Inlägg
av StefanZ » 5 maj 2020, 22:08
Ja. Nyckeln är alltså tunga mörsare som är dess beväpning. Mörsarfartyg helt enkelt för lekmannen?
Beskrivs ganska fint i Foresters serie om Horatio Hornblower, bäst i boken Kommendör Hornblower (alternativt Hornblower i Östersjön), där Hornblower med en liten eskader ett linjeskepp, ett par dylika mörsar-fartyg, och ytterligare ett par fartyg, får ge sig in i Östersjön och jaga den lede fransken... Påverkar tsaren att ge grodätarna motstånd, hjälper till att försvara Riga... mm mm... Och alltså, dessa mörsarketcher används ganska flitigt medan Hornblower förundrat ser på.
På den tiden var ju fartygskanoners kulor vanligen gedigna kulor. Det räckte fint, för dels var motståndaren träfartyg - som vid fullträff fick en del träsplitter.
Dels så man kunde rikta kanonerna så att kulorna studsade på vattnet ett tag innan de slog i... Man behövde alltså inte rikta in helt exakt för att få träff. Det räckte att hitta riktningen och sikta relativt lågt, så blev det träff nästan alltid. Och fick man träff in i vattenlinjen var det desto bättre, då rann det ju vatten in i fiendeskeppet.
Medan mörsarna hade sprängladdning. Man hade en lunta som tändes iom skottet. Och antingen exploderade fanskapet vid träff, eller några sedunder därefter. Man besköt helst befästningar i land, kanske bakom skyddsvallar, där explosionen gjorde god verkan. Men knep det, kunde givetvis fartyg beskjutas också om de kom hyfsat nära. Framför allt om batteriet var i land skyddad bakom en kulle eller eget vall, var det ett effektivt vapen mot en motståndare som var oförsiktig nog att komma nära.
Vår hjälte Horation får givetvis tillfälle att när en dylik liten mörsarprojektil faller vid hans fötter och börjar snurra, kvickt som attan böjer han sig ner, nyper tag om luntan, kväser elden med sin handsbeklädda hand... Den pyrande elden bränner hål i handsken som hustrun Maria så kärleksfullt har gjort åt honom... Hemskt förargligt.