Quiz: Sjöfartshistoria

[Donkeyman]

Nu skall Donkeyman komma med en teknisk fråga. Som definitivt hör till sjöfartens historia. "In the good old days" var Donkeyman kringresande expert på en sorts arbetsuppgift. Och till hjälp hade han sina privata hemgjorda verktyg. I fodralet (hemgjort) ligger ett par dussin ting av den sort som bilden visar. Större och mindre i olika modeschanger. Så finns det ett par dussin med andra prylar som också behövs för just det jobbet.

Frågan är självklar och tvådelad. Vad är detta för något och vad använder man dem till.

Specialverktyg till bruk för "Jihad John" vid huvudkapning är fel svar. De här prylarna är inte ens lämpliga för sådan verksamhet även om det kanske kan se så ut på en bild.

[masase]

Ser ut som verktyg for att splitsa tamp.

[Donkeyman]

Nej, inte rätt. Men visst finns det verktyg som skall underlätta splejsning av både tamp och wire plus en massa annat sjömansarbete. Sådana ting har jag också i garderoben men det ligger vid sidan av mitt egentliga yrkesområde. De prylar jag visar på bilden används i "källaren".

[gunship]

Donkeyman, är inte det någon slags maskinist (från donkey-boiler, i hamn)? Har för mig du nämde det i nån tråd.

Så kanske något för att knacka bort avlagringar i pannor, rör mm. (pannsten?)

[Donkeyman]

Visst är Donkeyman en titel från ångfartygens tider. Och jag är själv inte bara "någon sorts maskinist" utan till och med både maskinchef och rederiinspektör.

Men på den tiden jag lärde mig de här konsterna (50 år sedan) var detta något man gjorde i både ång- och motorfartyg. Jag fick lära jobbet av gamla kollegor som också vägledde mig när jag tillverkade mina egna verktyg. Verktyg som jag sedan har använt både på steamers och dieselbåtar. De traditionella ångfartyg som är i drift än i dag har då och då behov av att använda sådana här ting men moderna motorfartyg (senaste 25 åren) har inte längre behov av den sortens utrustning. Och jag tvivlar på att maskinister under si så där 40 års ålder har lärt sig de konsterna.

Men de här prylarna skulle jag aldrig komma på tanken att använda för att skrapa väck sot, aska eller pannsten med. Detta är verktyg som används till ett precisionsarbete där toleranserna rör sig om tiondelar av millimetrar.

[varjag]

Inte den ringaste aning.....
Har dom med slider-justering att skaffa?????

Varjag

[Donkeyman]

Nej, man justerade inte slider genom att använda de här prylarna. Men justeringen av ångmaskinens slider är också en vetenskap som Donkeyman har ägnat sig åt en gång i tiden.

Men lite mer ledtråd- De här verktygen används i huvudsak till jobb i huvudmaskin och i större hjälpkärror. Oavsett om det är ång- eller dieseldrift. Så kan ni fundera kring vilken komponent i maskinen som är gemensam för både ångmaskiner och dieselmotorer. Som är så viktig att man ägnar tid och pengar till att se till att detta är rätt. Och slutligen- justeringen handlar om tiondelar av millimetrar. Se en gång till på verktygen- vad kan man göra med de där prylarna.

[varjag]

Har det med ''bunt-lagren'' att skaffa??? (Thrust-blocks/bearings)

Varjag

[unmo300]

När det gäller maskinister så måste det ha något med kolvdragningar att göra.

[Stighult]

Vad både ångmaskiner och dieselmaskiner på ett fartyg har gemensamt är propelleraxeln. Så Donkeyman justerade kanske lagerbocken?

[Donkeyman]

Jag tror att den här frågan var lite för svår, eller kanske snarare för smal. Det är nog lite för få maskinare i sving på Skalman. Verktygen är så kallade Skavstål. På Sjöfartens världsspråk: "scraper" eller "riffler".

Dessa används för att justera lager. Gamla tiders lager var gjutna i så kallad "babbits" som också kallas "vitmetall". Det är en mjuk legering. Skall man justera lagret så kan man sedan bara ta bort metall, inte lägga till. Fram till dess att man gjuter om hela greja. I princip märkte man upp lagertappen med en speciell blåfärg, så lade man på en lagerhalva och såg anliggningen. Därefter skavde man bort topparna efter ett speciellt system och till slut hade man den önskade anliggningen. Sedan tog man spårmejslar och små skavstål och justerade oljespåren. Slutligen "satte man an" lagret till ett riktigt lagerspel med bruk av mellanlägg, så kallade chims. Den här proceduren gjordes vid inspektion av lager men också vid reparation efter varmgångar.

Men detta hade också en påverkan på hela vevaxelns uppriktning. När man riktade en axel så använde man en speciell indikatorklocka och efter att ha indikerat alla vevslängar kunde man utifrån resultatet räkna ut vilka lager som behövde sänkas. NB- man kunde inte höja lager om man inte "fuskade" och lade chims under. Vilket man gjorde ibland.

Min lilla verktygslåda innehöll alltså ett par dussin skavstål i olika storlekar, de stora stålen på bilden är lämpliga att använda i stora huvudmaskiner. De hemgjorda skavstålen är utsmidda från filar som böjts till rätt vinklar, härdats och skaftats. Men det finns också ett gäng med spårmejslar, diverse hammare av olika modesjang, filar, blytråd för avtryck, bladmått, mikrometrar i olika modell, indikatorklocka och allra viktigast - några tuber med blåfärg av väldigt speciell sammansättning som inte kan torka.

Dagens lagerskålar är tunna färdiggjutna ting som inte kan skavas. Därmed har den här tekniken fallit ur bruk annat än på äldre fartyg. Varjag nämnde buntlagret- även det skavs in. Precis som en mängd med andra ytor, till exempel gejdplan och ett antal andra plana stålytor men för sådana jobb har man lite annorlunda verktyg (som jag också har). Stighult nämnde kolvdragningar, där skavde man också lager om det behövdes men det var då vevlager och tvärstyckslager.

Både Varjag och Stighult var och nosade på svaret. Jag lämnar frågan öppen.

[varjag]

Den här båten -

med triple-propellrar.jpg (29.66 KiB) Visad 493 gånger

- blev den första i världen med en ny sorts ''drivlina''..... Hennes jungfrufärd på Ladoga
beskådades personligen av

denne kapitalist....jpg (21.84 KiB) Visad 493 gånger

Vad var nyheten med hennes drift, vad hette båten och kapitalisten?

Varjag

[Amund]

Jag tror att den här frågan var lite för svår, eller kanske snarare för smal. Det är nog lite för få maskinare i sving på Skalman. Verktygen är så kallade Skavstål. På Sjöfartens världsspråk: "scraper" eller "riffler".

Ja den frågan var inte lätt, tack för den!

Den här proceduren gjordes vid inspektion av lager men också vid reparation efter varmgångar.

Men detta hade också en påverkan på hela vevaxelns uppriktning. När man riktade en axel så använde man en speciell indikatorklocka och efter att ha indikerat alla vevslängar kunde man utifrån resultatet räkna ut vilka lager som behövde sänkas. NB- man kunde inte höja lager om man inte "fuskade" och lade chims under. Vilket man gjorde ibland.

Jag ställde en fråga en gång här på forumet om vad det var jag hade fotograferat i Hong Kong och fick då ett bra svar, är det en sådan indikatorklocka som jag hade på bilden i den tråden?

viewtopic.php?f=76&t=42553

Angående Varjags fråga så känns det som att jag hört talas om någon kapitalist (med svensk anknytning?) som satsat på något fartygsbygge, någon av Nobelbröderna kanske..? Hur som helst står det klart att fartyget konstruerats för grunda vatten och inte hög sjö.

[Donkeyman]

Den klockan är en variant på indikatorklocka. Själv använder jag en annan och mer klassisk typ som passar till alla maskiner.

[Amund]

Den klockan är en variant på indikatorklocka. Själv använder jag en annan och mer klassisk typ som passar till alla maskiner.

Tack Donkeyman! Maskinrummet kan jag nästan ingenting om. De hittade ju på det där allmäntjänsttillägget när jag höll på till sjöss, tanken var väl att matroser skulle hjälpa till vid kannhalningar och motormännen skulle köra vinschar vid förtöjning, tur var det nog att det aldrig inträffade.