Den katolska bikten

[Schwalbe]

Hur fungerar den egentligen?
Är det bara att be om förlåtelse för att man ex åtrår sin nästas fru, eller är avundsjuk på sin granne?
Blir det bättre om man ber 12 ave Maria?
Vilken roll spelar de katolska prästerna?
Kan man be en katolsk präst att komma hem för att reda ut ex familjeproblem?
Är prästen viktigare i katolska samhällen än i protestantiska?

[Lindir]

Hur fungerar den egentligen?

1 Den biktande bekänner.
2 Prästen förlåter (på Kristi uppdrag).
3 Prästen ger lämplig bot.

Är det bara att be om förlåtelse för att man ex åtrår sin nästas fru, eller är avundsjuk på sin granne?

Det förutsätter givetvis att man uppriktigt ångrar sin synd (vilket är en fråga mellan den biktande och Gud). Har man ingen avsikt att upphöra med sin synd är inte förlåtelsen giltig.

Blir det bättre om man ber 12 ave Maria?

Synden betraktas i första hand som en fnurra på tråden i ditt förhållande till Gud. I den mån din synd har drabbat någon annan människa (t ex stöld) blir du först ombedd att försöka återställa den skada du åstadkommit denna/dessa, t ex genom att lämna tillbaka det du stulit, be om förlåtelse, göra något vänligt mot dem, osv.

Nästa steg gäller ditt förhållande till Gud (och i vissa fall har ju inte heller dina medmänniskor drabbats, t ex om din synd bara skett i tanken eller består i misskötande av ditt gudsförhållande), och för att reparera ditt förhållande till Gud är böner (samvaro med Gud) förstås en lämplig handling. Samma sak gäller förstås också här - tomma ord utan allvarlig mening har ingen betydelse, men om de läses med allvarlig intention och syfte att försonas med Gud kan de säkert fylla sin funktion.

Boten har tre funktioner:

- återställa det man ställt till med inför medmänniskorna
- återställa förhållandet till Gud
- vara ett synligt tecken på att den biktande menar allvar i sin vilja att återställa ovanstående förhållanden, att ångern är äkta, och att dessutom en påminnelse att allvarligt försöka att inte göra om synden ifråga.

Vilken roll spelar de katolska prästerna?

I biktfallet är det de som på Guds (Kristi) uppdrag ger förlåtelsen för synderna. Dessutom försöker de ge den biktande lämpliga råd hur han eller hon ska gå vidare och bestämmer vilken bot som ska utföras.

Kan man be en katolsk präst att komma hem för att reda ut ex familjeproblem?

Absolut!

Är prästen viktigare i katolska samhällen än i protestantiska?

Hm, ja, det får man nog säga, även om prästen i det gamla Sverige hade en betydligt viktigare position än idag, eftersom han också var offentlig myndighetsutövare (till skillnad från katolska sammanhang).

[Schwalbe]

Tack för det uförliga svaret

[johane]

Har protestantiska prester samma tystnadsplikt som katolska trotts att det inte finns ngn bikt?

[CJBackfire]

ja i alla fall inom den svenska kyrkan...

[Dûrion Annûndil]

Har protestantiska prester samma tystnadsplikt som katolska trotts att det inte finns ngn bikt?

Som jag förstått det av min uppslagsbok om religioner, så förekommer något liknande bikt även i svenska kyrkan. Det kallas Skriftermål, och förrättas som inledning på nattvardsgudstjänsten med gemensam syndabekännelse och avlösning.

Mvh -Dan

[johane]

jag kom på en fråga till..

är det juridiskt otilåtet för en katolsk präst (i ett land met katolskt land) att berätta för ngn vad som sagts under en bikt eller är det ändast löftet till gud som hindrar prästerna?

[Lindir]

jag kom på en fråga till..

är det juridiskt otilåtet för en katolsk präst (i ett land met katolskt land) att berätta för ngn vad som sagts under en bikt eller är det ändast löftet till gud som hindrar prästerna?

Jag skulle tro att det varierar från land till land. I Sverige var tystnadsplikten förut fastslagen också i lagen (för Svensk-kyrkliga präster), men det avskaffades när Svenska Kyrkan upphörde att vara statskyrka. Det finns dock fortfarande något som heter tystnadsrätt, dvs en präst (inte bara i Svenska Kyrkan, utan även i andra samfund) eller motsvarande har enligt lagen rätt att inte vittna i domstol med sådana uppgifter som framkommit under bikt eller själavårdande samtal.

Vad gäller de katolska prästernas tystnadsplikt är den helt undantagslös ur Kyrkans synvinkel, och den är så självklar och etablerad att den respekteras i åtminstone större delen av världen. En katolsk präst skulle normalt hellre sättas i fängelse själv än att avslöja vad han hört i bikt - så helig är den tystnadsplikten. En katolsk präst som bryter tystnadsplikten i bikten (bikthemligheten) blir exkommunicerad i enlighet med den kanoniska (kyrkliga) lagen, oavsett orsaken och vilket land han är verksam i. Reglerna är med andra ord kompromisslösa, och annars skulle förstås de värsta brottslingarna (de som är i störst behov av Guds förlåtelse) inte gå till bikt, vilket de dock ofta gör i katolska länder.

[Probstner]

Bra och tydligt inlägg Lindir, f a den sista parentesen. Det är ju liksom själva poängen.

/ Probstner

[Rimbaud65]

Som jag förstått det av min uppslagsbok om religioner, så förekommer något liknande bikt även i svenska kyrkan. Det kallas Skriftermål, och förrättas som inledning på nattvardsgudstjänsten med gemensam syndabekännelse och avlösning.

Skriftermål är en gammaldags benämning på bikt i Svenska kyrkan. I vår svenska kyrkoordningen är bikt sedan länge benämningen som har använts. Sedan länge har vi också möjlighet att bikta oss, t.ex. i samband med själavård. Det är en synnerligen olycklig missuppfattning att Svenska kyrkan skulle ha avskaffat bikten. Det har vi alltså inte. Varje kyrkomedlem kan be att få bikta sig, eller bara be om att få självård, och präster har absolut tystnadsplikt i dessa sammanhang, ingen skillnad gentemot katolska präster.

Martin Luther avskaffade bara bikttvånget. Vi har alltså kvar bikten, fast det är förstås riktigt att det är betydligt färre som använder sig av den här än i katolska länder.

[Qristin]

Jag tror att svenska präster (gäller säkerligen katolska också) som ägnar sig åt den här typen av själavård har en automatisk tystnadsplikt (vissa präster, vet jag, har fått skriva på ett papper i o m att de tillträder tjänsten) Dock skall, enligt lag, den tystnadsplikten brytas om det rör sig om grov brottslighet, d.v.s. om "biktaren" i fråga har stått bakom ett olöst mord t.ex. Detta har bidragit till en del konflikter mellan katolska kyrkan och staten bl.a. i England, då gränserna för tystnadsplikten har varit lite otydliga och då kyrkan menar att det är en sak mellan den skyldiga och Gud. De menar väl att den skyldiga i första hand skall komma till insikt om sitt brott och själv svara för det, även om processen tar lite tid. Vet inte hur tystnadsplikten ses på i katolska länder...

[Lindir]

Vet inte hur tystnadsplikten ses på i katolska länder...

Om du inte vet det tycker jag du ska läsa mitt inlägg ovan.

Det finns inga undantag vad gäller tystnadsplikten i bikten för katolska präster - inte ens om någon kommer och bekänner att hon har mördat och ätit upp påven och alla kardinalerna.

[Belisarius]

Tystnadsplikten är väl en central del i bikten. Man bekänner ju sina synder inför Gud, ingen annan.

[Lindir]

Ur den kanoniska lagen:

Can. 983 §1 The sacramental seal is inviolable. Accordingly, it is absolutely wrong for a confessor in any way to betray the penitent, for any reason whatsoever, whether in word or in any other fashion.
§2 An interpreter, if there is one, is also obliged to observe this secret, as are others who in any way whatever come to a knowledge of sins from a confession.

Can. 984 §1 The confessor is wholly forbidden to use knowledge acquired in confession to the detriment of the penitent, even when all dabger of disclosure is excluded.
§2 A person who is in authority may not in any way, for the purpose of external governance, use knowledge about sins which has at any time come to him from the hearing of confession.

Brott mot denna tystnadsplikt leder till omedelbar och automatisk exkommunikation av prästen (the confessor).

[Lindir]

Man bekänner ju sina synder inför Gud, ingen annan.

Njaej, man bekänner sina synder inför prästen, som genom sin prästvigning har fått Guds uppdrag att ta emot bikt och ge förlåtelse å Guds vägnar. Gud har så att säga delegerat uppgiften till prästen.