Kommer att tänka på Rauni Mollbergs filmatisering av Okänd soldat, när Kariluoto i en av de första scenerna ligger och skakar i ett kärr, oförmögen att röra sig (han är rädd, förstås). Först när Kaarna offrar sig själv genom att anfalla lugnt gående samlar den unge fänriken ihop sig - om man så vill för anseendets skull - och leder plutonens första anfall. Och de andra följer sin ledare.Perra skrev:Man gör som de andra, oavsett om de går/springer framåt eller springer bakåt.
Filmen uttrycker detta ännu tydligare än boken, tycker jag.
/ Probstner