Skepparhistorier
Re: Skepparhistorier
Är Bataljon Sparre ett schapp eller något annat?
Re: Skepparhistorier
En av Flottans kaserner i Karlskrona.von Adler skrev:Är Bataljon Sparre ett schapp eller något annat?
http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/Sv ... parre.aspx
/CvD
Re: Skepparhistorier
Jag kan återberätta lite av min morfars historier. Han låg visserligen inte i handelsflottan, men väl som frivillig i örlogsflottan 1944-47. Först på segelskolfartyget HMS Jarramas, sedan på HMS Oscar II, sedan på HMS Drottning Victoria och slutligen på HMS Gotland under långseglingen 1946-47.
Morfar var en mästare på att jäsa svagdricka, något han lärde ut till utbildningskamraterna. Det gick till så att man köpte ett ankare (c:a 40 liter)eller ibland en kanna (c:a 2,5 liter) svagdricka (vilken låg på kring 1-2% alkoholhalt) och drack ett glas. Sedan tillsatte man socker och jäst, rörde om och placerade glaskärlet i en myrstack - det var viktigt att inte försluta korken helt tätt, det måste kunna pysa, annars kunde hela skiten explodera som en bomb. Efter lämplig tid hade man en relativt drickbar och söt blandning på 5-8% som man sedan söp sig asplakat på.
Vilket morfar och hans utbildningskamrater gjorde, innan de blev påkomna av underbefäl, varvid "det tog hus i helsicke, men de upptäckte aldrig att det var jag som lärde alla de andra".
Morfar var en mästare på att jäsa svagdricka, något han lärde ut till utbildningskamraterna. Det gick till så att man köpte ett ankare (c:a 40 liter)eller ibland en kanna (c:a 2,5 liter) svagdricka (vilken låg på kring 1-2% alkoholhalt) och drack ett glas. Sedan tillsatte man socker och jäst, rörde om och placerade glaskärlet i en myrstack - det var viktigt att inte försluta korken helt tätt, det måste kunna pysa, annars kunde hela skiten explodera som en bomb. Efter lämplig tid hade man en relativt drickbar och söt blandning på 5-8% som man sedan söp sig asplakat på.
Vilket morfar och hans utbildningskamrater gjorde, innan de blev påkomna av underbefäl, varvid "det tog hus i helsicke, men de upptäckte aldrig att det var jag som lärde alla de andra".
Re: Skepparhistorier
Efter något slags grundutbildning i land blev det sedan grundutbildning i segling på flottans skolskepp HMS Jarramas för morfar.
"Det var ett helvete och ingenting annat."
Underofficerarna på Jarramas var enligt morfar sadistiska svin. Allting de hittade som inte var på plats plockade de på sig. När det började vankas inspektion fick manskapet bjuda slag med tampen - ett en eller halvtumsrep (tyvärr minns jag inte vilket), c:a en halvmeter långt, som knutits i en knop ena änden. Den ur manskapet som bjudit mest för persedeln fick böja sig framåt och sedan motta det antal slag med knopen som han bjudit. För att öka budgivningen auktionerade man allt som oftast endast ut en mindre än vad som fanns. Så om fyra man ur manskapet saknade en undertröja auktionerade man bara ut tre.
Ännu värre var att underofficerarna, som tydligen hade tillgång till manskapets persedelskåp, då och då gick och plockade åt sig saker för de som ansågs lite för uppstudsiga för deras tycke.
Morfar påstod även att detta uppdagades några år senare och att flera av underofficerarna dömdes till fängelse för saken, men jag har inte lyckats verifiera detta till skillnad från flera av hans andra historier.
"Det var ett helvete och ingenting annat."
Underofficerarna på Jarramas var enligt morfar sadistiska svin. Allting de hittade som inte var på plats plockade de på sig. När det började vankas inspektion fick manskapet bjuda slag med tampen - ett en eller halvtumsrep (tyvärr minns jag inte vilket), c:a en halvmeter långt, som knutits i en knop ena änden. Den ur manskapet som bjudit mest för persedeln fick böja sig framåt och sedan motta det antal slag med knopen som han bjudit. För att öka budgivningen auktionerade man allt som oftast endast ut en mindre än vad som fanns. Så om fyra man ur manskapet saknade en undertröja auktionerade man bara ut tre.
Ännu värre var att underofficerarna, som tydligen hade tillgång till manskapets persedelskåp, då och då gick och plockade åt sig saker för de som ansågs lite för uppstudsiga för deras tycke.
Morfar påstod även att detta uppdagades några år senare och att flera av underofficerarna dömdes till fängelse för saken, men jag har inte lyckats verifiera detta till skillnad från flera av hans andra historier.
Re: Kukmönstring - och Polisvakt
En av många mindre trevliga aspekter att ‘’segla på USA’’ var dess strikta karantänsregler.
Amerikas Förenta Stater var på sin vakt – mot veneriska sjukdomar!
(varav dom f.ö. hade nog hos den inhemska befolkningen…....
)
Alla sjöbusar, oavsett nationalitet, ras eller religion – betraktades som potentiella bärare
av gonorré, syphilis och vad annat det nu fanns…..
Och – mötte den Amerikanska Frontlinjen mot import av såna bacillusker -
Amerikanska ‘’karantänskontrollen’’ !
Frontlinjen bestod av en läkare med assistent, inte sällan kvinnor (
) – som begärde
‘’uppställning på däck’’ av hela manskapet……..
Läkaren bar kirurgiska gummihandskar
för den händelse någons organ skulle kräva närmare studium….
Det var den processen som vi kallade ‘’kukmönstring’’ –
Tjugo..trettio mannar bildade linje på akterdäck……
(kaptener & andra befäl givetvis undantagna…..
)
Okay, show us your penises!
Det var ‘’gylf upp’’ eller ‘’brallor ned’’ – och en imponerade pittparad som noggrant inspekterades av vederbörande.
Och det var inte bara att visa upp en slak stake – nehej – skin back! beordrades….
Alla rullade tillbaka sina förhudar (vi hade inga judar ombord -
) och blottlade organet
i all sin prakt…..
Naturligtvis fanns det här och där nån skämtare – som förbättrade sakernas tillSTÅND
med några handrörelser……det var tydligen inte helt ovanligt – med en kvinnlig assistent…..
För se det – ledde till omedelbar och smärtsam bestraffning…
Läkarens ‘’protokollförare’’ med en snärtig plastlinjal – lät densamma klatscha det uppstudsiga organet…som vips återtog f.g. blygsammare dimensioner -
Protokollföraren/förerskan - noterade på sitt clipboard – namnen på varje ägare till
inspekterad pitt – innan det var dags för US Immigration…….
Som högtidligt sammanträdde i ‘’kaptenens salong’’ ----
Det var den enda gång som ‘’manskapet’’ inträdde i denna helgedom – annars förbehållen
befälet och salongsflunken – (salongsuppassaren)
Här hölls husförhör på engelska med kaptenen som översättare i - McCarthyismens USA …
Are You, or have You ever been a member of the Communist Party…?
Varenda vettig sjöman svarade ju NEJ – på den frågan….
Men – inte en korkad, uppkäftig och annars arbetsskygg dansk lättmatros –
Ja - jeg er kommunist!
Somliga straffar Gud genast – och han blev givetvis en.....
Hans pass lades – till vänster och när alla vi andra ’’clearades’’ för landgång och Baltimore’s
fröjder – låstes han in i sin hytt!
Med en amerikansk polis med sexskjutare i hölstret utanför hyttdörren!
Minns att polisen kostade $48 dollars per dygn – som dockades ur danskens hyra – vill minnas det blev två dygn = mestparten av två månadslöner..... 
Det förtjänade han –
Inte för att vara kommunist, men för outspädd dumhet!
Det var många baciller USA höll från livet på den tiden
Varjag
Amerikas Förenta Stater var på sin vakt – mot veneriska sjukdomar!
(varav dom f.ö. hade nog hos den inhemska befolkningen…....
)Alla sjöbusar, oavsett nationalitet, ras eller religion – betraktades som potentiella bärare
av gonorré, syphilis och vad annat det nu fanns…..
Och – mötte den Amerikanska Frontlinjen mot import av såna bacillusker -
Amerikanska ‘’karantänskontrollen’’ !
Frontlinjen bestod av en läkare med assistent, inte sällan kvinnor (
) – som begärde‘’uppställning på däck’’ av hela manskapet……..
- ...the thin white line.....jpg (33.87 KiB) Visad 1723 gånger
för den händelse någons organ skulle kräva närmare studium….
Det var den processen som vi kallade ‘’kukmönstring’’ –
Tjugo..trettio mannar bildade linje på akterdäck……
(kaptener & andra befäl givetvis undantagna…..
)Okay, show us your penises!
Det var ‘’gylf upp’’ eller ‘’brallor ned’’ – och en imponerade pittparad som noggrant inspekterades av vederbörande.
Och det var inte bara att visa upp en slak stake – nehej – skin back! beordrades….
Alla rullade tillbaka sina förhudar (vi hade inga judar ombord -
) och blottlade organeti all sin prakt…..
Naturligtvis fanns det här och där nån skämtare – som förbättrade sakernas tillSTÅND
med några handrörelser……det var tydligen inte helt ovanligt – med en kvinnlig assistent…..
För se det – ledde till omedelbar och smärtsam bestraffning…
Läkarens ‘’protokollförare’’ med en snärtig plastlinjal – lät densamma klatscha det uppstudsiga organet…som vips återtog f.g. blygsammare dimensioner -
Protokollföraren/förerskan - noterade på sitt clipboard – namnen på varje ägare till
inspekterad pitt – innan det var dags för US Immigration…….
Som högtidligt sammanträdde i ‘’kaptenens salong’’ ----
Det var den enda gång som ‘’manskapet’’ inträdde i denna helgedom – annars förbehållen
befälet och salongsflunken – (salongsuppassaren)
Här hölls husförhör på engelska med kaptenen som översättare i - McCarthyismens USA …
Are You, or have You ever been a member of the Communist Party…?
Varenda vettig sjöman svarade ju NEJ – på den frågan….
Men – inte en korkad, uppkäftig och annars arbetsskygg dansk lättmatros –
Ja - jeg er kommunist!
Somliga straffar Gud genast – och han blev givetvis en.....
Hans pass lades – till vänster och när alla vi andra ’’clearades’’ för landgång och Baltimore’s
fröjder – låstes han in i sin hytt!
Med en amerikansk polis med sexskjutare i hölstret utanför hyttdörren!
- eldberedd.jpg (41.49 KiB) Visad 1723 gånger
Det förtjänade han – Inte för att vara kommunist, men för outspädd dumhet!
Det var många baciller USA höll från livet på den tiden
Varjag
Re: Skepparhistorier
Intressant, trålade fram lite mer:
https://books.google.be/books?id=tSdYEn ... ew&f=false
Undra om historien om SS United States stämmer?
MVH
Hans
https://books.google.be/books?id=tSdYEn ... ew&f=false
Undra om historien om SS United States stämmer?
MVH
Hans
Re: Skepparhistorier
Det vet jag inte. Däremot är det en ofta berättad berättelse. Enligt denna initierades inte detta av någon Fransk myndighet. Ordern kom från självaste president de Gaulle. Vi som är lite äldre minns att Frankrike på den tiden var ett av de länder i världen som hade störst nationell självkänsla. Och presidenten hade tagit sig an den skymf som Franska sjömän ansåg sig utsatta för i Amerikanska hamnar genom deras obligatoriska "kukmönstring".
De Gaulle protesterade i diverse olika sammanhang men nådde inte igenom. Det blev inte någon förändring. Då gavs order om att Amerikanska överklassturister skulle utsättas för motsvarande behandling vid inpassering till La France. Historien vill berätta att det behövdes bara något enstaka anlöp av ett större passagerarfartyg så upphörde "kukmönstringen" i USA. Till glädje för hela världens sjömän.
Om detta är sant vet jag inte, men jag har hört historien berättas i minst 30 år. Om och om igen. Med tanke på att president de Gaulle också genomförde en del andra åtgärder som irriterade USA så är det inte helt osannolikt.
De Gaulle protesterade i diverse olika sammanhang men nådde inte igenom. Det blev inte någon förändring. Då gavs order om att Amerikanska överklassturister skulle utsättas för motsvarande behandling vid inpassering till La France. Historien vill berätta att det behövdes bara något enstaka anlöp av ett större passagerarfartyg så upphörde "kukmönstringen" i USA. Till glädje för hela världens sjömän.
Om detta är sant vet jag inte, men jag har hört historien berättas i minst 30 år. Om och om igen. Med tanke på att president de Gaulle också genomförde en del andra åtgärder som irriterade USA så är det inte helt osannolikt.
Re: Skepparhistorier
Inte kukmønstring længre, men efter 9/11 har man haft vad man kan kalla ansiktsmønstring vid inklarering i amerikanska hamnar. Bistra immigration officers som førsækrar sig om att person och pass ær samma innan man får sitt landgångspass utstællt. Inte lika førnedrande, men arrogansen från amerikanska myndighetspersoner finns onekligen kvar.
Re: Skepparhistorier
I flera fartyg jag jobbat i har vi haft besättningsmedlemmar från Kap Verde. De var länge förbjudna att gå iland i USA. Vi andra, från Norden fick gå i land, men inte de från Kap Verde.
Det var först på mitten av 90-talet de fick möjlighet att gå i land i USA.
Så arrogansen hos immigration i USA är välkänd bland sjömän. Ännu värre är det nu med ISPS införande.
Det var först på mitten av 90-talet de fick möjlighet att gå i land i USA.
Så arrogansen hos immigration i USA är välkänd bland sjömän. Ännu värre är det nu med ISPS införande.
Re: Med Silver i Lasten
Hans länk ovan -
https://books.google.be/books?id=tSdYEn ... ew&f=false
- berättar bl.a. lite om intagande av en silverlast till s/s MANIPUR - vilket triggade mitt minne med en liknande upplevelse....
Vi låg i Oakland, Californien när bud kom att vi skulle lasta ett parti silver till Bank of England i London……..det var spännande värre!
Det var en modern Johnson Liner och vi hade till och med en s.k. ‘’posthytt’’ ombord.
Ett föga använt kyffe vägg i vägg med radiohytten på båtdäck. Dess dörr var alltid stängd
och i skansen visste ingen med bestämdhet var som fanns innanför.
Där kom en inspektör från avlastaren(?), dörren låstes upp och öppnades – och det kom blixtorder att omedelbart röja upp hytten.
Det var snart gjort – posthytten hade funkat som undanställningsskrubb för befälets
privata ägodelar – för skrymmande att förvaras i deras bostadshytter -
Var – dom i all hast stuvade undan bråten minns jag inte – men posthytten blev i flygande
fläng tömd och rensopad för mottagning av den dyrbara metallen.
Vars ankomst aviserades – först med avlägsna, men hastigt närmande sirentjut - sen blinkande
röda ljus (blåljusen var inte påtänkta då ☺) Poliser på motorcyklar
framför och bakom – en cortege av två civila pansarbilar – det stod-
– på dom….Vilket gav vibbar av guldlastade diligenser på Westernfilmer – whoa!
Kortegen stannade på kajen, sirenerna dog sin långsamma död…..och plötsligt vimlade kajen av
beväpnade karlar – med Thompson kulsprutepistoler…..ja två av dom klättrade snabbt upp på båtdäcket utanför posthytten!
Och – äntligen, öppnades bakdörrarna på Wells Fargo-bilarna – och silvret bars ut……tacka för tacka
‘’i lös vikt s.a.s.’’ Dom lades en och en i en kraftig segeldukspåse, kranades över båtdäcket, där dom
försiktigt sattes ned. Där väntade, förutom k-pistkillarna – kontrollanter med hantlangare och protokoll.......
forts....
Varjag
https://books.google.be/books?id=tSdYEn ... ew&f=false
- berättar bl.a. lite om intagande av en silverlast till s/s MANIPUR - vilket triggade mitt minne med en liknande upplevelse....
Vi låg i Oakland, Californien när bud kom att vi skulle lasta ett parti silver till Bank of England i London……..det var spännande värre!
Det var en modern Johnson Liner och vi hade till och med en s.k. ‘’posthytt’’ ombord.
Ett föga använt kyffe vägg i vägg med radiohytten på båtdäck. Dess dörr var alltid stängd
och i skansen visste ingen med bestämdhet var som fanns innanför.
Där kom en inspektör från avlastaren(?), dörren låstes upp och öppnades – och det kom blixtorder att omedelbart röja upp hytten.
Det var snart gjort – posthytten hade funkat som undanställningsskrubb för befälets
privata ägodelar – för skrymmande att förvaras i deras bostadshytter -
Var – dom i all hast stuvade undan bråten minns jag inte – men posthytten blev i flygande
fläng tömd och rensopad för mottagning av den dyrbara metallen.
Vars ankomst aviserades – först med avlägsna, men hastigt närmande sirentjut - sen blinkande
röda ljus (blåljusen var inte påtänkta då ☺) Poliser på motorcyklar
- pansarbilar.jpg (15.05 KiB) Visad 1600 gånger
Kortegen stannade på kajen, sirenerna dog sin långsamma död…..och plötsligt vimlade kajen av
beväpnade karlar – med Thompson kulsprutepistoler…..ja två av dom klättrade snabbt upp på båtdäcket utanför posthytten!
‘’i lös vikt s.a.s.’’ Dom lades en och en i en kraftig segeldukspåse, kranades över båtdäcket, där dom
försiktigt sattes ned. Där väntade, förutom k-pistkillarna – kontrollanter med hantlangare och protokoll.......
forts....
Varjag
Re: Med Silver i Lasten
.......
Efteråt har jag förstått att detta rörde sig om tackor på 500 Troy-Ounce…varje vägde
modiga 14 kilo!
Rediga klumpar alltså.....Dessutom hade varenda en ett serienummer – som avlästes för kontrollanterna och noterades – innan
dyrbarheten staplades i posthytten.
Jag minns att hela silverlasten rörde sig om 3½ ton, alltså omkring 250 tackor
och att den spreds över hela posthyttens durk (bara 1½x2½ meter) – antagligen så den inte skulle
bågna….
När det hela var över – stängdes dörren och ett par elsvetsare med plattjärn – svetsade igen dörren
till silverskatten……
Först efter svetsarna var klara – gick k-pistkillarna iland.
Dom var nog rädda nån av oss skulle knycka ett par tre tackor – hoppa i sjön med dom och simma iland -
Som kontrast, när vi kom till The Queens England – blev lossningen en anticlimax efter allt det ameriikanska vapenskramlet....
Inga kulsprutepistoler eller sirener…Bara några batongbeväpnade Bobbies på kajen – innan ett par skåpbilar märkta Bank of England tyst och utan drama - surrade iväg…..
Det var stor skillnad på yankees och britter!
För den som undrar hur futtiga 3½ ton last - var värd allt extrabesväret, vill jag gör läsarna bekanta med en speciellt typ av fraktrate:
Ad Valorem! Frakten debiteras inte efter vikt eller volym - utan dess värde
Varjag
Efteråt har jag förstått att detta rörde sig om tackor på 500 Troy-Ounce…varje vägde
modiga 14 kilo!
- 500 oz = 14 kilo.jpg (23.28 KiB) Visad 1565 gånger
dyrbarheten staplades i posthytten.
Jag minns att hela silverlasten rörde sig om 3½ ton, alltså omkring 250 tackor
- sterling-silver-ingot.jpg (67.07 KiB) Visad 1565 gånger
bågna….
När det hela var över – stängdes dörren och ett par elsvetsare med plattjärn – svetsade igen dörren
till silverskatten……
- ...svetsades igen....jpg (27.07 KiB) Visad 1565 gånger
Dom var nog rädda nån av oss skulle knycka ett par tre tackor – hoppa i sjön med dom och simma iland -
Som kontrast, när vi kom till The Queens England – blev lossningen en anticlimax efter allt det ameriikanska vapenskramlet....
Inga kulsprutepistoler eller sirener…Bara några batongbeväpnade Bobbies på kajen – innan ett par skåpbilar märkta Bank of England tyst och utan drama - surrade iväg…..
Det var stor skillnad på yankees och britter!
För den som undrar hur futtiga 3½ ton last - var värd allt extrabesväret, vill jag gör läsarna bekanta med en speciellt typ av fraktrate:
Ad Valorem! Frakten debiteras inte efter vikt eller volym - utan dess värde
Varjag
Re: Skepparhistorier
Tack Varjag för den berättelsen, kan tänka mig att liknande transporter går med flyg idag? Egentligen borde uppmärksamheten med jänkarnas säkerhetsarrangemang ha lockat någon till ett piratdåd nära någon skärgård kan man tycka?
Roade mig tvärt att försöka uppskatta lastens värde;
3,5 ton silver blir ca 112500 oz. (ounce), silverpriset var 1957 ca: 0,9 dollar/oz. Och idag ca: 16 dollar/oz.
Det ger ett värde på drygt 100000 dollar år 1957, eller 1,8 miljoner dollar idag (14,5 miljoner SEK). Våren 1980 hade lasten varit värd över 5 miljoner dollar med det silverpris som var då.
(Med stor reservation för en himla massa felräkningar)!
Roade mig tvärt att försöka uppskatta lastens värde;
3,5 ton silver blir ca 112500 oz. (ounce), silverpriset var 1957 ca: 0,9 dollar/oz. Och idag ca: 16 dollar/oz.
Det ger ett värde på drygt 100000 dollar år 1957, eller 1,8 miljoner dollar idag (14,5 miljoner SEK). Våren 1980 hade lasten varit värd över 5 miljoner dollar med det silverpris som var då.
(Med stor reservation för en himla massa felräkningar)!
Re: Skepparhistorier
Tack Amund! Jojo - vi också hårklyvde om lastens värde men var för dåligt informerade för en reell uppskattning.Amund skrev:Tack Varjag för den berättelsen, kan tänka mig att liknande transporter går med flyg idag? Egentligen borde uppmärksamheten med jänkarnas säkerhetsarrangemang ha lockat någon till ett piratdåd nära någon skärgård kan man tycka?
Roade mig tvärt att försöka uppskatta lastens värde;
3,5 ton silver blir ca 112500 oz. (ounce), silverpriset var 1957 ca: 0,9 dollar/oz. Och idag ca: 16 dollar/oz.
Det ger ett värde på drygt 100000 dollar år 1957, eller 1,8 miljoner dollar idag (14,5 miljoner SEK). Våren 1980 hade lasten varit värd över 5 miljoner dollar med det silverpris som var då.
(Med stor reservation för en himla massa felräkningar)!
Utom att det måste vara millioner. Fast - vi tänkte ju svenska kronor....det ''lät mera'' med såna valutor -
Italien var ju redan då överlusat med Lire-millionärer. Och milliardärer - även om de senare oftast tillhörde Maffian -
Glömde kanske berätta att silverpartiet - var destinerat att bli brittiska mynt. Som ännu då - innehåll en försvarlig del ädelmetall
och var mycket vackra....
Varjag
Re: Skepparhistorier
Kamelen
Här en mycket god historia av John E Persson. Texten har jag kortat ned och delvis omarbetat för att det inte ska bli alltför långt. Självklart är hela historien sann!
Kapten Jynsson, befälhavare på barkskeppet Thekla hemmahörande i ett av de mera namnkunniga fiskelägena på Skånes sydostkust, var känd för sin mycket höga alkoholkonsumtion. Ryktet om hans vilda eskapader under rusets inverkan hade flugit vida.
På våren 1916 fick Thekla en last från Östra Medelhavet hem till Sverige. Kapten Jynssons spritkonsumtion var nu så kraftig att han vid ett flertal tillfällen drabbades av delirium. En dag när fartyget befann sig mellan Sicilien och Nordafrika kallade han på styrmannen och sluddrade osammanhängande att han nyss sett en kamel forsa fram på Medelhavets yta i ca åtta knops fart…
Styrmannen ingrep då med våld och lyckades till slut föra ned den av delirium ånyo av delirium drabbade kaptenen under däck.
Nästa dag kom den skamsne kaptenen upp på bryggan spiknykter bärande på all återstående sprit. Styrmannen bevittnade hur han slängde allt överbord för att aldrig mer nyttja alkohol. Väl hemma startade Kapten Jynsson även en nykterhetsloge hemma i samhället.
Förmodligen skulle vi aldrig fått veta den verkliga orsaken till Kapten Jynssons omvändelse om det inte vore för en tysk sjöofficers memoarer - KorvettenKapitän Graf Helmut Friedrich von Dunkelbier. - Erinnerungen von einem vieljährigen Aufenthalt unter der wasser auf mehreren Ozeanen Während des letzten Weltkrieg.
Hans ubåt sysslade normalt med att försöka sänka brittiska fartyg men hade nu fått ett specialuppdrag, han skulle föra värdefulla mutgåvor från Kaisern till bejen av Tunis. Det blev ett trevligt avbrott och ubåten nådde utan incidenter Tunis hamn, där gåvorna överlämnades under hövliga hedersbetygelser. Dock önskade bejen att ubåten skulle ligga kvar till dagen därpå, då en gengåva till Kaisern skulle levereras ombord.
På morgonen satt fartygschefen och intog en ovanligt sen frukost (Tunis hade visat sig ha mycket att erbjuda av nattliv), när sekonden i uppjagat tillstånd kom inrusande och meddelade att gåvan nu hade anlänt – Det var en livs levande kamel… Väl uppe på däck kunde han konstatera att det på kajen stod en praktfull kamel prydd med ett exotiskt broderat schabrak, klar för transport till Berlin. Men hur fasen stuvar man en kamel i en ubåt?
Fartygschefen funderade och funderade hur han skulle bära sig åt, han kunde inte heller hitta något som var tillämpligt i ”Taschenbuch fur die Kommandanten auf Unterseeboote der Kaiserliche Deutsche Kriegsmarine, kapitlet Tiertransporte auf See saknade anvisningar för kameler. Slutligen, när han från tornet länge dystert tittat ner på ubåtens fördäck, kom lösningen. Försiktigt lät han sina matroser baxa ombord djuret och surra det grensle över förliga kanonen.
Inne i hamnen började han sedan sakta fylla dyktankarna så att däcket försvann och vattnet steg tills bara kamelens huvud och puckel befann sig över vattenytan. I det läget gjorde han på djupinstrumentets skala ett märke: Kamelentiefe (kameldjup). Därefter gick ubåten åter upp till ytan och lämnade Tunis hamn.
Resan gick utan anmärkningar. Vädret var vackert och kamelen verkade inte nämnvärt chockad av utflykten. Den hölls lugn med hjälp av extra dadelutfordring och ompysslades ömt av kanonservisen.
Halvvägs över Medelhavet rapporterade utkiken ett barkskepp ca 10 kabellängder om styrbord. Fartygschefen beordrade omedelbart ”Kamelentiefe” och fortsatte att iaktta segelfartyget genom periskopet. När ubåten passerade akter om barken såg han två personer på segelfartygets halvdäck som tycktes inbegripna i handgemäng.
Utom synhåll från seglaren återgick man till ytläge och man anlände snart Trieste utan incidenter. Kamelen lyftes iland och kamelen fördes till Berlin och fick en bra tillvaro på stadens Zoo.
Många i kapten Jynssons hemort förundrade sig över det namn han valde på Godtemplarlogen, den hette nämligen Dromedaren.
Och som sagt, det här är dagens sanning!
Här en mycket god historia av John E Persson. Texten har jag kortat ned och delvis omarbetat för att det inte ska bli alltför långt. Självklart är hela historien sann!
Kapten Jynsson, befälhavare på barkskeppet Thekla hemmahörande i ett av de mera namnkunniga fiskelägena på Skånes sydostkust, var känd för sin mycket höga alkoholkonsumtion. Ryktet om hans vilda eskapader under rusets inverkan hade flugit vida.
På våren 1916 fick Thekla en last från Östra Medelhavet hem till Sverige. Kapten Jynssons spritkonsumtion var nu så kraftig att han vid ett flertal tillfällen drabbades av delirium. En dag när fartyget befann sig mellan Sicilien och Nordafrika kallade han på styrmannen och sluddrade osammanhängande att han nyss sett en kamel forsa fram på Medelhavets yta i ca åtta knops fart…
Styrmannen ingrep då med våld och lyckades till slut föra ned den av delirium ånyo av delirium drabbade kaptenen under däck.Nästa dag kom den skamsne kaptenen upp på bryggan spiknykter bärande på all återstående sprit. Styrmannen bevittnade hur han slängde allt överbord för att aldrig mer nyttja alkohol. Väl hemma startade Kapten Jynsson även en nykterhetsloge hemma i samhället.
Förmodligen skulle vi aldrig fått veta den verkliga orsaken till Kapten Jynssons omvändelse om det inte vore för en tysk sjöofficers memoarer - KorvettenKapitän Graf Helmut Friedrich von Dunkelbier. - Erinnerungen von einem vieljährigen Aufenthalt unter der wasser auf mehreren Ozeanen Während des letzten Weltkrieg.
Hans ubåt sysslade normalt med att försöka sänka brittiska fartyg men hade nu fått ett specialuppdrag, han skulle föra värdefulla mutgåvor från Kaisern till bejen av Tunis. Det blev ett trevligt avbrott och ubåten nådde utan incidenter Tunis hamn, där gåvorna överlämnades under hövliga hedersbetygelser. Dock önskade bejen att ubåten skulle ligga kvar till dagen därpå, då en gengåva till Kaisern skulle levereras ombord.
På morgonen satt fartygschefen och intog en ovanligt sen frukost (Tunis hade visat sig ha mycket att erbjuda av nattliv), när sekonden i uppjagat tillstånd kom inrusande och meddelade att gåvan nu hade anlänt – Det var en livs levande kamel… Väl uppe på däck kunde han konstatera att det på kajen stod en praktfull kamel prydd med ett exotiskt broderat schabrak, klar för transport till Berlin. Men hur fasen stuvar man en kamel i en ubåt?
Fartygschefen funderade och funderade hur han skulle bära sig åt, han kunde inte heller hitta något som var tillämpligt i ”Taschenbuch fur die Kommandanten auf Unterseeboote der Kaiserliche Deutsche Kriegsmarine, kapitlet Tiertransporte auf See saknade anvisningar för kameler. Slutligen, när han från tornet länge dystert tittat ner på ubåtens fördäck, kom lösningen. Försiktigt lät han sina matroser baxa ombord djuret och surra det grensle över förliga kanonen.
Inne i hamnen började han sedan sakta fylla dyktankarna så att däcket försvann och vattnet steg tills bara kamelens huvud och puckel befann sig över vattenytan. I det läget gjorde han på djupinstrumentets skala ett märke: Kamelentiefe (kameldjup). Därefter gick ubåten åter upp till ytan och lämnade Tunis hamn.
Resan gick utan anmärkningar. Vädret var vackert och kamelen verkade inte nämnvärt chockad av utflykten. Den hölls lugn med hjälp av extra dadelutfordring och ompysslades ömt av kanonservisen.
Utom synhåll från seglaren återgick man till ytläge och man anlände snart Trieste utan incidenter. Kamelen lyftes iland och kamelen fördes till Berlin och fick en bra tillvaro på stadens Zoo.
Många i kapten Jynssons hemort förundrade sig över det namn han valde på Godtemplarlogen, den hette nämligen Dromedaren.
Och som sagt, det här är dagens sanning!
Re: Sjuttontusen Själar - inom 3° från döden....
Tack Amund - för Kamelen...njutbar!
En annan - men inte av ''skepparvarianten''' - i december 1942 var det -
- för en hel division (16000...) amerikanka soldater - plus ett tusental brittiska sjömän,
då en jättevåg - kom MYCKET nära att - kantra trupptransportfartyget RMS QUEEN MARY....
men - hon överlevde. För att bli ett rostmuseum i USA -
Varjag
En annan - men inte av ''skepparvarianten''' - i december 1942 var det -
- ...næra øgat....jpg (49.68 KiB) Visad 1352 gånger
då en jättevåg - kom MYCKET nära att - kantra trupptransportfartyget RMS QUEEN MARY....
Vi kan bara tänka oss - ''Poseidon adventure'' x 4 eller 5!In December 1942, Queen Mary carried 16,082 American soldiers from New York to Great Britain,[19] a standing record for the most passengers ever transported on one vessel.[20] During this trip, while 700 miles (1,100 km) from Scotland during a gale, she was suddenly hit broadside by a rogue wave that may have reached a height of 28 metres (92 ft). An account of this crossing can be found in Walter Ford Carter's book, No Greater Sacrifice, No Greater Love.[19]
Carter's father, Dr. Norval Carter, part of the 110th Station Hospital on board at the time, wrote that at one point Queen Mary "damned near capsized... One moment the top deck was at its usual height and then, swoom! Down, over, and forward she would pitch." It was calculated later that the ship rolled 52 degrees, and would have capsized had she rolled another 3 degrees
men - hon överlevde. För att bli ett rostmuseum i USA -
Varjag