HMS Tiger, varför inte?

[Per Andersson]

Jag roar mig f.n. med att läsa lite om sjökrigföringen under den första delen av WW II, och något som ofta slagit mig under denna läsning är hur bristen på slagfartyg med tillräckliga hastighetsresurser ofta begränsat valmöjligheterna för RN.
R-klassens slagskepp visade sig ju inte duga till mycket mer än konvojeskort i början av kriget, och även QE II-klassen och Nelson /Rodney var i trögaste laget.
Att bristen på tillräckligt snabba fartyg skulle kunna bli ett problem borde kunna anas i och med att Tyskland började bygga Deutschland-klassen 1929. Jag har för mig att även de italienska slagskepp som var i tjänst under denna tid hade tämligen respektabla fartresurser.
Trots detta så väljer man att behålla samtliga slagskepp av R-klassen efter en av de nedrustningskonferenser, samtidigt som man skrotar en fullt fungerande slagkryssare, som dessutom verkar ha moderniserats mer än R-klassens skepp.

Har det skrivits något om varför man offrade HMS Tiger i stället för ett av skeppen i R-klassen? Först trodde jag det kunde bero på tonnaget, men Tiger verkar inte haft märkbart större deplacement.

[Per Andersson]

Fel av mig ang. de italienska skeppen. Littorio-klassen började inte byggas förrän 1934, och Andrea Doria-klassen moderniserades först 1940, och var inga fartvidunder innan dess.

[varjag]

HMS Tiger, varför inte?
Oläst inläggav Per Andersson » mån jan 08, 2018 11:19 pm

Jag roar mig f.n. med att läsa lite om sjökrigföringen under den första delen av WW II, och något som ofta slagit mig under denna läsning är hur bristen på slagfartyg med tillräckliga hastighetsresurser ofta begränsat valmöjligheterna för RN

Slagkryssare - var avsedda nedkämpa fientliga - kryssare! Inte slagskepp. Eller andra slagkryssare.

Under Skagerackslaget - utväxlades eld mellan tyska och brittiska - slagkryssare.

Tre brittiska - sänktes. Mot - en tysk. Genom magasinsexplosioner och ''snabb bråd död''.

Därmed, var slagkryssarnas tid förbi. Även TIGER's

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Jutland

Varjag

[Per Andersson]

Ändå så behöll man henne fram till 1932, och moderniserade henne ett antal gånger fram tills dess.

Jämfört med Repulse och Renown, som behölls i tjänst, så hade hon tjockare pansar, och bättre räckvidd.

[Per Andersson]

Kan en vilja att standardisera ammunitionsparken ligga bakom? Hon hade 13,5" pjäser. Bortsett från Nelson / Rodney så hade alla andra brittiska slagfartyg 15" pjäser.

[FNP]

Att utrangera HMS Tiger stipulerades i Londonavtalets begränsningar 1930 sid 4, artikel 2.

https://www.loc.gov/law/help/us-treatie ... 2-1055.pdf

Varför skrev man då på Londonavtalet? - Ekonomi. Det rådde ekonomisk världsdepresssion sedan 1929 och i stort fred i världen.

[FNP]

Enligt det ursprungliga Washingtonavtalet 1922, så skulle Tiger tillsammans med Queen Elizabeth, Warspite och Barham ersatts 1935 av slagskeppen "E" och "F" hon utrangerades i stället 1932, inte så stor skillnad.

https://www.loc.gov/law/help/us-treatie ... 2-0351.pdf

[FNP]

Faktum är att flera brittiska politiker och amiraler redan från 20-talet var mer oroade över bristen på kryssare än slagskepp. Krigsutvecklingen gav dem i stort rätt - fanns brittiska kryssare på plats räckte det i allmänhet både mot tyska pansarskepp och italienska slagskepp. Amerikanerna gjorde samma erfarenheter - marginalnyttan av slagskepp kontra kryssare i skyddet av hangarfartyg var liten, annat än som "kamikazemagnet".

Detta var en stor skillnad från VK I där ett modernt slagskepp alltid kunde göra processen kort med alla typer av kryssare.

[koroshiya]

Om man bara pratar om hastighet fanns det väl också flera slagkryssare kvar? Lion och Princess Royal var två som strök med i Washingtonavtalet. De kunde göra 27 knop.

Det med kanonerna kan nog vara en faktor. 13,5"-pjäserna hade en bredsida som var 5/8-delar av 15-tumspjäserna, De hade inte heller lika lång skottvidd.

[FNP]

Kan en vilja att standardisera ammunitionsparken ligga bakom? Hon hade 13,5" pjäser. Bortsett från Nelson / Rodney så hade alla andra brittiska slagfartyg 15" pjäser.

Britterna lämnade de facto 13,5" 1913 och satte 15" som ny standard. Efter 1917 övervägde britterna 18" som ny standard och övriga stater planerade samtidigt för 16". Britterna hade bäst kapacitet att skapa ny pjäskonstruktioner och sätta dem i omfattande produktion, men USA skulle säkert kommit i kapp några år in på 20-talet.
13,5" var iofs en utmärkt pjäs, men modernisering och ammunitionsutveckling torde ha avstannat allra senast runt 1925 om inte förr.
Washingtonavtalet "frös" läget i syfte att hejda en ny flottkapprustning därav blev ju de flesta länder "sittande" med obsoleta konstruktioner med 12", 13" och 14".
Britterna klarade sig ändå ganska bra då de hade 10 + 3 enheter med 15" samt 2 enheter med 16" under byggnad. USA hade 9 enheter med 14" och 3 enheter med 16" under byggnad och Japan hade 4 enheter med 14" och 2 enheter med 16" under byggnad.

[FNP]

Om man bara pratar om hastighet fanns det väl också flera slagkryssare kvar? Lion och Princess Royal var två som strök med i Washingtonavtalet. De kunde göra 27 knop.

Det med kanonerna kan nog vara en faktor. 13,5"-pjäserna hade en bredsida som var 5/8-delar av 15-tumspjäserna, De hade inte heller lika lång skottvidd.

Ja, helt riktigt så fanns även Hood, Renown och Repulse kvar alla goda för 30+ knop
Inga andra länder färdigställde slagkryssare efter VK I varför de brittiska antingen kunde användas för sjöfartsskydd mot underlägsna kryssare, eller som del i slaglinjen, eller som eskort för snabba hangarfartyg.

Det var först på 30-talet som slagskeppen och pansarskeppen kom upp i farter över 27 knop.

De som slagkryssare tämligen värdelösa Corageous, Glorious och Furious blev tämligen omgående ombyggda till snabba hangarfartyg.

[Bjernevik]

Tre brittiska - sänktes. Mot - en tysk. Genom magasinsexplosioner och ''snabb bråd död''.

Därmed, var slagkryssarnas tid förbi. Även TIGER's

Nja. De brittiska slagkryssarnas dåliga resultat vid Jutland berodde framförallt på att man av "eldhastighetsskäl" valde att åsidosätta ett antal säkerhetsregler. Man hade även dålig uppföljning på drivladdningarnas status eftersom man bröt förpackningar i förväg och sedan blandade ihop dem varför drivladdningar som borde ha kasserats förmodligen fortfarande fanns ombord.

Allt detta gjorde att det gick som det gjorde när tyskarna fick genomslag i kanontornen. Vilket de även fick på vissa slagskepp, dock utan katastrofala konsekvenser.

För övrigt så träffades Tiger av 15 svåra granater under Jutland, men kunde fullfölja striden utan större problem även om hon stundtals bara hade sex av åtta pjäser som fungerade på grund av skadorna. Så den vanliga tesen om slagkryssarnas sårbarhet torde vara överdriven.

[tyskaorden]

Om man bara pratar om hastighet fanns det väl också flera slagkryssare kvar? Lion och Princess Royal var två som strök med i Washingtonavtalet. De kunde göra 27 knop.

Det med kanonerna kan nog vara en faktor. 13,5"-pjäserna hade en bredsida som var 5/8-delar av 15-tumspjäserna, De hade inte heller lika lång skottvidd.

Ja, helt riktigt så fanns även Hood, Renown och Repulse kvar alla goda för 30+ knop
Inga andra länder färdigställde slagkryssare efter VK I varför de brittiska antingen kunde användas för sjöfartsskydd mot underlägsna kryssare, eller som del i slaglinjen, eller som eskort för snabba hangarfartyg.

Det var först på 30-talet som slagskeppen och pansarskeppen kom upp i farter över 27 knop.

De som slagkryssare tämligen värdelösa Corageous, Glorious och Furious blev tämligen omgående ombyggda till snabba hangarfartyg.

Stämmer inte riktigt USA byggde två skepp i Alaska-klassen som får ses som slagkryssare (CB-1 USS Alaska, CB-2 USS Guam båda tagna i tjänst 1944). De övriga fyra planerade skeppen i klassen kom dock inte att byggas klart tre avbeställdes 1943 och CB-3 Hawaii skrotades i halvfärdigt skick.

[Bjernevik]

Alaska och Guam ska ses som de ultimata tunga kryssarna. Inte ens USA kallade dem för slagkryssare utan "large cruisers". De kallades bara slagkryssare i diverse marinkalendrar för att de inte riktigt passade in i någon kategori som definierats av Washington- och Londonavtalen.

[tyskaorden]

Faktum är att de till en början använde beteckningen CC som var avsedd för de planerade slagkryssarna i Lexingtonklassen. Sedan beslutade man att i stället beteckna dem som large cruisers med beteckningen CB. Fast nog kan de ses som fyllande slagkryssarsegmentet mellan slagskepp och tunga kryssare. Vilket också deras namn skvallrar om de är inte döpta efter delstater som slagskepp eller städer som tunga kryssare. Utan efter territorier Alaska och Hawaii var vid denna tid inte delstater.