Idealsamhället

[hans lindquist]

Att objektivt fastställa idealsamhället, syns mig vara en uppgift värdig detta Forums filosofihistoriskt lagda debattörer.
Finns någon gemensam nämnare för idealsamhällen - mer än den måttlösa idealiteten?
I sin praktiska tillämpning tycks samtliga försök hittills att skapa himmelriken på jorden gemensamt ha haft ha den trista tendensen att istället lresultera i helveten.
Hur slippa den lilla kalamiteten? Inte ens maoismens folkkommuner attraherar längre några större supporterskaror. Minns 60-talets käcka rödgardister med ordförande Maos småskrift "Maos lilla röda" som politisk katekes att tillgripa vid varje uppdykande problemställning.
Med utopisk hälsning
Hasse L

[Gatzu]

Enligt Platon så finns det ju ett svar på alla frågor och detta är nog det sättet han hade föredragit.
Man tar alla utbildade, ekonomer, filosofer, politiker, "skalmän" etc etc. Och säger såhär, ni ska skapa ett sånt bra samhälle ni kan och när ni är klara kommer ni återföddas in i det här samhället utan att veta vilken status ni kommer ha.
Lite flumigt där kanske men ni förstår

Jag håller förävrigt på att skriva en uppsats (2 sidor) om just det utopiska samhället och hur staten förhåller sig till människans frihet. Är klart på fredag, är jag nöjd så lägger jag upp den här

[wiseguy]

Problemet med idealsamhällen och utopier antingen är anpassade för en individ eller för alla individer och för att en utopi skall funka måste ideologin fungera precis lika klanderfritt på indvidnivå som på folknivå. Fascism är bra på det sättet: döda alla som tycker olika sedan är det inte så svårt att skapa en utopi när individen tycker exakt samma som folket (med kniven mot strupen?)

läste precis en bok som heter tärningsspelaren på svenska som handlade om en människa som tog alla sina beslut utifrån vad tärningen sade. Slumpen är ju något som är totalt likgiltig vare sig det gäller individer eller folk, kanske den enda ledaren som folk inte kan sätta sig upp emot, såvida inte tärningen säger att dem skall göra så då

Svårt att säga om detta är en utopi men det är helt klart ett samhälle som inte går att kriga mot

[Gatzu]

Man får väl göra som marx sa, ha en stark stat som fostrar alla individer till att komma till "insikt" om det bästa sättet att leva och därefter ta bort staten så alla lever i en utopi med varandra. 8)

En stat är något nödvändigt ont

[Gutekrigaren]

Hej!

Marcus S skrev:

Man tar alla utbildade, ekonomer, filosofer, politiker, "skalmän" etc etc. Och säger såhär, ni ska skapa ett sånt bra samhälle ni kan och när ni är klara kommer ni återföddas in i det här samhället utan att veta vilken status ni kommer ha.

Det där är ju inte Platon. Det är John Rawls "veil of ignorance" du pratar om...

Mvh Petter

[Gatzu]

Jo jag vet att det är Rawls som sa så, jag skrev aldrig att det var platon som skrev så
Fast precis som i detta exemplet så ansåg platon att det finns ett RÄTT svar på alla frågor. Så Rawls exempel är nog ett sådant exempel som platon skulle sympatiserat med.

[Gatzu]

Jag tror att det är "omöjligt" att uppnå en utopi av 2 orsaker.

1: makt korrumperar
2: för att ett "annourlunda" samhälle ska fungera får inte något annat samhälle finnas som kan influera det "annourlunda samhällets" folk. Alltså att fostra folket på det sett som marx förespråkade skulle vura omöjligt eftersom resten av världen fungerar på ett annat sett och därmed blir folket ändå förlett.
Det finns så många olika värderingar över världen att människorna aldrig kommer kunna ha samma.

[Dûrion Annûndil]

1: makt korrumperar

I Douglas Adams Liftarens Guide till Galaxen finns det ju en lustig lösning på det här. Den som bestämmer allt i slutändan är en gubbe som bor för sig själv någonstans på något öde ställe, med sina husdjur. Lite då och då kommer ett gäng byrokrater förbi i en rymdskyttel och ställer lite oskyldiga frågor och ber om goda råd. Gubben har naturligtvis ingen aning om vad de använder svaren till, utan han tycker bara det är trevligt med besök då och då av dessa lustiga typer som pratar om oväsentligheter...

Andra idéer har gått ut på att innehavet av maktpositioner skall vara tidsbegränsat, och posterna besätts genom lottning (vilket skedde i Athen tror jag, under vissa perioder). I dagens samhälle är ju politik en karriär, och besluten blir därefter. Det vore bättre om alla fick en ordentlig utbildning, och sedan kunde vem som helst axla viktiga poster för ett halvår eller så...

[Gutekrigaren]

Ok Marcus, då är jag med. Det framstod som om det var Platon först bara.

Själv tror jag på ett samhälle där politikerna vågar var politiker, och inte går i ekonomins ledband hela tiden. Som ger blanka fan i om företagen hotar. På en global nivå.

Jag brukar skissa mitt idealsamhälle som en kastrull med kokande vatten. Vattnet är kapitalismen, locket politiken, kastrullen är helt enkelt bara en kastrull. Eller världen, typ.

Eftersom kapitalism utan vinstintresse inte funkar (utan att produkterna blir skit) bör kapitalisterna ägna sig åt just det, tjäna så mycket som möjligt. Medan politikerna sätter gränser utifrån människors behov, inte utifrån företags. Med det menas att miljölagar ( i en vidare bemärkelse, skitprodukter som bara blir avfall bör inte få tillverkas), arbetslagar, sjukvård och liknande inte är på företagens villkor utan på människornas. Givetvis noll subventioner till företag. Är de duktiga klarar de sig ändå, och det är lika för alla på hela jorden så ingen särbehandlas.

Jag skulle gärna se en modell av Robert Dahls företagsdemokrati i det här också, men jag har inte funderat så hårt på det. Någon annan kanske?

Kapitalisterna strävar att koka över medan politikerna håller locket på plats, enkelt uttryckt. Svårt, men det var ju utopier och idealsamhällen det här.

Så, dags att driva med mig av alla krafter, välkomna!

Mvh Petter

[LasseMaja]

Den Utopi som är mest på modet nu torde väl vara "nattväktarstaten".

[Gatzu]

Nattväktarstaten är väl Noziks påhitt va?, den minimala staten där total negativ frihet råder. 8)