolitiker dominerar verksamheten.
Riksdagens senaste nykomling - Sverigedemokraterna - är mitt uppe i en sådan utveckling bort från de extremhögerideologier som präglade partiets förstadier Sverigepartiet och BSS. Dagens partiledning är naturligtvis väl medveten om att den gamla ultrahögerns idéarv har en avskräckande effekt på vanliga väljare.
Kristdemokraterna har också förändrats avsevärt sedan starten 1964 och tvingats driva en mindre moralkonservativ linje. Inte heller betonas den kristna ideologin på samma sätt som under rörelsens uppbyggnadsperiod.
Vänsterpartiet - fordomdags ett dokrinärt kommunistparti - framstår idag närmast vänstersocialdemokratiskt.
Hos samtliga nyssnämnda partier finns motsättningar mellan realpolitiker och medlemskårernas kvarvarande idealister.

[Davian]

Ja, att det är en sådan process som händer är jag överrrens med dig om. Däremot är min analys av skeendet som sådan att jag tror det beror på att partierna blir för stora och tar in för många människor, från olika områden. När många olika människor samlas på samma ställe så försöker man hitta gemensamma nämnare. Ju mer olika, desto mer generella nämnare hittar man.

Det kan räcka med så lite som 3 personer för att idéer/tankar/normer/strukturer ska bli helt oigenkännbara för de 3 personerna ur en ideologisk grund.

Problemet med "realpolitiker" är just att man kallar folk för "idealsiter" och "realister". Det som är idealism idag är realism imorgon. Men iochmed en sådan beteckning så menar man att det finns närvarande politiker (realisterna) och frånvarande (idealisterna). Men hur mycket "realist" man vill vara så styrs ens tankar och idéer av rådande diskurser, åsikter, tankar, idéer som finns i samhället. Lever man i ett utpräglat borgerligt samhälle så kommer även "vänsterrealisterna" ha borgerliga värderingar. eftersom det ligger i maktens natur att förklara andra tolkningar som "fel" eller "oseriösa" etc.

För att råda bot på problematiken med ideologisk urvattning ska man tror jag dels minska sina upptagningsområden. Ett stort parti har inget egenvärde. Dessutom bör man sluta dela upp sig i realistiska/pragmatiker/idealister. Alla politiker har sin kombination av allt.

[LasseMaja]

Jag tycker inte att det saknas visioner eller ideologi inom dagens socialdemokrati. Det är bara det att man har svårt att nå ut med dem. Liknande problematik finns på högersidan. Att högerns visioner skulle vara" laizzez faire på den globala arenan - eller nationalkapitalism" vet jag väl inte. Det är då inget budskap som jag tycker den svenska högern har fört fram.

Den socialdemokratiska ideologin bygger på en sorts rättevisetänkande, ett samhälle där det finns plats för alla. Det som i huvudsak har förändrats är att den ekonomiska realiteten och globaliseringen har gett politikerna allt mindre spelrum och möjlighet att påverka samhällsförändringarna. Därmed är det allt svårare för socialdemokraterna att via nya kostbara reformer öka rättvisan i samhället.

[Davian]

Visionerna finns i Socialdemokratin ja. Men det är inte ideologiska socialdemokratiska visioner. De har till och med tagit bort ordet socialism i sitt principprogram. Det har definitivt skett en ideologisk utarmning av partiet. Olof Palme skulle inte känna igen sig idag, trots att han var en av de största borgerliga sossarna någonsin.

[Dûrion Annûndil]

Ordet finns med i deras partiprogram.

[hasse lindquist]

Partiprogrammets socialism bör ses som en relik från arbetarrörelsens tillblivelseperiod. Ett vördat begrepp utan egentlig innebörd. På direkt intervjufråga deklarerade Olof Palme att för honom innebar socialism "att vara tillsammans". Endast principfasta eremiter blir med Palmes något vida definition ickesocialister. Palmes definition kallas på filosofslang för "övertygelsedefinitioner", dvs man ger ett begrepp en så vid och sympatisk definition som möjligt, så att flertalet kan anamma den.