Skalman.nu Forum

Samlingspartiets unga i Birkaland motiverar sin motion bland annat med att Finlandiahymnens betydelse för den finländska kulturen är mycket större än Vårt lands motsvarande. Vidare konstateras att dikten är skriven på finska, i motsats till Vårt land.

- Det här har inget med språkpolitik att göra, säger Jens Holm, ordförande för Samlingspartiets unga i Birkaland.

Det blir inget av förslaget att byta ut Vårt land till Finlandiahymnen som landets nationalsång. Samlingspartiets partifullmäktige har förkastat två ungdomsorganisationers motion i frågan.

Det var de samlingspartistiska unga i Birkaland och Österbotten som kom med förslaget för några veckor sedan och det väckte mycket debatt också utanför partiet.

Inrikesminister Petteri Orpo är Samlingspartiets nya ordförande och sannolikt också Finlands nya finansminister. "Nu är vi ett parti igen", säger Orpo och uppmanar sina partikamrater att ta av ordförandevalets kampanjpinsar.

Inrikesminister Orpo valdes till ordförande i valets andra omgång på Samlingspartiets partikongress i Villmanstrand. Valet stod mellan Orpo och finansminister Alexander Stubb. I andra omgången fick Orpo 441,4 röster och Stubb 361 röster.

Schwemppa skrev:Sibelius komponerade Finlandia som ett orkesterverk, och var inte särskilt förtjust i att man började sjunga den. Notera att orden kom betydligt senare, 1938 ---

Manskören Laulu-Miehet (Sång-Männen) beställde år 1940 en text av diktaren V. A. Koskenniemi, som då skrev de ord till Finlandiahymnen som numera är i allmänt bruk. Sibelius godkände även denna version. Den framfördes första gången i Mässhallen i Helsingfors den 7 december 1940 under ledning av Martti Turunen. År 1948 arrangerade Sibelius stycket för blandad kör. Koskenniemis ord avspeglar kompositionens ursprungliga finsknationella anda i kampen mot förtrycket. Joel Rundt skrev den svenska texten.

Ördög skrev: Nej, 1940. Följande står att läsa i finska Wikipedias artikel:

Manskören Laulu-Miehet (Sång-Männen) beställde år 1940 en text av diktaren V. A. Koskenniemi, som då skrev de ord till Finlandiahymnen som numera är i allmänt bruk. Sibelius godkände även denna version. Den framfördes första gången i Mässhallen i Helsingfors den 7 december 1940 under ledning av Martti Turunen. År 1948 arrangerade Sibelius stycket för blandad kör. Koskenniemis ord avspeglar kompositionens ursprungliga finsknationella anda i kampen mot förtrycket. Joel Rundt skrev den svenska texten.

Finlandia kom att framföras på många ställen i världen, också med text. I Finland skrevs texter till hymnen av bland annat Jalmari Finne, Yrjö Sjöblom och Wäinö Sola. Sibelius arrangerade slutligen Solas text i omarbetad form för manskör och orkester, med uruppförande 1938.

Esa K skrev:Hej!

Om nu minnet inte spelar mig spratt, men har inte Sibelius "Finlandia" även en engelskspråkig text, och är en psalm i den anglikanska kyrkans psalmbok (eller vad motsvarigheten nu kan heta?)

Sibelius Finlandiahymn - eller gammal engelsk psalm?

Enligt ett tips till Yle Nyheter påstår organister i England att de spelar en traditionell engelsk melodi då de spelar Finlandia. Enligt andra uppgifter är det en viss Katharina Amalia Dorothea von Schlegel - född 1697 - som skulle vara upphovskvinna till musiken.

Men hallå?! Det kan väl ändå inte stämma?

- Nej, det gör det verkligen inte, de engelska kantorerna har helt fel uppgifter! Det fastslår Sibeliusexperten och -freaken Folke Gräsbeck.

- I så fall skulle Sibelius här i Helsingfors på 1890-talet ha varit tvungen att luska reda på sången i sin helhet med harmonisering och rytmer och allt och kopierat den och gett ut den i sitt eget namn. Jag tror inte ett ögonblick på det här, säger Gräsbeck.

Det handlar som så ofta om ett missförstånd. Katharina von Schlegel var en tysk kyrkosångsförfattare som bland annat skrev dikten "Stille, mein Wille; dein Jesus hilft siegen". Den här texten översattes senare till engelska och fick namnet "Be still, my soul".

På 1920-talet fick en brittisk organist och körledare den briljanta idén att para ihop texten med Sibelius Finlandiahymn - den passade nämligen som handen i handsken.

Den engelska "psalmen" blev naturligtvis omåttligt populär i sakrala sammanhang, och britterna tog den så innerligt till sitt hjärta att många har fått villfarelsen att den naturligtvis måste höra till den brittiska sångskatten. Så kan det gå.

och var som denna också ett kort tag i något afrikanskt land nationalsång, eller är det sista en skröna.