Varför har judar förföljts?

[Naeira]

Lindir, det där var verkligen intressant, tyvärr talas det ju inte ett smack om det där i religionsundervisningen (inte den jag åtnjöt i a f ) trots att Förintelsen ju, precis som du säger, måste ha påverkat religiositeten.

Robert_Kropotikin, tusen tack, jag har verkligen letat efter en sådan bok!

[Robert Sköld]

Ingen orsak Naeria. Vill bara påpeka att boken främst handlar om handel osv., men det står om judarna på ett fåtal sidor. Jag kan dock minnas fel, så låna boken och kolla innan du springer och köper den.

Mvh

Kropoktin

[Lindir]

Du, jag håller på och letar en källa som kan bekräfta att judar i sin religion inte såg ngt hinder att låna ut pengar mot ränta medan den kristna religionen förbjöd detta och att det , precis som du säger, skapade antisemiteism. Vet du var man kan hitta sådana uppgifter?

Källa och källa, men det får nog anses som en allmänt accepterad sanning att kristendomen förbjöd det under medeltiden medan judendomen inte gjorde det. Inom islam är det väl för övrigt fortfarande förbjudet.

Senast läste jag det dock i The Jewish Enigma, ed. David Englander (1992). Där kan man bland annat finna att Tredje Laterankonciliet 1179 förbjöd kristna att låna ut pengar mot ränta, vilket upprepades i det Fjärde Laterankonciliet 1215 (artikel LXVII). Där stadgades också att de kristna skulle säga upp alla förbindelser med judar i fall dessa tog ut oskäliga räntor (ocker).

Anledningen att judar så ofta ägnade sig åt pengautlåning och handel var dock att de var utestängda från de flesta andra yrken. De var exempelvis utestängda från de kristnas hantverksskrån och gillen och kunde endast under vissa strikta former ägna sig åt jordbruk (vilket de inte heller gärna gjorde eftersom deras osäkra situation gjorde att de inte kunde binda upp sin förmögenhet i jord - som förlorades om de blev fördrivna).

Härav förstår vi att räntorna inte var orsaken till medeltidens antisemitism - denna var väl spridd innan Kyrkan förbjöd kristna att låna ut mot räntor. Däremot bidrog naturligtvis judarnas tagande av räntor till att elda på den antisemitism som redan fanns. Den man är skyldig pengar är det alltid lätt att elda upp känslor mot, och är det dessutom folk som man redan hyser förakt eller hat emot hamnar saken förstås inte i bättre ljus.

[Turandil]

Först och främst är det nödvändigt att skillja olika former av anti-semitism åt. Den anti-semitism som rådde under feodalismen bör analyseras på ett sett och den som skedde i Tyskland på 30-talet på ett annat. Och det är precis det jag skall försöka göra här.

Karl Marx skrev engång att "efterfrågan på människor reglerar nödvändigtvis produktionen av människor som vilken annan vara. Är tillförseln mycket större än efterfrågan så skickas endel av arbetarna till tiggarståndet eller hungersdöden". Och hans kollega Friedrich Engels menade att "befolkningen är endast för stor där produktivkrafterna över huvudtaget är för stora. Överbefolkningen har visat oss hur det slutligen är privategendommen som gjort människan till en vara, vars alstring och förintelse är avhängig efterfrågan, varav konkurensssystemet har slaktat miljoner människor och än idag fortsätter slakta." Här har vi grunden till problemet. Genom sin historia fanns judarna främst bland medelklassen. En klass dömd att dö på grund av kapitalkoncentrationens ohejdbara framskridande. (Egentligen kan vi idag tala om att medelklassen mer eller mindre är död. Medelklassen har proletariserats.) Som ni alla vet så rådde en enorm ekonomisk kris i Tyskland under 30-talet, därtill kan vi lägga revolutionära framstötar av proletariatet och det katastrofala första världskrigets verkningar. Alla kriser leder som bekant till en större koncentration av kapitalet genom att små och medelstora företag slås ut, således var det medelklassen som drabbades hårdast av krisen. Här var situationen den att de ruinerade, bankrutta, pantsatta småborgarna inte kunde integreras i proletariatet (proletariseras) som själv led av svår arbetslöshet (omkring 7 miljoner om jag inte minns fel), de föll därför direkt in i trasproletariatet och var dömda till hungersdöd så snart deras reserver hade blivit uppätna. Ställda inför detta hot har småborgarna ”uppfunnit” anti-semitismen, inte för att förklara sin olycka som metafysiska borgerliga historiker påstår, utan för att skydda sig mot den. genom att koncentrera hotet på en utav sina grupper. Medelklassen är som sagt en utsiktslös och dödsdömd klass, helt oförmögen att någonting förstå och kunna kämpa och är den klass som alltid drabbats hårdast av rasism. Proletariatet förstår vilken dess fiende är, och skakar av sig rasism relativt snabbt. Men inte medelklassen. I Tyskland uppfyllde judarna de nödvändiga betingelserna, och var nästan de enda som gjorde det, vid sidan av homosexuella och zigenare, och senare slaver. De var nästan alla av medelklassen och den enda gruppen innom medelklassen som var tillräckligt identifierbar. Därför utrotades judarna.

Intressant till ämnet är även att juden Joel Brand försökte sälja judar till västmakterna. Joel Brand var en av ledarna för en halvt hemlig ungersk-judisk organisation. Med hjälp av undangömda platser, illegal utvandring, mutor av SS, och alla möjliga medel, försökte organisation rädda judar.
I April 1944 kallades Brand till judekommandot i Budapest. Eichman som var ledare för SS ville tala med honom. Och Eichman gav Brand, med Himmlers samtycke uppdraget att börja förhandla med västmakterna om försäljningen av en miljon judar, till betalningen av 10:000 lastbilar, man var dock beredd till köpslående beträffande såväl kvantiteten som kvaliteten. Det var helt klart en allvarlig affär. Men det fanns ingen efterfrågan. Västmakterna ville inte ha judarna för vare sig 10:000 eller 5000 lastbilar. Nej, inte ens för en enda. Brand for till Turkiet och Mellanöstern för att förhandla med Engelsmannen. De allierade gjorde allt för att få Brand i vanrykte och hindra honom från att komma till tals.
Tillsist träffade Brand i Kairo den brittiske överbefälhavaren för Mellanöstern, Lord Moyne. Brand bönföll honom att åtminstånde få överräcla en skriftlig överenskommelse, själv med avsikten att inte fördröja något: det skulle dock rädda hundratusen människoliv.

-Och hur många skulle det vara allt som allt?
-Eichman pratade om en miljon.
-Hur föreställer ni er detta Mr Brand? Vad gör jag med denna miljon judar? Vart skall jag föra dem? Vem vill ta emot dem?
-Om jorden inte har någon plats mer för oss, så återstår inget annat för oss än att utrotas, sade Brand förtvivlat.

SS förstod det inte genast. Så mycket trodde de på västmaktenas idealism. Efter Brands misslyckande och mitt under massmördandet försökte de ännu att sälja judar till Joint (Amerikanska jude kommitén), i det att de tillockmed levererade ett "förskott" på 1700 till Schweiz. Men förutom dem hade ingen brottom att avsluta denna affär.

Joel Brand hade förstått, eller nästan. Han såg hur läget var, men inte varför. Det var inte jorden som inte hade någon plats över, utan det kapitalistiska samhället. Och det fanns ingen plats för dem, inte emedan de var judar, utan emedan de stöts ut ur produktionsprocessen, där de inte längre behövdes.

Lord Moyne mördades av två judiska terrorister och Brand erfor senare att denne ofta hade visat medlidande för judarnas tragiska öde. "Hans politik dikterades av den omänskliga administrationen i London."
Men Brand hade inte förstått att denna administration endast är kapitalets, och att det just är kapitalismen som är omänsklig.

För de överlevande judarna har de slutligen lyckats skaffa sig en plats. Med våld och tack vare det internationella läget bildades staten Israel. Tillockmed detta fodrade dock att andra folkslag "omplacerades" och genomlider hundratusentals arabiska flyktingar sina liv - oanvändbara för kapitalet - i torftiga läger.

Vi har sett hur kapitalismen dömde miljoner människor till döden, i det att de slogs ut ur produktionsprocessen. Vi har sett hur de avlivat dem, och därvid pressat ut dem allt som bara är möjligt av mervärde. Nu återstår att se hur den vidare utnyttjar dem efter deras död, liksom den utnyttjar själva deras död.

Först har imperialisterna i det allierade lägret utnyttjat dem för att rättfärdiga sitt krig, och efter kriget för att rättfärdiga den gemena behandlingen av de besegrade. Överallt har man spridit de hemska bilderna och ropat: "Ser ni nu vilka hemska skurkar nazizterna är! Hur rätt har vi inte när vi bekämpade dem? Och hur rätt har vi inte att göra livet surt för dem?" Men vi måste betänka den allierade imperialismens oräkneliga förbrytelser, tex när Thorez i Frankrike kraxade ut segern över fascisterna, samtidigt nermejades 45:000 algerier, vilka utgjorde den koloniala rörelsens förtrupp mot imperialismen, under förevändningar att de var fascistiska provokatörer. Vi måste ha i åminne världskapitalismens ansvar över andra världskrigets blodbad där europas ungdom hamrades till döds, och då fylls man av äckel gemena cynismen och den hycklande självbelåtenheten hos de segerrika imperialisterna.

Likaledes har alla duktiga "anti-fascistiska" demokrater kastat sig över liken av judar. Och de viftar med dessa bilder framför proletariatet. Självklart gör de inte det för att visa kapitalismens avshyvärdhet, utan de försöker visa hur vacker den sanna demokratin och det sanna framskridandet är i det "demokratiska" väst, och hur gott det är att leva i det nyrenoverade kapitalistiska samhället.

Inför den kapitalistiska döden skall proletariatet glömma det hemska kapitalistiska "livet" och att de båda är oskiljeaktigt förbundna. Man visar oss lampskärmar av människohud så att man skall glömma att kapitalismen för lampskärmar av människan, dess arbetskraft. Inför bergen av hår och guldtänder, inför de till varor gjorda kroppara av döda människor, skall man glömma att kapitalismen gjort själva människans liv, arbetet, till en vara. Detta att försöka gömma kapitalismens offer bakom liken, att använda liken till skydd för kapitalet, det är verkligen det mes avshyvärda de tillslut använder dem till.

Källa. PCI, IAK (internationell arbetarkamp), marxisten Amandeo Bordiga, mfl.

[Dilbert]

Här har vi grunden till problemet. Genom sin historia fanns judarna främst bland medelklassen. En klass dömd att dö på grund av kapitalkoncentrationens ohejdbara framskridande. /.../ Och det fanns ingen plats för dem, inte emedan de var judar, utan emedan de stöts ut ur produktionsprocessen, där de inte längre behövdes.

Är alltså kontentan av resonemanget att antisemitismen och judeförföljelserna i Tyskland på 30-talet var historiskt nödvändiga?

[Styles]

Finns många anledningar till varför Judar förföljts. Judarna intresserade sig inte om Islam vilket inte alltid var så poppulärt och den först kända slakten på Judar från muslimer skedde i Medina runt 600-talet.

Vad gäller kristendom så har ju Gud övergivit Judarna och det nya förbundet står mellan Gud och kristna med Jesus som Messias. Detta underkänner Judendomen som inte erkänner Jesus som Messias vilket undergräver kristendomens trovärdighet och identitet.

Någon upplysningstid var det inte tal om och befolkningen trodde på kyrkan där främst den katolska kyrkan i hårda ordalag beskrev Judarna. Det var också före industrialismen och världen såg rent allmänt inte ut som idag. Många av antisemiterna hade aldrig träffat en Jude och antisemitismen var utbredd i länder där Judar knappast existerade. ZOG-teorin var ännu inte kommen.

Däremot trodde folket på allt möjligt på den tiden. Varulvar, häxor och Judar som spred digerdöden var bara några exempel. Över i USA användes pedofili som ett sätt att kasta skit på Judar då det menades på att Judar bedrev sexhandel med barn som slavar.

Judarna var disskriminerade men som folk har de en kultur som värdesätter utbildningar högt. De högre universiteten har en klar överrepresentation av Judar och de vardesatte studier även tidigare. Detta kombinerat med att Judar som inte fick syssla med flertalet jobb oftast hamnade i att syssla med kapita. Det skulle visa sig ge Judarna en klar fördel. Ur detta utvecklades resonemang om deras enorma makt, kapitalismen personifierad och att de enbart tänker på sig själva. Absolut inget som Hitler utvecklade.

Efter andra världskriget var många chockade och i Sverige exempelvis infördes lagen Hets mot folkgrupp. Det var inte lika enkelt att vara öppet nazistisk men salongsantisemitismen var inte död. Dock var skammen stor bland Europas befolkning och lite känsligt att tala om koncentrationsläger och det var stora problem vart judarna skulle ta vägen. Till exempel var USA på Storbritannien att ta emot några hundratusen Judar men detta vägrade de och bland andra länder i Europa drog man sig för att ta emot. Judarna insåg allt mer att de behövde en egen stat och frågan aktualiserades allt mer men inte problemfritt. 1948 mördades Folke Bernadotte och Judarna som med all rätt kände sig orättvist behandlade av Storbritannien började allt mer ta till väpnad kamp.

Nazistisk retorik var svårt att ta till men Israelfrågan desto lättare. Mången Svenska tidningar använde antisionismen till att uttrycka antisemitistiska åsikter med resonemang att Bernadotte sköts ihjäl i samma stad som Judas föddes i och att Judar inte borde ha ett eget land med tanke på att mordet på Bernadotte då mordet är Judars sätt att visa tacksamhet mot en man som räddat tusentals judiska liv. Att judendom är barbarisk, att judarna borde ha lärt sig efter andra världskriget, att judarna så högljutt protesterat mot han bud låg till grund för mordet etc. Precis som under historiens gång var det väldigt kollektevistiskt och att i princip alla Judar inte sympatiserade med mordet spelade mindre roll för många.

Antisionismen är vår tids antisemitismen. Behöver inte vara det men är det ofta. Många bryr sig föga eller ingenting alls om kurdernas situation eller annat som rör muslimer men är plötsligt väldigt måna om muslimer när det gäller Israelkonflikten. Måste inte betyda något men kan också betyda att det viktigaste är att misskreditera Judar än att värna om muslimer.

[Styles]

Just det faktum att de kunde ta ut ränta bör ha varit ganska uppretande i de äldre medeltida städerna. Likaså att man säger att man är ett av gud utvalt folk, det är ju att "sticka ut hakan"

Kropotkin

Du, jag håller på och letar en källa som kan bekräfta att judar i sin religion inte såg ngt hinder att låna ut pengar mot ränta medan den kristna religionen förbjöd detta och att det , precis som du säger, skapade antisemiteism. Vet du var man kan hitta sådana uppgifter?

Har för övrigt alltid funderat på det där med utvalt folk; en Gud som lät sitt utvalda folk genomleva Förintelsen måste ju vara djävulen själv... om man inte med utvalt folk menar ett folk som får utstå större "prövningar" (illa valt ord i sammanhanget) och mer lidande än andra?

Teodicéproblemet.
Att tillhöra Guds utvalda folk betyder att få i uppdrag att sprida Guds ord och välsigna världens folk. Inte så mycket att vara avundsjuk på då det är ett otacksamt jobb många gånger. Vad gäller förintelsen förklarades Gud skylldig i en rättegång som hölls mellan det Judiska folket och Gud efter andra världskriget.

[Donkeyman]

Antisionismen är vår tids antisemitismen. Behöver inte vara det men är det ofta. Många bryr sig föga eller ingenting alls om kurdernas situation eller annat som rör muslimer men är plötsligt väldigt måna om muslimer när det gäller Israelkonflikten. Måste inte betyda något men kan också betyda att det viktigaste är att misskreditera Judar än att värna om muslimer.

Men ett problem i detta sammanhang är följande: Den som på ett försiktigt och mycket sakligt och analyserande sätt kritiserar en eller annan aspekt av staten Israels politik blir ofta bemött med beskyllningar om att vara antisemit, nazist eller något liknanade. Och man behöver sannerligen inte ta ställning för den andra sidan för att bli måltavla för den sortens beskyllningar. Det räcker som sagt att kritisera någon enskild detalj.

Fast den andra sidan är ju inte heller mer tolerant när det gäller kritik. Beskyllningar om att man hatar muslimer, vill utrota islam eller något liknande hänger snabbt i luften om man antyder avvikande meningar.

[Styles]

Antisionismen är vår tids antisemitismen. Behöver inte vara det men är det ofta. Många bryr sig föga eller ingenting alls om kurdernas situation eller annat som rör muslimer men är plötsligt väldigt måna om muslimer när det gäller Israelkonflikten. Måste inte betyda något men kan också betyda att det viktigaste är att misskreditera Judar än att värna om muslimer.

Men ett problem i detta sammanhang är följande: Den som på ett försiktigt och mycket sakligt och analyserande sätt kritiserar en eller annan aspekt av staten Israels politik blir ofta bemött med beskyllningar om att vara antisemit, nazist eller något liknanade. Och man behöver sannerligen inte ta ställning för den andra sidan för att bli måltavla för den sortens beskyllningar. Det räcker som sagt att kritisera någon enskild detalj.

Fast den andra sidan är ju inte heller mer tolerant när det gäller kritik. Beskyllningar om att man hatar muslimer, vill utrota islam eller något liknande hänger snabbt i luften om man antyder avvikande meningar.

Jo jag håller med och givetvis måste man få lov att kritisera Israel. Israeliska tidningar som Jerusalem Post innehåller mycket kritik mot statens agerande även amerikanska judar som Mike Wallice har upprepade gånger varit kritisk.
Till saken är att det var mycket svårt att få gehör för nazistisk retorik efter andra världskriget varför sionister kunde användas istället vilket de också gjorde i olika konspirationer som att sionisterna tagit efter och hela tiden sammarbetat med nazisterna och liknande.

Under kalla kriget var det främst Ryssland och öststaterna som var judefientliga och där antisionismen användes flitigt.

[wreezig]

Finns många anledningar till varför Judar förföljts. Judarna intresserade sig inte om Islam vilket inte alltid var så poppulärt och den först kända slakten av Judar från muslimer skedde i Medina runt 600-talet.

Det första storskaliga massmordet på kristna skedde c:a 523 i Yemen efter att den arabiske kungen Yusuf Dhu Nuwas konverterats till judendomen av den stora minoriteten judar boende i landet , minst 20 000 kristna ska ha dödats enligt dåtida källor...
På 800-talet invaderade den judiske drottningen Judith Etiopien och brände ner kyrkor och mördade kristna etiopier samt nästan hela den kejserliga familjen.

Vad gäller kristendom så har ju Gud övergivit Judarna och det nya förbundet står mellan Gud och kristna med Jesus som Messiah. Detta underkänner Judendomen som inte erkänner Jesus som Messiah vilket undergräver kristendomens trovärdighet och identitet.

Man kan ju annars säga att judarna har gjort en stor miss , dom väntade i 1000 år på Messias och när han kom så spikade dom upp honom på ett kors och satte sig för att vänta på en ny Messias som dom har väntat på i ytterligare 2000 år på...

Efter andra världskriget var många chockade och i Sverige exempelvis infördes lagen Hets mot folkgrupp. Det var inte lika enkelt att vara öppet nazistisk men salongsantisemitismen var inte död. Dock var skammen stor bland Europas befolkning och lite känsligt att tala om koncentrationsläger och det var stora problem vart judarna skulle ta vägen. Till exempel var USA på Storbritannien att ta emot några hundratusen Judar men detta vägrade de och bland andra länder i Europa drog man sig för att ta emot. Judarna insåg allt mer att de behövde en egen stat och frågan aktualiserades allt mer men inte problemfritt.

Sionismen startade långt tidigare på sent 1800-tal när Theodor Herzl erbjöd Osmanske sultanen att judarna skulle reda ut det Osmanska Imperiets finansiella problem i utbyte mot att europeiska judar skulle få flytta till Palestina och få Osmanskt medborgarskap.

1948 mördades Folke Bernadotte och Judarna som med all rätt kände sig orättvist behandlade av Storbritannien började allt mer ta till väpnad kamp.

1948 hade det varit inbördeskrig i flera år och dom arabiska grannländerna hade skickat trupper under oftast brittisk ledning för att få stopp på den etniska rensningen i Palestina.
Och , jo det var Hitlersympatisörerna i LEHI som mördade Folke för att stoppa en förhandlingsfred med britternas arabiska marionettregimer...

Nazistisk retorik var svårt att ta till men Israelfrågan desto lättare. Mången Svenska tidningar använde antisionismen till att uttrycka antisemitistiska åsikter med resonemang att Bernadotte sköts ihjäl i samma stad som Judas föddes i och att Judar inte borde ha ett eget land med tanke på att mordet på Bernadotte då mordet är Judars sätt att visa tacksamhet mot en man som räddat tusentals judiska liv. Att judendom är barbarisk, att judarna borde ha lärt sig efter andra världskriget, att judarna så högljutt protesterat mot han bud låg till grund för mordet etc. Precis som under historiens gång var det väldigt kollektevistiskt och att i princip alla Judar inte sympatiserade med mordet spelade mindre roll för många.

Ledaren för LEHI blev dock vald till premiärminister...
Även Churchill kallade judarna för mördare och terrorister efter att LEHI mördat hans mångårige vän Lord Moyne.

Antisionismen är vår tids antisemitismen. Behöver inte vara det men är det ofta. Många bryr sig föga eller ingenting alls om kurdernas situation eller annat som rör muslimer men är plötsligt väldigt måna om muslimer när det gäller Israelkonflikten. Måste inte betyda något men kan också betyda att det viktigaste är att misskreditera Judar än att värna om muslimer.

Att stödja palestinierna behöver knappast betyda att man är islamistisk , det är trots allt bara under dom senare decennierna som islamisterna vunnit inflytande i Palestina.
Innan dess bestod motståndskampen främst av palestinska vänstergrupper ofta ledda av kristna.

[pandersson2]

Jag ger mitt bidrag till stacken.

Som huvudorsak till att judarna förföljts ser jag att de befunnit sig i minoritet där de bott. Som regel (med undantag) så blir minoriteter förtryckta av majoriteten förr eller senare. Graden av förtryck varierar dock och de minoriteter som sticker ut mest från majoritetens löper störst risk att drabbas hårdare. Det är i mina ögon inte något speciellt judiskt och jag anser inte heller att det judiska folket är annorlunda än andra. Det har dock blivit mer uppmärksammat pga den effektiva utrotningen som genomfördes av Tyskland under 2a världskriget. Detta är ju det som sticker ut, att judar och zigenare närmast utplånades från Centraleuropa, ett område som vi känner till och därtill nyligen.

[Corsair]

Det Judiska folket har haft kvaliteter som har gjort att lägre klasser har riktat sitt hat mot dem, och så är det än idag. Judar har varit profilerade bankmän och inom handeln vilket har gjort att de har kunna tillskansa sig rikedomar som arbetar- och medelklassen saknar. När det då blir någon form av ekonomisk katastrof och de lägre klasserna ser att Judarna har pengar och att de klarar sig är det för dem Judarna som "ligger bakom allt". Sedan spärs hatet på av maktlystna ledare som gör allt för att få makt.

Men ett problem i detta sammanhang är följande: Den som på ett försiktigt och mycket sakligt och analyserande sätt kritiserar en eller annan aspekt av staten Israels politik blir ofta bemött med beskyllningar om att vara antisemit, nazist eller något liknanade.

Antisionism är inget mer än ren och skär antisemitism, fast riktad mot staten Israel. Erkänner man Israels rätt att existera men delar samtidigt ut saklig och objektiv kritik är man inte antisionist, förnekar man Israels rätt att existera som nynazister gör är man definitivt antisionist och därför antisemit. Det Judiska folket har varit splittrat men har nu en egen stat, en egen nation, där Judar kan leva. Många antisemiter döljer sitt Judehat bakom "antisionismen" och tycker att staten Israel borde krossas. Gör man klart att man inte önskar att Israel skall gå under, men tycker att de gör fel så är man inte antisionist. De Judar du har talat med måste varit ultra-ortodoxa om de klassar dig som antisemit för att utdela kritik mot Israel.

[sabo]

Att bli beskyllt för antisemitism så fort man kritiserar Israels politik är klassiska slag under bältet. Få-din-motståndare-att-förlora-all-trovärdighet-så-slipper-du-bemöta-hans-argument-taktiken.

Annars tror jag att de huvudsakliga faktorerna bakom förföljelsen är den negativa framställning inom kristendomen, samt detta att de lätt kunde pekas ut som de andra. Det är möjligt att min kunskap är bristfällig, men mig vetterligen har det fram till andra världskriget inte förekommit några utrensningar av judar i t.ex. Bosnien, kanske för att det fanns flera olika tillräckligt stora grupper av "de andra" för att ett slags tolerans skulle kunna fortleva.

Det är även möjligt att min kunskap egentligen är en fråga om bristande kunskap. Är det någon som vet mer?

[Giancarlo]

Frågan är inte varför judendomen har förföljts utan varför judendomen som religion överlevt när de förkristna religonerna:
Manikeismen, Isis-kulten, Mandaeismen, Mitrakulten, de romerska, grekiska, feniciska och keltiska religionerna med många flera har förtryckts bort och oftast utrotats. Den moderna, romantiska antisemitismen är ett eko av den ideologiska striden emot andra religioner som kristendomen i tusentals år bedrev.

[Corsair]

Judendom är en kultur, en nation och en religion. Inte bara någonting man jämför med Kristendomen.