Intressant fråga att fundera över. Spontant tror jag att passagerarnas liv är helt egalt för självmordspiloten, han är helt likgiltig till om de dör eller överlever eftersom döden (och kanske det spektakulära sätt det sker på) är det enda som räknas.Markus Holst skrev:Jag har funderat över dessa självmordspiloters inställning till de andra passagerarnas liv.
- Är de likgiltiga inför deras öde?
- Upplever de att de hämnas på något, så som skolskjutarna gör?
- Eller upplever de kanske att de hjälper de passagerarna, genom att skänka dem en snar och smärtfri död?
Jag har genom livet ibland varit tillräckligt deprimerad och psykotisk för att kunna uppleva att alla levande vore lyckliga om de vore döda, och upplever därför inte en sådan tanke som så unik som andra månne gör, även om jag håller med om att den är byggd på felaktiga beslut och ytterst omoralisk. Men låt oss lämna moraliska och juridiska diskussioner därhän, utan diskutera en sådan tanke för just vad det är - en förvirrad tanke.
Nu är det ju ytterst svårt att intervjua en död man, så vi lär aldrig veta hur piloterna tänkte, men kanske finns här psykologisk kunskap i forumet som kan hjälpa oss att reda ut möjliga och troliga scenarion.
Särskilt i det aktuella fallet känns det som att det var pilotens personliga upplevelse som var det viktiga, inte att maximera antalet döda, inte heller verkar efterspelet ha varit viktigt eftersom han då borde gett sig till känna via radion, han kan ju inte ens ha varit säker på att omvärlden skulle få veta vad han gjort.
Mycket amatörmässig sådan i mitt fall.Markus Holst skrev:kanske finns här psykologisk kunskap i forumet
