Quiz: Sjöfartshistoria

[varjag]

Kapten Fredrik Adelborg?

Just han Amund ! En av Evert Taube's verklighetspersoner som han vävde in i sin diktning om Fritiof Andersson i Möte i Monsunen

''Utan pass och pengar står jag på ett torg
När en man I guldgaloner plötsligt fram emot mig går
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg

-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg
Vad iHerransnamn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg
Det är bäst att en hyra hem jag får

-Jag blev klädd I vita kläder, jag fick låna tie pund
Jag fick pass med Kungens vapen och porträtt
Konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund
Hon var det sötaste jag dittills hade sett...''

Adelborg var Generalkonsul i Singapore 1928-1934

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Adelborg

https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%B6te_i_monsunen

Amund diktar vidare !

Varjag

[Amund]

Jag tackar för frågan och beger mig ned i de mörkare regionerna, långt under vattenlinjen på ångfartyg.

Här ser vi en del kolstycken som är lätt att skyffla in och som har bra brännvärde. Men vad kallas kolen när det mest består av pulver och damm..?

[Donkeyman]

Nu fann du en "mörkerman" eller "sotängel" som triggas av frågan. Det är ju en väldigt dramatisk bild. Men jag vill påstå att detta är arrangerat för att åstadkomma just en sådan bild.

Mannen längst till vänster hanterar troligen slejsen men det kan också vara en raka. Fast en raka med så tjockt skaft blir väldigt tung i längden, och inte heller smidig nog så vi går för slejsen. På ett annat sätt är det en typisk tidsbild där man tar bakre handtag i en bar hand men den främre handen skonas från värmen av att man använder en trasselsudd emellan. När Donkeyman gjorde sin entré i kolfyrningens värld en gång för över 50 år sedan fanns det inte på kartan att man skulle arbeta med handskar. Man hade blivit utskrattad om man börjat med sådant.

Men sedan har vi en officer i vit kavaj som intresserat tittar på. Problemet är bara att en maskinofficer aldrig skulle gå runt i maskinrummet i vit kavaj. Och en däcksofficer skulle över huvud taget inte sätta sin fot nere på panndurken. Det var svart svalrock som gällde för maskinofficerar, om man nu över huvud taget hade något uniformsplagg bortsett från mössan. Näste man som hanterar något som ser ut som en soptunna är helt malplacerad. Vad skall det kärlet göra för nytta på panndurken. Där hade man slaggdunkar som man kunde ösa slaggen rätt ned i och de såg inte ut som en soptunna. De två som står i bakgrunden ser också helt och hållet onödiga ut.

Det som ligger under fyrluckan ser ut som ordentlig kol medan det som ligger längst till höger påminner om slagg som mannen där skall skyffla en eller annan plats. Men det är ju omvända platser. Slaggen dras ut från fyrluckan, släcks av och förpassas väck medan kolen hämtas med skyffel från kolboxarna som ligger på sidorna eller bakom. Och man jobbar inte med slejs eller raka rätt ovanför goda kol.

Men så slutligen till frågan. Pulvriserat kol i närheten av damm kallas för stybb. Cinder på världsspråket. Samma uttryck används för sådant som man i gamla tider lade på löparbanor, vilket var i princip samma stoff men gärna uppblandat med ett eller annat.

[Markus Holst]

Donkeyman kan nog berätta vad det är för sorts båt vi är i. Jag vill veta ännu mera - mycket mera - om denna bild. Att den var kraftigt arrangerad såg redan en landkrabba som jag.

[Markus Holst]

Jag googlade slejs, och vad hittade jag? Skalman när det är som bäst: viewtopic.php?t=39756

[Amund]

Pulvriserat kol i närheten av damm kallas för stybb. Cinder på världsspråket.

Riktigt! Och stort tack för den fantastiska utläggningen om bilden.

Donkeyman kan nog berätta vad det är för sorts båt vi är i. Jag vill veta ännu mera - mycket mera - om denna bild. Att den var kraftigt arrangerad såg redan en landkrabba som jag.

Jag brukar alltid lägga in en bild för stämningens skull även om den inte direkt har med frågan att göra vilket var fallet även här, men jag valde bilden eftersom den var av bra kvalité till skillnad från de flesta bilder av eldare som arbetar i sitt anletes svett. Visst är den arrangerad, det är säkert en proffsfotograf med god ljussättning och allt. Bildtexten anger att det är ombord på det tyska slagskeppet SMS von Moltke. Hade helst valt en lastångare men det finns som sagt få bra bilder.

Donkeymans välförtjänta fråga - varsågod!

[varjag]

Donkeyman skrev:

Men så slutligen till frågan. Pulvriserat kol i närheten av damm kallas för stybb. Cinder på världsspråket. Samma uttryck används för sådant som man i gamla tider lade på löparbanor, vilket var i princip samma stoff men gärna uppblandat med ett eller annat.

'''Båtens namn var Bermudas på fem tusen ton
med sex fyrar och trångt mellan skottna
och jag sa när jag stod där med släjsen igång
Det är syndastraff, boys att vi fåttna
Våra kol var som snus eller finmalet krut
vi fick släjsa och raka i ett
Vi fick slagga två gånger på vakten till slut
och vi levde i aska och svett...''

ur Evert's ''Eldarvalsen''

[Donkeyman]

En sådan här bild kan en "nörd" som Donkeyman studera i evigheter och finna nya detaljer. Se på mannen som arbetar med pannan. Han arbetar "left-handed". Man håller alltid ett sådant här verktyg med den starkaste handen/armen i ytteränden. Det är den handen som utför merparten av arbetet och sköter verktyget. Den andra handen är mer stöd och styrning. Men eftersom de allra flesta är högerhänta så har man nog arrangerat så att han i huvudsak skall vara vänd mot kameran.

Under fyrluckan ligger en del nog så stora okrossade kolstycken. Det är inte troligt att man skulle dra fram kol utan att också krossa upp dem så att de är klara för eldning. Men de är ju bra för bildens komposition. Detta är helt säkert taget i hamn. Sedan ser man att fyringsutrustningen på panna är nog så speciell. Se på fyrluckan - den går inåt och så finns det en mekanism där man kan ställa den lite "smygöppen" för att ta in sekundärluft. Askgravsluckorna är stängda och även ganska speciellt konstruerade. Eftersom det är militära prylar kan vi nog räkna med att här ser vi en avancerad utrustning, antagligen med någon typ av forcerat drag. Det sitter en del attiraljer där som Donkeyman inte känner igen. Detta är mer avancerat än vad som satt i en vanlig lastångare.

Ny fråga kommer - måste bara finna på något. Eftersom det är lördag och för en gångs skull arbetsfritt skall Donkeyman dra upp en morgonöl och få inspiration.

[varjag]

@ Donkeyman - du skrev:

Näste man som hanterar något som ser ut som en soptunna är helt malplacerad. Vad skall det kärlet göra för nytta på panndurken. Där hade man slaggdunkar som man kunde ösa slaggen rätt ned i och de såg inte ut som en soptunna. De två som står i bakgrunden ser också helt och hållet onödiga ut.

varjag skrev:

Inne i ventilatorröret ovan däck, fanns ett handspel med vev och vajer som löpte ned till pannrummet där ''slaggpytsen'' stod. Slaggen spadades ner i pytsen - uppe på däck väntade en eldare/lämpare på klarsignal - sen handvevade han slaggpytsen upp till den lucka i ventilatorn, där han lyfte ut och krokade av den - och slängde slaggen överbord.
Ett hårt jobb - då däcket ofta låg många meter över fyrdurken - och tunnan var tung!

''soptunnan'' - precist cirkelrund och av redig plåt - hävdar jag, var en slaggtunna …..

viewtopic.php?t=39756

Njut av din morronbärsa !!!

mvh, Varjag

[Donkeyman]

Det var en god morgonpilsner. Så god att jag glömde bort att skriva en fråga. Men när jag har tagit dagens morgonpilsner så kom jag plötsligt på saken igen. Jag måste förbereda ett par frågor, som ligger "klara" vid behov. Då tar jag en teknisk fråga om ångmaskiner:

1. När man beskriver ångmaskiner så brukar man tala om compound-, trippel och kvadruppelmaskiner. Man talar också om två-, tre-, fyr- och till och med sexcylindriga maskiner. Är det något som skiljer de här serierna eller vad vi skall kalla dem.
2. Det finns en faktor som begränsar hur stora man kan bygga expansionsmaskiner. Till exempel "Titanic" hade passerat denna gräns och man gjorde en teknisk finess för att gå runt denna begränsning. Vilken?
3. I början på 50-talet byggdes en serie Finlandsbåtar med Fredrikstads ångmotor som också kringgick denna begränsning - hur ?
4. Lite senare byggdes "Svea Jarl" som var försedd med en sexcylindrig "uniflow" ångmotor - vad kännetecknar en sådan ?

[Stighult]

4. Svea Jarl hade väl en ångmaskin som kan kallas dubbelverkande ångan kom in växelvis på båda sidorna av kolven.

[Donkeyman]

Hoppla. Det är inte lätt att veta vad som är svårt och vad som inte är det. Kanske detta var lite för "nördigt" för de flesta. Samtidigt tyckte jag detta var enkelt- men å andra sidan kan jag ju svaret och då är allt enkelt. Det är inte helt enkelt att komma på ledtrådar heller. Tror detta är något som man antingen kan eller inte kan. Låter frågan stå obesvarad ett tag till så skall jag hellre ge svaret om inte någon kommer med lösningen.

[Amund]

Sannerligen svåra frågor, men jag gör ett försök.

På fråga 1 gissar jag ångtrycket som ökar kraftigt mellan modellerna?

På fråga 2 och Titanic undrar jag om den där "tekniska finessen" har att göra med fördelningen av kraften på vingpropellrar, förutom centrumpropellern?

[masase]

Fraga ett

Hur manga ganger angan expanders I series respective hur manga parallella cylindrar man har.

[Donkeyman]

Masases svar på fråga ett kan godkännas. En compoundmaskin är en tvåstegs expansionsångmaskin. Vilket gör att ångan först arbetar i högtryckscylindern, därefter i lågtryckscylindern men då har den lägre tryck och därmed större volym. Genom maskinen har man alltså tre trycknivåer - högtryck vid inlopp till högtryckscylindern, lågtryck vid inlopp till lågtryckscylindern och kondensorns undertryck vid utlopp ur lågtryckscylindern. I en trippel sker expansionen i tre steg och i en kvadruppel sker i fyra steg. När man säger till exempel fyrcylinders maskin tänker man på en maskin där det inte sker någon expansion från cylinder till cylinder. Ångan går parallellt genom cylindrarna. Där har man bara två trycknivåer, inlopp och utlopp.

Amunds svar på fråga två godkänner jag också. Grundproblemet när man skall bygga en stor expansionsmaskin är att lågtryckscylindern blir så stor att det är svårt att konstruera med tanke på hur tung en så stor kolv blir och därmed vilka krafte som sätts i sving bara av kolvens rörelse. Därför byggde man "Titanic" i huvudsak så att det satt en expansionsmaskin på vardera sidan i maskinrummet. Men dessa hade inte någon lågtryckscylinder, i stället leddes ångan till en lågtrycksturbin som drev centerpropellern. Därmed utnyttjade man hela expansionen ned till kondensorns undertryck.

Jag låter fråga 3 och 4 stå öppna lite till men svaren "nosar på" svaret till de två första frågorna.