Flygbasbekämpning

[Mr.JR]

Generellt sett, vad räknar man med att krävas för att bekämpa en flygbas? Jag förstår att det varierar beroende på vilken bas man anfaller och till vilken grad man vill bekämpa den. Jag har läst om hur RAF anföll irakiska baser med banpenetrerande bomber under Gulfkriget, men inte kommit över några detaljer på hur många flyg som var inblandade och vilken effekt det hade, o.s.v.

I Operation Garbo så anfalls svenska flygbaser av en sovjetisk attackdivision vardera, som tydligen fäller femhundra banpenetrerande bomber mot varje bas. Hur en division MiG-27 bär så mycket bomblast låter ju minst sagt otroligt. Vad räknade svenska flygvapnet med under kalla kriget?

[radon]

Ryssarna har väl nån motsvarighet till brittiska JP233, som innehåller tiotals småbomber. Då är det inte många plan som krävs för att fälla 500 bomber.

[J.K Nilsson]

Tja, man räknade med stort lufthot så Bas90 utvecklades med kortbanor, hyffsat rörliga delar till sidobaser samt stora räddnings, röjningd och reparationsresurser.

Annars är beläggning med C-stridsmedel rätt så effektivt för att göra livet surt på en bas.

J.K Nilsson

[Sarvi]

RAF:s anfall mot irakiska flygbaser (de första fyra nätterna) genomfördes med en fyrgruppp Tornado GR.1 med JP233 mot rull- och taxibanor(det var dom som flög rakt över basen på låg höjd) och ytterligare 2-4 Tornado GR.1 med 500 kgs-bomber som genomförde sk lofting attacks, dvs man anflög lågt och steg hastigt en bit från basen för att kasta iväg bomberna, i regel mot luftvärnsställningar. Sen hade man även understöd av antiradarrobotbeväpnade flyg och störningsflyg.

Något kontraintuitivt var det bara en Tornado som förlorades under en JP233-attack under de här första fyra nätterna, och det är osäkert om den sköts ned eller störtade av en olyckshändelse eller tekniskt fel. De övriga tre som förlorades under låghöjdsanfallen var flygplan som genomförde sk lofting attacks. Två träffades av luftvärnsrobotar och den kvarvarande sköts eventuellt ned av en jaktrobot från irakiskt flyg.

Efter de här första fyra nätterna var det irakiska luftförsvaret sönderslaget och man bytte taktik till attacker från högre höjd där man kunde undvika eldrörsluftvärn.

[Viktor Lima]

Under senare delen av kalla kriget räknade flygvapnet med att Sovjetunionen vid flygbasbekämpning skulle sätta in ett regemente SU-24 per bas (30 flygplan). Beväpningen förväntades vara en blandning av sprängbomber, banpenetrerande bomber och minor. Detta förfarande hade man kommit fram till genom att studera PPI-filmer på sovjetiska övningar. Utan tillförda resurser kunde endast en handfull baser bekämpas simultant på detta sätt, men över några dygn var det inga problem att göra insats mot samtliga 24 alt 30 krigsbaser och kanske några reservbaser. En bas (FRÖSÖN) låg utanför SU-24 räckvidd (med full bomblast) vilket gjorde den särskilt viktig. Flygfältsarbetskompaniets resurser var dimensionerade för att kunna återställa basen efter ett sådant anfall vilket innebar möjlighet till start & landning. Utmaningen kom om basen bekämpades flera gånger och om baspersonal/resurser slogs ut av sprängbomber. Då nedgick förmågan att möta flyganfall snabbt.

[radon]

30 st Su-24 per bas låter extremt. 30 flygplan totalt i en attackgruppering (bombflyg, attackflyg, eskortjaktflyg, störsändningsflyg, radarövervakning, lufttankning och kanske nåt mer, det låter rimligare i mina öron.

[Viktor Lima]

Inte alls. Det sovjetiska flygvapnet genomförde ofta anfall i regementsstorlek mot större mål. Du måste komma ihåg att 30 fpl (3 eskadriljer - organisatoriskt ett regemente samgrupperat på en flygbas) inte betyder 30 flygplan över målet. 5-10 % räknades bort redan vid starten pga tekniska problem. Sedan skulle de ta sig över Östersjön (=JA 37) vilket möjligen reducerade styrkan något. Ett antal flygplan (1-2) var beväpnade med SSRB för att slå sig igenom luftförsvaret och kunde därmed inte användas för anfallet mot själva basen. Sedan skulle man igenom basens luftförsvar som bestod av ett 70/90-kompani i yttre ring och ett 48-kompani som skyddade huvudbanan. Det blir inte så många flygplan kvar om du ska ha garanterad effekt i målet vilket man eftersträvade. Såsom mål var flygbasen ofta några kvadratmil stor vilket krävde många sprängbomber för att slå ut personal effektiv + att det oftast fanns fyra banor (Bana H+3 kortbanor).

SU-24 behövde inte lufttanka för att nå svenska mål (FRÖSÖN undantaget). AEW A-50 tillhörde PVO dvs luftförsvarsflyget och var en rar resurs som inte tilldelades enskilda företag. Vidare brukade inte sovjeterna eskortera sina attackföretag i traditionell bemärkelse. De strävade istället efter att upprätthålla luftherravälde över ett område där man sedan kunde genomföra attackföretag ostört. Inga blandade förband jakt/attack således. Flexibla sammansatta förband var inte Ivans styrka vilket kompenserades med brutal råstyrka.

Flygfältsarbetskompaniet vid basbataljonen hade ett stort antal banreparationsplutoner (typexempel 5 st, ibland mer). Dessa kunde med uthållighet över flera dygn, inom 10 timmar reparera 5 stora kratrar (10 m) och 50 mindre kratrar (1 m). Det krävdes alltså ganska många träffar i banan för att maxa organisationen över tiden.

/VL

[radon]

Jag menar förstås inte att radarflygplan skulle vara knutna till en viss flygplansgrupp, utan att den övervakade ett stort område och kunde användas både för att varna och för att dirigera flera grupper som är i luften samtidigt. Att inte eskortera med jaktflyg låter utomordentligt korkat. Jag har högre tankar än så om ryssarna. Vi talar väl om en inledande fas där syftet just är att få och upprätthålla luftherravälde, genom att förhindra fientligt flyg att lyfta/landa, och att bekämpa de plan som ändå är i luften. Att i ett sånt läge bara skicka in en hög bombflygplan uta skydd är både ineffektivt och resursslösande.

Inte lufttanka, nja, kanske om man får flyga ostört, men några minuter med lågorna tända för att undkomma hot, så sjunker nivåerna i tankarna snabbt. Nog skulle man väl försöka toppa tankarna på väg in?

Brittiska JP233 innehöll förutom de markpenetrerande sprängladdningarna också hundratals små minor som spreds över det bombade området. De hade fördröjd detonation så området skulle vara svårt att få tillträde till under en period av många timmar utan minröjning. Hade ryssarna nåt liknande?

[Viktor Lima]

Nja, vi eskorterade ju aldrig våra AJ 37:or under kalla kriget. E1 bedrev ett krig och jakten ledes av respektive luftförsvarssektor med låg samordning däremellan. Attackledarens uppgift i LFC var i princip att berätta för jakten var som pågick och varna attacken för fientligt flyg. Det var också frågan om olika tidsaspekter. Jakten sekundstridsledes medan attacken hade en planeringshorisont på några timmar. Lite åt det hållet fungerade det i Sovjetunionen. Jakten skötte sitt krig och attacken sitt. Jag skulle säga att det var först med Gulfkriget som väst på allvar började tillämpa riktigt avancerade strikepacks med olika flygslag, komplicerade tidssynkroniseringar etc. Detta var aldrig ryssarnas paradgren. De delade dessutom upp sitt flyg på flera separata organisationer med låg samverkan. Under kalla kriget kunde svenska flygvapnet förvänta sig att möte jaktflyg från frontflyget, marinflyget, luftförsvarsflyget och i värsta fall det strategiska bombflygets långdistansjakt.

Den sovjetiska motsvarigheten till JP233 hette KMGU och kunde laddas med lite olika minor, sprängbomber etc. För att möte detta hot fanns en ammunitionsröjningspluton vid basbataljonens skyddskompani. De hade god förmåga att röja alla typer av minor, bla. med hjälp av AG-90.

[mrsund]

Rätta mig om jag har fel men är inte lufttankning ett riskabelt företag som dessutom tar tid, skulle denna göras över sovjetiskt territorium, hade vi koll på om de lufttankade så att vi var förvarnade?

[Viktor Lima]

Flera av de sovjetiska attackbaserna låg i Kaliningrad, i Baltikum och på Kolahalvön. Dvs mkt nära Sverige. Dessutom möjlighet att verka från polska och östtyska baser. Ingen anledning att lufttanka för attacken på dessa avstånd. Däremot för jakten för att upprätthålla luftherravälde.

[Der Löwe]

Angående minor så räknades det att en stor procentsats av bomberna skulle vara blindgångare. Det är ju inte minor i den bemärkelsen, men ett stort tiotal av oexploderade 250-500 kg bomber utgjorde ändå en hotbild som måste tas hänsyn till. Jag tror vi räknade med 3 eskadriljer med 8 flygplan Su 24 i varje som nomerande hotbild under tidigt 90-tal, uppträdande i vågor med x antal sekunder mellan vågorna över flygbasen.

[radon]

Ligger det ideologi bakom avsaknaden av samordning? Eller är de bara lata? För det är ju uppenbart för en tioåring vilka enorma vinster man kan göra om man samordnar, i stället för att alla kör sitt eget rejs. Så har man ju gjort på marken bra länge. Kombinerat och delvis koordinerat spaning, sabotage, pansar, artilleri, infanteri och annat. Samma sak till sjöss, där stridsgrupper med olika specialiserade fartyg samordnas för att maximera skydd och slagkraft.

[Viktor Lima]

God afton!

Nu har jag grävt fram min gamla kurslitteratur från FOHS och i slutet av kalla kriget utbildades flygvapnets kadetter enligt följande när det gällde flyghotet mot flygbas:

- Insats per bas bedöms vara 1 regemente SU-24 C/D. Förbandet består av tre eskadriljer om 10 flygplan, således totalt 30 fpl. Motståndaren har 10 regementen SU-24 grupperade i vårt närområde i fredstid. Enstaka flygplan faller i princip alltid bort innan start pga tekniska problem.
- Anflygning sker eskadriljvis i grupper om tre flygplan (+ eskadriljchef). Insatsen föregås av spaningsflyg. Enskild flygförare agerar inte självständigt utan är beroende av förbandschef för styrning. Attackförbandet har ingen integrerad jakteskort. Jaktförbanden agerar självständigt med uppgift att skapa en anflygningskorridor för attackförbanden.
- Insatsen sker med en kombination av banpenetrerande minbomber med tvåstegsladdning som exploderar sedan bomben penetrerat banan, sprängbomber för att slå ut personal och materiel samt minor för att försvåra banreparation. Om förbandet når basen utan förluster kan det fälla ca 1000 bomber av olika slag mot målet. En eskadrilj bedöms gå mot varje bana.

/VL

[Viktor Lima]

Ligger det ideologi bakom avsaknaden av samordning? Eller är de bara lata? För det är ju uppenbart för en tioåring vilka enorma vinster man kan göra om man samordnar, i stället för att alla kör sitt eget rejs. Så har man ju gjort på marken bra länge. Kombinerat och delvis koordinerat spaning, sabotage, pansar, artilleri, infanteri och annat. Samma sak till sjöss, där stridsgrupper med olika specialiserade fartyg samordnas för att maximera skydd och slagkraft.

Nja, den sovjetiska filosofin gick ut på enkelhet och oflexibel detaljstyrning på taktisk nivå för att möjliggöra flexibilitet på operativ och strategisk nivå. Genom att tillämpa enkla standardförfaranden på lägre nivå med minimal samordning och komplexitet (kommandostyrning) är det lättare att genomföra och samordna avancerade operationer på högre nivå. Samordning är svårt och en viktig orsak till många militära misslyckanden. I sovjetiska militärdoktrin var man i det närmaste maniskt skeptisk till avancerade planer som hade många möjliga "points-of-failure". Istället för att ta fram en komplicerad plan som genom samordning mellan olika enheter i tid och rum skulle nå framgång var det ryska receptet att köra en enkel plan men att typ tredubbla insatta resurser för att garantera framgång (Man hade naturligtvis samordning, tex mellan artilleri och pansar, men inte på någon avancerad nivå). Mer slägga och mindre pincett alltså. Ett skäl till att man kan tillåta sig att agera så är när man har liten respekt för människoliv vilket var fallet i Sovjetunionen. Man var dessutom sjukligt noga med att följa befälslinjerna och inte göra något utan order. Att den sovjetiska ledningsfilosofin hade sina fördelar visade sig bland annat i slutet av andra världskriget då kan kunde genomföra mycket avancerade operationer med flera miljoner man över enorma landområden och vinna kriget, trots att man i princip alltid fick stryk mot tyskarna i taktiska situationer på slagfältet. Men har man oändligt med skyttesoldater så.....