Jaktplan mot Flygande Fästning

[Hans]

Där har vi fått en betydelseglidning i svenska språket.

Det var bättre förr

Intressant tråd.

MVH

Hans

[Terje]

I sammanhanget relativt ovidkommande men lika bra att påpeka.
Det verkar som att det i originalposten blivit lite problem med omvandlingen mellan km/h och m/s vilket resulterar i lite konstiga tider för anflygningen bakifrån (1,5s att ta in 600m) den korrekta tiden torde vara mer åt 5,5 sekunder.

[tommyjonason]

Ja räkning är svårt, om man ska göra om km/h till m/s. Det är fullt möjligt du har rätt.
Men då var det ännu mer riskabelt med anfall bakifrån. 5x13 kulor/sek och 2 ksp i stjärttornet blir 130 projektiler mot jaktplanet. Dessutom även från från Ball-turret och mitttornet, dvs ca 400 st 12,5 mm projektiler

[Hans]

1. 12,7mm = 0.5 tum = skitdetalj.

2. Tyskarna fick rejäla problem när de mötte formationer av fyrmotoriga bombare var och en med många tunga kulsprutor. Att de sedan var innovativa både vad gäller taktik och vapen och sedermera plockade ner många mot ganska få förluster är inte samma sak som att den amerikanska taktiken var 100% fel. Sedan när formationerna fick jakteskort så var de näst intill omöjliga för tyskarna att stoppa.

MVH

Hans

[Bostich]

Ville tillägga, om den tyska 30-millimeters MK 108-kanonen, att den 1944 fick en tunnväggad explosiv granat kallad ''Minengeschoss'' (minskott) med en laddning som ansågs (troligt) vara dödlig med en träff - i en B-17.

Där har vi fått en betydelseglidning i svenska språket. En mingranat i dag har ett skyddande skall kring explosivämnet och är i bland allt annat än tunnt. I Rb75T har vi en minstridsdel på ca: 130kg varav 38 kg är explosivämnesvikt, allt annat än tunnväggigt.

J.K Nilsson

Faktum är att betydelsen är detsamma, även om konstruktionen är annorlunda. En mingranat, en minbomb eller minstridsdel har verkansformen minverkan. Minverkan är detsamma som tryckverkan, d.v.s. det är sprängämnets chockvåg som ska göra skada. Därför vill man ha så mycket sprängämne i ammunitionen som möjligt, vilket oftast innebär ett tunt skal. Dock så måste ammunitionen också hålla för hantering, krafter vid utskjutning, m.m. Höljet kan t.ex. vara tjockare för att medge att ammunitionen kan tränga in en bit i målet innan detonation för att kunna orsaka större skada.

Bostich

[varjag]

Minverkan är detsamma som tryckverkan, d.v.s. det är sprängämnets chockvåg som ska göra skada. Därför vill man ha så mycket sprängämne i ammunitionen som möjligt, vilket oftast innebär ett tunt skal. Dock så måste ammunitionen också hålla för hantering, krafter vid utskjutning

Ja Bostich - helt rätt. Under mina vapenhandlarår köpte/sålde jag åtskilliga (deaktiverade!) 30mm's MK 108-patroner med Minengeschoss.
Dom flesta - hade en delvis annan form på projektilen är på bilden i min post 26.9. Avsmalnade inte så mycket mot spetsen - såg mera ut som en varmkorv, m.a.o. maximalt utrymme för sprängämne. Själva granatkroppens väggar var mycket tunna - kanske 1½ millimeter och var gjord av sinterjärn vad jag minns. Varjag

[Olof Larsson]

Ja Bostich - helt rätt. Under mina vapenhandlarår köpte/sålde jag åtskilliga (deaktiverade!) 30mm's MK 108-patroner med Minengeschoss.
Dom flesta - hade en delvis annan form på projektilen är på bilden i min post 26.9. Avsmalnade inte så mycket mot spetsen - såg mera ut som en varmkorv, m.a.o. maximalt utrymme för sprängämne. Själva granatkroppens väggar var mycket tunna - kanske 1½ millimeter och var gjord av sinterjärn vad jag minns. Varjag

M-Geschoss utvecklades en hel del under kriget i riktning mot en mera aerodynamisk form.
Det som var nytt med M-Geschoss var ju att den var tillverkad med plastisk bearbetning i.s.f. att vara maskinbearbetad.
Detta möjliggjorde tunnare projektilväggar (samt säkerligen billigare produktion) och därmed mer sprängmedel
och detta var av yttersta vikt då brand och sprängverkan stod för kanske 90% av alla förlorade flygplan.

Efter kriget togs konceptet upp (både ammunitionstypen och likartade 30mm kalibrar)
av Storbrittanien och Frankrike i deras första generation 30mm akan.

I f.f.a. i USA så gick man vidare med det tyska konceptet med jaktraketer,
som länge var det föredragna sättet att skjuta ner bombflygplan.
För just detta så utvecklade man ett antal olika jetjaktflygplan med inbyggd raketbestyckning (70mm jrak)
och i något fall även med radar och eldledningsdator som automatiskt skulle avfyra raketerna i rätt ögonblick.

Man fortsatte även det tyska arbetet med grovkalibriga pjäser i form av rekylfria diton
(ur minnet jobbade britterna på en automatladdad 94mm pjäs),
men av detta bidde i slutändan intet.

[Hans]

Olof,

Vänligen, häng mer här.

70mm.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mk_4/Mk_40 ... ial_Rocket

MVH

Hans

[-vils-]

Det skall tilläggas att en ensam B17 med få undantag inte hade en chans mot en angripare i luften, det var ju tyskarnas taktik att främst ge sig på eftersläntarna för att just undvika boxformationernas eld. Ju tätare en bombgrupp flög desto större var sannorlikheten att det tyska jagktflyget struntade i just den formationen och anföll på andra ställen. Jag tror om jg inte minns fel att killration låg på ca 1:1, vilket ju är en stor seger för tyskarna eftersom ett bombplan är en mycket större förlust.

Relativt få nedskjutningar av fientligt jakt dock om man jämför med hur många som luftvärnet tog i kombination med slarv, olyckor och väder som var den överlägset största faran. Jag vill minnas att förfrysning var det farligaste hotet mot en besättning, mittskyttarna hade ett rent helvete, de stog helt exponerade mot vinden som sällan steg över -30, ofta ner till -50!!!! En skytt har berättat, att han under höghöjdsflygningarna stog och hoppade slog och skrek, i ren förtvivlan av alla tusentals knivar som skar i hans kropp av kylan .. Deras värmedräkter gav ingen värme i den bemärkelsen, snarare bara hindrade flygarna att inte frysa ihjäl promt.

Just därför är det helt otroligt vilka bedrifter dessa flygare utförde, där var det inte direkt tårtkalas inte

[varjag]

Sannerligen inget tårtkalas!
Förlorade amerikanska flygplan i ETO:

Aircraft Type Number Lost
B-17 4,754
B-24 2,112
P-47 1,043
P-38 451
P-51 2,201
Total 10,561

Den här länken ger mycket statistik över amerikanernas bombkrig, även om mest utsatta positioner, förluster i de stora raiderna - och - flygträningstid för amerikaner, tyskar och britter...enjoy!

http://www.taphilo.com/history/8thaf/8aflosses.shtml

Varjag

[Hans]

...enjoy!

http://www.taphilo.com/history/8thaf/8aflosses.shtml

Varjag

Done, stort tack!

MVH

Hans

[gunship]

Hej alla, ett tag sen.

tänkte bara nämna att Mk103an, 30mm grejen ni pratar om hade så vitt jag kommer ihåg, ett tändrör som var gjort att sprängas i kontakt med vätska? detta för att projektilen skulle explodera när den kom i kontakt med någonting blött eftersom det oftast innebar bensin, kyl eller hyrdaulsystem - och att en explotion mitt i lite plåt sällan hade lika stor effekt.

sedan så var det ju just för att aktertornet var så förbaskat farligt som man hade en del andra strategier - till exempel dyka ner under bombaren och upp för att på så sätt skjuta mot plantet underifrån, vilket gav större träffyta och endast en skytt att oroa sig för.

Me 110 utrustades ju också med "shräge musik" d.v.s. ett batteri av mk103 som sköt snett uppåt, så att planet inte behövde utsätta sig för samma eld.

[Hans]

tänkte bara nämna att Mk103an, 30mm grejen ni pratar om hade så vitt jag kommer ihåg, ett tändrör som var gjort att sprängas i kontakt med vätska? detta för att projektilen skulle explodera när den kom i kontakt med någonting blött eftersom det oftast innebar bensin, kyl eller hyrdaulsystem - och att en explotion mitt i lite plåt sällan hade lika stor effekt.

Nja, nej, Gunship - då skulle nog någon tysk tekniker fått minst ett Nobelpris en sådär 45-46. Ett massproducerat tändrör som på bråkdelar av en sekund kunde känna av om det var hydralledningarna eller bomberna i flygplanet de träffade - det finns inte ens idag.

MVH

Hans

[varjag]

Me 110 utrustades ju också med "shräge musik" d.v.s. ett batteri av mk103 som sköt snett uppåt, så att planet inte behövde utsätta sig för samma eld

det vanligaste ''Jazzmusiksbatteriet'' på Me 110 var nog 2 x 20mm (och Ju 88, He 219 m.fl.) - men var en nattjaktsgrej. Och användes mot RAF's Lancasters/Halifaxes. Bombplanen var ofta lättast att sikta underifrån då de silhuetterades mot natthimlen - och jägarna steg försiktigt till lämpligt skotthåll - och brassade på. Ofta på förvånansvärt korta håll - då sikten nedåt från de brittiska bombplanen var begränsd och akterskytten tenderade att spana på ''sin egen nivå'' - innan dom lärde sig......

[spett]

Natten till den 22 februari 1945 använde H.W.Schnaufer sin Schräge Musik för att skjuta ned sju Lancasters.
En undersökning långt senare har reviderat antalet segrar från sju till åtta.