Nu håller jag på att spoila min egen bok, jag är bara halvvägs...
Based upon estimates of the Vulcan's fuel need, eleven Victor tankers, including two reserve aircraft, were assigned to refuel the single Vulcan before and after its attack on the Falklands: XH669, XH672, XL162, XL163, XL188, XL189, XL192, XL232, XL511, XL512 and XM717. Two Vulcans were assigned to the mission: XM598, commanded by Reeve, was the lead with XM607, captained by Withers, as the reserve, which would return to Ascension once XM598 had successfully completed its first aerial refuelling. The plan called for no less than 15 Victor sorties and 18 aerial refuellings. At the time it was the longest bombing mission ever attempted.
Den irländska flygkåren blev tydligen världens sista militära operatör av Spritfire-Seafire enligt boken Spitfire av Stewart Wilson. År 1947 hade man mottagit leverans av 12 stycken "denavalised" Seafire L.III (vilket gjorde dem till Spitfire VC) vilka ersatt Hurricane II vid 2. skvadronen (vilket nog gör Irland till en av de sista operatörerna även av detta flygplan) följda 1951 av sex stycken Spitfire T.9 skolflygplan. De sista T.9:orna användes fram till 1961.
The Last Dogfight
Ironically, history’s last known piston-engine dogfight was between two legendary American warbirds from the Second World War – the P-51 Mustang and the Corsair. When a brief shooting war broke out in July of 1969 between estranged neighbours El Salvador and Honduras following a series of bitterly contested World Cup qualifying-round soccer matches, both countries’ antiquated air forces took to the skies. On July 17, Honduran Vought F4U Corsairs engaged a flight of Salvadorian Goodyear FG-1D Corsairs and Cavalier Mustangs — militarized versions of civilian air racing P-51s. During the duel, a Honduran pilot named Fernando Soto shot down two of the Salvadorian planes. El Salvador continued to fly its surviving Corsairs into 1975; Honduras didn’t retire its fleet until 1979.
Lite mer Spitfire från nämnda bok av Wilson, 7 juni 1949 möttes nämligen israeliska Spitfire IX och RAF Spitfire FR.18 i en luftstrid. RAF planen som var jaktspaningsversionen från Nr 208 skvadronen hade utfört låghöjdspaning vid den israeliska gränsen. Israeliskt luftvärn sköt ner ett av de fyra brittiska planen, vars pilot hoppade. De tre övriga brittiska planen anfölls då av två israeliska Spitfire IX från 101 skvadronen (källan till Israels Spitfire var främst Tjeckoslovakien). Israelerna sköt ner de kvarvarande brittiska planen som de hävdade kränkt israeliskt luftrum. Britterna fick vidkännas ytterligare förluster när en av de fyra Hawker Tempest som sänts ut för att söka efter de försvunna Spitfire, sköts ned av en israelisk Spitfire IX.
Ramat David (då en RAF-bas i närheten Haifa) hade den 22 maj 1948 bombats av egyptiska Spitfire IX som förstört två brittiska Spitfire. Egyptierna genomförde ytterligare en attack samma dag men då var britterna beredda och sköt ner alla tre anfallande egyptiska Spitfire IX. Den egyptiska regeringen förklarade sedan att anfallet berodde på ett navigeringsfel.
English Electric (senare del av British Aircraft Corporation) Lightning var det sista helt inhemskt tillverkade jaktflygplanet i det brittiska flygvapnet. De första togs i tjänst 1960 vid Nr 74 skvadronen. De sista togs ur aktiv tjänst 1988. 34 stycken exporterades till Saudiarabien där de gjorde tjänst 1966-85 även Kuwait köpte planet 14 stycken beställdes 1966 och började levereras 1968 de ersattes 1977 av Mirage F1.
Bland de flygplan som flög förnödenheter till Berlin under blockaden fanns Shorts Sunderland flygbåtar från RAF (vid denna tid återstod endast tre skvadroner med Sunderland i RAF Nr 201, 230 samt 235 Operativa typinflygningsenheten (Operational Conversion Unit). Dessa landade på Havelsjön.
Det visste jag har läst om att Belgien och Luxemburg bildar ett gemensamt transport förband med Airbus A400M Atlas. Belgien har beställt sju exemplar och Luxemburg ett. Alla skall baseras i Belgien.
Angående AWACS så är de stationerade i Geilenkirchen med framskjutna baser i Konya (Turkiet), Previz (Grekland), Trapani (Italien) och Örland (Norge) samt i Storbritannien. Efter 1991 då RAF fick sina egna E-3D Sentry AEW1 AWACS (sju stycken No 8 Skvadronen RAF Waddington) antar jag att NATO:s AWACS inte längre baseras till Storbritannien.
Jänkarna var snälla nog att transportera RAF's Spitfires (inte Seafires) med hangarfartyg till Malta under andra världskriget. Fast de stackars RAF-piloterna fick flyga sista biten själv. Undrar vilken träning eller bara information de fick om att starta från hangarfartyg?
Spitfire MkI, K9787:
Take-off run (zero wind) - 420yds
Distance to clear 50ft screen - 720yds
Landing run (with brakes) - 380yds
Spitfire MkI K9793 - 7th production Spitfire fitted with the de Havilland 3-blade, two-pitch metal airscrew:
Take-off run (zero wind) - 320yds
Distance to clear 50ft screen - 490yds
Landing run (with brakes) - 235yds
Spitfire IIa - first production machine built at Castle Bromwich:
Take-off run - 230yds (although this does not state if it was in zero wind!)
Distance to clear 50ft screen - 400yds
Landing run - 350yds
