Glenn Lauritz Andersson skrev:Att upphävandet av kapitalsimen skulle vara ett "befriande av individen" är rent nonsens. För mig är det tvärtemot en gåta hur man kan anse att en ideologi där individen underställs kollektivet kan vara befriande och jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur du kan få det att gå ihop.
Dessutom är din uppfattning om högerideologier kraftigt snedvriden - visst, jag håller med dig om att den gamla konservativa högern trodde på en stark stat (och därmed också stödde krig och i viss mån odemokratiska samhällsskick), men du glömmer helt bort liberalismen, som i grund och botten alltid velat öka individens frihet och minska dess beroende av staten. Det är ju en av dess mest centrala fundament.
Till sist, det föreligger ofta en missuppfattning om att det är socialismen som stått för reformer och jämställdhet, men faktum är att våra mest genomslagskraftiga reformer (det må vara tryckfrihet, jämställdhet, rösträtt etc) faktiskt kom till på initiativ av liberalismens förespråkare, inte socialismens.
Oavsett vilken form av socialism man diskuterar, så går det inte att komma ifrån att socialismen är odemokratisk i sin föraktfulla syn på individens egen rätt att bestämma över sitt eget liv och i dess försök att inordna individen under kollektivet. Visst finns det fascistiska inriktningar och odemokratiska styrelseskick som sprungit ur högern, men poängen är - om man bortser från extremer som nynazismen - att de i mångt och mycket tillhör historien, medan vänsterns förakt för individen består alltjämt idag och fortfarande är en av de viktigaste grundstenarna i dess ideologi, oavsett om vi talar om socialdemokrati, vänster, extremvänster eller kommunism. Ingen ska få mig att tro att socialism är individfrämjande.
Jävlar vilket långt inlägg jag skrev som jag råkade radera.
Men here we go again.
Alla ideologier innebär ett ställande udern kolletivet, det visar oss historien klart och tydligt. Liberalismen är för en liten men mycket stark stat. Socialismen är den enda politiska gren som har statens avskaffande som fundament. Däremot så har de stora socialistiska inriktningarna(kommunister och socialdemokrater) försökt sig på starka stater med stor offentlig sektor. Men det får man säga att de flesta starka liberala statsbärande partier också gjort, se bara New Deal. Och bara för att man privatiserar, så minskar man ju knappast det offentliga, man ändrar bara på utförandet och i viss mån finansierandet. Och företagare, näringsidkare eller vad man vill kalla det för är också ett kollektiv och de har dessutom organiserats sig sedan 1902 i SAF som sedan blev Svenskt näringsliv. Förstatligandet av järnvägen på 40-talet och alla uppbyggnad av infrastruktur som skett av staten, hade inte kunnat ske utan att högern varit med på noterna. Överhuvudtaget så har högern haft väldigt få invändningar när det kommer till statliga satsningar på bla infrastruktur i de flesta länder, USA är väl ett undantag där finns det ju några parallella järnvägar bla. Detta är ju en pragmatisk inställning, men hur liberal den är vette katten, om man ska hård dra oberoendet av staten.
Att socialdemokratin försökt ta åt sig äran av det mesta genom historien är det väl ingen som ifrågasätter, det tror jag inte ens de själva gör, möjligen anser de ur lite olika synvinklar att det är rätt och att det var som de tycker(de gjorde ju sin entre i riksdagaen på liberala mandat). Historia är ju ingen exakt vetenskap. Den anarkistiska tidningen Brand har haft redaktörer som suttit inne för att de gjort reklam för preventivmedel(privata tillverkare givetvis). Och så sent som 2000 var Brand uppe i ett tryckfrihetsmål(man hade haft en illustrerade artikel om kvinnligt självförsvar), dock så kan jag inte minnas nåt stöd från liberalt håll.
När det gäller vänstern, så förutom KP(fd KPMLr), SKP och Fib, så har vänstern gjort upp med historien, det finns inget stalinvurmande eller liknande. Och de nämnda skumma små sekterna, har idag en betydligt mer kritisk inställning till det mesta. Nordkorea får väl snarast ses som nån slags sekteristisk profilfråga.
Hela den svenska utomparlamentariska vänstern är oavsett vad de kallar sg(autonoma, kommunister mm) sprungen ur anarkiströrelsen. Detta gör att frihetsfrågorna står starka. Bojkottskampanjen mot folk och bostadsräkningen 90 mm kommer av detta.
Ifrågasättandet av det parlamentariska systemet(som man försvarar mot extremhögern) bygger på dess otillräcklighet och att det innebär att man inordnas i kollektivet väljare och att det inte omfattar ekonomin så man även där inordnas i kolletivet konsumenter. För att tala ett mer modrent språk så kan man ju översätta "Det stats- och klasslösa samhället" med "Slut med underordnandet som konsumenter och väljare", eller nåt liknande, för det är ju det som är poängen.
Hoppas detta inte blev alltför politiskt nu, jag försökte verkligen sätta en historisk vinkel på det, men jag blev rätt trött när jag råkade radera hela det första längre inlägget. Jag har i 20 år varit aktiv i den svenska utomparlamentariska vänstern, så jag kan gärna svara på frågor, helst i enn annan tråd dock.
