Finns Gud?

[Erik Viking]

Jovisst, men att tro på ett högre "medvetande"? Som kan "tänka".

Stefan

[flunitrazepam]

Vore det inte konsigare om hela universum kommit till av en slump än att tro att det finns en Gud som skapat den???
Jag tycker det i varje fall.
Att tro att ingenting har någon mening utan att man bara är där man är av en slump skulle göra mig heldeppigg.
Jag tycker hela universum är ett ända stort bevs på att gud finns.
Jag menar alla kretslopp som är helt geniala som tex att djuren andas in syre och ut koldioxid medans floran andas in koldioxid och ut syre.
Är det inte ganska uppenbart att någon har tänkt??
Jag tror inte ett ögonblick på evulotionsteorin och det börjar faktiskt en hel del forskare som börjar tvivla på att den stämmer.
Jag hittade ett slutprojekt på internett om luckor i evolutionsteorin och det är ju typiskt att jag inte kommer ihåg adressen... men det gav en tankeställare, det var en hel del som inte stämde.

[flunitrazepam]

Erik Viking.
Skulle du kunna definera vad du menar med "en kraft eller något sådant"
Jag menar du anser ju att det kan funka med en kraft men inte med en Gud??
Vad skulle då denna kraft fylla för funktion eller vilken makt har den?

[Erik Viking]

Behöver kanske inte förklara att jag är ateist.

Lite svårt att förklara vad jag menar med "kraft". Men många som jag har träffat,(som är troende) har också svårt att företälla sig en "Gud". De verkar ha lättare att tro på en sorts "kraft" som finns runt oss, än att tro att det finns en tänkande "Gud". Hörde för ett tag sedan om att forskare har någon teori om "Nollpunkts energi". (Tror att det kallades så.) Och enligt den, så existerar det en "kraft/energi" som uppfyller allt i universum. Och om det stämmer, så kan man ju se den som "bränsle" för universums tillkomst. Hoppas att ingen tar illa upp över min oförmåga att tro.

Stefan

[Shiva]

Jovisst, men att tro på ett högre "medvetande"? Som kan "tänka".

Stefan

Det beror kanske på hur man definierar "medvetande" och "tänka".

Om man använder begreppen i mänskligt perspektiv så blir Gud en klok gubbe/gumma som sitter i sin himmel och blickar ner, eller en "helig ande" som alltid är närvarande och hör bön.
Vi gör en bild av Gud som vi kan förstå och be till, eller via magi påverka.

Om nu Gud finns så är dess medvetande och tankesätt så väsenskillt från vårt så att vi inte skulle märka det om vi så stod mitt i det, vilket vi kanske gör.

[Anckarström]

Min åsikt om hela religionsbiten är att människan inte vill acceptera den oerhört meningslösa existens som vi för här på jorden. Detta manifesteras i mer eller mindre komplicerade teorier om varför vi lever. Det är en av många saker som skiljer oss från djuren, just detta abstrakta tänkande om våra liv, detta är också vår eviga förbannelse. Tror att ingen människa någonstans kan känna sig tillfreds med att veta att dom ska upphöra att vara en dag. Därav tar man till sig diverse teorier om vad vårt syfte här är och 'vad som händer sedan' för att få nån sorts logik bakom det hela.

/Anckarström - logisk

[Shiva]

Min åsikt om hela religionsbiten är att människan inte vill acceptera den oerhört meningslösa existens som vi för här på jorden. Detta manifesteras i mer eller mindre komplicerade teorier om varför vi lever. Det är en av många saker som skiljer oss från djuren, just detta abstrakta tänkande om våra liv, detta är också vår eviga förbannelse. Tror att ingen människa någonstans kan känna sig tillfreds med att veta att dom ska upphöra att vara en dag. Därav tar man till sig diverse teorier om vad vårt syfte här är och 'vad som händer sedan' för att få nån sorts logik bakom det hela.

/Anckarström - logisk

Visst finns det många som ser religionen som något slags uppslagsverk där svar om vår existens nu och efter döden sökes med ljus och lykta.
Men det jag ser som religionens största förtjänst är att hålla ihop människan och människor. Utan religionen skulle många flera anse livet oerhört meningslöst

[Erik Viking]

Min åsikt om hela religionsbiten är att människan inte vill acceptera den oerhört meningslösa existens som vi för här på jorden. Detta manifesteras i mer eller mindre komplicerade teorier om varför vi lever. Det är en av många saker som skiljer oss från djuren, just detta abstrakta tänkande om våra liv, detta är också vår eviga förbannelse. Tror att ingen människa någonstans kan känna sig tillfreds med att veta att dom ska upphöra att vara en dag. Därav tar man till sig diverse teorier om vad vårt syfte här är och 'vad som händer sedan' för att få nån sorts logik bakom det hela.

/Anckarström - logisk

Visst finns det många som ser religionen som något slags uppslagsverk där svar om vår existens nu och efter döden sökes med ljus och lykta.
Men det jag ser som religionens största förtjänst är att hålla ihop människan och människor. Utan religionen skulle många flera anse livet oerhört meningslöst

Javisst håller religionen ihop människor, på gott eller ont. Men jag förstår inte hur människor kan anse att livet är meningslöst om ingen har skapat/ser ner på dom. Själv anser jag att livet är underbart ändå. Ibland är det upp och ibland ner, men jag behöver ingen "gud" för att se en mening i tillvaron. Jag har inget svar på vår eller universums existens, men jag försöker att göra det bästa av livet. Jag kan inte bevisa att det inte finns en "gud" och ingen kan bevisa att det finns någon.


Stefan

[Shiva]

I alla tider ha vi försökt förstå och göra oss en bild av allt vi ser omkring oss.
Vi har förundrats, förfärats och förälskat oss i årtidsväxlingar och naturens alla under, fasor och gåtor.
I bland blir känslorna och intrycken för starka och gåtfulla så vi måste försöka göra dem gripbara.
Vi ger dem namn. Vi ger dem personlighet. Vi ger dem färger och gestalter.
Vi kallar dem Gudar.
Vi kallar dem gravitation, elektromagnetism, stark- och svag kärnkraft.
Gud har många manifestationer.

Vissa av oss har en nyfikenhet som hela tiden driver oss att försöka förklara, förstå och påverka.
Men vi kan vara lika lyckliga, eller lyckligare, i att acceptera att allt detta finns och verkar utan att vi måste förstå.


Men då skulle vi inte träffas här på forumet.

[Erik Viking]

I alla tider ha vi försökt förstå och göra oss en bild av allt vi ser omkring oss.
Vi har förundrats, förfärats och förälskat oss i årtidsväxlingar och naturens alla under, fasor och gåtor.
I bland blir känslorna och intrycken för starka och gåtfulla så vi måste försöka göra dem gripbara.
Vi ger dem namn. Vi ger dem personlighet. Vi ger dem färger och gestalter.
Vi kallar dem Gudar.
Vi kallar dem gravitation, elektromagnetism, stark- och svag kärnkraft.
Gud har många manifestationer.

Vissa av oss har en nyfikenhet som hela tiden driver oss att försöka förklara, förstå och påverka.
Men vi kan vara lika lyckliga, eller lyckligare, i att acceptera att allt detta finns och verkar utan att vi måste förstå.


Men då skulle vi inte träffas här på forumet.

Bra sagt. Att förklara allting med en "gud", är att göra det enkelt för sig.

Stefan

[Rob Graves]

Jag är tyvärr fortfarande inte helt övertygad om vad du vill komma åt (med det är möjligt att det har lika mycket med min tröga hjärna att göra som med dina förklaringar ...).

Är det min definition av ordet "Gud" du har invändningar emot?

Först, ursäkta det sena svaret, har haft lite ont om tid på sistone.

Nej inte alls, jag kanske kan uttrycka det så här. Om vi inte kan trandenscera denna utomvärldsliga existens måste vi vara ateistiska till ett konkret påstående om utomvärldslig existens, men agnostiska till möjligheten. Jämför med Fries teori om ontologisk obestämbarhet.

För om det enda argumentet för något är frånvaro av motbevis (eller möjligheten att skaffa bevis) är det ett uttryck för "the fallacy of ignorans" (frånvaro av bevis är inte bevis för något annat). Att vara monoteist är i så fall självförgörande eftersom kritiet för den enda gudens existens också möjliggör alla andra gudar som monoteisten förnekar.

Kunskapsmässigt kommer alltså den Gröna Giraffen, Gud eller Gudar att vara likställda entiteter, vi behöver blott konstatera att ingen lyckats se den snabba och kluriga Giraffen än, ja ingen annan än jag då. Följaktligen menar jag att "om" vi kan ha kunskap om att den Gröna Giraffen kan vi även ha det om Gud, "om" vi inte kan ha det om Gud kan vi heller inte ha det om andra entiteter/tillstånd/what ever vi inte har motbevis för.

Det springande problemet i en kunskapsteori som inte är grundad i annat än brist på motbevis är att om vi godtar ett påstående pga bristen på motbevis borde vi godta alla påståenden det inte finns motbevis för, hur absurda de än förefaller. Att Guds utomvärldsliga existensen, eller den Gröna Giraffens elusiva beteende, apriori måste acceperas ställer med andra ord till stora problem för oss.

Jag tror att vi är överens om att man kan skilja på två helt olika frågor:

- Finns Gud?
- Vad har Gud för egenskaper?

.....

Och hur skulle du vilja definiera begreppet "Gud"?

Håller med om att man måste definiera vad Gud är för att kunna diskutera hans existens. Jag tänkte förvisso på den kristna guden, men det spelar egentligen ingen roll. Så länge Gud inte reduceras till en metafor för något trivialt eller faktiskt så är det IMO inte så viktigt vad han är. Det räcker med en allmän beskrivning om det allsmäktiga väsendet eller vad det nu kan vara.

[Three towns]

Ni får Ursäkta tiden!
(Jag är en av dom lite segare typen)

Jag får tacka för allas åsikter!
Men ville bara tillkägga att alla kristna anser inte att Gud är en "gubbe med käpp". Jag anser att Gud är ett "väsen" en godmakt som är vis och har en enorm´kunskap.
Jag tror inte heller att vi någonsin kan se honom, även om han skulle visa sig, kan våra ögon inte se honom. (Ungefär som UV-ljus)
Okej, kanske inte exakt men ungefär, våra ögon har inte den rätta kapaciteten att kunna se Gud.

Jag är kristen idag,
men har varit en sån människa som har bollat fram och tillbaka om kristus finns eller ej.
Jag kom fram till,att ifall man ska räkna sig som kristen (tro på Gud) så kan man inte diskutera fram det. Det kommer alltid upp nya frågor.
Man måste tro (VETA) att han finns för då känns alla frågor så obetydliga.
Fast det är klart att man inte ska vända frågorna ryggen helt och hållet.
Men dessa är bara mina åsikter och andra kristna håller kanske inte med.

MVH:ERIK

[Engan]

I bland blir känslorna och intrycken för starka och gåtfulla så vi måste försöka göra dem gripbara.
Vi ger dem namn. Vi ger dem personlighet. Vi ger dem färger och gestalter.
Vi kallar dem Gudar.
Vi kallar dem gravitation, elektromagnetism, stark- och svag kärnkraft.
Gud har många manifestationer.

Tja... visst.. möjligen en intressant jämförelse..

Bortsett från att vi kan observera och förutspå så gott som exakt, ofta med en fullständigt löjlig precision, hur gravitation, elektromagnetism och elektrosvag och stark kraft kommer att bete sig i varje given situation.

Hur en "gud" beter sig eller kommer att bete sig kan vi däremot inte säga ett skvatt om, eftersom ingen någonsin på ett vare sig trovärdigt eller reproducerbart sätt observerat en "gud", eller en "gud"s direkta påverkan på världen. (Att tron på "gudar" påverkat historien och världen, både på positiva och negativa sätt, kan vi däremot naturligtvis inte bestrida)

Låt oss säga så här: jämförelsen mellan "gudar" och naturlagar är möjligen spekulativt filosofiskt intressant, men naturvetenskapligt helt meningslös och ohållbar. Att naturlagarna existerar och under de förhållanden vi hittills känner till med oerhört god tillförlitlighet kan förutsägas fungera på ett visst sätt kan vi vara så gott som 100% säkra på. Huruvida det finns några "gudar" kan vi över huvud taget inte uttala oss om. Vad vi däremot kan säga är att det inte finns något alls som tyder på att de skulle finnas, och att det inte finns några kända fenomen alls som kräver "gudars" existens som förklaring. Därmed naturligtvis inte sagt att "gudarna" inte finns, bara att de om de nu existerar är de förbaskat bra på att gömma sig. Ungefär som gröna giraffer.

[überjunge]

I bland blir känslorna och intrycken för starka och gåtfulla så vi måste försöka göra dem gripbara.
Vi ger dem namn. Vi ger dem personlighet. Vi ger dem färger och gestalter.
Vi kallar dem Gudar.
Vi kallar dem gravitation, elektromagnetism, stark- och svag kärnkraft.
Gud har många manifestationer.

Tja... visst.. möjligen en intressant jämförelse..

Bortsett från att vi kan observera och förutspå så gott som exakt, ofta med en fullständigt löjlig precision, hur gravitation, elektromagnetism och elektrosvag och stark kraft kommer att bete sig i varje given situation.

Hur en "gud" beter sig eller kommer att bete sig kan vi däremot inte säga ett skvatt om, eftersom ingen någonsin på ett vare sig trovärdigt eller reproducerbart sätt observerat en "gud", eller en "gud"s direkta påverkan på världen. (Att tron på "gudar" påverkat historien och världen, både på positiva och negativa sätt, kan vi däremot naturligtvis inte bestrida)

Låt oss säga så här: jämförelsen mellan "gudar" och naturlagar är möjligen spekulativt filosofiskt intressant, men naturvetenskapligt helt meningslös och ohållbar. Att naturlagarna existerar och under de förhållanden vi hittills känner till med oerhört god tillförlitlighet kan förutsägas fungera på ett visst sätt kan vi vara så gott som 100% säkra på. Huruvida det finns några "gudar" kan vi över huvud taget inte uttala oss om. Vad vi däremot kan säga är att det inte finns något alls som tyder på att de skulle finnas, och att det inte finns några kända fenomen alls som kräver "gudars" existens som förklaring. Därmed naturligtvis inte sagt att "gudarna" inte finns, bara att de om de nu existerar är de förbaskat bra på att gömma sig. Ungefär som gröna giraffer.

Verkar som om du läst Popper. Jag skulle bara vilja påpeka att för en troende kan en så enkel sak som ett träd vara ett fullständigt vattentät bevis för Guds existens. Hoppas att du förstår vad jag menar. Alltså, en vetenskapsman kan släppa ett äpple till marken och "testa" Newtons teori om gravitation. En troende kan gå ut i skogen och känna Guds närvaro och för sig anse att det är ett lika "bra" bevis som att testa en teori genom att släppa äplen till marken.

ps, här tar jag alltså inte ställning i frågan om vetenskapen eller tron har en klarast syn på verkligheten.

[tryggve]

Sant, men att ”känna Guds existens” går väl in i definitionen om tro, inte om att kunna visa det med ”mätbara parametrar”..