Postat: 4 december 2005, 22:50
Vad är det som sitter bakom den främre skorstenen? Ser ut som en remskastare eller dyl.
/sesub
/sesub
Ett forum för diskussioner kring vår historia. Administreras av Markus Holst.
https://forum.skalman.nu/
Förmodligen ett 57 mm lysraketställ. I bestyckningsuppgifterna på skissen finns i varje fall angivet "lysraketställ".Vad är det som sitter bakom den främre skorstenen? Ser ut som en remskastare eller dyl.
och KildinDisplacement: 2,662 tons (standard), 3,230 tons (full load)
Length: 126.1 m
Beam: 12.7 m
Draught: 4.2 m
Propulsion
and power: 2× shaft geared steam turbines, 4 boilers, 72,000 hp
Speed: 38 knots
Complement: 284
Armament: 4× 130 mm guns (2×2)
16× 45 mm (4×4)
10× 533 mm torpedo tubes (2×5)
6 depth charge throwers (later replaced by ASW mortars)
50× mines
Eller i Väst brittiska Daring klassenDisplacement; - 2662 tons standard, 3230 tons full load
Length; - 126.1 m
Beam; - 12.7 m
Draught; - 4.2 m
Machinery: - 2 shaft geared steam turbines, 4 boilers, 72,000 hp
Speed; - 38 knots
Armament as designed:
1 SS-N-1 anti shiping missile launcher (8 re-load missiles)
16 57 mm guns (4x4),
4 533 mm torpedo tubes (2x5),
2 x RBU-2500 w/ 128 RGB-25,
2 x RPK-8 Zapad/RBU 6000 12 tubed mortar launchers
Prozorlivy after conversion to Project 56UArmament as modernised (Project 56U):
4 SS-N-2 anti shipping missile launchers
4 76mm guns (2 twin turrets)
16 57 mm guns (4x4),
4 533 mm torpedo tubes (2x5),
2 x RBU-2500 w/ 128 RGB-25,
2 x RPK-8 Zapad/RBU 6000 12 tubed mortar launchers
Crew; 273
eller amerikanska Charles F AdamsDisplacement: Standard: 2,830 tons, Full load: 3,820 tons
Length: 390 ft (119 m)
Beam: 53 ft (16.2 m)
Draught: 13.6 ft (4.1 m)
Propulsion
and power: 2 Foster Wheeler boilers (650 psi, 850 °F), Parsons steam turbines (English Electric in RAN ships), 2 shafts, 54,000 shp (40 MW)
Speed: 30 kn (56 km/h)
Range: 4,400 nmi at 20 kn
Complement: 297
Armament: 6 x QF 4.5 in /45 (114 mm) Mark V in 3 twin mountings UD Mark VI
4 x 40 mm /60 Bofors A/A in 2 twin mounts STAAG Mk.II
2 x 40 mm /60 Bofors A/A in 1 twin mount Mk.V
2 x pentad tubes for 21 in (533 mm) torpedoes Mk.IX
1 x 'Squid A/S mortar
Sensors and processing systems: Radar Type 293Q target indication
Radar Type 291 air warning
Radar Type 274 navigation
Radar Type 275 fire control on director Mk.VI
Radar Type 262 fire control on director CRBF and STAAG Mk.II
Displacement: 3,277 tons standard, 4,526 full load
Length: 437 ft (133.2 m)
Beam: 47 ft (14.3 m)
Draught: 15 ft (4.6 m)
Propulsion
and power: 2 × steam turbines providing 70,000 shp; 2 shafts
4 x 1275 psi boilers
Speed: 33 knots
Range: 4,500 nautical miles at 20 knots (37 km/h)
Complement: 310-333
Armament: 1x launcher for Tartar SAM system
2x Mark 42 5in(127mm)/54
1x ASROC Launcher
6x 12.8in(324mm) ASW Torpedo Tubes (2xMark 32 Surface Vessel Torpedo Tubes)
Intressant skiss, men det var väl ytterligare tre Hallandsjagarna som man diskuterade i stället för fyra Östergötlandsjagare? Åtminstone om man får tro boken Jagare (sid 150):Psilander skrev: Det är lätt vara efterklok men jag hade nog föredrag Lappland och Värmland före de fyra Ögd.
I efterklokhetens underbara värld så framstår nog detta beslut som felaktigt, speciellt med tanke på att man med senare modifieringar och moderniseringar nådde gränsen för vad Östergötland-typen förmådde bära. Tre ytterligare Halland-jagare hade verkligen suttit fint när ubåtskränkningarna började på allvar 1980.Gotland och de två stadsjagarna föreslogs därför ersättas med fyra landskapsjagare, vilket togs upp i 1952 års fartygsbyggnadsplan. Det låg närmast till hands att fortsätta Halland-serien med ytterligare fyra systerfartyg. Anslagsramen skulle emellertid bara räcka till tre Halland-jagare. Eftersom CM och marinstaben vidhöll antalet - fyra nya jagare - tvingades marinförvaltningen undersöka, vad som kunde göras för att förenkla och förbilliga de planerade fartygen. Detta måste i första hand gå ut över det helautomatiska 12 cm-artilleriet, som var dyrbart, tungt och effektkrävande. I stället måste man återgå till de enklare torn, som installerats på Öland-typen. Under dessa studier väcktes förslaget att helt enkelt återgå till Öland-typen, som var i drift och som fått gott betyg av all sjögående personal. Dessa överväganden ledde till beslutet att i stället för tre Halland bygga fyra Öland-jagare.
Kan du vidareutveckla detta lite?Psilander skrev: Men tyvärr var det handelsflottans naiva inställing i början av 70-talet som blev spiken i kistan för vår flotta.
Donkeyman skrev:Kan du vidareutveckla detta lite?Psilander skrev: Men tyvärr var det handelsflottans naiva inställing i början av 70-talet som blev spiken i kistan för vår flotta.
I samband med Fb 72 lös denna inställning igenom till politikerna och de såg det som en ursäkt att lägga ner både ubåtsjakten och den sjögående delen av örlogsflottan. Sjöfartsskyddet skulle som sagt lösas "med andra medel", något ingen hittils lyckats förklara vad är för mig. Man skall ha frågat dem rakt ut och svaret blev att de inte behövde örlogsflottan, svaret blev nej, något ditt citat verifierar.Donkeyman skrev:När jag gick min utbildning på sjöbefälsskolan på tidigt 70-tal var den allmänna uppfattningen att sjöfarten helt enkelt skulle upphöra i händelse av krig eller allvarlig konflikt.
Trettioår räknar man med på stålfartyg, men sköts de väl ännu längre. Systemmässigt med en HTM i slutet av 1970/ början 1980-talet (kanske Rb 15 och en lv robot+ ledningssystem) till mitten av 1990-talet och då ersatts av ett par riktiga fregatter. Tex arte 726 håller ju än, men man kanske vill ha mer från en jagare och då blir det dyrare. Men beroende på gångtidsuttag och maskinernas slitage så borde mitten av 1990-talet vara en baggis.DC skrev:Hur lång praktisk livslängd skulle en Lappland ha.
Det är inte någon tvekan om att sjöfarten genom historien har haft avgörande betydelse för utgången av krig. Se bara WW2 som närliggande exempel. Dessutom var kriget god butik för de Svenska rederierna. Fartyg innanför spärren gick för Tyskarna, de utanför gick för de Allierade. Och några få gick i lejdfart till Sverige. Alla med högt betald frakt. Dessutom fick man fartyget betalt fullt ut om det förstördes.Psilander skrev:Sjöfartsskyddet skulle som sagt lösas "med andra medel", något ingen hittils lyckats förklara vad är för mig. Man skall ha frågat dem rakt ut och svaret blev att de inte behövde örlogsflottan, svaret blev nej, något ditt citat verifierar.
Jag tror inte det var ett problem. Betänkt att chilenska kopiorna hade ett tyngre 2x 12 cm torn i ställer för du 2 x 57mm. Kanske var det så att dubbel 57an inte var en produkt Bofors ville fortsätta med. Dom sattsade vidare på enkel 57an som blev en framgång som allmålspjäs. Med flera 48mm fick man ett bättre bestrykningsvinklar och högre eldhastighet.Denna reducering av ubåtsjaktbestyckningen liksom reduceringen av närlv föröver kan jag bara tolka som att man velat öka bärigheten på förskeppet jmf med Halland. Är det någon som vet om man hade problem med bärigheten av förskeppet på Halland och Småland, dvs. tog de mkt vatten över sig i hård sjö? Man tycker ju att den förhöjda backen borde eliminerat sådana problem,
Men dubbel 57an m/60 var i ett pansrat torn precis som tolvorna, och vägde 23 ton (enligt navweaps.com). En 40/48 vägde ungefär 3 ton, så modifieringen av Lappland gav en viktsbesparing på ca 20 ton. Dessa 20 ton sparades in högt upp på fördäcket, och dessutom så sparade man in ytterligare kanske 5-6 ton på fördäcket genom att bara ha en auraketkastare.styrman skrev:Jag tror inte det var ett problem. Betänkt att chilenska kopiorna hade ett tyngre 2x 12 cm torn i ställer för du 2 x 57mm. Kanske var det så att dubbel 57an inte var en produkt Bofors ville fortsätta med. Dom sattsade vidare på enkel 57an som blev en framgång som allmålspjäs. Med flera 48mm fick man ett bättre bestrykningsvinklar och högre eldhastighet.Denna reducering av ubåtsjaktbestyckningen liksom reduceringen av närlv föröver kan jag bara tolka som att man velat öka bärigheten på förskeppet jmf med Halland. Är det någon som vet om man hade problem med bärigheten av förskeppet på Halland och Småland, dvs. tog de mkt vatten över sig i hård sjö? Man tycker ju att den förhöjda backen borde eliminerat sådana problem,