Ideal och propaganda

[hans lindquist]

Propagandan är naturligtvis livsnödvändig i politiken. I demokratin gäller det att samla tillräckligt stora väljaropinioner för att en någorlunda stabilt parlamentarisk majoritet ska bildas i valen.
Dikaturregimerna har det därvidlag lättare. Regimens absoluta opinionsbildningsmonopol plus den totala avsaknaden av konkurrens i form av en vital opposition innebär oerhörda fördelar.
Praktiskt taget alla diktaturer företräder enligt egen utsago en massiv majoritet eller "hela folket". Saken är tyvärr svår att kontrollera då opinionsmonopolet även omfattar total kontroll av opinionsmätningsinstrumentet.

Såväl höger- som vänsterdiktaturer präglas av ofelbart ledarskap, harmoni, enighet, fasta värden och utveckling, medan de liberala demokratierna kännetecknas av konkurrens, oenighet, söndring, ineffektivitet, underutveckling, stadig standardförsämring och normupplösning.
I demokratin är självfallet all effektiv politisk planering omöjlig. I en väladministrerad diktatur däremot, föreligger valresultatet fixt och färdigt flera månader före valet i propagandaministerns kassaskåp.
Med opolitisk hälsning
Hasse L

[Löwe]

Regimens absoluta opinionsbildningsmonopol plus den totala avsaknaden av konkurrens i form av en vital opposition innebär oerhörda fördelar.

Fördel? Är det en fördel med ett stelt samhälle? I slutet av kalla kriget avvecklade Gorbatjov kommunismens monopol frivilligt, eftersom detta skulle göra samhället starkare (trodde han i alla fall).

Såväl höger- som vänsterdiktaturer präglas av ofelbart ledarskap, harmoni, enighet, fasta värden och utveckling, medan de liberala demokratierna kännetecknas av konkurrens, oenighet, söndring, ineffektivitet, underutveckling, stadig standardförsämring och normupplösning.

Det finns även social demokrati, eller konservativ demokrati. Demokrati är en ideologi som stör över andra ideologier. Jag tycker det är fel att liberaler tar åt sig så mycket ära för denna överideologi.

[Dûrion Annûndil]

Dikaturregimerna har det därvidlag lättare. Regimens absoluta opinionsbildningsmonopol plus den totala avsaknaden av konkurrens i form av en vital opposition innebär oerhörda fördelar.
Praktiskt taget alla diktaturer företräder enligt egen utsago en massiv majoritet eller "hela folket". Saken är tyvärr svår att kontrollera då opinionsmonopolet även omfattar total kontroll av opinionsmätningsinstrumentet.

Såväl höger- som vänsterdiktaturer präglas av ofelbart ledarskap, harmoni, enighet, fasta värden och utveckling, medan de liberala demokratierna kännetecknas av konkurrens, oenighet, söndring, ineffektivitet, underutveckling, stadig standardförsämring och normupplösning.
I demokratin är självfallet all effektiv politisk planering omöjlig. I en väladministrerad diktatur däremot, föreligger valresultatet fixt och färdigt flera månader före valet i propagandaministerns kassaskåp.
Med opolitisk hälsning

Inte för att leka moderator, men... Eftersom jag kan komma på en mängd historiska invändningar här, så måste jag nog kalla dessa slutgiltiga slutsatser för politiska. Och därmed tråden politisk. Både beskrivningarna av diktaturer och demokratier kan ifrågasättas, men då måste jag blanda in moderna politiska exempel...

[hans lindquist]

"Allt är i grunden politik" säger somliga. Man kanske får nöja sig med att skilja mellan partipolitik och övriga utflöden av ämnet.
mvh
Hasse L

[wiseguy]

Man kan bevisa väldigt mycket om man bara har ena örat öppet. Var det inte t.ex. någon forskare på chalmers som räknat ut att en humla inte kan flyga?

[hans lindquist]

Det finns även social demokrati, eller konservativ demokrati. Demokrati är en ideologi som stör över andra ideologier. Jag tycker det är fel att liberaler tar åt sig så mycket ära för denna överideologi.

Man brukar tala om den västerländska demokratin i vid bemärkelse som "liberal" utan speciell inriktning på partier som officiellt omnämner sig som liberala. Ett viktigt kännetecken för liberal, västerländsk demokrati är graden av parlamentarism.
Liberal, västerländsk demokrati har således praktiserats även av konservativa, socialdemokratiska, kristdemokratiska mfl regeringar i Europa.
Under kalla kriget ställdes ofta Östeuropas kommunistiska "folkdemokratier" som den liberala demokratins motsats.
Diktatursystem av alla slag - inklusive "folkdemokratin" bör ses som den liberala demokratins motsats.
Med - om det tillåts -vänlig liberal hälsning
Hasse L

[hans lindquist]

[Hans Lindquist skrev:"Regimens absoluta opinionsbildningsmonopol plus den totala avsaknaden av konkurrens i form av en vital opposition innebär oerhörda fördelar."

Fördel? Är det en fördel med ett stelt samhälle? I slutet av kalla kriget avvecklade Gorbatjov kommunismens monopol frivilligt, eftersom detta skulle göra samhället starkare (trodde han i alla fall). :?

Naturligtvis ser diktatorerna stora fördelar i opinionsmonopol och avsaknaden av en fungerande opposition. Eljest skulle deras första, ivriga åtgärder i maktposition knappast vara att slopa tryckfriheten och bura in den politiska oppositionen. Såväl Stalin och Mao som Hitler, Mussolini och Franco var därvidlag sällsynt eniga.
En stark regim är naturligtvis starkare än en svag.
Med milt ironisk hälsning
Hasse L

[Engan]

Man kan bevisa väldigt mycket om man bara har ena örat öppet. Var det inte t.ex. någon forskare på chalmers som räknat ut att en humla inte kan flyga?

Nej, nej och åter nej. Det där är en sån där fånig urban myt som man stöter på alltför ofta när folk vill framföra någon form av "vetenskapsmännen vet minsann inte allt"-liknande åsikt. Har dock aldrig hört varianten att det skulle vara en chalmerist tidigare.

Det finns en liten verklighetsbakgrund: Någon gång på 30-talet gjorde en schweizisk professor i aerodynamik på en biologs begäran en snabb överslagsräkning på om en humla skulle kunna generera nog med lyftkraft under förutsättning att dess vingar fungerade på samma sätt som ett flygplans. Han kom (helt korrekt) fram till att det kunde den inte, vilket endast bevisar att humlor inte kan flyga på samma sätt som flygplan gör. Och det gör de ju inte heller, vilket både han och biologen mycket väl visste.

Det dröjde tyvärr inte länge innan denna lilla anekdot spred sig och sedan dess har den oupphörligen citerats som ett bevis på "forskares brist på sunt förnuft". Den verkliga lärdomen man kan dra av anekdoten är förstås att det är viktigt att ha rätt matematisk modell för ett naturfenomen om beräkningarna man gör skall betyda något. Vilket alla vetenskapsmän värda namnet självfallet vet.

Däremot är det (vilket dock inte har något med ovanstående myt att göra) faktiskt så att det finns vissa väldigt intressanta aspekter av humlors flygande som alldeles nyligen blivit fullt utredda. De utnyttjar mikroturbulens runt sina vingar på ett väldigt intressant sätt som gör att de flyger effektivare än många andra insekter. Det finns (än så länge ganska lösa, vad jag förstår) planer på att utnyttja effekten för att bygga effektiva små "spionplan".

[Dûrion Annûndil]

Såväl höger- som vänsterdiktaturer präglas av ofelbart ledarskap, harmoni, enighet, fasta värden och utveckling

Fel. Möjligen hävdar de det själva. "Utveckling" är en tolkningsfråga även det.

de liberala demokratierna kännetecknas av konkurrens, oenighet, söndring, ineffektivitet, underutveckling, stadig standardförsämring och normupplösning.

Fel. Möjligen händer det att dessa variabler förekommer, likväl som i diktaturer.

I demokratin är självfallet all effektiv politisk planering omöjlig. I en väladministrerad diktatur däremot, föreligger valresultatet fixt och färdigt flera månader före valet i propagandaministerns kassaskåp.

Med risk för att låta som en papegoja... Fel. Det beror på omständigheterna i demokratin - det kan vara korruption, en effektiv byråkrati, en alltför stor byråkrati... Det samma gäller diktaturen.

[hans lindquist]

Dûrion Annûndil torde beakta följande:

De liberala och kapitalistiska demokratierna blir i debatten vanligtvis bedömda efter vad de faktiskt uträttat - i synnerhet vad gäller obestrdiga fiaskon och fadäser.
De tjusiga diktatursystemen däremot - nazism, fascism, Maoism, kommunism - bedöms alltför ofta i debatten efter sina ädla ideologiska målsättningar och sina sköna propagandalöften.
Därför faller missnöjda människor lätt pladask för dessa utopiska "politiska alternativ" till den västerländska, marknadsbaserade, liberala, parlamentariska demokratin.
För att inte tala om alla längtande idealister, t ex den store, modernistiske poeten och visionären Ezra Pound, som av glödande antikapitalistisk övertygelse glatt och villigt gick i Il Duces tjänst, därför att han uppfattade fascismen som en mer effektiv, nationalistisk vänstersocialism - vilket den i avsevärd grad faktiskt var. Lite ledarkult och karismatiskt ledarskap tycks ytterligare ha påskyndat skaldens politiska omvändelse.

Ironisk fråga: Hur göra demokratin lite mer glamorös?
Med milt cynisk hälsning
Hasse L

[Dûrion Annûndil]

Herr Lindqvist får ursäkta om jag försökte såga ditt ursprungliga inlägg som startade den här trådan, men det framgick ju inte att du var ironisk i dina idealistiska framställningar av diktaturer och fördömande av demokratier...

För att ge ett cyniskt svar på din ironiska fråga om att hypa demokratin: Demokratins ledstjärna på den här planeten, USA, brukar vara ganska bra på att sälja politiska kandidater. Låt oss efter-apa deras system! Det har även fungerat i Italien, och i Ryssland älskar alla den demokratiskt valde presidenten...