Giancarlo skrev:Kristendomen har egentligen INGA riktiga självklara lagar. En så svårtolkad, godtycklig och motsägelsefull lagbok som bibeln (om man dessutom åtsidosätter mycket från de judiska lagarna) utgör ett dåligt underlag till lagar. Vem som helst kan i princip tolka ur vadsomhelst ur jesus lära. Så några riktiga "kristna lagar" har egentligen bara uppstått ur praktik eller rent godtycklighet hos de kristna som stiftar dom. Man kan ALLTID hitta ett bibelcitat som stödjer något. T.ex så kan man använda citatet: " "Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus." (Galaterna 3:28)
för att argumentera emot rasfördomar och slaveri, medans Apartheid-regimen i Sydafrika använde strofen i GT om Noas fördömning av Ham och hans avkomma som bevis för att de svarta skulle vara en underlägsnare ras (Ham anses vara afrikanernas, hamiternas anfader). På så sätt kan man välja och vraka i bibeln. Det finns INGEN klar lag förutom den judiska lagen, och den behöver inte kristna följa (om man tolkar det så).
Medan inom islam anses det att Muhammed själv var en lagskiftade som "kanaliserade" gudgivna heliga lagar (sharia) som ligger till grunden för "det perfekta samhället" och "det perfekta livet". De lagar som Muhammed skapar är väldigt klara på väldigt mycket. Hans lagar behövdes t.o.m i det halvanarkistiska ökensamhället som fanns i hans dagar i Mecka och Yahtrib (Medina), där inga riktiga lagar existerade utan främst rivaliserande
klaner som stod för "skippandet av rättväsendet". Alla ämnen som inte Mohammed skapade lagar om brukar man i traditionell islamisk rätt utgå ifrån "Hadith" dvs de traditionella berättelserna om Muhammeds liv. Och därifrån skapar man lagar utifrån hans levnadssätt (rätt godtyckligt), vilket man anser vara perfekt. Men koranen har redan där skapat ett intrång i de världsliga lagarnas värld, vilket gör att man kan skapa Hadith-lagar mycket lättare.
Djinghis Khan skrev:Jo, men då får jag hänvisa till Giancarlos svar - att islam är en betydligt mer regelstyrd och tydlig trosriktning i jämförelse med den mer diffusa Kristendomen. Oavsett religiös sekt/skola måste muslimska teologer förhålla sig till sharia och sunna, men någon motsvarighet inom kristendomen till detta finns knappast, med undantag av 10 Guds bud och kanske i viss mån den mosaiska lagen som man försökte tillämpa i Sverige.
Jag menar själv att Luther inte har så mycket med sekularisering att göra, tvärtom kunde religionens kontroll stärkas då det blev ett maktmedel för fursten, som sabo var inne på. Den medvetna åtskillnaden mellan religion och politik är framförallt resultatet av upplysningstidens politiska teori (som till stora delar utgick från det katolska Frankrike), och som först omsattes i praktiken i USA under frihetskriget
sabo skrev:Vad gäller Luther och staten minskade knappast religionens betydelse i samhällslivet med honom. Skulle du säga att ortodoxins tid i Sverige innebar minskad betydelse av religion? Knappast. Jag kan däremot tänka mig att en del av saker i Luthers teologi och vidare tolkningar av den underlättade sekualiseringen, som större tilltro till den egna tolkningen och minskad roll av traditionen.
Jag måste bara invända mot några saker här...
Bibeln kan vara en mycket klar lagbok. Gamla Testamentet radar upp klara lagar om mycket i mening efter mening. Att detta sedan blir knepigt gentemot Nya Testamentet, som ändrar lagarna, är sant - och också det som skapar öppningar för tolkningar. Skillnaden mot Koranen är därmed inte mycket att orda om, eftersom båda innehåller mängder av förhållningregler, som sedan inom vardera tradition blir föremål för tolkning. Inom Kristendomen har det varit kyrkofäderna, Kyrkan, och senare teologer som stått för tolkningen, medan det inom Islam varit de koranlärda med haditherna. Jag ser helt enkelt inte att det är själva öppningen för tolkning som skulle skilja sig, detta har varit etablerat inom båda traditionerna.
Däremot skiljer sig en väsentlig sak: inom Kristendomen inrättade man en Kyrka. Detta blev en hierarkiskt ordnad organisation som stod för ortodoxi och monopol på tolkningen. Och kanske ännu mer betydelsefullt: detta ordnade Världen i två (motstående) poler - den religiösa och den världsliga. I den kristna världen hade man alltså etablerat två entiteter som skulle ta hand om varsin sfär, och därmed var det svårt att i fortsättningen bortse från att världen var ordnad i just dessa två områden. Inom kristenheten etableras också tidigt tanken på att världen är besmittad av Arvssynden (Augustinus, Luther) och individen därför bör vända sig från den för att istället söka det andliga för sin frälsning - Gud.
Inom Islam är det annorlunda. Världen är inte besmittad av Arvssynd, utan individen ingår i den gemenskap som utgör de troende och därmed sammankopplas det andliga och det världsliga. Någon muslimsk kyrka finns inte heller som kan göras till motpol mot den världsliga makten, utan den världliga makten ligger i händerna på den religiösa ledaren: Kalifen, Muhammeds efterföljare.
Sekulariseringen av Europa går alltså långt tillbaka borton Upplysningen, men Upplysningen tar ifrån Kyrkan även sin länge etablerade makt över Världsbilden, Kosmos (sin dock värdsliga makt, som påvar stridigt för sedan Påvestatens grundande, har Kyrkan gradvist förlorat ända sedan Medeltiden i olika slängar). I USA kämpar man dock inte för att skilja staten från religionens inflytande, så mycket som sin religion från statens inflytande - man vill garantera att alla är fria att utöva sin egen religion utan statens direktiv. Amerikanerna var i mångt och mycket religiösa flyktingar från det religionsförtryckande Europa.
Mvh -Dan