När Rosa Parks avled häromåret så kommenterades hennes insats bl.a. så här, min markering:
En avgörande skillnad mellan Parks och de övriga som utan nämnvärd uppmärksamhet gjort samma sak skulle alltså vara att hon inte erkände sig skyldig. Är detta en juridisk spetsfundighet av rang eller inte? Att erkänna sig skyldig till att ha brutit mot en regel är väl en helt annan sak än att erkänna regelns existensberättigande? Finns där någon amerikansk vinkling som jag missar?She wasn't the first to refuse to surrender to Montgomery apartheid. There had been Claudette Colvin. There had been Mary Louise Smith and countless others before her. Those who believed they had rights like any other citizen. But Rosa Parks was the first person to plead not guilty. For her, breaking Alabama law was obeying the Constitution. It was defending justice.
(
Inte hört talas om Rosa Parks? Tippar att ni nog har det - friska upp minnet här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rosa_parks
)