Inlägg
av Donkeyman » 22 november 2015, 11:09
Jag tror att den här frågan var lite för svår, eller kanske snarare för smal. Det är nog lite för få maskinare i sving på Skalman. Verktygen är så kallade Skavstål. På Sjöfartens världsspråk: "scraper" eller "riffler".
Dessa används för att justera lager. Gamla tiders lager var gjutna i så kallad "babbits" som också kallas "vitmetall". Det är en mjuk legering. Skall man justera lagret så kan man sedan bara ta bort metall, inte lägga till. Fram till dess att man gjuter om hela greja. I princip märkte man upp lagertappen med en speciell blåfärg, så lade man på en lagerhalva och såg anliggningen. Därefter skavde man bort topparna efter ett speciellt system och till slut hade man den önskade anliggningen. Sedan tog man spårmejslar och små skavstål och justerade oljespåren. Slutligen "satte man an" lagret till ett riktigt lagerspel med bruk av mellanlägg, så kallade chims. Den här proceduren gjordes vid inspektion av lager men också vid reparation efter varmgångar.
Men detta hade också en påverkan på hela vevaxelns uppriktning. När man riktade en axel så använde man en speciell indikatorklocka och efter att ha indikerat alla vevslängar kunde man utifrån resultatet räkna ut vilka lager som behövde sänkas. NB- man kunde inte höja lager om man inte "fuskade" och lade chims under. Vilket man gjorde ibland.
Min lilla verktygslåda innehöll alltså ett par dussin skavstål i olika storlekar, de stora stålen på bilden är lämpliga att använda i stora huvudmaskiner. De hemgjorda skavstålen är utsmidda från filar som böjts till rätt vinklar, härdats och skaftats. Men det finns också ett gäng med spårmejslar, diverse hammare av olika modesjang, filar, blytråd för avtryck, bladmått, mikrometrar i olika modell, indikatorklocka och allra viktigast - några tuber med blåfärg av väldigt speciell sammansättning som inte kan torka.
Dagens lagerskålar är tunna färdiggjutna ting som inte kan skavas. Därmed har den här tekniken fallit ur bruk annat än på äldre fartyg. Varjag nämnde buntlagret- även det skavs in. Precis som en mängd med andra ytor, till exempel gejdplan och ett antal andra plana stålytor men för sådana jobb har man lite annorlunda verktyg (som jag också har). Stighult nämnde kolvdragningar, där skavde man också lager om det behövdes men det var då vevlager och tvärstyckslager.
Både Varjag och Stighult var och nosade på svaret. Jag lämnar frågan öppen.