Nej. Hade för kort räckvidd och var hopplöst underlägset den tyska dagjakten.LasseMaja skrev:Amerikanska P-38 Lightning var ju också ett tvåmotorigt tungt jaktplan, lyckades inte det ganska bra?
1. For the first nine months of their operations the Eighth’s heavies had little fighter escort over the Continent.
2. Beginning in May, 1943, the P-47s regularly escorted missions within a 200 mile range.
3. Fitted with auxiliary fuel tanks, on 28 July the P-47s extended their range to 260 miles.
4. Two months later technical improvements and new tactics enabled the Thunderbolts to escort the bombers to Emden, 325 miles distant, and over the borders of the Reich.
5. By March ’44 the P-47s, with greatly improved fuel carrying equipment, had lengthened their escort range to Helmstedt, 470 miles.
6. In the same month P-38s, similarly equipped, began reaching the 500 mile mark.
7. On 6 March ’44 P-51s made their appearance over Berlin, escorting the heavies, 560 miles from base.
8. Five months later, 6 August, the Mustangs broke all records for Eighth fighter escort range when they accompanied a bombing mission to Gdynia, in the Polish Corridor—a round trip of more than 1,600 miles.
Christer Bergström skrev: Bf 110 hade inte svårt att skydda bombflygplanen enligt direktiv som Göring utfärdat. Dock var Bf 110 olämplig för näreskortuppdrag – vilket generalerna vid Engelska kanalen ibland tvingade ut 110:orna på i strid med Görings uttryckliga direktiv! I 2006 års upplaga av ”Luftstrid över Kanalen” har jag gått till originalkällorna och reder där ut vem som sade vad. Det var verkligen inte Göring som beordrade att Bf 110:orna skulle användas för något som de inte var avsedda för!
I ärlighetens namn tillfogades Bf 109-förband minst lika svåra förluster som Bf 110:or när även dessa tvingades till näreskortuppdrag, och inte heller detta ska man lasta Göring för.
Det är en myt att Bf 109:or beordrades att skydda Bf 110-jaktplan. Däremot eskorterades Bf 110-bombare av både Bf 109:or och Bf 110:or.
Christer Bergström skrev:Ståhlspets skrev:Det är intressanta fakta du presenterar måste jag säga. Det måste vara kontroversiellt i många kretsar det du skriver om att Bf 110 var det mest framgångsrika tyska planet då det anses ha misslyckats i Slaget om England och återfick sitt goda namn först då det övergick till nattjakttjänst.
Det sistnämnda är en föreställning som blev ”allmän” först ett tag efter andra världskriget, ungefär samtidigt som uppfattningen om alla ”förlorade segrar” etc skapades av tyska generaler som sökte rättfärdiga sina egna misslyckanden genom att plocka fram diverse syndabockar. Tyska och brittiska dokument från andra världskriget ger inget stöd för uppfattningen att Bf 110 allmänt skulle ha betraktats som misslyckad under slaget om Storbritannien.
Brittiska dokument, stridsrapporter etc från slaget om Storbritannien visar att RAF betraktade Bf 109 och Bf 110 som två synnerligen farliga motståndare, utan åtskillnad.
Intressant nog har dock uppfattningen att Bf 110 var mer eller mindre ”värdelös” slagit igenom så mycket att det färgat vissa veteraners minnesbilder. Jag träffade en Bf 109-pilot vars förband förlorade 21 piloter av 33 under slaget om Storbritannien och frågade honom om hans uppfattning om Bf 110:orna. Han svarade: ”Zerstörerförbanden tillfogades fruktansvärda förluster. Våra förluster var måttliga eftersom vi hade Bf 109:or.”
En engelsk pilotveteran som jag intervjuade inför boken, gav uttryck för en lika nedlåtande syn på Bf 110:an. Då påminde jag honom om hans förbands första, chockartade möte med Bf 110:or, då halva formeringen blev nedskjuten. Jo, det höll han med om. När han sedan berättade om sina strider, återkom han till hur han blivit jagad av attackerande Bf 110:or och med nöd och näppe undkommit. Den enda konkreta minnesbild han hade som kunde stödja hans uppfattning om att Bf 110 var ineffektivt, var att ”de alltid gick in i försvarscirkel”. (Detta var en missuppfattning – Bf 110:ornas offensiva taktik var en s.k. ”Angriffskreis”, anfallscirkel.) Sköt han ner någon Bf 110:a? Nej…
Det finns dock gott om andra veteraner som intygar att Bf 110 verkligen var ett högeffektivt jaktflygplan.
De slutsatser om Bf 110 som presenteras i 2006 års ”Luftstrid över Kanalen”, är jag av någon anledning först med att lägga fram. Men speciellt kontroversiellt är det inte – åtminstone inte om man med kontroversiellt menar att det skapar kontroverser. Jag har diskuterat mina slutsatser med åtskilliga andra internationella flyghistoriker, och samtliga ”köper” mina argument utan invändningar – dock med förvåning över att ingen tidigare brytt sig om att undersöka saken närmare.
Bergström tycks väl rätt väl visa att Galland faktiskt verkar ha fel där. Han menar väl också att det finns andra fel i Gallands bok. Jag ser inget konstigt i det, det är väl gott om memoarer/skildringar som innehåller fel. Om det sedan innebär att han ljuger eller om han bara minns fel är väl en annan femma.varjag skrev: Men Galland var förstås en lögnhals......?
Varjag
Mycket riktigt, "etablerade sanningar" bör alltid skärskådas och analyseras. Mycket har skrivits om BoB och en hel del om Me 110:ans roll där, och en del är säkert också mer eller mindre förlegat. Därför tog jag i mitt inlägg bara upp citat från direkt inblandade som Wolfgang Falck ( en utmärkt biografi f.ö.) och Wolfgang Schenck( från ett av ett flertal dokument skrivna under kriget) - och engelsmannen John Vasco, som ägnat de senaste trettio åren med studium av just Me 110...arkiv och överlevande piloter, allt...Urban skrev:Känns konstigt att hela tiden hänvisa till en annan tråd samt en författare som verkar ha forskat i arkiven och fått fram avvikande åsikter. Om det kallas för tjafsig polemik får stå för andra!
Min personliga åsikt är att ett Bf 110 jaktplan hade vissa begränsningar i manöverbarhet, flyglägen och taktiskt uppträdande jämfört med mer högpresterande enmotoriga jaktplan, vilket även borde avspeglas i förluster.
Om senare arkivforskning samt intervjuer med överlevande piloter får fram andra resultat än etablerad sanning så måste man ju utvärdera och se vad som verkar stämma i enlighet med vetenskapliga principer.
