Jagaren Öland

[SEVET]

När det gäller konstruktionen av de 2 jagarna i ÖLAND-klassen, menar man att de var goda, sjövärdiga fartyg, men den enda miss som gjordes var att endast ha ett roder. Rodret satt centrerat långskepps i skrovet och hade en s.k. skädda som stack fram framför centrumaxeln. Denna hade som uppgift att balansera upp rodret och samtidigt gå in i propellerströmmen från yttre propellern och fånga upp lite av strömmen för att få en bättre girbarhet.
Vid skarp gir, lutade fartyget starkt utåt i yttersväng.

När det gäller min modell av HMS ÖLAND, så kan jag liksom förebilden stå still och vända runt min egen axel. En propeller frammåt och en propeller bakåt samt stöttning med rodret.

Min pannrumsbefälhavare, som seglat med de olika jagarna av landskapsklass, sa att ÖLAND och UPPLAND var de jagare som hade de bästa sjöegenskaperna.

Maskinavdelningen var uppdelad enligt följande förifrån räknat:
Pannrum 1 (Eldrum 1) Kryssarpanna med 2 Vattenlådor, Ångdom och Enkelsidig Överhettare.
Pannrum 2 (Eldrum 2) Kryssarpanna med 2 Vattenlådor, Ångdom och Enkelsidig Överhettare.
Dieselmotorrum å BB sida (med 2st Generatorer)
Ekonomipanna å SB sida
Maskinrum 1 (SB turbinrum med Maskincentralen) c:a 37 meter axel till propellern.
Maskinrum 2 (BB turbinrum med 2st Ångturbindrivna elverk) c:a 30 meter axel till propellern.
Styrmaskinrum längst akterut.

[SEVET]

FNP skrev

Utifrån detta framstår som troligast att Ölands haveri skedde 1951 eller möjligen 1952.

Från mitt förra inlägg

Den 1 april 1950 embarkerade Kapten Norinder som ny fartygschef på HMS ÖLAND. ÖLAND blev nu DC-fartyg för 1.a jagardivisionen i och med att Kommendörkapten Lind of Hageby med stab embarkerade.

Här fortsätter jag med lite tidsperioder ur Krönikeboken.

Ny CKF blev Konteramiral Stig H:son Ericsson. ÖLAND avgick samma dag (1 april) mot Stockholm, för att installera ny navigeringsanläggning. Man nåddes under resan av ett signalmeddelande i vilket innehållet berättade att det skulle finnas dysenteri ombord. Dagens datum - 1 april - innebar att många tog det som ett skämt och först kl. 18.27 kunde permissionsförbudet hävas.
Fram till 13 juni bedrevs intensiva torpedövningar och 50 torpeder hade avfyrats.
3 maj krigsförtöjde man innanför Älvsnabben.
20-21 maj besöktes Saltsjöbaden och pingsthelgen tillbringades i Stockholm.
9 juni blir FC tillfälligt befäl över 1. jagardivisionen och 13 juni embarkerar åter DC.
13 juni går man till Stockholm för övningsuppehåll och besättningsbyte. Förtöjer vid Ö. Brobänken.
19 juni omförtöjer man på ÖVS för översynsarbete.
13 juli avgång mot västkusten.
15 juli ankrar man på Kungsbackafjärden. Övningar följande vecka.
21-23 juli Fjällbacka.
24 juli kort ankring i Lysekil och därefter gång till Färöarna med TRE KRONOR och UPPLAND.
27 juli ankomst Torshavn.
29 juli åter mot Sverige. Vid ankomsten angjordes Göteborg och 2 augusti gick man söderöver.
4 augusti förtöjning i Köpenhamn vid Lange Linie för 4 dagars vila.
Efter avgång från Köpenhamn bedrevs mycket övningar.
11-18 augusti besök i Borgholm
18-20 augusti Saltsjöbaden
1-3 september Norrköping
5 september gjordes ett kort besök i Stockholm för att reparera BB propeller som skadats vid en nattlig torpedbärgning.
22 september förtöjning i Stockholm för besättningsbyten.
3 oktober var ny besättning på plats med Kapten Tryggve Norrinder som FC.
30 sept. - 8 oktober blåste CKF flagga på ÖLAND. Ny divisionschef var Kommendörkapten Bergelin.
Fram till den 17 oktober bedrevs grundläggande utbildning.
29 oktober avled Konung Gustav V och de följande veckorna bestod mest av parader och högtidligheter.
3 - 12 november var ÖLAND indockad på Finnboda Varv för översyn av SB propelleraxel.
13 november gick man mot norr och 14 november gjordes ett kort besök i Härnösand.
Förflyttningarna norrut och den 15 november söderut, gjordes med hög hastighet.
Fram till 11 december övningar och sedan översynsuppehåll.
Jagaren ÖLAND låg i Beckholmsdockan till 10 januari 1951.

1951
10 januari hissades DC-tecknet eftersom Kapten Norinder övertog befälet över divisionen.
14 januari återtog ordinarie DC befälet.
24 januari lämnar man ÖVS och går mot Karlskrona där man förenar sig med systerfartyget Jagaren UPPLAND.
14 februari går man i hårt väder söderut och anländer Malmö 15 februari. Söndagen 18 februari var det visning för allmännheten och ÖLAND hade 3400 besökare.
19 februari gick man norrut och 23 februari förtöjde man i Göteborg.
26 februari gick man söderut igen för att återgå till Stockholms skärgård. Vid Ölands norra udde fick man turbinhaveri och fick bege sig till ÖVS.
12 mars kunde man gå därifrån och 16 mars var det kvartalsavslutning för Kustflottans personal.
19 mars embarkerar Chefen 1. jagardivisionen och dagen därefter DC med stab.
21 mars gick man mot Stockholm och efter gång i is kunde man förtöja vid Kastellholmen.
Nu blev det förändringar i gunrummet och ny FC blev Kommendörkapten 2 graden O Krokstedt.
Ny övningsperiod med mycket torpedskjutningar.
12-14 april förtöjd vid Norr Mälarstrand.
30 april - 6 maj i Stockholm och förening med GÖTA LEJON som blev CKF-s fartyg.
Allmänn uppsnyggning inför gång mot västkusten och ett uppehåll i Lysekil inför det stundande Englandsbesöket.
23 maj åter till sjöss och anländer till Rosyth 25 maj.
5 juni lämnar man England och återkommer till Göteborg den 7 juni och därefter till Stockholm.
16 juni - 15 juli var det övningsuppehåll och därefter sattes övningarna igång med full intensitet.

---25 juli fick Jagaren ÖLAND under navigering i mörker grundkänning och fick återvända till ÖVS.---
Det visade sig att de erhållna skadorna skulle ta lång tid att reparera och med anledning av detta blev besättningen överflyttad till Jagaren KARLSKRONA den 9 augusti.
Detta missöde gjorde att Jagaren ÖLAND kom att ligga stilla under resten av 1950-talet. Först när man i slutet av 50-talet började diskutera 2 stycken nybyggen, Jagarna LAPPLAND och VÄRMLAND, blev det aktuellt att låta Jagaren ÖLAND få en ny chans.

Min anm. Tydligen var ÖLAND ej mer skadad än hon för egen maskin kunde återvända till ÖVS.

Fortsättning följer med 1960-talets expedition.

MVH
Eve Ask

[predator]

Du nämner att 50 torpeder "Fram till 13 juni bedrevs intensiva torpedövningar och 50 torpeder hade avfyrats." används. Skjuter man av dom och sen plockar upp dom igen och gör om det?

Hur många torpeder kunde hon bära?

[SEVET]

predator skrev

Du nämner att 50 torpeder "Fram till 13 juni bedrevs intensiva torpedövningar och 50 torpeder hade avfyrats." används. Skjuter man av dom och sen plockar upp dom igen och gör om det?

Hur många torpeder kunde hon bära?

Japp så var det. I fredstid hade man torpeder som ej hade stridsspets (vanligen c:a 300 kg trotyl). Där satt i stället en stor behållare som fylldes med vatten. Samtidigt hade torpeden en laddning av tryckluft som efter fullgången sträcka användes för att blåsa ut vattnet. Därvid ställde torpeden sig flytande i vertikalt läge och längst fram fanns ett blinkljus som var avsett för att den skulle synas i mörker.
De större ytfartygen hade utrustning för att själv bärga torpederna medan mindre fartyg såsom torpedbåtar var assisterade av torpedbärgningsfartyg.
I Örlogsboken, utgåva 1967 finns A 246 HÄGERN, ett torpedbärgningsfartyg och A 247 PELIKANEN, ett torped- och robotbärgningsfartyg.
Jagarna J 16 ÖLAND och J 17 UPPLAND hade 6 st torpeder i 2 st trippelställ på huvuddäck.
Torpederna skjöts ut med 200 kg lufttryck ur sina torpedtuber (ett renare system än med krut).
I bakdelen på torpeden fanns en spole med tråd och i torpedtuben fanns en spole tråd som stod i förbindelse med torpedcentralen.
En torpedskjutning innebar att man fick fälla relingen mitt för torpedstället och relingen tjänstgjorde som avbärare för tråden.
Jagaren gick upp mot målet och girade av genast efter utskjutningen.
Vid utskjutningen flög torpeden (c:a 1600 kg) ut över relingen och landade i vattnet med ett magplask. Då startade maskineriet som drev 2 st mot varann roterande propellrar.
Från torpeden löpte tråden ut allt eftersom torpeden förflyttade sig och från torpedtuben löpte tråden ut eftersom jagaren flyttade sig. Detta innebar att den mycket tunna tråden låg stilla i vattnet. Man kunde se torpedens gång i vattnet då luftbubblor bildades. Djupet ställdes och farten kunde uppgå till mellan 30 och 50 knop. Distansen kunde uppgå till 20 000 meter.
Efter bärgning var det så tid att "pilla in" torpeden igen i torpedtuben och ladda om dem. Dagligen hade torpedhantverkarna torpeder ute och servade dem med bränsle och smörjolja. Detta vapenslag hade tydligen hög prioritering i Marinen.
Många var de gånger då vi hade HMS ÄLVSNABBEN som målfartyg.

I Jagaren ÖLANDs Krönikebok kan man läsa:
efter 21 mars 1951 (datum ej precicerat)
Vid utpassering genom Danziger Gatt blev en torped orolig i sin tub och gav sig på egen hand ut över relingen för att vid kontakten med vattnet ångra sig och direkt blåste. Den blev därefter omhändertagen av ÖLANDs torpedpersonal.

Mvh

[varjag]

---25 juli fick Jagaren ÖLAND under navigering i mörker grundkänning och fick återvända till ÖVS.---
Det visade sig att de erhållna skadorna skulle ta lång tid att reparera och med anledning av detta blev besättningen överflyttad till Jagaren KARLSKRONA den 9 augusti.
Detta missöde gjorde att Jagaren ÖLAND kom att ligga stilla under resten av 1950-talet. Först när man i slutet av 50-talet började diskutera 2 stycken nybyggen, Jagarna LAPPLAND och VÄRMLAND, blev det aktuellt att låta Jagaren ÖLAND få en ny chans.

Aha! Det var d e t som jag hörde om hon var en ''lam anka''.
Var hände det och vet du vilka de svåra skadorna var?, Varjag

[SEVET]

Lite foto på ritning och modeller

DSC04525 50%.JPG (38.72 KiB) Visad 1995 gånger

Detta är ritningen som jag gjorde i nov. 1982 i samband med mitt modellbygge av HMS ÖLAND.
Ritad efter ombyggnadsritning av ÖLAND 1968-69 på Karlskronavarvet.

DSC04946 modeller 50%.JPG (68.48 KiB) Visad 1995 gånger

Detta är foto på HMS ÖLAND och HMS UPPLAND vid en modellbåtsutställning på Skillinge Hamnfest.

DSC04943 vid Kungsbrobassängen.JPG (60.88 KiB) Visad 1939 gånger

Foto på modellen J 16 ÖLAND vid provkörning i Kungsbrobassängen, Karlskrona 1983.
Tillstånd för körning utverkades av Marinmuseum.

[SEVET]

Varjag skrev
Aha! Det var d e t som jag hörde om hon var en ''lam anka''.
Var hände det och vet du vilka de svåra skadorna var?, Varjag

Grundstötningen skedde mycket riktigt vid Utlängan 1951, och hon fick förmodligen "lite propellerhaveri", vilket är normalt i såna lägen. Gick för egen maskin upp till ÖVS (hon var ju en Stockholmsbåt då) för undersökning och det bör ha varit axelbärare som kommit ur läge.
Kan mycket väl ha gått för en propeller dit.
I samband med interpellationen kom en order, om en omgående upprustning av JAGAREN ÖLAND.
Hon bogserades ner till Karlskrona i slutet på 1958 eller början av 1959.
Skadorna reparerades och hon moderniserades och genomgick stora ombyggnadsarbeten. Hon rustades i Karlskrona 1960 med besättning från Göteborg.

[varjag]

Tack SEVET.....om hon låg i malpåse i c:a sju år, var det nog ett ''svårt propellerhaveri'' man försökte sopa under mattan..

Tjusig modell du byggt av henne - skala 1:100????

Varjag

[SEVET]

Tack SEVET.....om hon låg i malpåse i c:a sju år, var det nog ett ''svårt propellerhaveri'' man försökte sopa under mattan..

Hur pass svår skadan varit kan vara svårt att få fram.
Min teori kan vara att man ej haft den nödvändiga ekonomin för att åtgärda denna reparation.
Hon hade ju ändå varit i drift några år och kanske hon ändå snart skulle avrustas. Den påmönstrade besättningen hade ju tjänstgjort sedan 3 okt. 1950 och var inne i ett intensivt övningsskede före grundstötningen. (Nu blev avrustningen tidigare och därför har kanske ingen reagerat).
Dessutom hade man ju andra nya jagarbyggen på gång och en dyr reparation av ÖLAND kanske
skulle försenat dem.
Jaja, spekulationer kanske, men möjligt jag en dag hittar något svar i mina papper.

Kanske man sedan kan förstå, att vid diskussionerna av ytterligare 2 nybyggen, någon förnuftig person ville
undersöka möjligheten att spara pengar genom att i stället lägga "en spottstyver" på den redan befintliga
Jagaren ÖLAND. Olyckligt var kanske att hon låg på ÖVS. Om hon legat någon annan stans, hade det kanske varit enklare att "gömma henne". Man insåg väl det ohållbara i att dölja ett gammalt fiasko.
Ett tycks dock stå klart, att efter reparationen på ÖVK 1959, verkar hon inte ha haft några märkbara fel.

Kan bara citera Min FC, Kkn 2 gr Rolf Dahl som skrev:

""Om Jagaren ÖLAND kan allmänt sägas att ett illasinnat rykte förtalte att J 16 efter grundkänningen 1951, skulle vara sned i skrovet och det befarades även att en axelförskjutning skulle ha ägt rum. Vid vår rustning av henne 1969, befanns detta vara helt fel och att någon kvarstående brist på på henne i detta avseende ej förelåg.""

Tjusig modell du byggt av henne - skala 1:100????

Tackar
Ja, den är i skala 1:100 liksom J 17 UPPLAND

Bild av Jagaren ÖLAND SB akterifrån. All överbyggnad ovan huvuddäck är 0.25mm mässingplåt, som tennlödats ihop.
Notera 40mm reserveldrör på skorstenssidan.
På nya HMS UPPLAND är det mesta byggt i plasticard ovan huvuddäck. Detta ger en lägre vikt. Bild kommer senare.

DSC04616 50%.JPG (51.29 KiB) Visad 1945 gånger

[varjag]

All överbyggnad ovan huvuddäck är 0.25mm mässingplåt, som tennlödats ihop.

Wow!, I am impressed.....

[SEVET]

All överbyggnad ovan huvuddäck är 0.25mm mässingplåt, som tennlödats ihop.

Wow!, I am impressed.....

Ja det blev så att man måste utveckla en viss teknik för att göra dessa arbeten.
T.ex. byggde jag en liten miniatyr kantbocknings-maskin för att kunna slå skarpa hörn på plåten. Det gällde att göra delarna med så lite lödning som möjligt (spänningar i plåten gör att den kröker och bubblar sig) samt så mycket kantbockning som möjligt. Aktra däckshuset blev inte bra förrän 3:e gången.
Lödningen gjordes med elektroniklödtenn. Jag klippte små bitar, c:a 1-2mm långa och lade ut längs kanten med 5mm avstånd, där jag skulle löda. Detta för att få så liten lödskarv som möjligt.
I normala fall när man sätter lödpennan till tenntråden, kommer en okontrollerad mängd tenn att fastna på spetsen.
Vid lödning av lejdare och reling lades delarna på en fiberskiva där jag ritsat spår för att delarna ej skulle flytta sig.

Kantbockning och lödning utan bubblor i plåten.

DSC04948 detalj 50%.JPG (42.7 KiB) Visad 1895 gånger

Dörrar stansades ut.

DSC04950 detalj 50%.JPG (39.07 KiB) Visad 1895 gånger

Nu vet man i alla fall hur man inte skall göra.

[SEVET]

Beskrivning första delen JAGAREN ÖLAND.

Teckning som ritades på tröjor.

DSC05055 teckning.JPG (37.44 KiB) Visad 1839 gånger

Den första landskapsjagaren, HMS ÖLAND, tog sin början sommaren 1943, då Kockums Varv och Kungl. Marinförvaltningen undertecknade ett kontrakt. Den 18 oktober kölsträcktes JAGAREN ÖLAND på Kockums Varv och man kunde i och med detta tillgodose ett gammalt önskemål om en modern och kraftig jagare. Standarddeplacementet på de gamla stadsjagarna var 1100 ton och det ökades nu till 1990 ton. Man fick även 4 stycken medelsvåra kanoner och den nya jagaren var fullt jämförbar med stormakternas.
Längden blev 111,8 meter och den kan jämföras med stadsjagarnas 95 meter och Sverige-skeppens 120 meter. JAGAREN ÖLAND var den första av en helt ny typ där skrovet i stor utsträckning var svetsat och byggt på långskeppsspant, för att på bästa sätt upptaga uppkomna påkänningar och är ur skyddssynpunkt uppdelat i 10 stycken vattentäta sektioner. Inom maskinområdet är fartyget försett med dubbelbotten och långskeppsskott som är uppdragna till huvuddäck. Under konstruktionsvattenlinjen var fartygets stävparti skarpt, men övergick upp mot huvuddäck till en "soft nose".
Huvuddäcket var byggt med däcksbukt och språng. Fartyget hade ett vackert förskepp som avslutades med en stilren brygga och en skorsten som var imponerande. Artilleriet, manövertorn och maskineri skyddades av pansar i en utsträckning som knappast förekommit på någon tidigare jagare. Huvudartilleriet placerades i slutna pansrade torn och luftvärnet blev kraftigare än på något då existerande krigsfartyg av denna storlek. Luftvärnet bestod av nykonstruktioner från Bofors, som vunnit erkännande hos krigförande nationer. För bekämpning av U-båtar användes anordningar som var effektivare än på något tidigare svenskt örlogsfartyg. Det enda misstag av betydelse får väl anses vara att man använde endast ett roder till de 2 propellrarna. I övrigt var bygget helt lyckat och lördagen den 15 december 1945 kl. 15.00 sjösattes JAGAREN ÖLAND efter 9 månaders verklig byggtid på bädd. Sjösättningen ägde rum under överinseende av statsminister Per-Albin Hansson. Samma kväll kl. 19.00 intogs middag å Savoy Hotel dit 112 personer var inbjudna.
Efter sjösättningen fortsatte byggnations- och rustningsarbetena som pågick till och med första halvåret 1948. Torsdagen den 1 juli 1948 tillträdde kapten Lennart Rudling som förste fartygschef och nu vidtog en provtursexpedition som pågick till den 10 juli, då fartyget skulle ingå i Kustflottan. Fartyget hade då kostat c:a 24 miljoner kronor och dess huvuddata framgår enligt nedan.

TEKNISKA DATA
Standarddeplacement 1990 ton
Längd KVL 107.0 meter
Längd Över Allt 111.8 meter
Största bredd 11.2 meter
Djupgående 3,35 meter
Fart 35 knop

Bepansring: Splintskyddspansar för artilleri, manövertorn, centralsikten, torpedtuber och maskineri.
Besättning: 8 st officerare, 30 st underofficerare och 172 st manskap.
Bestyckning: 4 st 12 cm kanoner 60 grader elevation i torn, 7 st 40 mm luftvärnsautomatkanoner, 8 st 20 mm luftvärnsautomatkanoner, 6 st 53 cm torpedtuber, 4 st sjunkbombkastare samt sjunkbombfällare av ny typ, minbanor.

För framdrivning av fartyget fanns 2 st ångturbiner uppställda i två maskinrum. De var via reduktionsväxlar kopplade till SB och BB propelleraxlar. De utvecklade tillsammans en axeleffekt av 44 000 Ahk vid ett ångtryck av 32 kp/kvcm. och gav propellrarna ett varvtal av 425r/min. Propellrarna som var 3-bladiga var tillverkade av bronslegering (reserv av rostfritt stål) och hade en diameter av 3.00 meter och en stigning av 3.35 meter. De vägde vardera 5 ton.
Ånga till de båda turbinerna levererades av 2 st oljeeldade smaltubiga vattenrörpannor av s.k. kryssartyp med ensidig överhettare. Varje panna hade en vattenvolym av 19 ton och den levererade 108 ton överhettad ånga per timme vid ett max. arbetstryck av 32 kp/kvcm och 375 grader. Oljeförbrukningen fick då högst uppgå till 9 ton per timme. Total mängd pannbrännolja var c:a 365 ton.
Dessutom användes ett antal turbindrivna hjälpmaskiner med axeleffekter på mellan 25 - 340 Ahk, för att hålla fartygets maskineri igång.
Pannorna kunde antingen var för sig vara påeldade och leverera ånga till de båda ångturbinerna, eller kunde de kopplas till respektive ångturbin och bildade härvid två maskingrupper, som var oberoende av varandra. Detta innebar att skador eller driftstörningar som inträffade i den ena gruppen ej påverkade driften i den andra.
Den elektriska energin erhölls från 2 st diesel- och 2 st ångturbindrivna elverk som lämnade sammanlagt 800 KW. Detta är lika med energiförbrukningen i en medelstor stad.

JAGAREN ÖLAND under gång i storm.
Foto: Föreningen Sveriges Flotta.

DSC05027 storm 60%.JPG (80.97 KiB) Visad 1839 gånger

Fortsättning följer

[SEVET]

Beskrivning andra delen JAGAREN ÖLAND.

Bild från Marinens Informationsavdelning. Foto förmodligen före 1960.
Ritning daterad 09-03-1960 har artilleripjäs med tillbehör på backen borttagen.
Notera helikoptern akter om.

DSC05051 Marinen.JPG (71.65 KiB) Visad 1828 gånger

Fartyget utgjorde plattform för olika vapensystem. Dessa fick sin grundinformation från stridsledningsorganisationen ombord, som till sitt förfogande hade radarstationer av spaningstyp, optiska utkikar samt radio och hydrofon. Detta informationsmaterial användes i ett antal plott från vilka fartygschefen ständigt fick en aktuell bild av det för stunden rådande läget, för att besluta om fartygets olika insatser. Informationsmaterialet användes även som ingångsvärden för de olika centraler som fanns ombord och vars uppgift var att ge detaljinformationer till vapensystemen.
Artilleriet bestod av 12 cm medelsvårt artilleri och 40 mm respektive 20 mm lätt artilleri. Det medelsvåra artilleriet användes för sjö- och landbeskjutning. Det bestod av 4 st halvautomatiska pjäser som var uppställda i 2 torn.
Skjutningen utfördes normalt från artillericentralen, där information om målet erhölls från centralsikte jämte riktoptik.
Det lätta artilleriet bestod av 7 st 40 mm och 8 st 20 mm luftvärnsautomatkanoner. En av de största nyheterna var att man placerat en 40 mm luftvärnsautomatkanon på backen. Eftersom det saknades artillerifartyg, fick jagarna ta på sig rollen som artilleribärare. De var dock i första hand torpedbärare.
Torpederna var placerade i två stycken vridbara trippelställ på huvuddäck. På manöverbryggan fanns chefssikte och 2 st torpedcentralsikten. Det fanns även order- och avfyrningsanläggning samt torpedtelefonanläggning för förbindelse mellan övre bryggdäck och förliga respektive aktra tubställ.
U-båtsbekämpningen utfördes med sjunkbomber, som antingen avfyrades från någon av de 4 sjunkbombkastarna eller fälldes akteröver från sjunkbombfällarna. För ubåtsjakt användes information som erhölls från bl.a. hydrofon.
Fartyget kunde även användas för minfällning. På fartygets huvuddäck fanns minräls på vilka minorna förvarades fastspännda under förflyttning.
Fartyget var utrustat med radiostationer från vilka man upprätthöll förbindelse med andra förband. För inre förbindelse fanns automattelefoner, specialtelefoner samt orderhögtalaranläggning.
Utrustning för livräddning bestod av 1 motorbåt, 1 livbåt, 2 slupar, 1 jolle och 8 livräddningsflottar. Ombord fanns även c:a 220 livbälten.
För brandsläckning och reparationer disponerades en omfattande utrustning av modern materiel.
Dessutom hade man till sitt förfogande ekolod, gyrokompass och dimbildareanläggning.

JAGAREN ÖLAND modellen, vid skarp BB gir i Kungsbrobassängen 1983.
Notera vågbildningen i akter SB som når halvvägs upp mot relingen och
hur häckvågen i akter bryts sönder av propellervirvlarna från rodret.

DSC05038 BB gir.JPG (108.85 KiB) Visad 1828 gånger

[J.K Nilsson]

All överbyggnad ovan huvuddäck är 0.25mm mässingplåt, som tennlödats ihop.

Wow!, I am impressed.....

Jag visste inte att porrbilder var tillåten på Skalman. Eller säger det mer om mig;?

J.K Nilsson

[SEVET]

Du nämner att 50 torpeder "Fram till 13 juni bedrevs intensiva torpedövningar och 50 torpeder hade avfyrats." används. Skjuter man av dom och sen plockar upp dom igen och gör om det?

Hur många torpeder kunde hon bära?

Har nu hittat lite foto i mina "gömmor". Några bilder som visar hur torpederna hanterades.

Torpedutskjutning från Jagaren ÖLAND, 1969 över BB reling
Fotograf: Okänd, men någon ur besättningen.

DSC05259 torpedskj. 50%.JPG (71.6 KiB) Visad 1704 gånger

Torpeden har blåst och ställer sig vertikalt i vattnet.
I nosen finns det vita blinkljuset och en treeggad krok för att fånga upp den.
Fotograf: Okänd, men någon ur besättningen som 1969 tog fotot.

DSC05256 torped blåst 50%.JPG (49.82 KiB) Visad 1704 gånger

Torpeden bärgas här. I den treeggade kroken har man en fånglina och
har placerat en "maggördel" på torpeden som sedan lyftes med BB torpedkran.
På minrälsen hade man en kärra som man lade torpeden på för återställning,
före återplacering i torpedtuben.
Foto: 1969, med okänd fotograf ur besättningen.

DSC05262 torp.bärgning 50%.JPG (65.93 KiB) Visad 1704 gånger