Sjunkbomber på Bismarck?
Sjunkbomber på Bismarck?
Har undrat varför Tirpitz fick torpedtuber men inte Bismarck, men tror att svaret är att man inte hann helt enkelt. Och syftet var naturligtvis att sänka handelsfartyg på ett enklare och snabbare sätt än kanoneld. Läste nyss att slagskeppet Bismarck i sin tur var försett med två sjunkbombsställ fyllda med wasserbomben. Men syftet med det förstår jag inte, det måste väl snarast vara väldigt olustigt att ha ombord på ett fartygsdäck som förutom artillerield kan angripas av flygplan..? Vad var syftet, ubåtsjakt?
Re: Sjunkbomber på Bismarck?
Kan det ha varit samma syfte som Royal Navy hade sjunkbomber på flera kryssare? De skulle användas för att skrämma ubåtar och i viss mån hjälpa eskorterande jagare. Exempelvis Town-klassen, HMS Sheffield använde sina flera gånger under konvojering till Ryssland.
Edit: http://www.kbismarck.org/forum/viewtopic.php?t=5839 länk till mer info om sjunkbomber på brittiska kryssare och att de var mest till för att skrämma bort ubåtar
Edit: http://www.kbismarck.org/forum/viewtopic.php?t=5839 länk till mer info om sjunkbomber på brittiska kryssare och att de var mest till för att skrämma bort ubåtar
Re: Sjunkbomber på Bismarck?
Tack Urban för ett bra och troligt svar. Man hade nog fått vänta länge på den första sänkningen, men en effekt kunde kanske vara att lura en ubåt att tro att en jagare söker efter den? Tänkte ett tag om U-47:s fräcka sänkning av Royal Oak något år tidigare hade inverkan, men kommer inte på något argument för det.
Re: Sjunkbomber på Bismarck?
Hej!
Tyvärr har en mindre handoperation förhindrat mig att svara tidigare, men som komplement till tidigare inlägg kan jag säga att enligt Garzke och Dulin (Battleships: Axis and Neutral Battleships in World War II) ingick det inte i planen att utrusta Bismarck och Tirpitz med torpedtuber. Efter förlusten av Bismarck ville Hitler att alla tunga övervattensfartyg skulle baseras i Norge för att därifrån attackera konvojerna till Sovjetunionen, av det skälet kom Tirpitz att utrustas med torpedtuber. Ursprunget till beslutet att montera torpedtuber på Tirpitz var en rapport från amiral Lütjens efter operationen med Scharnhorst och Gneisenau.
Vad gäller asdic på brittiska flottans kryssare skriver Raven och Roberts (British Cruisers of World War Two) att "Kryssare hade en av två asdictyper, typ 128 användes av fartyg mindre än Leander-storleken och typ 132 var för större fartyg, ... Typ 128 var det set som vanligen monterades i flottan under hela andra världskriget på jagare och eskortfartyg. Den kunde användas aktivt (eko upptäckt) eller passivt (avlyssning genom hydrofon). Typ 132 var mer sofistikerad ... " och kunde användas för upptäckt av ubåtar genom eko och, samtidigt, för att lyssna efter, t ex, "E-båtar" eller torpeder. "Det insågs att genom att vara utrustad med asdic, skulle tillfällen att attackera ubåtar uppkomma och sent 1940 godkändes det att utöka sjunkbombsbestyckningen till sex (på kryssare utan asdic), till 15 på de med asdic. Några av de mindre kryssarna användes stundom i konvojernas antiubåtsskärm och det ansågs att förmågan att lägga ett fem-laddningsmönster var behövlig." Vidare skrivs det att "Vid slutet av 1943 hade 49 kryssare utrustats med asdic typ 128 eller 132, och under första halvåret av 1944 utrustades tio till."
För den som vill fördjupa sig i brittiska flottans antiubåtsteknik kan jag rekommendera Seek & Strike: Sonar, anti-submarine warfare and the Royal Navy 1914-54 av Willem Hackmann.
Tyvärr har en mindre handoperation förhindrat mig att svara tidigare, men som komplement till tidigare inlägg kan jag säga att enligt Garzke och Dulin (Battleships: Axis and Neutral Battleships in World War II) ingick det inte i planen att utrusta Bismarck och Tirpitz med torpedtuber. Efter förlusten av Bismarck ville Hitler att alla tunga övervattensfartyg skulle baseras i Norge för att därifrån attackera konvojerna till Sovjetunionen, av det skälet kom Tirpitz att utrustas med torpedtuber. Ursprunget till beslutet att montera torpedtuber på Tirpitz var en rapport från amiral Lütjens efter operationen med Scharnhorst och Gneisenau.
Vad gäller asdic på brittiska flottans kryssare skriver Raven och Roberts (British Cruisers of World War Two) att "Kryssare hade en av två asdictyper, typ 128 användes av fartyg mindre än Leander-storleken och typ 132 var för större fartyg, ... Typ 128 var det set som vanligen monterades i flottan under hela andra världskriget på jagare och eskortfartyg. Den kunde användas aktivt (eko upptäckt) eller passivt (avlyssning genom hydrofon). Typ 132 var mer sofistikerad ... " och kunde användas för upptäckt av ubåtar genom eko och, samtidigt, för att lyssna efter, t ex, "E-båtar" eller torpeder. "Det insågs att genom att vara utrustad med asdic, skulle tillfällen att attackera ubåtar uppkomma och sent 1940 godkändes det att utöka sjunkbombsbestyckningen till sex (på kryssare utan asdic), till 15 på de med asdic. Några av de mindre kryssarna användes stundom i konvojernas antiubåtsskärm och det ansågs att förmågan att lägga ett fem-laddningsmönster var behövlig." Vidare skrivs det att "Vid slutet av 1943 hade 49 kryssare utrustats med asdic typ 128 eller 132, och under första halvåret av 1944 utrustades tio till."
För den som vill fördjupa sig i brittiska flottans antiubåtsteknik kan jag rekommendera Seek & Strike: Sonar, anti-submarine warfare and the Royal Navy 1914-54 av Willem Hackmann.
Med vänlig hälsning,
Lars A
Lars A