Skalman.nu Forum

https://www.youtube.com/watch?v=PmjRZTaqUpU

På nätet finns många hyllningar till Finlands försvarförmåga. Det centrala för Finlands del är att de viktigaste byggstenarna är sådana att de inte kan köpas för pengar: Försvarsmotivation, offervilja och traditioner. Detta är bra att påpeka nu när det hela tiden talas om hur många procent av bnp ett land lägger på sitt försvar. Kontinuitet är nyckelordet för Finlands del. Försvarslinjen finns mellan öronen på varje finlädare, sade visst en general. När jag på 1970-talet jobbade i Sverige hörde jag mången gång sägas att Finland är ett militärt tomrum utan försvar. Och Finalnds viktigaste tillgång är något många inte tänker på: Nämligen det höga antalet utbildade reservofficerare. Vid behov finns det 40.000 - 50000 att tillgå vilket är mera än många större länder har soldater. När andra kört ner sitt försvar så har Finland fortsatt med allmän värnplikt, behållit ett strarkt artilleri och värnat sina traditioner. Vad säger ni?

Ja.

Jag skall fundera på ett djupare svar.

MVH

Hans

Jag måste passa på och tillägga följande: Jag har ju grävt mycket i arkiven gällande de första veckorna av vinterkriget just om hur vi fick ett "Arlington i varje kyrkoby" som historikern Jared Diamond säger om Finlands hjältegravar. I krigsledningen var många tveksamma över det kloka att skicka stupade till hemorten för att begravas. Överste Erik Schauman var rädd för att vårt territorialsystem kan leda till att många från samma lilla ort stupar på samma slagfält och då blir följden depression och pessimism just på denna ort.
Med facit i hand var denna farhåga helt fel. På de orter där sådant hände, som Nurmo i Sydösterbotten (jag nämner Nurmo därför att nurmopojkarnas "kyrkogång" den 5 mars 1940 är med i Pekka Parikkas film om vinterkriget från 1989) har följden blivit den motsatta. En stark fosterländskhet och försvarsvilja präglar nejden ännu idag. Och där råder ingen oklarhet om att det är rätt att ta strid också mot hopplösa odds!

I morgon är det åter samling vid hjältegravarna så jag passar på med denna text:
Jag fick inte så många mothugg till mitt inlägg om Finlands försvar. Jag måste ännu framhålla att den höga försvarsmotivationen i Finland har historiska och speciella byggstenar. Här är några:
- Runeberg
- aktivisternas verksamhet efter februarimanifestet
- jägarrörelsen
- Mannerheim, en unik person med superba egenskaper. Ty knappast har någon annan militär funnit beundrare i så olika läger. Beundrad och respekterad av Hitler, motvilligt respekterad av Stalin, beundrad av Nelson Mandela. Isa Gripenberg berättar i sina memoarer om söndagen den 22 juni 1941. Hon var närvarande vid Evy Cronstedts vigsel i Gamla kyrkan i Helsingfors. Flyglarmet ljöd och man var åter i krig. Stämningen var dyster och deprimerad och just då kom Mannerheim fullt uniformerad in i kyrkan. Han var god vän med brudens far och Isa Gripenberg säger att kyrkan liksom fylldes av ett inre ljus, som ett trollslag slog atmosfären om och tillförsikt och framtidstro ersatte pessimismen.
Den största tillgången hos Mannerheim var att han tjänstgjort i 30 år i Rysslands armé och visste exakt hur hans motståndare tänkte. Precis som om Montgomery skulle ha tjänstgjort i tyska armén eller MacArthur i den japanska. I synnerhet under vinterkrigets desperata slutskede var detta viktigt.
- en mindre känd vattendelare är den diskussion som fördes i början av 1930-talet. En del högt ubildade och studeranden i universitet tog avstånd från den allmänna värnplikten och tyckte att den blivande eliten skall inte behöva ödsla tid på att krypa omkring i skogen. Andra åter ansåg att just högt utbildade bör vara de som i krig leder soldaterna. Den senare åsikten segrade och Finlands har som sagt en mycket stort antal utbildade reservofficerare med högt kunnande. Jag läste någonstans att våren 1940, då tyskarna ockuperat Norge, hade någon frågat en norrman varför Norge inte kunde försvara sig då Finland lyckats med detta mot en långt större övermakt? Norrmannen hade svarat att just det höga antalet utbildade reservofficerare i Finland var förklaringen. Just denna grupp kan inte ersättas snabbt så därför är den en stor tillgång.
- så har Finland sina hjältegravar, ett Arlington i varje kyrkby, också de ett unikt icke materiellt kapital i försvarsfrågor.
Någon berättade att en grupp svenska officerare besökt RUK i Fredrikshamn och där bekantat sig med skolans traditioner och sedan sett de ingraverade namnen på de över 3000 reservofficerare som stupade i krigen. Reaktionen var entydig "This is the real thing".

Underligt nog har jag inte fått några svar. I Finland har det getts ut massor med böcker gällande krigen men ytterst få har översatts till svenska. Det är synd ty här skulle finnas många viktiga lärdomar. En som utan vidare vore värd att översättas är boken om slaget vid Tolvajärvi, Nationens tolfte stund, 12.12. 1939. I korthet så visar boken på hur viktigt den rätta attityden är tillsammans med offervilja. På kvällen den 3 december 1939 befann sig Mannerheim ännu i Helsingfors tillsammans med general Oesch. Överste Talvela kom på besök och var synnerligen arg och ilsken över förlusten av Suojärvi. Han uppträdde på ett sätt som gjorde att Oesch hade tänkt säga att inför överbefälhavaren bör han lugna ner sig! Oesch sade ändå inte detta och då Talvela avlägsnat sig märkte Oesch att Talvelas utbrott gjort Mannerheim glad för han sade: "Just en sådan attityd behövs nu, jag ger Talvela ett viktigt uppdrag!"
Att vid Tolvajärvi slå de två ryska divisionerna som ryckte fram var uppgiften som Talvela och överstelöjtnant Pajari lyckades med trots hopplösa odds. I berättelsen finns många intressanta observationer men tyvärr finns böckerna bara på finska.

Jag läser och uppskattar men har inte mycket att tillföra.

MVH

Hans

Instämmer med föregående talare. Jag har en mormor som kommer från Lahtis och även ingift släkt på pappas sida från Hangö av alla ställen så jag har fått höra en hel del historier genom åren. Den finska försvarsviljan har alltid imponerat på mig. Har hört från flera håll just om en hel del intressant material som inte översatts till Svenska. Kommentaren som du fick höra på 70-talet förvånar mig inte. Det känns som att vi alltid tittat lite snett och överlägset på Finland i de flesta sammanhang vilket jag tycker är ganska märkligt.

Att Finland de senaste decennierna har agerat mer förnuftigt än Sverige är på väg att ändra bilden tror jag. Bibehållet starkt försvar, beredskapslager osv. samt en stark industrination i grunden som påminner om den svenska borde göra att yngre generationer ser med andra ögon på Finland.

Med det sagt. Berätta gärna mer..

Jag läste för något år sedan att Finland kan sätta in 280 000 soldater om Ryssland skulle få för sig att anfalla landet.

Stefan

Jag har aldrig haft idolaffischer i mitt sovrum på artister eller idrottare.

Men skulle jag idag ha skulle det vara Mannerheim eller Piłsudski.

Den sistnämnde köpte jag faktiskt en t-shirt med på häromåret, alldeles själv på en polsk internetsida. Utan andra språk än polska. Hur jag lyckade begriper jag inte. Men den är så gott som beslagtagen av hustrun.

MVH

Hans

Det antal utbildade soldater man kan sätta in är nog betydligt större än de angivna, var det 250.000 ? Detta tal kommer från den planerade krigsorganisationen med närmare 30 brigader men utbildade reservister finns nog ca 800.000. Men viktigaste är nog det starka artilleriet och det stora antalet utbildade reservofficerare, torde vara störst i åtminstone Europa. Utbildade reservofficerare är något som är svårt att ersätta snabbt och därför är det skäl att påtala just denna faktor!
Här måste jag påtala att finska politiker nog är lyckligt lottade jämfört med många andra länder i Europa. Det med allmän värnplikt och hög försvarsmotivation är så självklart att man inte behöver ta upp saken i politiska tal. Jag undrar bara vilket rabalder det skulle bli ifall en tysk politker skulle kräva samma sak?
På sjuttiotalet fick man ibland höra att "the finnish army is nothing!" När jag var i Nylands Brigad var överste Rolf Stewen brigadkommendör. År 1939 var han 12 år gammal och fungerade som stridsordonnans åt sin far, överste Martin Stewen, Talvelas stabschef under striderna vid Tolvajärvi. Han var med och lyssnade på diskussionerna när motanfallet planerades och förde sedan ut order till olika platser. Liknande erfarenheter hade inte många ledande militärer i Västeuropa vid denna tid.

Reservofficerare, ja. I princip alla välutbildade män jag känner från Östra Rikshalvan är också reservofficerare.

Och beväringens motivation var högst i Östra, marginellt lägre i Norge och lägre i Västra. Danmark, ingen aning. Detta runt 1990.

Källa: Egen erfarenhet.

MVH

Hans

I Västra så bestämdes befattning och tid som beväring vid mönstring typ ett år innan beväringstjänst. Om jag förstått det rätt så låter man beväringen i Östra tjänstgöra under någon form av grundutbildning någon månad innan det avgörs, korrekt?

MVH

Hans

Bra fråga, så har jag också förstått det? Var det inte mer åt det hållet i Sverige fram till 50/60 talen då folk som ansågs lämpliga under den första delen befälsutbildades medan övriga gick "soldatskola"?

6. december är alltid speciell i Finland! Uppvaktning vid hjältegravarna, gudstjänster, militärparad osv. Nu på förmiddagen kom det i TV några bra dokument. Om jägarrörelsen och om soldatgossar och flicklottor. Detta senare visade varför Finland så bra lyckades skydda sin civilbefolkning under krigen. Unga pojkar och flickor hade utbildats i grunderna för civilförsvar och framför allt var de psykologiskt förberedda på det som skulle komma. Inte som i Danmark och Norge där man stod handfallna den 9 april 1940.

Hans skrev: ↑

20 juli 2025, 17:52

I Västra så bestämdes befattning och tid som beväring vid mönstring typ ett år innan beväringstjänst. Om jag förstått det rätt så låter man beväringen i Östra tjänstgöra under någon form av grundutbildning någon månad innan det avgörs, korrekt?

MVH

Hans

Ja det är korrekt. Alla genomgår rekrytutbildning på 6 veckor först. Under den tiden görs också ett kognitivt test samt ett sorts motivationstest. Och rekryterna iakttas så klart av personalen under denna tid. För att komma till ledarutbildning, måste man ha ett visst minimi i kognitiva testet, inte gjort bort sig i motivationstestet och anses vara lämpad för ledarutbildning av utbildarna. Här är beteendet under rekryttiden det viktigaste kriteriet.

Man blir tillfrågad om man vill till ledarutbildning, men man kan skickas till den även mot sin vilja. Tidsmässigt är det alltså menige solatens minimi 5,5 eller 8,5 månader månader mot ledarutbildningens 11,5 månader.

Det finns ett mindre antal befattningar man söker till före tjänstgörningen, men även för dem gör man samma grundutbildning under rekryttiden.

Om man väljs till ledarutbildning byter man kasern och fortsätter utbildningen på "skolan", d.v.s. underofficerskursen. Numera är underofficerskursen tudelad. I slutet av första delen väljs de som går vidare till reservofficerskursen (RUK) och de andra fortsätter på underfofficerskursens andra del. De som åker till RUK, fortsätter 14 veckor på RUK i Fredrikshamn, om de inte gör bort sig, vilket är väldigt ovanligt. Läkare och pansarsoldater har sin egen RUK, inte i Fredrikshamn.

När nästa kontingent inrycker är beväringsunderofficerarna på plats som förmän åt "sina" rekryter. Officersaspiranterna kommer lite senare från RUK, men kommer också att tjänstgöra som ledare för denna senare kontingent.

Samma händer sedan med den senare kontingenten, de som väljs till ledarutbildning lämnar men den tidigare kontingentens underofficerare och kommande officerare kommer att bilda ett krigsförband med de som inte åkte på ledarutbildning, och kommer att mötas ca. 5 år efter beväringsutbildningen på förbabandsövning, om förbandet övas.

Se här om ledarutbildningen
https://puolustusvoimat.fi/sv/web/intti/ledarutbildning