Grafström i Salla?

[Borebo]

Jag vet inte om denna sak varit på tal så jag frågar följande: Jag minns att jag i Hoffman - Mayr-Arnolds bok "Okänd armé" läst om saken. Boken är en studie i hur man i Nürnbergprocesserna åren 1945-49 tolkade krigets lagar, exempelvis Haagkonventionen och krigsfångars status. I boken antyder man att det i vissa fall är en laglig krigshandling att skjuta krigsfångar, ta gisslan osv.
Enligt de uppgifter jag fått skulle Anders Grafström under sin räd i Salla - mars 1940 - tagit fångar som sedan skjutits då man inte kunde ta med dem. Är det sant eller en skröna?

[cats]

I boken antyder man att det i vissa fall är en laglig krigshandling att skjuta krigsfångar, ta gisslan osv.
Enligt de uppgifter jag fått skulle Anders Grafström under sin räd i Salla - mars 1940 - tagit fångar som sedan skjutits då man inte kunde ta med dem. Är det sant eller en skröna?

Nå Nej. Är det korta svaret. Krigsfångar ska enligt både Haagkonventionen och Genévkonventionen skyddas mot omänskligt behandling och ges skydd, vård och human behandling.
https://www.rodakorset.se/var-varld/kri ... sberovade/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Haagkonventionerna

[Hans]

För att komplettera cats. Solklart nej. Skall icke ske. Om det har hänt är det ett brott. Om den som gav ordern, om den gavs, kom undan är en annan fråga.

MVH

Hans

[Sarvi]

Vad är frågan?
Om det vid Grafströms räd sköts krigsfångar?
Om det enligt krigets lagar, så som de uttolkades vid rättegångarna efter 1945, är tillåtet att i vissa fall skjuta krigsfångar och ta gisslan?
Om Otto Mayer (alltså Abwehr-befäl i Danmark under ockupationen och kanske med ett visst egenintresse i frågan) hävdade att krigets lagar ger utrymme för dylika förfaranden?

[Borebo]

Orsaken till min fråga var att jag tänkte skriva en artikel om vissa händelser i Finland. Bland annat om en incident under striderna i Kuhmo i februari-mars 1940. Den blivande riksdagsmannen Veikko Hanhirova gick i landsflykt någon gång 1945-46 för att han anmäldes för att, då hans kompani skulle gå till motanfall i Kuhmo och det på förbandsplatsen fanns ca tio tillfångatagna ryska soldater, gett order åt en undersergeant, som fungerade som kompaniets fältväbel, att ifall förbandsplatsen riskerade att falla i ryssarnas händer så skulle fångarna skjutas. Detta skedde dock aldrig men han anmäldes för att ha gett en sådan order.
Vid den tiden hade Sovjet inte undertecknat vare sig Haag- eller Genèvekonventionerna och Finland hade inte ratificerat konvention om krigsfångar.
Men jag skall ännu kolla dessa saker!

[cats]

Orsaken till min fråga var att jag tänkte skriva en artikel om vissa händelser i Finland. Bland annat om en incident under striderna i Kuhmo i februari-mars 1940. Den blivande riksdagsmannen Veikko Hanhirova gick i landsflykt någon gång 1945-46 för att han anmäldes för att, då hans kompani skulle gå till motanfall i Kuhmo och det på förbandsplatsen fanns ca tio tillfångatagna ryska soldater, gett order åt en undersergeant, som fungerade som kompaniets fältväbel, att ifall förbandsplatsen riskerade att falla i ryssarnas händer så skulle fångarna skjutas. Detta skedde dock aldrig men han anmäldes för att ha gett en sådan order.
Vid den tiden hade Sovjet inte undertecknat vare sig Haag- eller Genèvekonventionerna och Finland hade inte ratificerat konvention om krigsfångar.
Men jag skall ännu kolla dessa saker!

Tycker inte du ska uppehålla dig kring frågan vad som är rätt eller fel, mera om vad som har hänt. Att enskilada befäl struntade i krigslagar är väl inget som var unikt då. Det skedde på alla sidor under andra världskriget.
Däremot skrev Finland under Haagkonventionen om krigslagar redan 1907, som en del av Ryssland, och juridiskt verkar det ha varit bindande också efter självständigheten. Åtminstone tog man aldrig avstånd från det, vad jag vet.Finland ratificerade Genèvekonventionerna först 1955, vilket innebär att de formellt inte var bundna av dessa under vinterkriget.

[Borebo]

Utan vidare var dessa konventioner bindande för Finland, men just angående krigsfångar och deras rymningsförsök var saken inte så enkel. På sidan 145 i sin doktorsavhandling om dödsstraffet i krigstid "Kuolemaan tuomitut" ägnar Jukka Lindstedt ett längre kapitel åt problemet. Det var ju så att krigsrätterna och många frontkommendörer inte var ense sinsemellan om hur saken skulle tolkas. I synnerhet då Sovjet inte undertecknat och inte följde dessa konventioner!
I en annan bok av bl.a. Lindstedt anges att sammanlag 24 krigsfångar dömdes och avrättades, bl.a. för att ha brutit mot sitt hedersord att inte rymma.
"Att enskilda befäl struntade i krigslagar" var ju naturligt eftersom de hade emot sig en hel stat som struntade i folkrätten! Man kan inte bortse från känslor då hemorten terrorbombas och många civila dör. Sovjet hade ju tagit civila
till fånga då de trängde in i landet den 30 november 1939. Av dessa civila avrättades ganska många för uppdiktade brott. En lärarinna från Petsamo fick sitta 10 år i Gulag för att hon före kriget varit på språkkurs i England1
En sak som genast inverkade på inställningen till sovjetiska fångar var deras användning av explosiva kulor. Författaren Göran Schildt fick ju erfara detta under vinterkrigets sista dygn då han fick en explosiv kula i underlivet.

[Borebo]

Måste precisera min inledning! Alltså en tänkbar situation då en fjärrpatrull gör en räd bakom fiendens linjer. Man tar krigsfångar och tänker ta dem med tillbaka Så uppstår en situation då man måste lämna dem för att själv undkomma. De tillfångatagna har nu kännedom om styrka, rutt och annat som inte får komma till fiendens kännedom. Hur agera?

[Sarvi]

Redan Haag-konventionen från 1907 säger att det är uttryckligen förbjudet att döda eller såra en fiende, som, sedan han nedlagt vapnen eller inte längre är i stånd att försvara sig, givit sig på nåd och onåd.

Såvitt jag vet var inte någon exakt motsvarande situation uppe i någon av rättegångarna i Nürnberg. Däremot åberopades ett liknande resonemang av Heinz Eck, ubåtskapten som efter sänkningen av den grekiska ångaren Peleus sköt mot de överlevande och efter kriget hävdade att det var en militär nödvändighet för att skydda sin ubåt och sin besättning. De överlevande och vrakspillrorna skulle kunnat avslöja hans ubåts position och utsätta honom och hans besättning för fara.

I rättegången om krigsförbrytelser menade rätten då att det kanske kunde (hypotetiskt) finnas situationer när det kunde vara försvarligt att döda överlevande, men i det fallet var det inte hade visats att det inte fanns andra och bättre sätt att skydda sitt fartyg, som t.ex. att omedelbart fly och lägga så stort avstånd som möjligt mellan ubåten och sänkningen, snarare än att kryssa runt i vrakspillrorna och kasta handgranater och skjuta mot livbåtar i flera timmar. Eck dömdes till döden och avrättades.

[Borebo]

Tack Sarvi! Jag tror att jag i tiden läste en roman om detta fall med Peleus. Jag började i tiden fundera över saken då jag läste romaner, verklighetsgrundade av bl.a. Esa Anttala, där en finsk fjärpatrull tar ryssar tillfånga och har dem med sig en tid och sedan nämns de plötsligt inte mera.

[Borebo]

Krig är ju ett smutsigt hantverk där adrenalin, ångest och behovet av snabba beslut kan leda till fatala misstag. Angående krigsfångars öde så finns det ju många exempel på där dessa skjutits i affekt och man inte kan klandra gärningsmannen. Ett sådant berättar den kände kirurgen Otto Wegelius om i sina memoarer. År 1941 var han i Salla som läkare och genast i början av kriget bevittnade han hur ett ryskt flygplan sköts ner. Piloten styrde det brinnande planet mot finska ställningar och hoppade ut sista stund så att ha bröt benet eftersom fallskärmen inte hann veckla ut sig ordentligt.
Här fick Wegelius se den hemska synen av soldater som bränts illa men ännu levde. Kompanichefen kom till platsen och då han såg samma sak gick han och sköt den tillfångatagna piloten.
Då japanerna fraktade amerikanska krigsfångar till Kina från Filippinerna sänkte amerikansa ubåtar skeppen så att 4000 amerikaner drunknade. Eller Mers-el-Kébir där Churchill gav order om attack mot franska sjömän som varit deras allierade några veckor tidigare. 1300 dog! Ett tungt men nödvändigt beslut.
Då man bedömer handllingar under krigen gäller inte den måttstock en lång fredsperiod skapat!

[Sarvi]

Det måste göras åtskillnad på militär nödvändighet, där Operation Catapult (enligt brittisk uppfattning) var legitim eftersom den var nödvändig för att undvika att den franska flottan föll i axelmakternas händer, och militär läglighet - dvs något som görs för att det är enkelt.

Sänkningarna av japanska fraktfartyg med fångar var heller inget kontroversiellt eftersom det inte fanns något sätt för amerikanska befälhavare att veta vilka fraktfartyg som transporterade fångar och vilka som transporterade det legitima målet (krigs-)förnödenheter.

Man måste också skilja på vad som görs av militär nödvändighet (legitimt), militär läglighet (tveksamt legitimt) och slutligen vad som görs som hämnd (illegitimt) mot enskilda soldater som tagits tillfånga. Utomrättsliga hämndåtgärder mot soldater som blivit krigsfångar är inte i enlighet med krigets lagar, oavsett hur moraliskt rättfärdigt det kan tänkas vara.