Quiz: Sjöfartshistoria

[varjag]

Det har med kättingen, synlig på bilden - att skaffa......

Varjag

[Victorxxx]

Vild gissning: Kan man såga med kättingen genom att låta det hänga upp och ned och så hiva och fira på ankarspelet tro ? Det är ju faktiskt den enda manöver man kan göra med själva kättingen.

[Donkeyman]

Trots att jag har deltagit i isbrytning ganska mycket under 50 års tid så vet jag inte. Det ser ju ut som om man kopplat ihop ankaret med en kätting från däck. Kan det vara så att man önskar att få fartyget att kränga genom att köra ankaret ut och in.

Samtidigt ser situationen lite märklig ut. Ser man mot fartygets styrbordssida ser man något som antyder ett stort isberg eller möjligen land i form av ett fjäll. Men på babordssidan ser det ut som om det var nära öppet vatten med besättningen stående på isflak. Antagligen blir man lurad av bilderna men jag har inte någon förklaring.

[Donkeyman]

Nu slog blixten ned ..... Kan det vara så här att man inte befinner sig i den fastis som man tänker forcera. Men man förbereder passagen. Genom att koppla en kätting till ankaret så kan man köra ankarwinschen upp och ned och då slippa att fartyget "sugs fast" i isen när man stöter sig igenom.

Parallell till detta är hur vi gjorde på de gamla steambåtarna i Waxholmsbolaget när det blev särdeles segt. Då placerade man en man på isen på vardera sidan av fartyget. När båten inte kom längre efter en stöt sprang bägge fram till fartygssidan med en isbill och rensade mellan iskant och fartyg så att det "släppte" när man backade för nästa stöt. Annars "sögs båten fast". När båten kom i gång akteröver sprang bäggge åt sidan och gick föröver för att vara "stand by" när nästa stöt tog stopp. Jag har själv som ung matros gått många sjömil vid sidan av gamla "Waxholm" med isbillen i handen. Och detta gjorde verkligen skillnad. Ser vi på bilden så kanske planen var att genom att köra ankarwinschen upp och ned "sågar" man sig igenom isen på ett liknande sätt.

[varjag]

Faderskapets gamla -

navigationskunskapsboken -

- angav att man i moderat fast is - kunde använda ankarna som en sorts ''murbräcka'' om man kört fast.

Ankaret - är ju en bastant järnklump som med fallhöjd på några meter - går igenom isen och ger lite ''andrum'' föröver.....

Vad rysssarna på bilden gjort - var att rigga en ''ridare' på ankarkättingen så att tricket kan upprepas vid sidan av fören
för lite mera andrum.

Jag tycker Donkeyman kom närmast svaret - och, tar oss vidare.

Varjag

[Donkeyman]

Det var en intressant metod men man får ju också ha i minnet att den tidens fartyg inte var särdeles kraftfulla isbrytare så man körde nog fast betydligt lättare än man gör i dag.

Jag tar en hamnfråga till. För ett par veckor sedan besökte jag en hamn som är lite speciell. Det är huvudorten i den region där den ligger. Det är också omfattande sjöfart men det som dominerar är passagerarfartyg i turistnäringens tjänst och ett stort antal fiskefartyg. Visst finns det en del fraktfart också, detta var en tjänsteresa till ett fraktfartyg. Flygplatsen därstädes har prägel av typisk "turistflygplats".

Trots att det är huvudorten i en stor region har man inte någon stor befolkning, däremot finns det gott om hotell, restauranger och andra näringar som lever gott på turismen. Det finns också undervisning och forskning. Man har en ovanligt internationell miljö. Orten har en viss prägel av "wild west" och många vanliga stadsmänniskor skulle nog beteckna platsen som en "håla".

[Victorxxx]

Tromsö : regionhuvudort, flygplats, universitet, fiske, turister,...

[Donkeyman]

Visst är Tromsø allt det där. Men jag bor där och att gå till kontoret på morningen är inte att beteckna som en jobbresa. Senaste året har jag frågat om ett gäng med platser där jag varit på jobbresa i år som Gibraltar, Dubai, Antwerpen och .... Forsnavåg. Jag skulle tro att den hamn jag frågar om upplevs som mer ovanlig och exklusiv än dessa. Trots att den är huvudort i det geografiskt stora distrikt där den ligger. Och Tromsø är i vart fall betydligt större och mer "stad" än den plats jag nu tänker på.

[Victorxxx]

Longyearbyen: regionhuvudort, forskning (en bit därifrån i alla fall), turister, kryssninsgfartyg, litet fiske , definitivt wild west i alla fall när jag var där 20 år sedan)

[Donkeyman]

Visst är det LYR jag tänker på. En liten håla med si så där 3000 invånare som totalt sett kommer från många länder, bland annat ett stort antal Svenskar. Längsta tänkbara taxikörning är väl 5 km från vägnätets ena ände till den andra.Trots det är nog Longyearbyen Taxi Norges mest lönsamma droskföretag. Bland annat i avsaknad av annan lokaltrafik.

Men här är ett yrande socialt liv som boostas av mängder med tillresta turister och sådana som mig som är där några dar i sträck 3-4 gånger om året i jobbet.

Wild west skrev jag därför att det är förbjudet att gå utanför samhället utan att medföra skjutvapen, för att kunna bekämpa hungriga isbjörnar som kan tänkas dyka upp. Och i "Svalbardbutiken" hänger ett stort plakat - Vapen är förbjudna att medföras i butiken, lämnas in till personalen för inlåsning. Svalbard är skattefritt så tobaks och brännvinspriserna är därefter. Självfallet heter Vinmolopolets filial "Nordpolet" och är beläget just i Svalbardbutiken.

Victorxxx för oss vidare på oceanerna.

[Victorxxx]

Vid mitt besök i LYR fick man utan större formalitet låna en bössa och fem skott av sysslomannen om man ville ta sig en tur på fjället. Med sträng tillsägelse att inte skjuta någon isbjörn annat än möjligen i absolut sista stund. Straffet var minst ett berg av byråkrati som toge veckor.

En (-eller rättare två) hamnfrågor m.m. till :
I två små fiskelägen på Österlen, mindre än en mil åtskilda, bodde det på sista halvan av 1800-talet skällhundar (de av fiskarna hatade sälarna heter så på skånska) respektive kattajävlar enligt vad lägesborna kallade varandra. När det blev tillåtet att handla utanför stapelstäderna omkring 1850 började de förutom fisket segla spannmål och fläsk norrut och virke och ved tillbaka från Blekinge och Småland. Det omgivande jordbruket utvecklades också snabbt just då med ökad biologisk kunskap och bättre redskap och bönderna fick pengar över och behövde mindre folk. Med satsat part-kapital från böndena köpte hundarna och katterna sedan andrahandstonnage från Danmark. Från jakter och skonerter till så småningom barkar och skonertskepp. Farten växte från Östersjön till Nordsjön och till Atlanten. Vid sekelskiftet var de två lägena tillsammans Sveriges största rederiort (till antalet skutor i alla fall).

Framgångsfaktorerna var förstås att de var duktiga sjömän, marknaden ökade vid denna tid, snål drift och lojal abetskraft men det fanns det ju också på andra skutorter i Sverige. Men hundarna och katterna hittade också på en egen affärsinnovation som det skulle kallas idag, som sänkte deras kostnad relativt de andra skutorterna, vilket nog var ett stort bidrag till deras stora framgång.

Med första världskrigets mineringar och avspärrningar var det slutseglat och efter kriget tog billigt engelskt ångbåtstonnage över marknaden. Det där med stål och kol var emellertid inget för hundarna och katterna. Så det återgicks till fiske och nedriggade motorseglare i Östersjöfart.

Frågan är : Var bodde skällhundarna och katterna, och vad var affärsinnovationen (som de två naturligtvis körde var och en för sig utan något samarbete alls)?

PS. Författaren är en stolt hund, som anser sig ha gott fog att hävda att animositeten naturligtvis beror helt på de arga katterna. De kan inte ens hålla sams internt och har följaktligen två små odugliga hamnar, en i norr och en i söder. Idag består sjöfarten av var sitt traditonsfartyg, en skonert byggd 1884 och en jakt ( nybygge) .

[masase]

SImrishamn och Brantevik med katterna i Brantevik men innovationen går jag bet på.

[Victorxxx]

Brantevik är rätt. Byn inom en mil därifrån är ej Simirishamn. som var en stapelstad med rätt att handla före 1850.

Den andra byn, som hade något färre regsistrerade skutor än Brantevik, är idag hemmahamn för skonerten Klara Marie byggd 1884 men som ännu seglar som traditionsfartyg.

Affärsinnovationen reducerade kostnaden för att försäkra skutan, som på den tiden var en relativt sett mycket högre kostnad då ju sjöolyckorna var mycket vanligare

[masase]

Skillinge?

För övrigt så bor det självklart piratsorkar i Simrishamn. Eller iaf i Mutant UA.

[Victorxxx]

Skillinge ja .

Affärsinnovationen var att starta ett eget försäkringsbolag. Styrelsen bestod av seniora skeppare från byn, som väl kände både skeppare och skutor. Minimal byråkrati och fackmannamässig skadebedömning av både olycksfågels agerande och skutans tillstånd höll nere premierna.

Masases tur !