Skalman.nu Forum

Åtminstone populärt tycks råda stor enighet om att den finländska krigsmakten höll mycket (och för en betraktare 1939 sannolikt oväntat) hög kvalitet under krigen mot Sovjetunionen.

Finns det någon seriös genomgång av huruvida så var fallet och vad det i så fall kan tänkas ha berott på?

(Frågan kan mycket väl ha ställts här men jag hittar inte aktuella trådar.)

Pasi Tuunanen har skrivit en bok som heter Finnish Military Effectiveness in the Winter War, 1939–1940

Tack

Svår frågeställning- hur definierar man hög kvalité? Var Greklands armé av hög kvalitét som stoppade italienarna?
Modell Cajander antyder ju att den finska armén Inte var välutrustad. Sedan beror nog insatsen ofta på motståndet och deras svagheter. Jag närmast förutsätter att en liten armé kan improvisera och har bättre förutsättningar att snabbare reagera på förändringar. Om striderna sedan sker i hemvan terräng lär det gynna den mindre armén, både i de finska vinterskogarna och i de grekiska bergen. Hur var utbildningsnivån?

Jag har inga större kunskaper och åsikter utan det är mest funderingar.

Utbildningsnivån var god, jag tror rekryter låg inne ett år under mellankrigstiden. Den civila utbildningsnivån generellt i Finland var (är ) hög vilket också bidrog. Bland officerarna fanns också praktiska erfarenheter från inbördeskriget, samt från tjänst i de tyska och ryska krigsmakterna. Frågan är om det kanske till och med fanns äldre soldater 1939 som var med under inbördeskriget.

Vinter- och terrängförmågan var klart högre än för de flesta sovjetiska förbanden som sattes in också.

Utbildning, motivation, initiativförmåga, terrängkännedom - dessa faktorer kan väga upp för väldigt mycket materiel och numerär om de brister hos motståndaren.

cats skrev: ↑

3 juli 2020, 16:35

Pasi Tuunanen har skrivit en bok som heter Finnish Military Effectiveness in the Winter War, 1939–1940

Jag hann bara läsa en del av boken och ska då inte dömma hela boken, och detta kommer från minnent.
men den delen som handlar om finsk materielförsörning var lite av typen turistbroschyr.
Alltså författaren tar fram allt positivt och förringar problem som finnarna hade skapat själva.

T ex Tändrören till granatkastarammunitionen slutade fungera vid -25 grader, vilket upptäcktes en bit in i vinterkriget.
Författaren påpekar hur snabbt man gick tillbaka och började tillverka det gamla franska röret i mässing som man hade använt tidigare.
Yeppie -Flexibilitet och dådkraft!
Att industrin tillverkade sex gånger så många granatkroppar som tändrör i slutet av kriget var inget som uttalades i boken.

Sen finns den här som delvis förklarar varför ryssarna var så dåliga:
http://cgsc.cdmhost.com/cdm/ref/collect ... l3/id/1417
I korthet så hade finnarna anpassat fransk artilleri-taktik och tysk infanteri- taktik från första världskriget medan ryssarna hade skrivit sina manualer utifrån inbördeskriget, där man hade stora vidder och relativt små förband.
Och när de två doktrinerna möttes på Karelska näset var det de första två månaderna ett av ryssarna dåligt hanterat ställningskrig.
Norr om Ladoga och motti' taktiken var en annan femma.

När jag letade efter länken till ovanstående hittade jag oxå
https://www.researchgate.net/publicatio ... Winter_War
men den har jag ine hunnit läsa.


Under vinterkriget skrev Axel Rappe "att finnarna var bra det visste vi, men att ryssarna var så dåliga det var en överraskning"

Mvh
/John

Tack