Hur står det till med finskan?

[Hans]

Vi har ju några från Östra Rikshalvan som hänger här. Jag misstänker att ni har svenska som modersmål men hur bra är eran finska? Bra för vardagen? Kan skriva en avhandling? Eller?

De som har finska som modersmål har en ganska ojämn nivå på svenska. Några förstår ett par ord, inte mer. Och några är fullständigt flytande och kan skriva en avhandling.

MVH

Hans

[Markus Holst]

När jag reste i en liten hyrbil i Finland runt 1989 lyssnade jag på Radio Västra Nyland som berättade att man börjat ha en del lektioner i Österbotten på finska så barnen skulle lära sig språket. Det visar ju att alla i broderlandet inte klarar sig på finska.

På någon finlandssvensk tidnings sida läste jag om roliga fel finlandssvenskar gör när de pratar finska, vilket blir mitt nästa argument.

Nu lämnar jag över tråden till broderländska skalmaniter.

[erep]

Är nog vad man kallar fullständigt tvåspråkig även om mitt modersmål är svenska och vi pratade svenska hemma samt jag gått skolan på svenska och studerat på svenska. Har t..o.m tagit det s.k. stora språkprovet i finska, där det på diplomet står att jag "behärskar finska fullständigt" (täydellisesti, också = perfekt). Jag brukar reta finskspråkiga bekanta med att de inte har ett intyg på att de behärskar finska perfekt

Det förklaras av att jag redan som liten blev skickad över sommaren till morsans finskspråkiga familj, för att omhändertas av hennes betydligt yngre systrar, och där pratades det bara finska. Så när jag sedan kom tillbaka, pratade jag bara finska i ett par veckor, och efter det har ingetdra språk varit ett problem. Har alltid umgåtts med både svenskspråkiga och finskspråkiga och de finskspråkiga hör inte att jag är svenskspråkig, förutom några få som hört att mitt s-ljud är lite annorlunda än det finska s-ljudet.

Rätt ofta hör man på svenskspråkiga att de är svenskspråkiga när de pratar finska. Nån gång kan man t.o.m. nästan känna vad på tyska kallas fremdscham (på finska myötähäpeä) då nån svenskspråkig talar finska med knagglig grammatik och en massa fel. Svenskan har ju inte annars ordet, lika som engelskan inte heller har det.

Men om ens föräldrar båda är svenskspråkiga, och man bara umgås med svenskspråkiga kan finskan nog vara knagglig, även i Helsingfors, inte bara i Österbotten. Har en tidigare kollega som beslöt att sätta barnet på ett finskspråkigt dagis, då lillen bara hörde svenska hemma. När lillen sedan skulle börja skolan, var det en svenskspråkig skola. Men finskan var sparkad igång tidigt, då hjärnan är plastisk och barnen är ju språkgenier.

Ett bra val för en enspråkig familj tycker jag.

PS. Det där med stora språkprovet är inte så märkligt som det låter. Egentligen betyder det bara att man är minst på samma nivå som en som skrivit studentexamen på finska. Jag måste i tiden ta provet för att kunna ta en tjänst i en kommun med majoritetspråket finska.

[Markus Holst]

Svenskan har ju inte annars ordet, lika som engelskan inte heller har det.

Va?

[erep]

Va?

På engelska är det vicarious embarrassment eller second-hand embarrassment, alltså du måste använda två ord.

Ge gärna ordet på svenska.

[adlercreutz]

”Sekundärskam”

I och för sig ett sammansatt ord men det är tyskans också, kanske även det finska?

Hur skiljer sig svenska s-ljudet från det finska?

[Markus Holst]

Man brukar väl på svenska säga att man skäms på någon annans vägnar, alternativt det allerstädes väl fungerande ordet "pinsamt"

[Markus Holst]

Någon gång 1898-90 åkte jag runt i södra Finland och besökte lasitehdasta som tillverkade taidelasi. Jag var när resan inleddes trygg i det jag lärt mig i skolan att alla finnar lär sig svenska i skolan. Så vad kunde gå fel? Efter några besök hade jag lärt mig att de flesta i min generation pratade en väldigt rudimentär svenska och deras engelska var på ungefär samma nivå.

Tack och lov kunde jag redan de viktigaste finska orden för en resande i glasbruksförnödenheter så det löste sig.

Lustigaste minnet är när jag sent på kvällen hade lyckats hitta en liten hytta i ett garage. Där hade de nog druckit sådant man i Sverige inte får dricka på arbetet så 7ngen kunde längre ett enda ord på annat än finska. Plötsligt sticker en kille fram en glasblåsarpipa och ropar Puhalta! Puhalta! * Jag puhalsi plikttroget så skrattade vi tillsammans. Några affärer tror jag inte det blev.

Med reservation för att han ropade Puhaltaa!

[Amund]

Jag måste i tiden ta provet för att kunna ta en tjänst i en kommun med majoritetspråket finska.

Gäller/gällde det kravet även tjänster där man normalt inte kommer i kontakt med allmänheten? Exempelvis en sopåkare till skillnad från en bibliotekarie.

[erep]

Jag måste i tiden ta provet för att kunna ta en tjänst i en kommun med majoritetspråket finska.

Gäller/gällde det kravet även tjänster där man normalt inte kommer i kontakt med allmänheten? Exempelvis en sopåkare till skillnad från en bibliotekarie.

Nej, sådana krav gäller inte för de flesta praktiska yrken inom offentliga samfund, där man bara jobbar inom organisationen.

Detta var dock en tjänst med ett krav på en viss högskoleexamen och direkt kontakt med allmänheten i angelägenheter som inverkade på deras rättigeter och skyldigheter, så det är helt OK att man inte kan få en sådan tjänst som halvspråkig.

[Amund]

Tack för svar Erep! Det låter rimligt.

OT - men när jag växte upp i 70-talets svenska glesbygd är mitt minne att läkare var danskar eller tyskar och inte pratade ett dugg svenska. Även idag och kanske sedan dess verkar läkaryrket vara undantaget från kravet på att behärska det inhemska språket. Lite märkligt eftersom jag har svårt att tänka mig ett yrke där det är av allra största vikt att kommunikationen är god.

[Markus Holst]

Tack för svar Erep! Det låter rimligt.

OT - men när jag växte upp i 70-talets svenska glesbygd är mitt minne att läkare var danskar eller tyskar och inte pratade ett dugg svenska. Även idag och kanske sedan dess verkar läkaryrket vara undantaget från kravet på att behärska det inhemska språket. Lite märkligt eftersom jag har svårt att tänka mig ett yrke där det är av allra största vikt att kommunikationen är god.

Tyvärr är det ju med läkaryrket så, att ingen läkare vill ut i glesbygden. Även här i sjuhäradsbygden är det svårt att hitta läkare som vill bli permanentanställda eller ens arbeta här som stafettläkare. Folk vill liksom bo i storstäderna, fasen begripe varför. Därför fyller ju de språksvaga läkarna en uppgift även om det vore önskvärt med bättre svenska på dem.

[erep]

Tack för svar Erep! Det låter rimligt.

OT - men när jag växte upp i 70-talets svenska glesbygd är mitt minne att läkare var danskar eller tyskar och inte pratade ett dugg svenska. Även idag och kanske sedan dess verkar läkaryrket vara undantaget från kravet på att behärska det inhemska språket. Lite märkligt eftersom jag har svårt att tänka mig ett yrke där det är av allra största vikt att kommunikationen är god.

Vi har ju också problem med att inhemska läkare inte är pigga att jobba på de kommunala hälsocentren (vårdcentralerna). Då har vi ester, ryssar och andra, med någonsorts språkkunskap. Men det blir ju klurigare på tvåspråkiga orter, då de borde kunna både finska och svenska i princip. Där tycks man tänja på kraven.

En kompis berättade just för en tid sedan att han varit på läkarmottagning i en tvåspråkig kommun, där läkaren varit en från Sverige inflyttad iranier som definitivt inte hade problem med svenskan. Umgänget hade gått på svenska, men eftersom hans gamla recept var på finska var hen tvungen att läsa dem också, och hade tydligen förstått också annat än helt medicinska termer i dem.

[HomeGuardSoldier]

Jag som truckförare möte många finländska och finlandssvenska lastbilschaufförer, som oftast kan mycket bra engelska om de inte pratar finlandssvenska. Hittills har jag bara mött ett enda undantag från detta, och det var en chaufför som pratade både dålig svenska och engelska, men det gick att lösa problemlöst då jag har en kollega som är född i Finland och både pratar och förstår finska problemfritt.

Men en dag blev jag förvånad då en ca 60-årig lastbilschaufför, som skulle lasta på pallar till Finland, pratade helt perfekt rikssvenska. Så jag frågade honom om han var finsk eller svensk, och hans svar blev att han hade kommit till Sverige som 9-åring och tvingats lära sig svenska helt från början. Det var därför han pratade helt perfekt rikssvenska och - får jag utgå ifrån - även helt perfekt finska.

HGS